Senaste nytt

01 augusti 2019 | 1 kommentar

Blå Husets morotskaka

IMG_0081Oj vilken sommar det är hos oss i Blå Huset i Borrby! Rekordmånga turister i butik och trädgård, fullbokat i vårt B&B, kaféet rullar på som aldrig förr och vi är välsignade med världens bästa sommaranställda. Lunch, mackor och våra klassiker som kardemummabulle, vallmokaka och äppelmuffin rullar ut i långa banor. I år har jag lagt till en nyhet som blivit en riktig succé: morotskaka.

Jo vi har haft morotskaka förr i kaféet, vilket kafé med självaktning har inte haft det. Men våra tidigare försök har inte varit i närheten av detta smaskiga underverk. Den är baserad på klassikern från Rosendals trädgårdskafé men jag har gjort små ändringar. Bland annat bytt ut valnötter mot solroskärnor med tanke på allergiker samt adderat kokos för att göra den ännu saftigare. Bland annat.

Sätt ugnen på 175°. Smöra och bröa en stor springform (allra helst en sådan med upphöjt hål i mitten, det ger en jämnare värmefördelning och du undviker att kakan blir dödbakad). Skala och grovriv 250 g morötter. Blanda 4 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk bikarbonat, 1 tsk kanel, 1 tsk kardemumma, 0,5 tsk muskot, 0,5 tsk salt, 1 dl solroskärnor, 1 dl kokosflingor i en bunke. Vispa 3 ägg och 3,5 dl socker vitt och pösigt*. Vispa nu ner de rivna morötterna samt 2,5 dl rapsolja (från Österlen såklart) och till sist vispar du ner de torra ingredienserna. Häll smeten i formen och grädda i minst 45 minuter. När kakan svalnat kletar du på ett tjockt lager frosting som du vispat ihop av 100 g rumsvarmt smör, 200 g färskost och 4 dl florsocker.

*Här är en sak jag som bakningsanalfabet lärt mig under sex säsonger i ett kafékök; du kan aldrig vispa ägg och socker för länge! När du tycker att det är vitt och pösigt så vispar du lite till. Därefter tycker du att det är skittrist att vispa. Då fortsätter du en stund till. Sen stänger du av vispen, tar en kopp kaffe och kollar uppdateringar på Facebook. Därefter vispar du en stund till. Nu har du vispat ”vitt och pösigt” och du får en fin kaka.

25 juni 2019 | 3 kommentarer

Ett decennium av bloggande!

jordgubb_43547096

Idag är det precis tio år sedan jag postade mitt första inlägg (datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Hipphipphurra!

2205 (tvåtusentvåhundrafem) bloggposter har det blivit även om det de senaste åren blivit sparsamt med uppdateringar. Nästan fyra miljoner visningar har det blivit genom åren. I början var aktiviteten febril med minst en postning per dag. Idag är jag nöjd om jag hinner med två i månaden. Trots den låga aktiviteten från min sida så noterar jag ändå 500 besök om dagen. Förvånande men jätteroligt. Det är alla läsare och följare som gör det mödan värt att publicera och dokumentera vad jag lagar, dricker och äter. Tack alla!

Jag repriserar det allra första receptet som jag fick av en kock i Bordeaux. Perfekt sätt att uppgradera jordgubbarna.

Koka en sockerlag på 3-4 dl strösocker och lika mycket vatten. Låt 3 stjärnanis, en halv snittad vaniljstång och ca 20 svartpepparkorn (orginalreceptet säger szechuanpeppar) koka med. Låt sjuda ganska länge så kryddorna lakas ur och lagen reduceras. Om du vill kan du tillsätta en skvätt sött vin som sedan är kanon att njuta till. Jag rekommenderar Chateau de Rousse som är ett riktigt bra sött vin från Jurançon.
Låt lagen svalna och sila sedan bort kryddorna.

Skiva 2 liter jordgubbar och lägg ner i lagen. Vispa 3 dl vispgrädde med en nypa socker. Blanda ner fint rivet skal från en halv apelsin.
Servera jordgubbarna i små skålar med en klick grädde och smutta på det söta vinet till.

14 juni 2019 | 4 kommentarer

En liten röd bordeaux till vardags

IMG_0079.jpeg

De som följt denna blogg känner min faiblesse för Bordeaux, jag har till och med försökt lansera en egen budgetbordeaux (som tyvärr inte finns tillgänglig längre). Jag älskar verkligen de stora klassiska vinerna men vet också att i den enorma produktionen från området så finns fantastiskt mycket bra enkla vardagsviner (och en förfärlig massa skräp också). Därför försöker jag prova alla billigare bordeauxviner som lanseras på Systembolaget för att se om någon lyckats hitta guldkornen.

Med en prislapp på 79 kronor så är 2018 Château Haut Chevalier i särklass billigast i sortimentet. Nu har vinet ingen närmare geografisk bestämning än ”Bordeaux”, men jag gjorde en ”Mats-Erik Nilsson” och letade upp egendomen på Google Maps och den ligger mitt inne i hjärtat av Entre-Deux-Mers. Härifrån kommer vanligtvis enkla, friska vita viner samt enorma mängder enkelt rött vin. I denna prisklass brukar druvblandningen totalt domineras av merlot som ger större skördar och mjuk saftig karaktär. Ovanligt nog är sammansättningen i detta vin 80% cabernet sauvignon och 20% av druvan malbec. Den sistnämnda är en klassisk bordeauxdruva som mer eller mindre försvunnit från området men blivit otroligt populär i vinerna från Argentina.

Kan då en en bordeaux till ett så lågt pris vara värt att ens överväga? Svaret är ja. Detta är ett enkelt vin, men ett ärligt, välgjort och njutbart sådant. Här finns fina, bäriga och kryddiga toner på näsan och till och med en liten komplexitet i form av brettanomyces – en typ av jäst som ger den där karaktären av häst och stall. Smaken är torr, frisk, medelfyllig med saftiga mörka och röda bär och väldigt lätta och fina tanniner. Här finns också kryddighet, pepprighet och tydliga toner av lakrits. Man känner närvaron av malbec som ger vinet lite tyngd.  Ställ upp vinet på buffén, skölj ner hämtpizzan med det, packa ner i picknick-korgen eller servera lite svalt ljumma sommarkvällar. Inget att fördjupa sig i men ett charmigt vin perfekt för härliga klunkar. Ett litet fynd!

En radanmärkning: Någon hos importören Pernod Ricard har inte gjort sin matteläxa med tanke på vad de skriver i produktinformationen: ”Skörden startade 28 september och höll på fram till 12 oktober och under hela perioden hade druvorna en perfekt mognadsgrad. Vinet görs med traditionella metoder och vilar åtta månader på ek innan det buteljeras.”  – Om de sista druvorna skördades den 12 oktober så bör de ha jäst i åtminstone en dryg vecka och då närmar vi oss november. Med åtta månader på fat så hamnar vi nu i juni då vinet lanseras på Systembolaget. Inte mycket tid att buteljera och leverera vinet. Absolut max sex månader, förmodligen kortare, kan vinet ha legat på ekfat och sannolikt i stora begagnade ekfat då det är en obefintlig ekkaraktär i vinet.

Edit: En vaken läsare noterade att på Systembolagets hemsida anges att ”Vinet har lagrats på ståltank tillsammans med ekchips”. Av detta kan vi lära oss att ”vila på ek” som importören skrev inte betyder att det legat på ekfat – det har vilat på ekchips…men fortfarande inte i åtta månader.

 

10 juni 2019 | 1 kommentar

Martha Stewarts lata campingpasta

IMG_5011

Det här busenkla receptet kommer ursprungligen från Martha Stewart. Det är perfekt när man campar, tillbringar tid i en  liten stuga med en kokplatta eller helt enkelt inte vill diska mer än en gryta. Det är ett grundreceptet kan varieras efter behag och passar att toppas med oliver, köttbullar eller vad du vill.

I en vid kastrull slänger du ner 300 g spaghetti/linguini/bavette eller annan pasta, 2 skivade vitlöksklyftor, 2 nedskurna tomater, 1 skivad gul lök, 2 msk olivolja, massor med nymald svartpeppar, 2-3 tsk salt och några kvistar basilika. Slå på 8-9 dl vatten. Koka upp och låt sedan sjuda under konstant omrörning i cirka 10 minuter (beror på pastans koktid som blir lite längre med denna metod). När det mesta av vattnet kokat in blandar du ner ohemula mängder med riven parmesan*. Servera genast med mer olivolja, svartpeppar, parmesan och basilikablad.

*Utan parmesa blir receptet veganskt och mjölkproteinfritt

11 maj 2019 | 0 kommentarer

Slovenien levererar försommarvinet

13694624 (1)Slovenien har länge producerat viner av hög klass men mycket lite har kommit till oss i Sverige. Orsakerna är två. Först så är prisnivån är ganska hög med tanke på att Slovenien är ett gannska okänt vinland. Den andra och viktigaste orsaken är kanske att det mesta av den ganska lilla produktionen dricks lokalt. Slovenerna älskar sina viner – och det med all rätt.

Med 2018 Verus Vineyards Sauvignon Blanc har det äntligen kommit ett vin till vår marknad till ett snällt pris och i en volym så att många kan få prova. Framför allt så är det ett riktigt bra vin. Om du är tveksam till sauvignon blanc för att du tycker att vinerna från Loire är för bleka och gräsiga men heller inte gillar den ibland överdådiga fruktsalladstilen från Nya Zeeland  – ja då är detta vinet för dig. Ett bra tillfälle att bekanta sig med druvan igen.

Stilmässigt hamnar vi någonstans mellan Nya Zeeland och Sancerre. Doften är omisskännligt sauvignon blanc med gröna äpplen, nässlor, citruszest och svarta vinbärsblad – tydlig utan att vara överdrivet aromatisk. Smaken är torr, frisk och härligt krispig med balanserad rik fruktighet som bjuder på massor av lime, passionsfrukt, citruszest och med en lång och stram eftersmak med fin örtighet. Ett vin som speglar den späda fräscha försommargrönskan. Perfekt till vårprimörer som grön sparris eller lättare fiskrätter som spättarullader med nypotatis, spenat- och vinsås.

09 maj 2019 | 6 kommentarer

Bästa brödet på 5 minuter!

IMG_0073

EDIT: Kent i kommentarsfältet uppskattade inte personliga kommentarer så jag har strukit lite.

Jag är inte mycket för att baka matbröd men jag hittade ett recept som jag inte kunde motstå. Med fem (5) minuters arbetsinsats och utan knådande utlovades ett perfekt resultat. Om det låter för bra för att vara sant så är det oftast inte sant. Detta är dock ett undantag. Ett helt magiskt gott bröd inte olikt ett surdegslevain. Perfekt knaprig skorpa och ett segt härligt innanmäte.

Hemligheten är tid. Inte din tid för den inskränker sig som sagt till minuter. Det är jäsningen som tar tid. Lång tid. Men som det sägs i reklamen – ”worth waiting for”.

Blanda 400 g vetemjöl med 1 tsk salt och 0,5 tsk torrjäst ( ja torrjäst och bara en halv tesked!). Rör ihop med 300 g vatten till en kladdig deg, tar 30 sekunder. Täck över bunken med handduk, en tallrik eller plastfolie. Låt stå i 12-18 timmar beroende på hur varmt det är i rummet. Vi har ganska kallt hemma, cirka 18 grader, så min deg fick jäsa ett dygn. När degen jäst och blivit lite (inte mycket) större så ser du fullt med små bubblor på ytan. Med en spatel skrapar du ut degen på en väl mjölad yta. Den häftar fast ordentligt i bunken och bildar långa trådar.  Mjöla händerna väl och vik in den lösa degen från kanterna in mot mitten så du får en rund degklump. Knåda inte. Detta tar ytterligare cirka 30 sekunder. Flytta över degen till en handduk som du strött rikligt med mjöl på. ”Vikningarna” ska ligga nedåt. Strö över mer mjöl och täck med en handduk. Låt jäsa ytterligare två timmar. När du trycker på degen med fingret ska den resa sig igen om den jäst färdigt. Är gropen kvar så låt jäsa ytterligare en kvart. Värm ugnen och en ugnsfast form på ca 5 liter med lock (emalj, gjutjärn, glas eller keramik) till 230°. Ta ut den heta grytan (bränn dig inte) och vält ner degen så att undersidan kommer uppåt. Det ser inte mycket ut för världen men det ordna sig. På med locket och in i ugnen 30 minuter. Ta därefter av locket och grädda ytterligare till brödet blir fint kastanjebrunt. Vält eller lyft ut brödet på ett galler och låt svalna en timme innan du delar det. Bred rumsvarmt smör på och försök låt bli att äta upp hela brödet med en gång. Börjar genast fundera på att sätta en ny deg.

06 april 2019 | 2 kommentarer

”Jacob’s Creek Chablis”

%GRZ1FiKSfuhBphN4iJwvA_thumb_deb8.jpg

Jag har upprepade gånger under de senaste åren skrivit om den moderna stilen av chardonnay från Australien, bland annat här där ”receptet” redovisades. Många har varit tveksamma till mitt påstående om att det idag inte är helt lätt att skilja en aussie-chardonnay från en klassisk chablis och jag förstår att man tvivlar. Därför kommer här ytterligare bevis för min tes.

Jag har hållit två provningar hos munskänkarna (Simrishamn och Côte d’Azur med totalt 100 deltagare) på temat chardonnay där jag gått igenom klimat, vinmakning, trender och kvalitetsbegreppet. Vid båda tillfällen har jag inlett med en blindprovning där det enda de fått veta är att båda är chardonnay samt ett vin franskt och det andra från ”nya världen”.  I små grupper fick de sedan diskutera sig fram vilket av vinerna som kommer från svalt respektive varmt klimat, vilket som var franskt samt diskutera vilket som var billigast respektive dyrast. Vid bägge tillfällena har en förkrossande majoritet med stor tydlighet pekat ut ett av vinerna som kommande från ett svalt område i Frankrike och som det dyraste vinet. På direkt fråga har de också pekat ut det vinet som en chablis. Helt förståeligt. Men vinet var Jacob’s Creek Classic Unoaked Chardonnay från South Eastern Australia för 79 kronor! Vid båda provningarna var det andra vinet en chablis premier cru för nästan det tredubbla priset!

Reaktionerna var vid båda tillfällena ganska starka. Hur kunde man ta så fel!? Det kanske inte är så konstigt. Jacob’s Creek är ett väldigt välgjort vin skapat för att tilltala många samtidigt som det är i en lättare, fruktig men mycket frisk stil dominerad av mogen citrus, lime, gröna äpplen. De båda chabliserna hade både lite mer mogen frukt då de kommer från lite bättre och soligare lägen och har en mer uttalad karaktär. När jag därefter gick igenom vad som är skillnaden på kvalitet och personlig smak så kunde de flesta känna skillnaden. Chabliserna hade både mer komplexitet, längd och intensitet men var inte så ”lättgillade” som Jacob’s Creek.

Hela Jacob’s Creek Classic-serie är för övrigt väldigt välgjord och häpnadsväckande lagringsduglig.

Vill man prova ett riktigt bra exempel på aussie-chardonnay så rekommenderar jag Ocean Eight The Verve Chardonnay (bästa vin på bägge provningarna) som jag dessutom skapat ett fantastiskt pizzarecept till.

 

09 mars 2019 | 0 kommentarer

Att äta Halland

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om du inte känner till Ästad Vingård så är du inte ensam. Denna pärla ligger gömd inne i de djupa halländska skogarna. Om du tänker dig en punkt vid kusten precis mellan Varberg och Falkenberg och en linje rakt in i landet till Ullared så ligger Ästad precis halvvägs. Du kommer att tro att kört fel på de små vägarna men när du till slut kommer fram så är det som en liten by som består av massor av små stugor med mossbeväxta tak, en stor gård med lador, ett hypermodernt vineri inrymt i en kulle/fästning, ett toppmodernt hotell och ett utomhus-spa som ser ut som hobbitbyn. I bakgrunden ser man den stora vingården på en kulle. Ästad är en familjeägd gård som har växt organiskt utifrån att det var en av Sveriges första ekologiska lantbruk med många studiebesök till att nu vara ett fullfjädrat konferens- och upplvelsecenter med vinproduktion.

Själv har jag besökt Ästad många gånger eftersom jag utbildat personalen i vinkunskap i omgångar. För varje besök har det funnits något nytt och jag slutar aldrig att häpna över energin och visionerna hos familjen. Det senaste är det nya hotellet och restaurangen Äng som jag och kära hustrun blev inbjudna för att testa. Sådant tackar man inte nej till.

Det nya hotellet präglas av den mycket personliga stil som genomsyrar hela Ästad och som de själva kallar ”lantligt elegans”, fast här har det tagits till en helt ny nivå. Allt i rummen styrs med interaktiva tablets och varje rum har egen bastu, vår svit hade dessutom ett badkar utkarvat ur ett stenblock. Till vintern kommer det i hotellet också att finnas yterligare ett spa med vintema.

Men det var framför allt för restaurangen Äng (när ska den här trenden med enstaviga krognamn – Sav, Hav, Sot, Dill etc – ta slut?) som vi var på besök. Den är tillfälligt inrymd i den stora vinbaren och loungen vägg i vägg med vineriet i väntan på nybygge och smögs igång sent i höstas. Man har inte velat slå på stora trumman innan man är säker på att allt sitter. Konceptet är välbekant; säsongsbaserad meny på lokala råvaror. Här är det lokala begränsat till Halland och samtliga råvaror kommer från landskapet. Ganska imponerande av kökschefen Filip Gemzell att sätta samman en 11-rättersmeny så här i början på mars med den begränsningen. Men så har han några års vana från Svalbard där han inte hade mycket mer att tillgå än säl och permafrost.

Väl i restaurangen sitter man vid stora perspektivfönster och ser ut över äng (!), skog och den lilla sjön. Vi blev väl omhändertagna av den väldigt lyhörda och omtänksamma servitrisen. Vi valde dryckespaketet och ett riktigt bra engelskt bubbel att starta med. Genomgående var kombinationerna med vinerna mycket lyckade, om än något trygga. Undantaget till det invanda var kvass, mer intressant än bra, samt en riktigt välgjord barley wine från ett samarbete mellan Ästads vinmakare och ett lokalt bryggeri.

De tre timmarna som måltiden tog var en ren njutning, riktigt roliga och överraskande. De små rätterna presenterades på mossa, sten, glödande granris, blåstång, i små kåsor och så vidare. Det var väl bara den första serveringen med en liten klutt tartar av lamm som serverades på ett horn från ett gutefår och halm som kantrade över i onödigt effektsökeri. Den lilla svampsoppan och havskräftan med karamelliserad grädde var sensationellt bra och märgbenet med picklade solarisdruvor och gransorbet var rent av genialisk. Av de elva rätterna (tolv om man räknar ostvagnen) var det bara två som inte höll vägen ut. Sammantagetn helgjuten upplevelse som flera gånger fick mig att tänka på upplevelsen jag hade hos Daniel Berlin för ett år sedan. Äng är ytterligare en anledning att ta sig till Ästad.

Om någon undrar varför det inte serverades några av gårdens egna viner till maten så har det en enkel förklaring. Man har helt enkelt inte tillräckligt mycket att tillgå. Gården fokuserar på mousserande viner gjorda av druvan solaris och tillverkade på den traditionella metoden med lång tid på jästfällningen. Förutom lång produktionstid så har man först de senaste åren fått några större skördar. De viner som är klara presenterar man endast vid provningar på gården. Jag provade dock igenom vinerna, både mousserande och stilla, och kvaliteten är riktigt bra. Årgång 2018 lovar mycket gott och där har man riktigt stor volym också.

Disclaimer: Vi var som sagt bjudna på på både övernattning och middag och betalade därmed ingenting för upplevelsen.

 

03 mars 2019 | 0 kommentarer

Sval pinot noir från Yarra Valley

17647827

Det är lika roligt varje gång man kan rekommendera en pinot noir som levererar omedelbar njutning men som inte kräver att man gör en inteckning på huset.

Nyhet i Systembolagets sortiment är 2017 Punt Road Pinot Noir från Yarra Valley. Tydligen träffade jag vinmakaren Tim Shand vid en lätt kaotisk sammankomst i Yarra för lite drygt ett år sedan. Jag ska inte låtsas som jag kommer ihåg mötet – för mycket vin, människor och intryck. Desto roligare då att ett av hans viner nu dyker upp på hemmaplan.

2017 Punt Road Pinot Noir är en synnerligen läcker och lättälskad pinot noir. Det innebär inte att den är utan personlighet. Tvärtom. Doften bjuder generöst på röda bär, örter och kryddighet och en liten ”funky” ton som påminner om sot eller rök. Smaken är härligt sval, luftig och frisk men rik på jordgubbar, smultron, hallon och en liten diskret fatkrydda. Lång och läskande eftersmak. Vinets hela uppenbarelse skvallrar om svalt klimat och ett mycket lätt handlag vid vinmakningen. Ett veritabelt fynd för 149 kr (kostar 50 kronor mer på plats i Yarra Valley) och vinet hade inte skämts för sig med prislapp på det dubbla.

Det är fantastiskt att det börjar dyka upp australiensiska viner i den nya svala stilen. Har tidigare tipsat om chardonnayer från Tasmanien och Frankland River i Western Australia. Missa inte dem!

Här finns en riktitigt bra vinkarta över Australien. Både Punt Road och de båda vita vinerna smakar fantastiskt i mitt nya favoritglas.

 

 

 

 

02 mars 2019 | 0 kommentarer

Hemmaramen

IMG_4395

Suget efter ramen blev för stort. Var helt enkelt tvungen att försöka göra en anständig ersättning för den fantastiska frukostramen jag åt under järnvägsstationen i Tokyo. Där är ramen en stor konst. Min variant är ingen konst alls och mättar 4-5 personer.

Lägg ner 4-5 ägg i kokande vatten och koka 8 minuter. Koka 5 portioner ramen/äggnudlar enligt instruktioner på paketet, skölj i kallt vatten och ställ åt sidan. Klyfta 250 g champinjoner (eller 50/50 champinjoner och shiitake som jag gjorde) och fräs i olja i en stor gryta tills de börjar få lite färg. Riv/pressa över 2 vitlöksklyftor och låt fräsa i några sekunder. Lägg svampen åt sidan. I samma gryta fräser du sedan 500 g skivat stekfläsk (ej rimmat) som du skurit i mindre bitar. När det fått lite färg strör du över 1 msk szechuanpeppar (kan uteslutas) och låter fräsa någon minut. Slå på 1,5 liter vatten, 3 hönsbuljongtärningar, 5 dl frysta edamamebönor och 4 msk japansk soya. Låt koka några minuter.  Riv en stor bit ingefära och pressa ner saften i buljongen. Lägg nudlarna i botten på stora portionsskålar. Med hålslev fördelar du fläsk, bönor och svamp ovanpå nudlarna samt en näve böngroddar, två ägghalvor och ett blad nori/sjögräs. Häll över den heta buljongen och strössla över rostade sesamfrön och strimlad vårlök.

Ät med pinnar, sörpla och njut!

 

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →