
Kort efter att jag i våras skrivit ett inlägg om vinglas blev jag kontaktad av Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström. Han planerade att skriva en artikel om glasets betydelse för vinet och ville ha lite olika synpunkter. Vi träffades och snackade och det var så intressant och trevligt att det slutade med att vi bestämde oss för att tillsammans genomföra ett stort blindtest med eleverna på Gustibus Wine & Spirit Academy.
Jag och kollegan ställde upp med våra lokaler, vår kunskap och lade upp provningen så vetenskapligt vi kunde under enkla och tidspressade former. Sydsvenskan ställde upp med skribent, goda idéer, fotograf, viner och lunch till sommeliereleverna som ställde upp med sin tid och engagemang. Varken Anders Fagerström, jag eller kollegan deltog själva i provningen.
Vi valde ut tre viner av samma druva (syrah/shiraz) men med olika ursprung och tre sinsemellan olika glas. Eleverna visste ingenting om vilken typ av viner som hälldes upp och fick bara så mycket information de behövde för att kunna genomföra provningen. I varje ”flight” var glasen identiska men vinerna olika men med ändrad ordning varje gång. Alla provningsanteckningar gjorde som kryssmarkeringar i ett ISO-standardiserat protokoll från WSET. Protokollen fördes sedan över till excel där de omvandlades till grafer.
Igår publicerades artikeln i Sydsvenskans söndagsbilaga, sex hela sidor och massor med fina bilder. Läs den! (edit: artikeln som finns på Sydsvenskans sida är numera starkt förkortad)
Mina personliga reflektioner är följande: Det var remarkabelt att värdena på smakparametrarna (fyllighet, syra, strävhet, smakrikedom, längd etc) var i stort identiska oavsett glas. Smaken påverkas alltså inte, eller mycket lite. Det var också glädjande att se att våra elever beskrev samma vin på samma sätt oavsett sammanhanget. I doften var det stora skillnader. Ikea-glaset gav minst doftintensitet men å andra sidan jämnare nivåer på samtliga aromer. Riedel och Open-Up som båda är provningsglas hade tendenser att förstärka vissa aromer och dofter, det förstnämnda företrädesvis aromer från fathantering medan det andra framhävde fruktighet. Vilket som föredras är väl en smaksak, men vad vinmakarna skulle säga vore intressant att ta del av.
En intressant iaktagelse var att eleverna spontant kommenterade att det stora, eleganta riedelglaset gav större smak och arom men när man kollade hur de fyllt i protokollen stämde inte detta. Det visuella påverkar tydligt den subjektiva upplevelsen.





skåneupplaga skulle göra ett test.



Jag slog mig ner på en uteservering vid en vinbar på Gammel Strand och tog ett alldeles för dyrt glas moselvin. Jag sippade på vinet och beslöt mig göra en liten kulinarisk runda på stan.
obligatoriska plommonstopet. Eftersom jag inte kunde köpa med mig allt fick jag begränsa mig till deras egenhändigt stoppade korvar. Det blev en irländsk ”Bloomsday” och en italiensk ”Papagini” samt en liten bajskorvsliknande getkorv. De två första är redan uppstekta och uppätna, fantastiskt goda, fina i konsistensen och välkryddade. Runt hörnan har slaktaren även öppnat en ostbutik med endast ekologisk ost. Av de runt 100 sorterna valde jag en dansk fårcamembert.
inriktad på ekologiska produkter. Där hittade jag en ekologisk, torr
provianterade ytterligare. Förutom många bra matvaror har de ibland riktigt spännande vinutbud. Denna gång hittade jag crémant de bordeaux och ett vitt vin från Gaillac. Båda är vintyper som uppenbarligen inte får plats i 

Hautes Côtes de Nuits-St-Georges vinifieras traditionellt och lagras sedan tills man anser att det är färdiga att drickas, vilket tar ganska många år. Yngsta vita vinet som presenterades var en 2005 och det äldsta 1996. Mest imponerande var vinet från den rekordvarma årgången 2003 som var atypiskt ungdomligt, elegant och mycket friskt. De röda vinerna (1994, 1999 och 2000) visade alla upp ursprungstypisk doft med fina mognadstoner. I smaken blev jag mycket överraskad av den mycket strama tanninstrukturen som först började ge sig något när jag kom till det äldsta vinet. Mycket spännande viner med stor lagringspotential. Att vinerna sedan kostar mellan 100 till 150 kronor om man köper dem på egendomen är bara overkligt billigt.
Frankrike stöter man mycket sällan på och att dessutom på ett bräde får prova ett helt gäng viner var mycket lärorikt. Den viktiga druvan i området är den lokala negrette som ger fruktig, mörka och aromatiska viner med en lite ton av viol, inte helt olik nebbiolo i karaktären fast med en mjukare struktur. Snudd på sensationellt bra var 2006 Optimum från 







Senaste kommentarer