När var och varannan tv-kock och halvkändis kletar sin nuna och namn på diverse viner som annars skulle vara synnerligen svårsålda så är det befriande med ett riktigt kändisvin.

Nu är kanske inte Andreas Larsson någon kändis för de stora flertalet i Sverige men i vinvärlden är han att betrakta som celebritet. Som första svensk som tagit hem det prestigefyllda världsmästerskapet i sommellerie reser han idag världen runt och håller provningar, föredrag och sitter i juryn i de stora tävlingarna och vinbedömningarna. Han kan sina viner.

Det viner han kan bäst och det område som ligger honom närmast om hjärtat är Bordeaux. Därför är det helt naturligt att han fått blanda 2011 Château Tour Seran från Médoc. Det är klass och karaktär med lite ”edge”. Lite grand som Andreas själv*. Väl värt slanten som knappt motsvarar två odrickbara Morbergare.

Ännu outvecklad och knuten men omisskännlig Medoc-doft med dova toner av mörk kakao, mörka mogna bär, svarta vinbär, sot, blod och inslag av tobak och ceder. Knappt fyllig smak med rik mogen och nästan sötaktig mörk frukt parad med slankare rödfruktighet som ger vinet balans och fräschör. Massor med snyggt polerade tanniner och frisk syra gör vinet njutbart nu men lovar samtidigt att hålla upp det under många år framöver. Mycket snyggt balanserad bordeaux i klassisk kostym men av modernt snitt.

*Disclosure: Jag har precis spenderat två veckor med Andreas i Australien men är petigare med mina bordeauxer än med mitt resesällskap. 😉

Varm sommar och mycket jobb har inneburit välkylda roséviner, friska vita viner och ett och annat enklare rött till grillkvällarna. Ingen tid att fördjupa sig i analyser när vinernas syfte varit av rekreationstyp. Därför kom det som en befrielse och snudd på en uppenbarelse att öppna en flaska bättre röd bordeaux i går kväll när temperaturen sjönk när nästan höstliga vindar drev fram mörka moln över himlen.

Jag blev av kollegan rekommenderad att dricka 2011 Château Talbot från kommunen Saint Julien fast den fortfarande är mycket ung. Även om jag är mer än lovligt svag för (över-) mogna bordeauxer så finns det definitivt en charm i kraften och den strama frukten i de unga vinerna. Årgången 2011 räknas som en ganska svag årgång i skuggan av de riktigt starka år som föregick den. Med för bordeaux behöver det inte vara en nackdel. Vinmakarna har gjort en konst av att blanda viner från olika druvor och lägen för att kompensera brister i årgången. ”Dåliga” år är ”vinmakarår” och innebär i bästa fall att vinerna blir tillgängliga att njuta mycket tidigare. ”Bra” år är framförallt till för dem med tålamod…och en tjock plånbok.

Årgångarna 2009 och 2010 av Château Talbot kostade runt 600 kronor på Systembolaget men 2011 såldes för 396 kronor. Nu har jag inte provat dessa årgångar och kan därför inte jämföra och jag gjorde inte heller några anteckningar då jag njöt vinet i stor Riedel-kupa till fjärde säsongen av ”The Killing”. Efter sommarens anspråkslösa vinflod var det som att komma hem igen att dricka Talbot. Vinet var slankt snarare än kraftfullt med ung, pigg och saftig fruktighet. Vinet struktur bredde ut sig i alla dimensioner men tanninerna var mjuka och syrorna balanserade. Lång smakSmaken var lång med lager på lager av relativ komplexitet som hann uppenbara sig trots att vinet njöts i stora klunkar och flaska snabbt blev tömd. Vinet kunde definitivt ha utvecklats i flaskan under många år men levererade oförställd njutning en söndagkväll när sommaren försiktigt börjar sträcka sig efter hösten.

Vill man hitta bra bordeaux till rimligt pris (Det vill man. HÖR NI DET! Drick mer bordeaux!) så är det ett hett tips att leta efter beteckningen ”Cru Bourgeois” som återfinns på röda viner från den vänstra stranden. Det är den enda officiella klassificeringen av franska viner som faktiskt gäller det enskilda vinet, det vill säga vad som verkligen finns i flaskan. Läs mer här om hur det fungerar.

2010 Château l’Ermitage har en ännu sluten och dov doft som släpper ifrån sig nyanserade toner av lakrits. mörk choklad, svarta vinbär och apelsinzest. Smaken är fyllig, fruktig och rik med ovanligt mjuka och fina tanniner, massor med mörk och nästan lite syltig bärighet samt en hel del sötlakrits. Bra längd och mycket fin balans mellan syror och fruktighet och en lite torr åtstramande känsla precis i avslutet.

Synnerligen snällt prissatt och i en modern generös stil men med klassiska markörer som bör passa den som inte brukar dricka bordeaux men gärna vill prova.

Jag fick häromdagen ett gäng gäng flaskor med vin av varierande ursprung från Vinalliansen som de erbjuder via systembolagets beställningssortiment.

Först ut en bordeaux med lite ålder från den mindre kända appellationen Côtes de Francs på den merlotdominerade högra stranden. Här finns dock kvalitetsambitioner då ägarna har varit delägare i betydligt mer omsusade egendomar som Château Angélus och Cheval Blanc. 2006 Château de Francs levererar bra med den bordeauxkaraktär man hittar på högra stranden, lite mognad och ett vin som kan utvecklas ytterligare några år. Inte illa för 159 kronor.

Djupt röd färg med mognadstoner mot kanten.  Ganska stor och dov mörkfruktig (svarta vinbär och björnbär) doft med blod, kött, sot, jord, ceder, mossa och lite mognadstoder av läder, stall, tobak och svamp. Fyllig och smakrik med frisk syra, strama taninner balanserade av fin fruktighet, svarta vinbär, sot, tobak, kaffe, sötlakrits och snyggt integrerad ek. Bra längd, välstrukturerad och med bra ursprungskaraktär.

Efter gårdagens provning med ”gamla godingar” där bordeauxvinerna fick ta stryk var det idag skönt med en revansch.

Malmöavdelningen av Commanderie de Bordeaux hade arrangerat en provning där sommelier Jonas Steen berättade om distriktets fascinerande historia och hade valt ut några favoritviner. Riktigt bra urval som spann över dryga tjugo år där alla viner levererade. Absolut bäst var 1990 Château Palmer som var en ren njutning och perfekt moget.

1982 Château La Louvière / Graves. Medeldjupt rubinröd kärna med lite orange kant. Medelstor, mogen och utvecklad doft av russin, läder, kakao, farinsocker svamp och läder. Fyllig, frisk och mjuka tanniner, tomatpuré, russin, kaffe och läder, stadig ekstruktur men lite slappa frukttanniner. Bra längd men lite tunn frukt. Tappar snabbt i glaset men imponerande ändå.

2005 Château Citran / Haut-Medoc. Djupt rubinröd. Medelstor, tät, kryddig, något outvecklad och lite dov doft av mörka bär och blod. Fylligt, välstrukturerad med friska syror, fint polerade tanniner, mörka bär, svarta vinbär, kaffe, sötlakrits. Något kort smak men med bra potential.

Côtes de Bordeaux är ett samlingsnamn för ett antal mindre kända områden i Bordeaux. Förutom deras obskyra tillvaro har de det gemensamt att odlingarna ligger i kulligare områden och kommer från mindre egendomar som oftast är familjeägda och vinerna domineras av druvan merlot. Dessutom är de prissatta mycket humanare än bordeauxer i allmänhet. Rent generellt är dessa områden några av de mest intressanta inom appellationen Bordeaux.

Tyvärr ser vi inte så mycket av dessa viner på Systembolaget. Nyligen släpptes dock 2009 Château Petit Boyer ”la Passion” för knappa hundralappen. Den familjeägda egendomen tillhör de lite större och sonen i familjen, den unge J. Vincent Bideau, står för vinmakningen. Vinet är lite stramare än vad vanligt är från området men samtidigt skönt lättdrucket. Definitivt ett vin som kräver enkel men god mat utan krusiduller. Då lyfter både vinet, maten och vardagsmiddagen.

Medeldjupt körsbärsröd. Medelstor doft av röda bär, svarta vinbär, gröna blad, lite jordig och med inslag av torkade örter. Medelfyllig, frisk, bärig och saftig smak av röda bär, jordgubbar, svarta vinbär, ceder, många men mjuka tanniner, tydlig fatstruktur. Ganska lång och stram eftersmak med örter och röda bär.

Alla försök att popularisera världens största kvalitetsvinsdistrikt måste applåderas. Det är dags att vinkonsumenterna får upp ögonen igen för vinerna från Bordeaux.

2010 B Bordô Cabernet Sauvignon är ett av flera viner i en serie med modern och enkel framtoning både i stil och förpackning*. Med sedvanlig monopollogik finns bara detta enda vin tillgängligt. Nu är inte röda viner under hundralappen distriktets starkaste gren även om många undantag finns. Trots det så är vinet helt okey i sin prisklass och kombinerar faktiskt en ren, modern fruktighet med viss klassisk struktur. Kan nog utvecklas något under ett par år. Ett okomplicerat vardagsvin till en mustig gryta.

Medeldjup och körsbärsröd färg med dragning åt blått.  Medelstor, ung och fruktig doft av jordgubb, svarta vinbär, hallonbåtar, torkade kryddörter (oregano), sötlakrits och en liten jästighet. Medelfylling, frisk och ung smak med saftig bärighet som speglar doften och med en viss dominans av svarta vinbär och lingon och lite apelsintoner. Ursprungstypisk ”sotighet”, ännu småkärv, något obalanserad och lite bråkig, inte helt integrerad fatstruktur men med bra längd.

*Som vanligt når fransmännen inte riktigt ända fram i sina förenkligsambitioner.

Jag vet att jag tjatar om att Bordeaux levererar bra viner till vettiga priser. Men så är det trots att den allmänna uppfattningen är den motsatta.

2008 Christian Moueix Saint-Emilion ger mig återigen anledning att att återkomma till ämnet. Producenten Christian Moueix äger flera av de mer framstående egendomarna* på vad man i vinkretsar kallar den ”högra stranden”. Här hittar vi kända områden som Pomerol och Saint-Emilion som detta vin kommer ifrån. Vinerna härifrån är röda och oftast dominerade av druvorna merlot och cabernet franc. Vinet är härligt fruktig, fylligt och med mjuka tanniner som gör att det trots sin ungdom är mycket njutbart.

Djupt röd färg. Ganska stor, dov doft av mörk, mogen frukt, mossa, kanel, sötlakrits och en skymt av grön paprika. Fyllig, ung, fruktig smak av mörka bär, svarta vinbär, sötlakrits, sotrussin, mjuka tanniner, frisk syra, ganska tydlig fatstruktur balanserad av den mogna frukten. Lång, rik eftersmak med söt fruktighet med liten avslutande beska.

*Detta är vad som kallas ”quality by association”

Château Rollan de By är ett slott i hjärtat av det klassiska Bordeaux som verkligen ligger i framkant: modern stil, hög jämn kvalitet och samtidigt en sansad prisbild. Jag har tidigare skrivit om 2005 Château Rollan de By som är en cru bourgeois och beskrev det då så här:

Djup blåröd färg. Stor, fruktig, mörka bär, svarta vinbär, ceder, kaffe, laktrits, mynta, sot. Fyllig, mycket fruktig, silkiga tanniner, bra syra, svarta vinbär, hallon, mörka körsbär, kaffe, tobak, lakrits. Lång, fruktig och balanserad eftersmak med elgant avslut. Snyggt, modernt och mycket bra till pengen!

För 250 kronor ger ovanstående verkligt mycket vin och karaktär för pengen. Men till vardags är det ändå en hel del att lägga på en flaska. Då är det läge att satsa på 2009 La Demoiselle de By som är ett enklare vin från samma egendom som kostar i sammanhanget mycket blygsamma 99 kronor. Enda kruxet är att vinet ligger på beställningssortimentet, men det är väl värt att vänta på några dagar.

Medeldjup, klart blåröd färg. Ganska stor, tydligt bärig doft av röda körsbär, röda vinbär, plommon, lite grönt örtiga inslag och sötlakrits. Medelfyllig, mycket frisk syra, slank fruktighet med bra fokus, röda körsbär, svarta vinbär och tydlig karaktär av sötlakrits och salmiak med liten ton av grön paprika i den långa balanserade eftersmaken. Måttliga tanniner och bra stramhet. Ingen komplexitet men oklanderligt och snyggt och bra bordeauxkaraktär.

Följ bloggen på Facebook!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vissa jobb är roligare än andra. När man får chansen att leda en provning på temat ”Bordeaux” där en 1961 Château La Mission Haut Brion ingår så är det guldkant i saltgruvan. Förutom denna pärla fick jag en lista med olika slott och årgångar av den vinkunnigen värden att välja viner från. Provningen fick jag sedan lägga upp som jag ville. Det blev en historisk genomgån av fyra decennier från 1961 till 2001.

Lunchprovningen var upptakten till ett födelsedagsfirande och det blev därför ett glas champagne att värma upp med. Inte vilken champagne som helst; 1989 Krug!

Fantastisk rik champagne med en djup, mässigngsgul färg, mycket fina bubblor och en imponerande doftkaskad av gul frukt, rostade hasselnötter, choklad, rök och lätt bokna äpplen. Fyllig, sammetslen mousse, torr smak men med en koncentrerad och mogen frukt som framgångsrikt imiterade sötma, mer rostade toner, nötter, nougat, brioche,  fina fattoner, tydlig mineralitet och en mycket lång smak. Balansera, rik, elegant och komplex.

Så var det dags för provningen. Först ut var 1961 La Mission Haut Brion (Graves, Grand Cru Classé)! Årgången är verkligen historisk och kan räknas som en av de sista riktigt stora klassiska årgångarna. Den är så legendarisk att till och med de med liten kunskap om vin känner till den. Skörden var exceptionellt liten men kvaliteten mycket och gav koncentrerade, långlivade och samtidigt eleganta viner. Viner av denna årgång är idag sällsynta och när de dyker upp till försäljning blir de mycket dyra. La Mission Haut Brion räknas dessutom som ett av de bästa exemplen från årgången. Denna flaska har legat orörd sedan 1975 under goda lagringsbetingelser.

Klar, ganska ljus brunröd färg med orange kant. Stor, mogen och utvecklad doft med karaktär av jordgubbsmarmelad, rök, sot, läder, kryddighet och ett blommigt parfymerat inslag minnande om hyacint. Fyllig, mogen, mjuk smak med helt nedslipade frukttannier, avrundad fatstruktur, pigga syror, sötaktig och slank rödfruktighet med tydligt inslag av övermogna jordgubbar. Elegant och ”burgundisk” i stilen, mycket lång och med en liten beska i avslutningen. Mycket bra och mogen bordeaux som dock befinner sig på ett sluttande plan. Den hyacintlika doften och att vinet inte utvecklas i glaset tyder på att den bästa tiden ligger bakom vinet. 

Det ganska olycksamma 1970-talet hopades över till förmån för 1980-talet. Nu tar Bordeaux fart igen och 1982 räknas som den första stora årgången på 20 år och dessutom som den som inleder den moderna eran. 1986 Léoville-Barton (St Julien, 2ième Cru) kommer från en annan stor 80-tals årgång. Stor var den både till kvalitet och kvanitet samt i nivån av tanniner som gjort den väldigt långlivad. Just detta vin finns också med på Decanters  lista över  ”100 wines to taste before you die”.

Djup brunrödfärg. Stor, utvecklad doft, syltig och eldig (12% på etiketten), ceder, jordgubbsmarmelad, kanderad frukt, lätt flyktighet, eucalyptus, multnande löv, stallbacke och mörka bär.  Fyllig, mycket frisk med strama taniner och stor men tillbakahållen fruktighet, röda bär, fatkryddighet och tydlig mineralitet. Lång, balanserad och elegant eftersmak med läskande syra. Spänstigt vin med alla bitarna på plats. Tanninerna dominerar lite fortfarande.

1990-talet bjöd på ett pärlband av bra årgångar. 1990 Les Ormes de Pez (St Estephe, Cru Bourgeois) kommer från decenniets första årgång som bjöd på mycket varmt och torrt väder under skörd och vinerna har därför ofta fina tanniner, ganska låg syra och ofta en lite rostad karaktär.

Djupt röd färg med anstrykning av brunt. Stor, utvecklad och kryddig doft med ton av russin, viss eldighet, syltade körsbär, mörk choklad, läder, rostat kaffe och inledande komplexitet. Fyllig smak med mogen, rik frukt, välstrukturerad och kryddig med mörka bär, lakrits, rostat inslag. Lång och ganska rik eftersmak. Provningens enklaste vin imponerade inledningsvis med massor av frukt och mycket direkt arombild. Njutbart och med en ”nya-världen-touch”. Tappade dock komplexitet och struktur efter en stund i  glaset.

Det nya millenniet inleddes med en sensationell årgång som kastade en skugga över den följande som bjöd på viner av lite mer klassisk och långsammognande stil. Viner som  2001 Léoville Poyferré (St Julien, 2ième Cru) är därför snällare prissatta men ger mycket valuta för pengarna.

Djup, koncentrerad färg med en liten antydan till brunorange kant. Stor doft med typisk bordeauxnäsa av medeltida slagfält (jord, blod, stål, rost, sot, rök och svettig häst), ceder, fatkryddighet och mörka bär. Fyllig, fokuserad och välstrukturerad med fina frukttanniner, integrerade rostade fat, sot, mycket bra mörk frukt, frisk syror. Lång, balanserad och nyanserad eftersmak. Provningens bästa vin.