Juldagen är bästa dagen! Alla julaftonens måsten avklarade och därefter ligger en helt blank dag utan krav och med kylen full med mat. Bara att mula in det man gillar bäst. Det enda som lite förmörkar denna dag är att man så smått börjar tänka på hur man ska ta hand om alla rester innan de förfars. Idag satte jag igång med det direkt.

Många har köpt grönkål till långkålen men jag tror att de flesta faktiskt mest använder den till dekoration runt skinkan (som jag). Har man ingen hemma så brukar drivor av den slumpas ut i butikerna i mellandagarna. Hör du till den snabbt minskade skaran som kokar skinkan själv och använder spadet till dopp-i-grytan så finns det litervis med smakrik buljong i grytan på balkongen. Skinka brukar alltid finnas över liksom en del kokta ägg och kall potatis. Upplagt för grönkålsoppa.

Fräs en gul lök mjuk i matfett (läs ”smör”) medan du drar bort den grova stjälken på grönkålen och sedan grovt hackar bladen. Ner med dem till löken och på medelhög värme låter du kålen mjukna under omrörning. Slå gärna på någon deciliter finosherry (bäst) eller vitt vin (ok) och koka upp. Slå på en liter skinkspad eller buljong från tärning och sjud i cirka 20 minuter. Mixa soppan tillsammans med några av de kalla potatisarna. Slå på lite grädde om du har. Smaka av med salt och peppar. Servera med kalla ägghalvor och finstrimlad skinka.

Följ gärna mitt instagramkonto sherrysherry.se där jag testar sherry tillsammans med mat bland annat (därav den sherrymättade bilden).

Den som följt denna blogg ett tag känner väl till min passion för sherry. Jag har sedan många år kämpat för att fler ska få upp ögonen för detta fantastiska vin. Arbetet har burit frukt för jag är just nu mitt uppe i en ”sherryturné”. I samarbete med Gonzalez-Byass och importören Nigab kommer jag under året att besöka 50 (!) sektioner av Munskänkarna runt om i landet, från Ystad till Åre. Mycket fokus på hur väl sherry går till i princip alla typer av mat (stryk ”i princip” förresten). Fjorton orter avklarade hittills.

Av naturliga skäl är det fokus på Gonzalez-Byass sortiment på dessa provningar även om det då och då smygs in andra viner. Även om jag får min beskärda del av sherry (och tapas i alla former) under dessa provningar så räcker inte det. Måste ju prova och dricka andra sorter när jag är ”ledig”.

Senaste fyndet är Bodegas Poniente Fino. Det här är inte den vanliga finon som man kanske väntar sig. Den kommer från en ganska nystartad bodega som bygger sin sherry på gamla etablerade solerasystem (läs mer om detta och annat kring sherry i texten nedan) som de köpt in från andra bodegor. De kandärför, trots att de är nystartade, erbjuda sherry med imponerande ålder. Fino är en typ som vanligtvis brukar ha en snittålder på 3-5 år och ha en mycket ljus gul färg. Denna har en ålder på runt 8 år. Det betyder att det skyddande jästtäcket som ger fino sin karaktär och förhindrar oxidation så sakteliga börjat dö. Det innebär att vi i glaset möter en fino som börjat oxidera och anta en ljus kopparton. Jag hade klassificerat detta vin som en fino amontillado, men jag bråkar inte om det.

Ljust kopparfärgad. Stor, komplex doft med en nästan lite parfymerad blommig doft med inslag av apelsinblom och citrus, kryddiga och lite animaliska inslag, mandlar, färsk persika och torkade aprikoser. Här finns också de lite jästiga, svampiga och lite skarpa toner som är typiska för en fino. Torr, medelfyllig, smakrik, komplex med nötiga, kryddiga toner, mild syra och en mycket lång eftersmak. Strålande!

En annorlunda fino som framställs i mycket små volymer. Priset är därefter, men det är ett vin som levererar en stor smakupplevelse så det är värt varenda. Drick vid 6-8° och njut till lufttorkad skinka, marconamandlar och lagrad ost. Kan också tänka mig en helstekt spätta med brynt smör och rostade hyvlade mandlar.

Vinet finns i mycket begränsad volym och endast i butiker i Malmö, Stockholm och göteborg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För två veckor sedan återvände jag till Jerez för femte gången. Det var dags för ytterligare en sherryutbildning. Fördjupning och uppfräschning av kunskaperna jag fick för ganska precis åtta år sedan när jag gick utbildningen till ”Sherry Educator” hos Consejo Regulador de Jerez. Denna gång var Gonzalez-Byass värd för den två dagar långa och späckade kursen.

Att få spendera nästan två dagar med den levande legenden och sherrymästaren Antonio Flores var en stor ynnest. Mannen är ett levande uppslagsverk om sherry och har en förmåga att varje gång förvåna en vid provningarna. Utbildningen kallas ”Sherrymaster” och min enfald trodde jag att det syftade på att man skulle bli en sherrymästare. Självklart är det Antonio som åsyftas.

Den första och inledande provningen var den mest givande och bjöd på en pedagogisk resa från det helt nyjästa vinet och dess utveckling åt olika hål under tre decennier. Du kan göra en egen liten version av den hemma. Läs mer nedan.

Antonio slog med en gång fast att ”Sherry är inget enkelt vin, men vad i livet som verkligen är värt besväret är enkelt.” Bara att hålla med.

Därefter beskrev han ”Sherryns 5 pelare”, det vill säga de fem viktigaste parametrarna som gör sherry till just sherry. Helt kort så här:

1. Albariza. Den vita, magra kalkjorden med sin unika förmåga att bevara den sparsamma nederbörden i den heta regionen.
2. Druvorna. Viktigast är den gröna palomino fino som ger de ganska neutrala, lätta, torra vinerna med låg syra och runt 11% alkohol. Ger torr sherry och står för mer 95% av vinerna. Pedro ximénez och moscatel är de två druvor som ger söta viner.
3. Biologisk mognad. När man höjer alkoholhalten i vinet till endast 15% så  bildas ett täcke av jäst i ekfaten  som skyddar vinet från syrets oxidativa effekt. Jästen lever också på näringsämnen i vinet och förändrar vinets karaktär, smak och arom. Vinet blir lätt, ljust och med tydlig karaktär av jästen.
4. Oxidativ mognad. När vinets alkoholhalt höjs till 18% så kan inget jästtäcke bildas och vinet kommer att vara i konstant kontakt med syre. Vinet oxiderar och koncentreras. Vinet blir mörkt, fylligt och med karaktär av nötter och torkad frukt.
5. Solerasystemet. Sherry lagras i stora ekfat fyllda endast till fem sjättedelar. Dessa fat ingår i system av många fat (exempelvis består solerasystemet för Tio Pepe av 21 000 fat). Faten är sorterade i grupper efter vinets ålder. När det äldsta vinet tappas av för buteljering så fylls faten på etappvis med yngre vin. Slutligen fylls faten med de yngsta vinerna på med vin från årets skörd. Detta ger en jämn kvalitet samt distribuerar även näringsämnen genom systemet.

Provningen som följde var en mycket intressant resa genom vinets utveckling via tolv olika viner. En liten del, den kanske mest intressanta kan du återskapa hemma med viner du kan hitta på Systembolaget och beställningssortimentet. Så här kan du uppleva hur vinet Tio Pepe utvecklas under minst trettio år:

Vin 1. Tio Pepe är en finosherry som utvecklats under jästtäcke i ett solerasystem under minst fyra år.Mycket ljust citrongul. Med sin stora, kraftfulla jästiga doft med flyktiga toner av gröna oliver, jäsande vetedeg, mandel, citruszest, brieost, gröna äpplen och lime känner man tydligt inverkan från jästtäcket. Medelfyllig, torr, fruktig smak av citrus, gröna äpplen, kritigt och stramt avslut, viss eldigthet och lång jästig eftersmak.

Vin 2. När Tio Pepe efter fyra år är klar i sitt solerasystem så tappas en del av det av för att sedan fyllas på i ett separat solerasystem för Viña AB Amontillado Seco. Här lagras vinet (Tio Pepe) i ytterligare åtta år. Under denna tid tunnas jästtäcket sakta ut i brist på näringsämen för att slutligen helt försvinna. Vinet börjar oxidera och blir vad man kallar en amontillado – en oxiderad fino. Det får en lätt oxiderad, ren doft av nötter, tydliga jästaromer, brieost, honung och lätt rökighet. Torr, medelfyllig, frisk, lite eldig, smakintensiv, honung, salmiak, kanderade apelsinskal. Lång, intensiv eftersmak med rund munkänsla men med ett skarpt och lite stramt avslut. Man känner tydligt att detta är Tio Pepe med oxidation.

Vin 3. När vinet gått igenom det andra solerasystemet är det tolv år gammalt och flyttas till det slutgiltiga solerasystemet. Här lagras det i ytterligare tjugo år. Resultatet är Del Duque Amontillado VORS 30 Años med medeldjup bärnstens färg. Stor, intensiv, komplex och utvecklad doft av nötter, salami, lufttorkad skinka, hästtagel, torkad frukt, russin, läder och tobak. Fyllig, torr, rik och frisk smak av rostade nötter, animaliska toner, honung, torkad frukt och rika toner av salmiak, lakrits och någon sälta. Lång, rik, komplex och snustorr eftersmak. Ett stort vin.

Tre viner som i grunden är ett och samma – Tio Pepe. Fascinerande att se hur extremt lagringståligt detta skenbart spröda vin är.

Läs mer utförligt om sherry, tillverkning och olika stilar.

Jag har några enkla grundregler jag försöker hålla mig till när jag bloggar om vin. Om det är ett vin jag tycker är bra, som levererar mycket upplevelse i förhållande till priset och som jag själv gärna köper och dricker så hissar jag det. Om vinet är mediokert eller bara ointressant så skriver jag inte om det. Om det är ett riktigt dåligt vin som är en storsäljare eller kommer från en stor och/eller inflytelserik producent så tvekar jag inte att dissa det till allmän varning.

Med detta sagt kommer jag nu att varna för två viner som finns i Systembolagets beställningssortiment och som har ett känt namn associerat till sig. Inte utan att jag så här på juldagen känner mig som en blandning av Grinchen och Scrooge.

Jag blev jätteglad när jag såg att Petter Alexis släppt en finosherry och en tawnyport under sitt eget namn. Petter har visat ett genuint vinintresse genom att framgångsrikt tagit en sommelierexamen och skrivit en bok tillsammans med Alf Tumble. Bland annat. Extra kul därför att han lyfter fram starkviner. Hans portugisiska röda vin är riktigt trevligt och det söta mousserande vinet med hans namn har jag tidigare hissat. Inga vanliga kändisviner med andra ord. Jag hade därför vissa förväntningar när jag beställde ”jullådan” med en flaska av varje.

Lådan anlände med halvflaskan fino och portvinet som kom i en snyggt designad presentask och tappad på en läcker, gammaldags flaska som påminde om en traditionell karaff. Riktigt snyggt. Portvinet ställde jag undan till julens begivenheter men finon kylde jag direkt som den sherryälskare jag är. Sherryflaskan var inte lika elegant presenterad som portvinet. Lite mer åt supermarketsherry. Tyvärr speglade utsidan väldigt väl vinets kvalitet. Eller rättare sagt vinet var sämre än utanverket. Klumpig, rå smak med en besk eftersmak. Kanske den sämsta finon jag provat. Då ska man ta med i beräkningen att den dessutom prismässigt ligger i de övre skiktet. Jag avskrev det hela som ett olycksfall i arbetet.

När lugnet lagt sig på julaftonskvällen så tänkte jag att det var läge att öppna portvinet och smutta lite framför tv:n. Tawny reserve är ju långt ifrån den högsta kvaliteten men kan ändå leverera en bra upplevelse, komplexitet och fina oxiderade toner. Om det är välgjort och från en kvalitetsmedveten producent vill säga. Här hade man tydligen lagt allt på formgivning för i flaskan fanns bara skräp. Enkelt, platt, karamellsött, snudd på syntetiskt och med en kvardröjande bitterhet i den befriande korta eftersmaken. Det var förolämpande dåligt. Snudd på att julstämningen flög all världens väg.

Både portvin och sherry tillhör den typ av klassiska starkviner som byggt sitt rykte på en jämn kvalitet och en hög lägstanivå vilket gör det hela mer förvånande. Jag har svårt att tänka mig att Petter Alexis faktiskt valt ut dessa viner. Jag tror och hoppas att vi helt får skylla på The Wine Team Global AB.

Tröstar mig med en gammal Petter-klassiker med Suzanne Reuter som bonus. Missa inte slutet.

Jag har gnällt många gånger på Systembolagets sortiment av sherry (och det blir mer av den varan längst ned). Det har blivit bättre den senaste tiden* men fortfarande är vi hänvisade till monopolets godtycke för inte ens via ”vinklubbarna” på nätet kan vi hitta alternativ. Skärpning alla privata aktörer som slår er för bröstet och hävdar att ni breddar det svenska utbudet.

*Edit: Fick nu reda på att Systembolaget reviderat sin sortimentsplan för torr sherry/montilla. Från mars i år kommer 15 positioner i standardsortimentet och 18 i premiumsortimentet att bli 13 respektive 16. ”Världens bästa sortiment”.

Nu har dock vårt statliga alkoholdetaljist bestämt sig för att lansera Gran Barquero Pack – en låda med halvbutljer av de vanligaste typerna fino, amontillado och oloroso. Det är visserligen inte sherry (vilket jag fick påpeka då den listades som ”Sherry Pack” på hemsidan) utan viner från Montilla-Moriles. För en sherryälskare är det snudd på bättre. Här gör man nämligen viner i samma stilar som i Jerez men av druvan pedro ximénes och i en oftast lättare och elegantare stil.

Vinerna kommer från producenten Perez Barquero som jag besökte för ett antal år sedan och då fick prova över 100-åriga viner. Har provat vinerna flera gånger efter detta och känner till dem väl så det var ingen överraskning att de håller en mycket hög kvalitet. Finon är av den lättare typen med typiska jästiga inslag, liten animalisk ton och mycket elegant och av lagringen på i snitt tio år märks inte ett spår – mycket fräsch! Perfekt för den som inte provat fino tidigare. Amontilladon, med i snitt 25 års lagring liksom oloroson, var nötigare och likaledes lätt och elegant med tydligare och lite skarpare animaliska toner som passade till lakritsgodis (fråga inte varför jag vet). Oloroson stod ut i sammanhanget med komplexa och nyanserade aromer och smaker av torkad frukt, halstabletter (Kungen av Danmark) och violer. Mycket finstämd och len och samtidigt smakrik men utan den rustika karaktär som man kan få i olorososherry. Mycket bra samling väl värd pengarna (lite över snittet för vad man betalar för sherry).

Nu kommer vi till det retfulla. Lanseringen är ett resultat av en offertförfrågan från Systembolaget där de frågade efter ”ett mixpack med flera olika typer av sherry eller montilla, för att väcka intresse och erbjuda en kunden inspiration”. Gott så. Allt som skapar intresse för sherry i allmänhet och Montilla-Moriles i synnerhet ska applåderas. MEN! Om man nu tycker om ett av vinerna och vill köpa en flaska till kan man då hitta det i sortimentet i monopolbutiken? Svar nej. Kan man hitta andra viner från Montilla-Moriles om man nu blivit nyfiken? Svar nej! Vad är meningen med att retas på det viset? Ett helt bakvänt monopoltänkande. Men importören har väl åtminstone sett till att man kan beställa vinerna separat genom beställningssortimentet. Svar nej. Hur tänkte man där?

Gör om, gör rätt!

Vinerna var varuprov från importören.

Kan jag redan så här i slutet av februari utropa årets vinfynd? Kanske det. Electrico Fino en Rama är nämligen snudd på gratis med tanke på vad man får för 61 ynka kronor.

Det handlar om en fino men inte från Jerez utan från det mindre kända området Montilla-Moriles (om Jerez, sherry och fino kan du läsa här). Det är samma typ av vin men framställs av en annan druva (pedro ximénez) och förstärks inte med druvsprit vilket delvis förklarar det låga priset.

Även om jag är en sherryfanatiker så är det inte utan att jag ofta tycker att vinerna från Montilla-Moriles många gånger är mer komplexa och eleganta än sina mer kända motsvarigheter från Jerez. Jag är ärligt talat smått förälskad i detta sorgligt förbisedda område sedan jag besökte det (och bodegan Toro Albalá) för några år sedan. Dags för en renässans för dessa viner innan samtliga av de återstående bodegorna har slagit igen.

Precis som fino från Jerez så är karaktären lite speciell och tilltalar inte alla, åtminstone inte vid första kontakten. Mognaden under ett aktivt svamptäcke ( i detta fall i hela fem år) ger en jästig och lite skarp doft med toner av mandel, gröna oliver och, i just detta vin, karaktär av omogna tomater. Druvan pedro ximénez verkar också ge ett typiskt drag av hästtagel (eller getragg) som jag tycker ger en extra dimension. Eftersom vinet inte är förstärkt känns det lättare och elegantare i smaken och Electrico är så fantastiskt fruktigt (för en fino) att det upplevs ha en liten sötma även om det är snustorrt. Smakerna av mandel, gula päron, citron, apelsin och lite salmiak avlutas torrt och smakintensivt i en lång, stram eftersmak.

Har du aldrig provat en torr fino så är detta ett perfekt vin med sin inte alltför tuffa karaktär. Här finns dock tillräckligt med spännande upplevelser för den som är ute efter något annorlunda. Köp hem en flaska, kyl den väl och servera till skaldjur, smakrika tapas eller bara salta mandlar och oliver. Själv ska jag köpa hem en låda och ha som stående aperitif i sommar.

Observera! Om vinet inte är mycket ljust gult med lite gröna inslag utan har antagit en mer gyllene nyans så ska du lämna tillbaka det. Vinet är nämligen lagringskänsligt och oxiderar ganska snabbt. Jag hade själv oturen att få en sådan flaska.

För knappt ett halvår sedan fick jag prova Mira la Mar Oloroso och blev lite kär. Nu har jag fått prova övriga viner i serien av sherry från kooperativet Aecovi. Riktigt bra grejer med karaktär till nästan inga pengar alls. Tyvärr finns de ännu bara på restaurangsortimentet hos vin- och delikatessleverantören Gastro-Import.

Fino. Mycket ljust gul färg. Stor doft med de vanliga markörerna av mandelmjöl, jäst, gröna oliver samt en mycket tydlig fruktighet av gröna päron och äpple som snuddar vid att dofta Piggelin men med ett nyanserande drag av hästtagel som räddar det hela från banalitet. Torr och ovanligt fruktig och fyllig torr smak med en sälta och en umamistinn känsla som nästan liknar tomatsås. Mycket speciell och personlig fino.

Amontillado. Ljus bärnstensfärg. Medelstor doft med tydliga jästtoner, hästtagel, valnötter och en lite skarp ton av möbelpolityr, läder och salmiak. Medelfyllig, torr smak med koncentrerad karaktär av vita russin, nötter och salmiak. Mycket lång eftersmak med bra intensitet.

Pedro Ximenez. Cocoa-colafärgad. Stor och lite eldig doft av fikon, dadlar och russin och en tydlig kryddighet av kanel, kryddnejlika, eukalyptus, vaniljkola, apelsinmarmelad och bränt socker samt en liten animalisk ton. Fyllig och simmigt söt med frisk syra, eldighet, eukalyptus, knäck, russin och en komplext nyanserad eftersmak med brända toner och pepprig kryddighet. Ovanligt nyanserad PX.

Bodegorna i Jerez är inte överväldigande många så därför är det särskilt kul att ramla över en helt ny bekantskap!

Bodegas Dios Baco har anor från 1700-talet med en brokig historia men har de senaste 20 åren tydligen lyfts till något av kultstatus av nya ägare. Den torra, lätta och nyanserade manzanillan var helt i särklass och en av de bästa jag provat. Jag blev störtförälskad! Även finon blev en nu favorit med en lätt oxidation och en intressant örtighet som på olika sätt var genomgående för samtliga viner. Den åldersbestämda amontilladon och oloroson var också eleganta och nyanserade men levde inte riktigt upp till sin ålder eller prislapp. Den ovanliga moscatelen med de oemotståndliga namnet ”Esnobista” var tyvärr både korkskadad och hade en läckande kork, bara trist och platt. Hoppas få prova en kurant flaska snart. PX:en var däremot enastående och ett riktigt fynd!

Vinerna säljs till restaurang av Theis Vine som även levererar några av dem till privatpersoner (dessutom till sänkt pris för tillfället).

Manzanilla Riá Pità. Nästan vattenklar. Medelstor, komplex och nyanserad doft av mandel, vita blommor, jäst, citrusskal, getragg och gröna äppelskal. Lätt, torr, fint nyanserad och elegant med tydlig mandelton, jäst och vetedeg. Lång, ren, uppfriskande och elegant eftersmak med torrt och kritigt avslut. Absolut en av de bästa manzanillas/finos jag provat!

Buleria Fino. Ljust mässingsfärgad. Ganska stor, komplex och inte helt typisk doft med tydliga jästtoner, mandel, honung, clementinskal, cederträ och lite mentol. Lätt, torr men med en liten oljig munkänsla, mycket citrus, aromatisk ceder och mentol, mandel och gröna oliver (spad). Mycket lång och ren eftersmak med torrt avslut och aromatiska örter. Mycket fin, balanserad, smakrik och lite överraskande fino!

Baco Imperial Amontillado 20 years VOS. Ljus bärnsten. Stor, rik och bred doft med tydliga oxidationstoner som ligger över en märkbar jästighet, rostade nötter, valnötter, eldighet och bränd karamell och en ton av spansk brandy. Torr, lätt, mycket frisk och lite eldig smak med viss intensitet, nötter, mandel och en spännande karaktär som av det nötiga fettet i fin lufttorkad skinka. Lång, mjuk, elegant eftersmak med med lite stuns i avslutet. Saknar den koncentration och komplexitet som kunde förväntats av en 20-årig amontillado och särskilt till priset.

Baco Imperial Oloroso 30 years VORS. Medeldjup färg mellan bärnsten och koppar. Stor, intensiv och eldig doft av torkade frukter, animaliska toner, knäck, nötter. Torr, intensiv, fyllig smak av torkad frukt, bränt socker och torkad tomat. Bra längd med balans och aromatisk intensitet. Precis som i amontilladon saknar jag lite koncentration med tanke på ålder och pris.

Oxford 1.970 Pedro Ximénez. Simmigt och mörkt, nästan opakt brun färg. Mycket stor, intensiv, eldig och lite stickande doft av eukalyptus över rika toner av russin, katrinplommon, dadlar, fikon, kaffe, knäck, lackrits, mintchoklad och soja. Intensivt söt, simmig, oljig smak, mörk choklad, muscovadosocker, massor av torkad frukt, dadlar, knäck, kaffe  och som avslut en uppfriskande syra. Mycket lång och intensiv eftersmak som lämnar kvar en ton av kakao och nötter. Ett fynd!

Läs mer om sherry här.

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.

Andra dagen på masterclassen med Gerard Basset OBE om starkviner på Gustibus Wine & Spirit Academy avhandlar sherry. En faktaspäckad bloggpost i ämnet hittar du här.

Vi fick inledningsvis prova de två olika kvaliteterna av basvin (sobretablas) som går till fino respektive oloroso. Fascinernade att se hur olika karaktären är på grundvinerna innan de går igenom den långa och komplicerade proceduren. Vi jämförde därefter den vanliga Tio Pepe med den ofiltrerade färskvarianten Tio Pepe Fino en Rama. Passa på att försöka få tag på ett par flaskor när de släpps framåt sommaren. Manzanilla Pasada de Sanlúcar var en fantastiskt fin manzanilla med komplexitet och elegans. Kul bekantskap. Avslutningsvis provades en pale cream vilket är en uppsötad fino, en stil av sherry jag inte kan minnas att vi haft i Sverige.

Sobretabla Fino (special bottling) / Gonzalez Byass. Ljust gul, inte helt briljant. Medelstor, lite reduktiv och ”fisig”, jäst, citrus, kiwi, apelsinskal. Lätt, kärv, citrussyra, gula äpplen, lite fet fruktighet. Kort.

Sobretabla Oloroso (special bottling) / Gonzalez Byass. Gyllengul. Stor doft med oxidationstoner, kola, gamla äpplen. Medelfyllig, kärv, frisk smak, nötiga aromer, strävhet. Lång, tuff eftersmak.

NV TIO PEPE Fino / Gonzalez Byass (49 SEK, 375 ml). Mycket ljust gul. Stor ren och uttrycksfull doft av jäst, mandel, brieost, gröna äpplen,citrus och lime. Lätt, torr, citrus, gröna äpplen, kritigt och stramt avslut med bra längd.

NV TIO PEPE Fino en Rama (special bottling)/ Gonzalez Byass (cirka 120 SEK). Ljust gyllengul. Stor, rik och jästig ton med komplexitet torkad aprikos, citrus, rökighet, apelsinskal och gräs. Torr, medelfyllig smak med fin intensitet, citrusfruktighet, apelsin, lätt parfymerad ton, jästig och brödig. Lång, rik eftersmak med ett friskt, nästan metalliskt avslut.

NV Fino Inocente / Valdespino (118 SEK 375 ml). Ljust gyllengul. Stor doft av jäst, brieost, gröna oliver, gula äpplen, färska champinjoner, viss eldighet, lite rökig. Lätt till medelfyllig, liten skalkärvhet, gula och gröna äpplen. Stramt och torrt avslut med liten apelsinton. 

NV Manzanilla Pasada Pastrana Single Vineyard / Bodegas Hidalgo (133 SEK). Defekt. För gammal butelj. Visar på faran med att spara fino/manzanilla för länge.

NV Manzanilla Pasada de Sanlúcar ”Almacenista Manuel Cuevas Jurado” / Lustau (175 DKK, 500 ml). Ljust gul. Medelstor, nyanserad doft av jäsande deg, vita blommor, citronskal, brieost, gula äpplen, gula plommon. Lätt, torr, elegant, ovanligt frisk, jästigt brödig, citrozest, metallisk eftersmak. Lång, elegant smak med hög intensitet.

NV Croft Pale Cream / Gonzalez Byass (cirka 90 SEK). Lite, ganska neutral finonäsa med jästighet och gröna äpplen. Medelfyllig, ren och söt smak med fräschör och fin jästighet parad med tydliga citrustoner. Ganska lång, ren frisk eftersmak. Välgjort och förvånansvärt bra för ett stort kommersiellt märke.