En riktig söndagsmiddagsklassiker från förr. Snudd på identisk med rätten från mitt första restaurangminne. Ganska omständligt beskrivet recept för att vara Calle, så jag har gjort mitt bästa för att förenkla instruktionerna.

6-7 personer (minst 8 säger jag)

2 färska kycklingar på 1 1/4-1 1/2 kg
1 gul lök
1 stor knippa persilja
1 citron
50 g smör
1/2 liter vatten
5 dl hönsbuljongtärning från tärning
3 dl vispgrädde
salt och peppar

Skala och klyv löken och skiva citronen. Smörj en ugnsfast form (helst keramik eller porslin) med smält smör. Pensla kycklingarna med resten av smöret samt salt och peppra in- och utvändigt. Fyll fåglarna med lök, citron och persilja och knyt ihop benen (kycklingarnas alltså). Ställ in i ugnen på 200°. Efter cirka 40 minuter öser du kycklingarna med hälften av buljongen. Låt kycklingen stå ytterligare 30 minuter och ös ett par gånger till med skyn i formen.

När de är färdiga tar du ut dem och häller ut all vätska i dem ner i formen samt håller dem varma invippade i folie. Vispa ur allt det goda som sitter fast i formen och häll samman med  resten av buljongen. Låt koka ihop tills ungefär halva mängden återstår. Samtidigt sjuder du grädden tills den blir krämig i konsistensen. Slå buljongen i grädden, koka ihop ytterligare till simmig konsistens och smaka av med salt och peppar.

Dela kycklingen i bitar, servera med kokt eller stekt potatis, sockerärtor eller haricots verts, gelé och givetvis pressgurka. Vinbärsgelé och pressgurka är obligatoriskt!

Oj så gott! Oj så trygga smaker! Jag gjorde rätten med bara en kyckling (förstår inte varför Calle baserat den på två) men behöll såsmängden. Enda minuset här var såsen som var mycket smakrik och god men väldigt tunn. Kräver en redning för den där krämiga gräddsåskonsistensen. Så gjorde jag också när vi åt upp resterna dag två. Klickade i lite dijonsenap också. Himmelskt!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Är jag oinspirerad är det bara att greppa en av Carl Butlers kokböcker, i det här fallet Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen där det finns en hel del jag inte testat ännu. Detta recept är så typiskt Carl Butler. Få och enkla råvaror, allt i en gryta och en historia om hur receptet hämtades under en av hans resor.

250 g linser (jag tog gröna, ca 3 dl)
1 stor gul lök
1-2 stälkar selleri
4 skivor bacon (eller ca 1 hg kallrökt sidfläsk)
2-3 stora vitlöksklyftor
1/2 liter vatten
1,5 l hönsbuljongtärning
olivolja
salt och peppar

Skär fläsket fint och fräs i olivolja i en gryta på medelvärme utan att det bryns. Skär lök, selleri och vitlök ganska fint och fräs med fläsket tills det mjuknar meninte bryns. Slå på linserna, buljongtärningarna och vattnet. Rör om, koka upp och låt sjuda på svag värme i 45 minuter. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen och smak eventuellt av med salt.

Snäll och fin linsgryta som matchade diverse kryddstarka korvar. Bra basrecept som kan ackompanjera kyckling, fläsk, biff eller ugnsrostade grönsaker.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Idag blev det en riktigt läcker och god lunch inspirerad av två små auberginer som låg och väntade i kylen. Det blev en hybrid mellan en enkel ratatouille, piperade och huevos rancheros. Otroligt fräsch rätt med mycket smak. Fast bilden ser ut som en bilolycka.

Skiva två små eller en normal aubergine mycket tunt. Skala och skiva en gul lök. Blanda allt med 2 tsk salt, lägg i press i ett durkslag i en halvtimme till grönsakerna släppt ungefär en deciliter vätska. Fräs i en stor stekpanna i mycket olivolja tills löken mjuknat och allt börjar få en lätt gyllene färg. Slå på två burkar hela konserverade tomater som du delat grovt, 1 msk herbes de provence, 1 msk vitvinsvinäger, 2 grovt nedskurna inlagda grillade paprikor rejält med nymalen svartpeppar, chilisås (typ tabasco) efter smak samt riv ned en vitlöksklyfta. Låt puttra i 20 minuter. Gör fyra fördjupningar i grönsaksröran, knäck ner ett ägg i varje grop. Strö över smulad fetaost (jag använde bulgarisk fårost). Lägg på ett lock, sänk värmen och låt puttra sakta tills äggvitan nätt och jämt stelnat, då är gulan fortfarande lite krämig. Servera med lantbröd, sallad och svarta oliver.

Idag blev det en riktigt mustig, smakrik, umamistinn och värmande soppa som perfekt matchade det ruggiga vädret. Oxsvanssoppa måste du göra om du aldrig provat. Inte svårt alls. Det här en lätt modifierad variant av det här fem år gamla receptet.

Vänd 1,5 kilo oxsvansbitar i vetemjöl. Skär 2 stora morötter, 2 gula lökar, 1 stor palsternacka, 1 liten purjolök, en rejäl bit rotselleri, 2 selleristjälkar och stjälkarna från ett persiljeknippe i ganska små bitar samt dela 5 vitlöksklyftor på längden. Bryn köttet väl i en blandning av olja och smör i en stor gjutjärnsgryta. Ta upp köttet och bryn de skurna grönsakerna tillsammans med 3 msk tomatpuré på hög värme. Skrapa hela tiden i botten så det inte bränner fast. Lägg tillbaka köttet, slå på 1 liter vatten samt 1 tsk rosmarin, 1 tsk timjan, 1 tsk kumminfrön, 1 msk soja, 2 msk sherryvinäger, 3 tärningar oxbuljong, 10 vitpepparkorn, 10 kryddpepparkorn, 2 lagerblad och 1 flaska rött vin. Ge det hela ett rejält uppkok, lägg på locket och ställ in ugn på 150° i 4 timmar.

Ta nu ut grytan, lyft ur köttet och befria det från knotorna när det svalnat lite.. Hacka köttet fint. Häll soppan genom en trådsil och det mesta av grönsakerna genom silen med en slev. Lägg ner köttet och koka upp. Smaka av med salt, massor med nymald svartpeppar och eventuellt en skvätt sherryvinäger om det saknas syra. Avsluta med att röra ned en knapp deciliter grädde och massor med hackat persiljekrus.

Testa även detta läckra recept med oxsvans.

När jag var liten fick jag ibland Kalaspuffar till frukost. Sött och gott i en skål med mjölk och massor att läsa på paketet medan frukosten sörplades upp. Viktigast var kanske ändå leksaken som låg i paketet.

Sedan skulle det vara nyttigt. Entré för den sågspånstorra och dammiga müslin som var så trist att de enstaka fossilerade russinen sågs som små skatter snudd på jämförbara med Kalaspuffarnas bonusleksaker. Det spelade ingen roll att den hette Eterna och hälldes upp i en specialdesignad och skitsnygg burk.

Räddningen var Start! Den perfekta fusionen av den honungssöta krispigheten som effektivt dolde müslins östatstristess. Gott och nyttigt på samma gång. Typ. Start förgyllde många söndagsfrukostar ackompanjerad av uppblåsta frallor, gräddost, Bravo apelsinjuice och långläsning av Dagens Nyheter som inköpts i kiosken.

Start är och var vad man i den engelspråkiga världen kallar ”granola”, vilket också står på förpackningarna idag. Start/granola är ofta ganska dyrt för vad man får, nämligen sockrade havregryn toppade med diverse gryn och torkad frukt. Det är billigt och enkelt att göra själv. Den blir fräsch och krispig och precis så lite eller mycket söt som du vill och du blandar i vilka lyxiga ingredienser du vill. Grundingredienserna är få och du höftar mängderna efter smak.

Blanda farinsocker eller muscovadosocker med kanel, kardemumma och vaniljpulver (en eller flera av smaksättarna) och se till att det inte är klumpar i sockret. Blanda sedan med havregryn. Rör ihop flytande honung med rapsolja och blanda detta med de torra ingredienserna så att havregrynen blir lätt inoljade. Sprid ut på smörpapper på en eller flera plåtar. Det ska vara ganska tunt lager. In i ugnen på 150° övervärme. Har du varmluften eller undervärmen på så bränns granolan lätt på undersidan. Blanda runt då och då. Efter cirka en halvtimme bör grynen blivit ljust gyllenbruna. Låt svalna på plåten. När det kallnat blir grynen krispiga. Klart!

Nu kan du blanda i solrosfrön, valnötter, hasselnötter, melonkärnor, russin, torkad frukt, linfrön, puffad quinoa eller vad du vill. Bäst är att servera godsaker så kan alla välja vad de vill ha i sin frukostblandning. Så gör vi på vårt bed & breakfast.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jordgubben måste vara det mest överskattade bäret. Snyggt men ofta smaklöst och gör sig enligt mig bäst nedskivad i en sallad. När säsongen nu är över tar istället världens bästa bär över; Björnbäret.

Vårt björnbärssnår i trädgården dignar i år, liksom förra året, av bär. Det magiska med björnbär är att det samtidigt finns alla stadier från blomning till mogna bär på samma gren. Just nu skördar jag ungefär en liter per dag och jag kan fortsätta att plocka dem i två månader till. Minst. Bären är intensivt friska, mycket smakrika och otroligt vackra med sitt blåsvarta skimmer. Lätta att plocka och ingen mask som det blir i de nyckfulla hallonen. Dessutom brukar de växa vilt och lätt tillgängligt för de flesta.

Enda problemet är vad man ska göra med överflödet. På återuppståndna Taffel hittade jag svaret. En glutenfri mandelkaka som sväljer massor med bär. Originalreceptet är för krusbär (även det ett hyvens bär) men funkar minst lika bra för björnbär. Eller äpple. Eller biggaråer. Kakan är löjligt lättbakad, blir saftig och smakar fantastiskt tillsamman med vispad grädde. Jag har gjort travar av dem och serverar i kaféet i Blå Huset.

Smält 100 g smör. Vispa 2 ägg med 1,5 dl socker vitt och pösigt. Rör ned 3 dl mandelmjöl och 0,5 dl bovetemjöl (kan ersättas med vanligt vetemjöl, kakan blir lite luftigare då), knappt 0,5 tsk salt samt vaniljpulver efter smak . Rör sist i smöret. Häll i en smord pajform med löstagbar botten (jag lägger ett smörpapper över formen och trycker ned bottnen, sedan kan du bara lyfta upp kaka hur lätt som helst), dräll över björnbär (eller annat) och grädda 25 minuter på 200°.

”Vad skulle vi göra utan Usaima?” brukar vi säga här hemma. I över ett år har hon jobbat i Blå Huset. Allt gör hon. Städar, bakar, packar paket, står i kassan, skyltar upp, organiserar och framförallt håller hon ordning på undertecknad och Kära Hustrun. Dessutom har hon humor. En riktig pärla!

Flera gånger har hon tagit med mat och bjudit på. Enkla små syriska rätter. Fräscha och rena i smaken och ofta med en dos citron. En särskild rätt har fastnat. Det var en kycklingrätt med potatis. Väldigt enkel och god. Väldigt butlersk. Calle skulle säkert uppskattat den och lagt den till sina recept. Jag bad att Usaima skulle visa hur man lagade rätten. Först idag blev det av. Hon gav mig den korta inköpslistan som jag tittade misstänksamt på. ”Resten har du hemma”. Handfast visade hon den enkla tillagningen. Doften i köket var underbar. Vad heter rätten frågade jag. ”Pata ma djaj plfrn”. Vad betyder det? ”Potatis med kyckling i ugn”.

Dela en hel kyckling i stora bitar. Lägg den i en stor gryta. Slå på kokande vatten så att det precis täcker. Släng i tio stycken kardemummakapslar, en kanelstång och två stycken limu omani. Inget salt. Jag frågade.  Koka upp och låt sjuda med locket på glänt i en halvtimme. Under tiden skivar du potatis i tjocka skivor och täcker botten på en ugnsfast form. Skär en gul lök, en till två tomater och en paprika likaledes grovt och lägg ovanpå potatisen. Smula över en hönsbuljongtärning, dra rejäla tag med svartpepparkvarnen och strö över lite sichuanpeppar. Salta. Ta upp kycklingen och lägg ovanpå grönsakerna. Salta. Häll över kokspadet (gott att koka ris eller pasta i säger Usaima) så att det knappt täcker potatisen. Skjuts in i ugnen på 250° i 30 minuter. Klart.

Fyndade kantareller på min loppisrunda i lördags. Jodå. Man kan hitta ätliga saker på loppis. De fick göra sällskap med en påse gnocchi jag köpte på Lidl. Du gör förstås din egen gnocchi, men är man bekväm som jag så är Lidls variant riktig vardagslyx. Fin, fluffig konsistens med tuggighet och en smak som jag hittar någonstans mellan pitepalt och småländska kroppkakor.

Låt en halv finhackad lök mjukna i stekpannan i massor av smör och 1,5 tsk rosmarin. Släng ner 5 dl kantareller som du rivit till lagom stora bitar. Fräs till de tappat vätska och börjar ta lite färg. Slå på 0,5 dl apelsinjuice (har du en apelsin så river du ner lite av skalet också)  från enoch 2 dl vispgrädde. Låt puttra tills grädden tjockar  till sig. Dra rejäla tag med svartpepparkvarnen, riv ner parmesanost, smaka av med salt och pytsa i mer grädde om det behövs.

Koka upp rejält med vatten och snåla inte med saltet. I med gnocchin. Efter ett par minuter flyter de små godingarna upp till ytan och då är det klart. Häll av vattnet men spara litet av det stärkelserika och salta kokvattnet (ställ alltid en kopp i durkslaget så glömmer du inte). Vänd ner gnocchin i såsen, späd eventuellt med lite av vattnet och rör ned lite persilja för ögonlyst.

Oj så långt mellan inläggen och recepten har verkligen varit sällsynta. Men nu blir det ändring!

När sommaren plötsligt kom som en prematur ejak…hm…explosion efter den kalla och blöta ”våren” så for sparrisarna i trädgården upp som bångstyriga puberte…ja låt oss säga att de dök upp snabbt. Hög tid att ta hand om primörerna. Det blev en ljuvligt försommargrön fiskrätt som var så god att, som en kollega brukade säga, det ”kn*llade i munnen”.

Ansa bort det allra träigaste på ett knippe grön sparris (om du inte får tag på färsk svensk så ta mycket hellre fryst än den influgna från Peru och andra fjärran platser). Skär av de späda knopparna och de mjällare delarna av stjälken och lägg åt sidan. Skär de övriga delarna av stjälkarna i små bitar. Lägg 300-400 g torskfilé (gärna torskrygg) i en vid panna och slå på 2 dl torrt vitt vin, 3 dl vatten och smula över en fiskbuljongtårning. Låt sjuda under lock tills fisken knappt är genomkokt. Ta upp fisken, lägg i en form och täck med folie. Koka ihop kokspadet tills det smakar distinkt salt. Lägg i sparrisknoppar och de späda stjälkarna , koka i några minuter och ta sedan upp dem med en hålslev. Släng nu i den övriga sparrisen och koka tills mjuka. Häll i 2 dl frysta gröna ärtor och koka ytterligare ett par minuter. Mixa slätt tillsammans med 2 dl créme fraîche och värm snabbt upp igen. Smaka av med några stänk tabasco (eller annan chilisås), svartpeppar och salt. Slå såsen över fisken, dekorera med sparrisknopparna. Servera med smörigt luftigt potatismos eller med nypotatis.

Härom veckan var jag i London på en fyradagars sake-utbildning (ja den japanska risbrygden) och hann även med att avverka ett antal måltider på asiatiskt tema. Inspirerad av detta och med en skvätt överbliven sake hemma lyckades jag få ihop den här rätten.

Rafute är ett välkänt  japanskt långkok som finns i många varianter. Inte helt olikt kinesiskt ”crispy pork” om man karamelliserar fläsket som jag gjorde. Mycket enkelt att göra särskilt om man har en ”slow cooker”, annars kör man fläsket i en gryta på låg temperatur (90-100°) i ugnen 4-5 timmar.

Rör ihop 3 dl sake (eller drygt halva mängden mirin), 1,5 dl soja och 1,5 dl muscovadosocker. Häll i slow-cookern. Lägg ner 1 kg hel fläsksida (färsk, ej rimmad) med svål. Lägg också ner ett litet knippe salladslök och en ingefära (stor som ett ägg) tunt skivad. Fyll på med vatten så att det knappt täcker fläsket. Sätt på ”low” och ställ in på 12 timmar. Låt därefter svalna och dra av svålen. Skär försiktigt (fläsket vill gärna ramla isär) stora kuber. I en stekpanna på strax över medelhög värme häller du lite av kokspadet och lägger ner fläskkuberna och steker tills de fått djup färg runt och sockret karamelliserats. Var inte rädd för att låta det bli lite bränt.

Resultatet ett magiskt mört fläsk med djup, mild smak. Jag ville ha en lite kryddig sås så jag vispade ihop lika delar ljus soja, sweet chili-sås, en skvätt risvinäger och lite hoisinsås. Blev mycket bra. Servera med lite krispiga grönsaker.