Roséchampagne är i de flesta fall besvikelser och alldeles för dyra jämfört med de vanliga varianterna. Bättre då att välja en crémant de bourgogne som är framställd på samma sätt och av pinot noir. En skillnad är faktiskt att en crémant görs genom att de blå druvorna får jäsa med musten för att ge den läckra färgen medan rosa champagne oftast framställs genom att helt enkelt tillsätta en skvätt rött till det vita basvinet.

Ett riktigt oväntat fynd var Patriarche Brut Rosé från gamla négociantfirman Patriarche Père et Fils som tidigare var en säkert val för trist och överprisad bourgogne. Det här bubblet hade dock en läcker färg mellan blekt laxrosa och lökskal och en fin doft av smultron, jäst och ett uns brödighet. Mjuk mousse, torrt med bra fyllighet, massor med röda bär och pigg syra. Snyggt med ren fin eftersmak med bra längd. Ett riktigt fynd för 85 spänn och sommarens bästa budgetbubbel. Ligger på beställningssortimentet så fem dagars framförhållning kan behövas men det är det värt.

Plockade i fredags med mig två flaskor vin från Systembolaget (jo jag betalade) som båda kommer från argentinska och lätt galna Familia Zuccardi som jag besökte i januari.

Deras enklare vita vin av druvan viognier hade jag inte provat tidigare. Tyvärr var det lite halvtråkigt och anonymt med lite kort smak, fast det kostar å andra sidan bara 80 kronor. Lustigt nog får man mycket mer karaktär för bara nio kronor till om man istället köper det röda vinet av underskattade druvan bonarda. Gillade verkligen årgång 2011 av detta vin när jag provade det på plats. Det är den årgången som enligt Systembolagets hemsida är aktuell just nu. Men i vinbutiken i Malmö bytte man just ut årgång 2009 mot 2010. Det var den sistnämnda jag köpte. Köprekommendation på ett riktigt trevligt vin.

2010 Serie A Bonarda / Santa Rosa. Djupt blåröd färg. Medelstor, frisk och mycket fruktig och bärig doft av plommon, mörka körsbär, viol, sötlakrits, piptobak och liten eldighet. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, rik och silkig frukt med karaktär av röda vinbär, blåbär, sura körsbär, plommon, sötlakrits, mjuka tanniner, diskret fatstruktur och lite eldighet. Bra längd och balans med lite rökighet i eftermaken.

Bara en vecka till nyår. Den stora bubbelfesten är med andra ord runt hörnet.

Inte alla har råd eller lust att lägga pengar på champagne. Det finns budgetalternativ men var inte dumsnåla och spara några tior på bedrövliga Chapel Hill. Tro inte vad vinskribenterna skriver – det är INTE ett fynd. Lägg till några tior och köp en billig cava, allt i sortimentet är bättre än det ungerska bubblet.

Riktigt bra alternativ är också mousserande vin från Sydafrika, så kallad cap classique. Samma typ av druvor och samma metod som i Champagne fast oftast fruktigare och lite feta men med bra syra. Senast in i sortimentet är Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir som är riktigt snyggt, rent och välgjort för under hundralappen. Får du inte tag på dettta vin kan du också prova Graham Beck Brut.

Ljust gul färg. Medelstor doft av mogen gul, gula äpplen, nötighet, kex och liten jästighet. Torr, frisk syra, ganska fyllig och fruktig smak med gul och mogen frukt, gräddighet, bröd, smörighet och frisk, mogen citrus. Balanserat, välgjort och snyggt med bra längd och rent avslut.

Producenten Boschendal är ansluten till WIETA. 

Spanien och Rioja fortsätter att leverera bra viner till blygsamma slantar. Senast ut är 2005 Viña Olabarri Reserva som kombinerar den klassiska stilen och med det moderna uttrycket i Rioja.

Snart sju år på nacken och två år på amerikanska och franska fat kan inte skönjas i den täta blåröda färgen. Doften bjuder på mogna mörka bär, fatkryddighet, kaffe, mörk choklad kombinerat med den där skolboksaktiga och distinkta doften som balanserar på slak lina mellan vanilj och krondill. Smaken är medelfyllig och packad av mörka bär och röd fruktighet utan att bli syltig, friska syror lyfter upp intrycket och det finns massor av fint polerade tanniner och en väl balanserad men tydlig ek. Lång eftersmak av kaffe, stram frukt, liten mineralitet och med en avslutande syrasnärt. 

Glöm inte bort de söta vinerna. De bjuder på en rikedom och komplexitet som man sällan hittar i de torra vinerna. Hittar du inget bra tillfälle att dricka ett sött vin så ska jag ge dig ett: skippa blandgodiset framför filmen under fredagsmyset och smutta på ett glas sött istället. Mycket godare och nyttigare.

2011 Gardo & Morris Late Harvest Riesling är en nyhet på systembolaget och tydligen den första söta rieslingen från Nya Zeeland som landat här. Sent skördad riesling som bevarat de druvtypiska dragen med frisk, härlig doft av citrus, clementin, aprikos, lime, honung och en diskret petroleumton. Smaken är söt men med en hög, frisk och balanserande syra och med massor av mogen lime, citrus, honung och lång, ren och balanserad eftersmak med friskt avslut. Mycket bra för knappa 100-lappen.

2010 d´Arenberg Noble Chardonnay Semillon kommer från Australien, ligger på beställningssortimentet och har en helt annan karaktär präglad av ädelröta. Stor doft av aprikosmarmelad, honung, solmogen citron, vita russin,  ett drag av saffran och med en rökig och lite gummiaktig petroleumton. Intensivt söt och illande friskt med stor munfyllande simmig oljighet, honung persika, aprikos, lime, citrus och en liten stramhet i den långa eftersmaken. Mycket koncentration och karaktär för en liten peng.

Jag brukar ha som grundregel att inte rekommendera viner under 70 kronor flaskan. Anledningen är att kvaliteten på dem ofta är ganska anskrämlig, vinerna är tillfixade och justerade eller så är de bara rent utav ointressanta. Men det finns undantag.

Jag nämnde 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja redan för tre veckor sedan när jag provade den under en riojaprovning och beskrev den så här.

Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor!

Jag skulle inte säga att den är värd mycket mer än vad den är prissatt till, men den är precis vad man betalar för; enkelt, ärligt, lättdrucket och en vardagsnjutning. Det är betydligt mer än vad man brukar få för pengen i denna prisklass. Kollade dessutom med Lars Torstensson (läs hans blogg för bövelen) som varit med och tagit fram vinet och vinet är i princip bara ren och skär jäst druvmust av god kvalitet. Kontrollerad jäsning, lätt klarning och försiktig svavling. Inget trix och fix.

Spring å köp. Perfekt att ha hemma till flamsburgaren, den alldeles vanliga köttgrytan och när man får oväntat besök.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag vet att jag tjatar om att Bordeaux levererar bra viner till vettiga priser. Men så är det trots att den allmänna uppfattningen är den motsatta.

2008 Christian Moueix Saint-Emilion ger mig återigen anledning att att återkomma till ämnet. Producenten Christian Moueix äger flera av de mer framstående egendomarna* på vad man i vinkretsar kallar den ”högra stranden”. Här hittar vi kända områden som Pomerol och Saint-Emilion som detta vin kommer ifrån. Vinerna härifrån är röda och oftast dominerade av druvorna merlot och cabernet franc. Vinet är härligt fruktig, fylligt och med mjuka tanniner som gör att det trots sin ungdom är mycket njutbart.

Djupt röd färg. Ganska stor, dov doft av mörk, mogen frukt, mossa, kanel, sötlakrits och en skymt av grön paprika. Fyllig, ung, fruktig smak av mörka bär, svarta vinbär, sötlakrits, sotrussin, mjuka tanniner, frisk syra, ganska tydlig fatstruktur balanserad av den mogna frukten. Lång, rik eftersmak med söt fruktighet med liten avslutande beska.

*Detta är vad som kallas ”quality by association”

Jag blev imponerad av de mousserande vinerna i höstas när jag provade igenom en hel del men sedan dess har jag tyvärr inte provat några. Passade därför på att rätta till det när jag provianterade vin till en vecka på landet.

Graham Beck Brut är som alla sydafrikanska viner märkta ”méthode cap classique” framställd på samma sätt som champagne och dessutom av de två viktigaste, klassiska druvorna chardonnay och pinot noir. Resultatet är riktigt bra med karaktär kombinerat med lite inställlsam frukt. För 99 spänn är det inget snack om saken. Köp en flaska och prova!

Nästan halmgul färg. Stor doft av vispad grädde, gula äpplen, rök, rostade hasselnötter, popcorn och jäst. Torr, frisk syra, medelfyllig smak med rik, gul och mogen fruktighet, rostade toner, nötter, apelsin och mjölkchoklad samt en lång, stram och mineralig eftersmak med en antydan till fruktsötma.

Idag har jag föreläst om Kalifornien på diplomkursen och vi har provat oss igenom 26 viner av olika stil. Bland annat blev det en riktigt bra rad med zinfandel från Ravenswood som verkligen överraskade. Storsäljaren 2010 Ravenswood Vintner’s Blend Zinfandel levererar förvånansvärt bra för 99 kronor och gör säkert ingen besviken på sommaren grillfester.

När vi kom till provningen av cabernet sauvignon så lyfte kvaliteten och nivån. I Kalifornien excellererar verkligen denna druva som får en rik frukt och mjuka tanniner i värmen och solljuset men ändå har struktur nog att bära upp generositeten. Men det är först i bordeauxblandningarna – meritage – som de verkliga höjderna nås. Genom att använda sig av de klassiska bordeauxdruvorna kompletteras den rika fruktigheten med en komplexitet som lyfter helheten. Vi stoppade in 2005 Rollan de By i provningen och det var inte lätt att att plocka ut hermelinen bland katterna.

2008 Genuine Risk Red Blend  (40% cabernet sauvignon, 18% merlot, 16% cabernet franc, 26% petit verdot ) från Santa Ynez hittade jag hos Vinopia på Vinordic. Rik, fruktig doft av mogna mörka bär, liten rökighet och ett drag av lagerblad. Smaken generöst fruktig och saftig med tydlig cassis och rökighet, fint polerade tanniner, frisk syra och med grön, lite bitter örtighet och ett stramt avslut med fint integrerad fatkaraktär. Inte så bordeauxlik men charmig och karaktärsfull.

2005 Marcien  (cabernet franc,  cabernet sauvignon, merlot ) från Robert Sinskey Vineyards i Los Carneros var det vin som fick flest bordeauxröster. Lättförståeligt med tanke på den komplexa och diskret mogna doften doften av blod, rök, örter charkuterier, sot och senare också viol och mörk choklad. Smaken slank, läcker, fokuserad, frisk och med fina tanniner, diskreta fat. Mycket elegant och lång med ett lite sotigt avslut. Mycket, mycket snygg.

2007 Brandlin Cabernet Sauvignon (82% cabernet sauvignon, 14% malbec, 3% petit verdot, 1% cabernet franc) från Mount Veeder var dagens absoluta höjdpunkt! Stor, rik, generös doft med rostade fattoner, sot, mynta, sandelträ, ceder, peppar och svarta vinbär. Ett nästan perfekt vin utan sömmar mellan, frukt, fat, syror och tanniner. Fylligt, rikt och samtidigt välstrukturerat och med en lång, balanserad eftersmak med ett lite stramt mineralavslut. Fick nästan en liten tår i ögat. Vilket vin!

Våren är här och det är dags för lite torra, friska och fräscha vita viner. Vad är då bättre än viner från Loire och av druvan sauvignon blanc?

De mest klassiska är vinerna från tvillingområdena Sancerre och Pouilly-Fumé längs österut av loireflodens sträckning. De är väldigt snarlika  men av de två är Sancerre den mest aromatiska och lättare medan Pouilly-Fumé har lite mer av mogen frukt och lite dämpad aromatik. Båda exemplen nedan är bra och typiska i respektive stil. Vill man ha ett budgetalternativ så letar man sig till Menetou-Salon som ligger nästgårds. Detta område är mindre känt och därför är priserna lägre. Vinet nedan är faktiskt ett riktigt fynd för 99 kr. Bra att ha ett helt batteri av hemma nu till våren och sommaren.

2010 Menetou-Salon Les Thureaux har en stor och distinkt aromatisk doft av svartavinbärsblad, lime, citrus och nässlor. Smaken är lätt, torr, mycket frisk och krispigt fräsh med en ganska kort eftersmak med fin mineralitet. 

2010 Sancerre Les Baronnes är distinkt aromatisk med nässlor, limezest, citrusolja, gröna äpplen och fläderblom. Torr, lätt till medelfyllig, mycket frisk, citrusfruktig och lång mineralstinn eftersmak.

 2009 Pouilly-Fumé de Ladoucette har en fin aromatiskt örtig ton inbäddad i friska citrustoner, vit persika och aprikosfrukt. Smaken är torr, mycket frisk men med en fint koncentrerad frukt som nästa upplevs lite fet men med örtigheten som fina övertoner och en stram mineralitet i avslutet.