Detta är en variant av klassiska mac ‘n’ cheese med bra stuns och lite vuxen smak. Mäktig, fet och kolhydratstinn kräver den en frisk tomatsallad eller liknande som smak- och näringsmässig motvikt.

För 4 hungriga: Koka 750 g pasta i ordentligt saltat vatten enligt anvisningarna på paketet. Häll av vattnet och sätt tillbaka pasta på spisen på låg värme. Blanda i 1,5 dl grädde, 1,5 dl mjölk, 50 g smör, 1 msk dijonsenap, 1 tsk tabasco, 1 tsk salt, nymalen svartpeppar och 300 g finriven lagrad cheddar (eller annan smakrik ost). Rör runt och låt osten smälta. Blanda i finhackad persilja. Låt sjuda mycket sakta så det hela tjocknar något. Servera genast.

Prova också denna lyxiga och annorlunda variant av macaroni & cheese av Jamie Oliver.

Följ bloggen på Facebook!

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!

Chicken parmesan eller chicken parmegiano uppfattas i USA som en italiensk rätt men är i själva verket en helamerikansk konstruktion. Fast inspirationen är ju helt klart italiensk med klara kopplingar till piccata milanense. Även om parmesan anges i namnet så ingår alltid mozzarella, har till och med sett recept där man inte har parmesan alls.

För 2 hungriga: Ta 2 kycklingbröst (cirka 400 g), tryck ned med handflatan medan du med en kniv delar bröstbiten horisontalt så du får två tunna skivor. Lägg skivorna en i taget i en plastpåse och banka till dem med en kavel eller kastrull så de blir jämntjocka. Vänd kycklingen i en mjölblandning (2 dl mjöl, 2 tsk salt och rikligt med svartpeppar). Därefter vänder du dem i ett ägg uppvispat med 0,5 dl mjölk, låt äggblandningen rinna av en stund. Sist vänder du i en blandning av 3 dl panko (asiatisk ströbröd) och 2 dl riven parmesan. Låt vila någon minut, vänd hastigt igen i äggsmeten och sist i ost/pankoblandningen. Hetta upp 3 dl majsolja i en traktörpanna eller djup stekpanna (ha ett lock berett om oljan skulle bli överhettad och börja brinna) på medelhög till hög värme. Kolla med ett flarn panko om det börjar fräsa med en gång och ta färg, då är temperaturen bra. Lägg försiktigt ned (akta för stänk) två kycklingbitar och fritera ett par minuter på var sida så den får en djup gyllene färg. Lämna inte oljan obevakad. Ta upp kycklingen och låt rinna av på hushållspapper. Gör likadant med de återstående bitarna. Placera sedan på bakplåtspapper, skiva och fördela en mozzarellaost på kycklingen och skjuts in i ugnen på 200° i ungefär 15 minuter. Under tiden värmer du upp 4-5 dl passata (tomatsås), river ned ett par vitlöksklyftor och precis innan servering klipper du ned rikligt med färsk basilika. Servera kycklingen med såsen och tagliatelle eller min kolhydratsnåla variant*.

*Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Skölj en näve ruccola. Koka upp en stor gryta med vatten. Släng ner den urkramade zucchinin och ruccolan i det kokande vattnet och låt det ligga där i 60 sekunder och slå sedan av vattnet.

Följ bloggen på Facebook!

Som vädret ser ut så känns det rätt att drömma sig till Provence, sol, värme, blånande hav, bouillabaisse och sallad niçoise. Som tröst finns dock buteljerad sol i form av 2011 Domaine de Collavery. En riktigt bra provençalsk rosé till sommarens mat. Snällt prissatt och finns dessutom över hela landet. Nu sätter vi hoppet till ett rejält högtryck!

Blekt, blekt laxrosa färg som en rosé från Provence ska ha. Ganska stor frisk doft av röda äpplen, smultron, lime och ett örtigt och lite gräsigt inslag. Torr, mycket frisk smak med bra fruktighet och nästan lite oljig, fet munkänsla och drag av melon, persika, röda vinbär, citrus och lime. Lång eftermak med liten mineralig stramhet och en liten aptitretande  beska i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Igår hade jag ärenden till Ystad och passade på att prova Anders Vendels nya satsning i gamla Sandskogens Värdshus.

Den gamla trävillan från förra sekelskiftet är sig lik exteriört men inomhus är det blont, svalt och elegant i en blandning av Norrgavel-estetik, snickarglädje och new england-stil. Dagens lunch serverad vid bordet med bröd, sallad och kaffe med kaka efteråt kostar 100 kronor och serveringen känns igen från Sture inne i Malmö. Vackert upplagd kom en mörbakad ribbestek med overkligt frasig svål, dillmorot, en distinkt sötsyrlig vinägersky och smörigt potatismos. Mycket vällagat och fint komponerat. Faktiskt snäppet bättre än på Sture att döma av detta enda besök. En riktigt fin lunchupplevelse med havet som granne.

Ta en dagstur till Ystad, ät lunch i Sandskogen, fika och ät ett Wienerbröd på Fritidsbaren och avsluta med middag på Brasserie Östergatan.

Nu kan du följa bloggen via Facebook också!

Klicka in och tryck på ”Gilla” så får du blogguppdateringar direkt i ditt facebookflöde. Där ska det hända lite andra grejer också. Kortare uppdateringar, tips, gamla bloggposter som är värda att läsa samt annat som inte passar på bloggen.

Idag är det precis tre år sedan jag postade mitt första inlägg (nej, datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Hipphipphurra!

Måste klappa mig själv på axeln och säga att jag är mäkta stolt över att, med några undantag, postat minst ett inlägg om dagen (detta är inlägg 1460). Har kikat igenom en del av dem och de flesta är helt ok, några är riktigt bra och en del är rätt och slätt slentrianmässiga. Nästan imponerad blir jag när jag kollar på alla Carl Butler-recepten som nu är digitaliserade. Jag fnissar lite åt timpanogalenskapen och förundras över hur få kommentarer Julia Childs boeuf bourguignon får trots tiotusentals träffar.

Jag har definitivt inte tröttnat. Jag blir uppmuntrad av alla kommentarer och av att allt oftare i verkliga livet träffa främmande människor som kommer fram och berättar att de följer bloggen, använder recepten och provar vinerna jag rekommenderar. Sådant värmer mer än ni kan ana.

Jag har valt att fira det lilla jubiléet med att ge bloggen ett nytt och uppdaterat utseende. Det ser kanske inte helt hundra ut idag men jag jobbar på det (tack Fredrik för ovärderlig hjälp när jag närmade mig ett sammanbrott i går). Den har sett likadan ut sedan start så det var på tiden.

Jag har uppgraderat på flera andra sätt också. Bland annat är nu adressen till bloggen ohmansmatovin.com. Det klumpiga appendixet wordpress.com är därmed släppt. Jag skulle också registrera ohmansmatovin.se, men då visade det sig att någon annan varit där och hunnit före (Fleet Web Hosting Ltd. och Malin Lundgren är välkomna att höra av sig). Jag registrerade därför ohmansmatochvin.se, öhmansmatochvin.se och öhmansmatovin.se som snart kommer att peka hit.

Tack alla ni som läser, följer, kommenterar, tragglar recept och framförallt ni som pinar er igenom trista provningsanteckningar. Nu kör vi ett år till.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite tjatigt börjar det bli med recept från Cook’s Illustrated men de är så genomtänkta och resultaten har hittills varit klockrena. Dessa mexikanska recept är inget undantag. Många genvägar men otroligt bra resultat. Faten skrapades och skålarna slickades.

Jag har anpassat recepten och räknat om mängderna något. Serverar man enchiladas tillsammans med sallad, såserna och nachochips (värm i ugn så blir det spröda och läckra) att doppa så räcker detta till sex hungriga personer. Hettan i rätterna var ganska snäll men å andra sidan kom alla smaker fram väldigt fint.

Chicken enchiladas with red chili sauce: Fräs en finhackad gul lök i vegetabilisk olja på medel till hög temperatur tills den mjuknat och börjar ta färg. Rör ned 3 finhackade klyftor vitlök, 3 msk chilipulver, 3 tsk spiskummin, 2 tsk mald koriander, 0,5 tsk salt och 2 tsk socker. Rör om väl i ungefär en halv minut och vänd sedan ner 500 g kycklinglårfileér som strimlats. Rör runt tills kycklingen helt täckts  av kryddblandningen. Slå över 500 g passata (tomatsås) och 1 dl vatten och låt sjuda tills kycklingen är genomkokt och smakerna gått ihop, cirka  minuter.

Separera kyckling och sås med en trådsil och pressa köttet med en slev så att du får ut det mesta av såsen. Ställ såsen åt sidan och lägg kycklingen på ett fatt och ställ kallt. Under tiden river du smakrik ost (3 dl)  och finhackar färsk koriander (1,5 dl) och inlagd jalapeño (0,7 dl) som du blandar med kycklingen när den svalnat.

Pensla 12 majstortillas med matolja och stek på bägge sidor så de får lite färg. Skeda ut kycklingröra i en sträng mittpå och rulla ihop till en tät rulle. Häll lite av chilisåsen i botten på en form och placera majsrullarna med ”sömmen” nedåt, häll resten av såsen över och strö över 2 dl riven smakrik ost. Gratinera på 225° i 25 minuter (originalreceptet säger att formen ska täckas med aluminumfolie men det hoppade jag över). Servera med limeklyftor, gräddfil och sallad.

One-minute salsa: I en mixer lägger du ned 1 liten jalapeño, en halv liten rödlök, 0,5 dl färsk koriander, 1 msk limejuice, 1 hackad vitlöksklyfta, 0,5 tsk salt och nymald svartpeppar. Mixa allt tills slätt. Häll 1 burk hela konserverade tomater i en trådsil (spadet ska inte användas) och addera sedan i mixern. Kör ett par gånger med pulsknappen så att allt blandas men inte så att salsan blir helt slät.

Chunky guacamole: Ta tre avocado och mosa den ena tillsammans med 0,5 dl hackad färsk koriander, 2 msk finhackad gul lök, en finhackad liten jalapeño, 1 tsk spiskummin, o,5 tsk salt och 2 msk limejuice. Skär de två andra avocadosarna i kuber och blanda med röran. (Guacamole kan spara till nästa dag om den förvaras kallt och med plastfilm helt pressad mot ytan)

Refried beans: Mixa 1 burk* sköljda kidneybönor med 1 dl kycklingbuljong tills slätt. Addera ytterligare en burk bönor och kör hastig tills blandat med fortfarande med bitar (”chunky”). Hetta upp matolja i en stekpanna och fräs på medelhög värm 100 g finstrimlat rimmat fläsk så fettet smälter (enligt receptet ska fläsket sedan slängas, men jag höjde temperaturen och knaperstekte det och lät det vara med. Mums!). Höj värmen något och lägg ner en finhackad gul lök, en finhackad liten jalapeño och 3 msk finhackad inlagd jalapeño och fräs tills det mjuknar och börjar ta färg. Addera 3 finhackade vitlöksklyftor och 1 tsk spiskummin och fräs i en halv minut. Rör ned bönröran, sänk temperaturen och låt puttra i cirka 5 minuter tills det tjocknar. Rör ned 2 msk finhackad koriander och eventuellt lite limejuice.

*Resultatet blir lika bra med konserverade bönor som de man blötlägger själv enligt testköket.

Pröva också varianter på en del av rätterna i ”Fredagsmys från grunden”. 

Det lär bli en och annan flaska rosé innan sommaren är slut. Ju varmare desto mer rosé lyder det tydliga orsakssambandet och blir det en toppsommar finns det en hel del att välja på i hyllorna.

2011 Domaene Gobelsburg Rosé från Niederösterreich kommer från en pålitlig producent som brukar leverera riktigt bra vita viner. Att denna rosé kommer från en vitvinsproducent känns tydligt. I det mycket lätt färgansatta vinet finns en liten anstrykning av röd bärighet i både doft och smak men i övrigt är det inte mycket som avslöjar att det är en rosé i glaset. Kroppen är lätt, helt torr och mycket frisk med citrustoner, någon örtighet och avslt med karaktär av krusbär. Smaken har viss längd och balans och är väldigt stram. Vinet levererar inte någon rosékänsla och lämnar intrycket att man hellre skulle valt Gobelsburgs utmärkta riesling eller grüner veltliner istället.

Lunchfyndet på Vendels Sture var inte ett undantag i Malmö. Lunchen på Atmosfär ligger i samma klass med råge.

Restaurang Atmosfär kan med rätta kallas en malmöklassiker. I snart sexton år har här levererats mat- och dryckesupplevelser av klass. Genom alla åren och de varsamma och genomtänkta förändringarna har Henrik Regnér, Sveriges kanske mest sympatiske krögare (sorry alla ni andra), stått vid rodret.

Jag fick prova små portioner av båda varmrätterna då jag inte kunde bestämma mig för vilken som lät godast. Kummel på krossad nypotatis, vitvinssås och primörmorötter samt sida av rapsgris med ugnsbakade tomater, lök och en frisk tomatsås. Bägge rätterna var omsorgsfullt tillagade och presenterade och visade rena, klara, tydliga och distinkta smaker som bara sjöng i munnen. Riktigt, riktigt bra för löjliga 95 kronor. Då får du också en liten soppa samt Atmosfärs klassiska focaccia som hängt med sen starten. Den sista utposten mot surdegsinvasionen?