Nu är det dags igen! Chans att tokfynda viner som är kraftigt nedsatta i pris. Detta är viner som legat i Systembolagets ordinarie sortiment men som sedan avlistats när importören fortfarande har stora lager. Av dessa båda viner finns det över 5000 flaskor vardera! Räcker till alla som vill ha! EDIT: Allt är nu slutsålt. Denna gång har har jag fått hemliga ordernummer. Utan dem kan man inte hitta vinerna på Systembolagets hemsida. Håll ögonen öppna för det kommer fler liknande tipps snart. Som vanligt får jag ingen ersättning för att skriva om dess viner.

Edit: Dess viner kan bara beställas i hela kollin. Importören går ändå back på varje flaska. Men till priset är det ju ingen mening att beställa mindre ändå.

Först ut är vita 2016 La Playa Estate Series Viognier från Colchagua i Chile (art nr 628901). Druvan viognier är en mycket aromatisk druva som ger fylliga, fruktiga och kryddiga viner med lite lägre syra och ofta lite högre alkohol. Bördig från norra Rhône där den ger stora komplexa viner har den nu blivit mycket populär bland annat i Kalifornien. I detta vin hittar vi inte den ibland överdrivna aromatiska tonen och vingummikaraktären, kannske beroende på att den har några år i flaskan. I doften hittar vi mogen tropisk frukt, honung, apelsinzest, mimosablommor och liten kryddighet. Smaken är torr men med en rik, mogen solvarm fruktighet av tropisk frukt, avrundad syra, smakrik med liten eldighet och en balanserannde citrusskalsbeska i avslutet. Trevligt som sällskapsvin väl kylt, till grönsakspajer eller till teriyakilax eller liknande. Ska inte sparas men håller sin fräschör ett halvår åtminstone. Har kostat 109 kr…nu 49 kr!

Det röda 2016 Küdaw Nativo Cinsault (nr 538001) från det svala vindistriktet Itata i södra Chile och är från ett projekt där man letar efter gamla vingårdar med druvor som spelat stor betydelse för Chiles viner historiskt. Cinsault är en sådan druva och den anses vara särskilt väl anpassad till Chiles klimat. Druvorna kommer från 40-åriga vinstockar, så kallade ”bush vines”, handskördat, kort jäsning utan tillsatt jäst och därefter har vinet vilat 10 månader på jästfällningen. Ett ”low intervention wine” med medelstor doft av friska röda bär som hallon och jordgubbar och tydlig kalkig mineralitet. Medelfyllig frisk och mjuk smak i saftigt rödbärig sval stil med bra intensitet och ganska lång eftersmak med lite kryddig ton med mineralitet. Härligt lättdrucket vin som passar bra att servera lite svalare. Passar bra till kallskuret, mildare ostar, lättare rätter av fågel och fläsk gärna med liten hetta. Inget vin för den som gillar biffiga, kraftfulla viner med ek och inte heller något som vinner på lagring. Det ska drickas när det har kvar sin fina fruktighet. Riktigt bra. Gillade vinet när det kostade 159 kr. Har beställt två lådor nu när det slumpas ut för 69 kronor!

Två perfekta viner att bunkra upp med om man skulle hamna i karantän så här i corona-tider. Se bara till att du har en korkskruv och justa vinglas i din isolering

Det är faktiskt snart två år sedan jag skrev om det osannolika cava-fyndet Banda Azul. Det blev en otrolig respons. Då låg vinet i beställningssortimentet men idag finns det på hyllorna i snart sagt varje butik. Enligt uppgift från leverantören så var min bloggpost en av anledningarna till att vinet så snabbt kom in i sortimentet. Sånt är roligt att höra. Farhågan att priset skulle gå upp rejält kom förresten på skam. Efter två år ligger vinet på 79 kr och är utan konkurrens det mest prisvärda billiga bubblet i sortimentet.

Innan jag nu fortsätter så ska jag göra helt klart att jag inte fått någon ersättning för min bloggpost. Inte ens en flaska cava. Detsamma gäller för nedanstående text. Jag skriver aldrig på uppdrag eller mot ersättning.

Banda Azul har nu fått en uppföljare i form av Banda Rosa. Som namnet så subtilt antyder så är det en rosécava. Den är årgångsbetecknad (2018), veganvänlig, med minst 12 månader på jästfällningen och priset är precis lika lågt som för Banda Azul.

Hur smakar den då? Är den lika bra som sin vita föregångare? Mina förväntningar var inte jättehöga. Man vet ju av dyrköpt erfarenhet att uppföljaren sällan är bättre än originalet (undantaget Terminator 2 och andra säsongen av You kanske). Men här handlar det om en annan typ av vin – ett rosévin – och med enbart blå druvor (70% monastrell och 30% pinot noir) så blir karaktären en helt annan. Färgen är medeldjupt hallonrosa och doften stor och tydligt fruktig av hallon, jordgubbar, mariekex, lime och lite grand av den där lite brända tonen som man ibland hittar i cava. Där den vita cavan präglades av friskhet och elegans har vi här ett vin med stor fruktighet av mogna röda bär, persika och en fet, fyllig munkänsla från lagringen på jästfällningen och en liten citrusskalbeska i avslutningen. Vinet har några gram mer sötma än den vita (10 g) men är fortfarande torr men med en rik fruktighet. Men vinet är bra. För prislappen är det mycket bra!

Detta är en cava som funkar bra som ett sällskapsvin, gärna med lite salta tilltugg eller till lite krämiga, gräddiga rätter av fisk eller kyckling. Jag tänkte spontant på Flygande Jakob (jo jag älskar Flygande Jakob). Bra till smakrika tapas, pajer…ja jag vill faktiskt använda mig av det förhatliga uttrycket ”buffévin”. Tror också att de som gillar prosecco tar detta vin till sitt hjärta. Framförallt är det omöjligt att få denna kvalitet i prosecco till detta pris.

Lär dig mer om cava och andra viner i boken VIN – Vinets grunder som jag översatt.

Ibland hittar man recept man direkt vill prova att laga. Men så inser man att det inte finns färsk salvia i butiken och att man faktiskt har fint sidfläsk hemma så man kanske kan ersätta prosciutton med det. Sen verkar det onödigt att göra ett mos och att flera steg verkar onödiga. Lite tomater borde kännas fräscht. Så håller man på tills man till slut har ett helt annat recept. Dessutom ett recept som fick Kära Hustruns högsta betyg – ”Det här kan vi väl äta varje dag?”.

Koka 1 kg små fina potatisar hela med skalet på till nätt och jämnt klara. Finstrimla 150 g kallrökt sidfläsk (eller vanligt bacon) stek knaprigt. Salta och peppra 500 g fläskfilé och stek runt om i fläskfettet på hög värme så att den får fin färg. Stäng av värmen och låt köttet ligga kvar på eftervärmen. Slå av vattnet från potatisen och häll dem i en ugnsform. Tryck till dem så de går sönder. Blanda potatiskrosset med sidfläsket, 50 g smält smör, 150 g riven lagrad ost, en liten strimlad purjolök, herbes de provence (eller andra örtkryddor), flingsalt och rejält med svartpeppar. Skär fläskfilén i tjocka skivor, lägg ovanpå potatisblandningen, placera ut halverade körsbärstomater och skjuts in i ugnen 20 minuter på 200°.

Det finns en första gång för allt. Nu har jag begått premiär att köpa och tillaga svartkål. Har aldrig känt mig lockad av denna grönsak som blivit så het under namnet ”kale”. Läs denna intressanta artikel om hur svartkål gick från att vara en anonym buffédekoration till att bli hollywoodcelebriteternas stapelvara. EDIT: Det är förstås grönkål som heter kale på engelska.

Jamie Oliver (en annan celebritet) fick mig på andra tankar med detta recept. Otroligt fräscht, smakrikt och snabblagat på få ingredienser. Tar bara ett par minuter längre tid än pastans koktid. Jag kompletterade rätten med körsbärstomater som fått gona sig en stund i olivolja, vinäger, salt och en rejäl nypa socker.

Koka upp saltat vatten i en stor gryta. Under tiden river du bort den grova stjälken från 200 g svartkål och skalar 3-4 vitlöksklyftor. När vattnet kokar slänger du ner 150 g spaghetti (detta blir 2 portioner) i vattnet och sänker ner svartkål och vitlök i samma vatten i ett durkslag. Efter 5 minuter tar du upp durkslaget, slänger ner kålen och vitlöken i en mixer tillsammans med en rejäl skvätt olivolja, 50 g finriven parmesan, några matskedar ricotta (eller annan färskost), nymalen svartpeppar och en nypa salt. Mixa tills slät och smaka av. Sleva i lite av pastavattnet om såsen blir för tjock. När pastan kokat klart slår du av vattnet (spara lite för att eventuellt späda mer). Blanda samman sås och pastan i grytan. Servera genast toppad med mer ricotta (eller annan färskost).

Mitt perfekta köttbullerecept är så makalöst bra att jag nu börjar köra varianter på kryddningen bara för att det är så kul och lätt. Blev sugen på lite indiska smaker så jag fuskade ihop ett recept med tillbehör baserade på Adam Tenstas palak paneer. Mycket lyckat men kryddningen blev lite snäll på bullarna så vill du ha lite mer fart så är det riskfritt att vara lite mer generös.

Vispa samman 1 ägg, 0,5 dl vispgrädde med 2 msk ströbröd och 1 msk potatismjöl. Ställ åt sidan att svälla. Riv en liten gul lök och 1 klyfta vitlök fint och blanda omsorgsfullt med 500 g blandfärs, 1 tsk salt, 1 tsk bakpulver, 1 tsk farinsocker samt 1,5 tsk garam masala, 1 tsk malen spiskummin, 0,5 tsk paprikapulver, 2 tsk malen koriander och 0,5 tsk kanel. När smeten är ordentligt blandad rör du i ägg- och gräddblandningen och fortsätter att blanda mycket noga tills du har en jämn, fin smet. Koka upp saltat vatten i en gryta. Olja in händerna med matolja, forma små fina bollar och släpp ner dem i det sjudande vattnet. När de flyter upp tar du en hålslev och lägger dem i ett durkslag för att rinna av. Stek därefter vackert bruna i smör på medelhög värme.

Hacka en gul lök och fräs i olivolja så att den mjuknar men inte tar färg. Fräs sedan 2 hackade vitlöksklyftor ett par minuter. Blanda sedan ner 450 gr hel bladspenat (fryst och upptinad), 3 msk finriven ingefära, shiracha/harissa efter smak, 2 msk senapspulver, en skvätt vinäger, 2 tsk salt, och 1 msk råsocker. Lått puttra en stund. Tillsätt 2 dl creme fraiche och värm upp. Smaka av. 

Gör gurkraita genom att skala, halvera, kärna ur och hacka en gurka, blanda ner i 3 dl 10% yoghurt med 1 tsk salt. Klart!

Servera med ris, chutney och naanbröd.

De senaste gångerna jag skrivit om vin har det mest handlat om prismässiga fyndviner och galna reapriser (det röda côtes-du-rhône-vinet finns fortfarande i lager om du missat det). Har du följt mina tips så har du sparat så mycket pengar att det nu är dags att kosta på sig lite mer.

Först ut är ett vin jag blev otroligt exalterad över att hitta i Systembolagets beställningssortiment. För dryga fyra år sedan reste jag runt i Veneto och träffade då soaveproducenten Battistelle. Att uppleva deras fantastiska vita viner vid den öppna spisen i en liten stuga högt uppe i den vinterråa vingården högst upp på en gammal vulkan var en uppenbarelse. Kunde soave vara så fantastiskt? Jodå. Att någon äntligen tagit vinerna till Sverige är en välgärning. 2018 Soave Classico Montesei levererar en stor vinupplevelse i den nyanserade skolan. Stor fruktig doft av gula stenfrukter, citruszest och en liten rökighet. Torrt med en hög polerad syra som balanseras mot en rik mogen och nästan fet fruktighet av aprikoser, persikor och en uppfriskade citruskaraktär. Lång eftersmak. Att man måste beställa två buteljer är inget problem. När du druckit ur den första flaskan vill du nämligen direkt öppna en till.

Att hitta prisvärd bourgogne är inte det lättaste. Men det är inte omöjligt. Firman Faiveley är en stor kvalitetsproducent som fört en anonym tillvaro på den svenska marknaden. Med ny importör finns nu vinerna att hitta även för vanliga konsumenter. 2017 Bourgogne Blanc Chardonnay är en klassisk vit bourgogne med mycket karaktär. Alla typiska markörer är där. Stor fruktig doft av citrus och gula frukter, liten smörighet och en liten ton av fatkrydda och rostade hasselnötter. Torr och frisk med en fokuserad fruktighet och en nästan krämig munkänsla med nyanserad fruktighet och diskret fatstruktur och en lång eftersmak med liten mineralitet. Trots att detta ”bara” är en bourgogne blanc så levererar den faktiskt nästan karaktären och känslan av en Meursault, ett vin som kostar flera hundra kronor mer. Mycket vit bourgogne för pengen alltså.

Bra viner kräver bra glas. Det här glaset funkar för de flesta viner hemma hos mig men för bourgogner, vita som röda, min favorit. Korkskruven på bilden är en Laguiole som du hittar här.

Efter mitt senast inlägg fick jag massor av glada tillrop och uppmuntran i kommentarer, mejl, IRL och på Facebook, Twitter och Instagram. Jag kan lugna de som varit oroliga att bloggandet ska upphöra med att jag kommer att fortsätta tills vidare i mitt sporadiska postande.

Men nu är det sommar och det som gäller är arbete i kaféet i Blå Huset. Kanske ses vi där?

Tackar för all uppmuntran och önskar alla en härlig sommar med den sommarkrans av små sandwichar som jag knåpade ihop i morse till våra kafégäster.

Detta bildspel kräver JavaScript.

DOC Lessini Durello är ett område för mousserande viner som delvis överlappar Soaves finaste vingårdar på de höga terrasserade bergen och kullarna med vulkanisk svart basalt. Länge exporterades nästan allt som stilla vita viner till Tyskland för att skänka fräschör och syra vid produktion av enklare mousserande viner. På knappt 20 år har området genomgått en mindre revolution mycket tack vare den internationella efterfrågan av mousserande kvalitetsvin. På 1990-talet fanns bara tre producenter kvar som totalt framställde 65000 buteljer mousserande vin. År 2005 hade antalet ökat till sju för att i år vara uppe i tjugo.

Den lokala gröna druvan durella (vinet heter durello och druvan durella) har odlats i Lessini i minst tusen år och anpassats sig till sin omgivning. Det är en druva med en ovanligt hög syra och ger vin med tydliga citrusaromer. De vulkaniska jordarna basalt ger komplexitet och syran en karaktär av sälta som är mycket uppfriskande.

Man gör en enklare och fruktigare still där vinet jäser en andra gång på trycktank (charmat) samt på traditionellt vis med en andra jäsning på flaska (metodo classico). Båda stilarna görs helt torra med max 16 gram socker per liter. De sistnämnda lagras minst 36 månader på jästen i flaskan, samma krav som på årgångschampagne, men oftast mycket längre. Man anser att vinerna är bäst efter 8-10 år på flaska. Trots lång tid på jästfällningen så får vinerna mycket liten karaktär av  bröd och jäst som annars är vanligt. Det beror på att vinernas mycket låga ph-nivå bromsar autolyseffekten. Den långa lagringen genomförs för att runda av den höga suran och skapa balans i vinet. Trots det är detta viner för dem som gilar strama, rena, syradominerade och ”vertikala” viner. Ett område att hålla ögonen på..

CORTE MOSCHINA

2014 Corte Moschina Millesimato DOC Lessini Durello (charmat). Ljust gul med fin mousse. Stor, ganska enkel citrusaromatisk doft med inslag av apelsinblommor och lite piggelin. Torr, mycket hög frisk men polerad syra, citron, lime, stram och lång eftersmak med viss mineralitet.

2011 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello (36 månader på jästfällningen). Ljust gul med fin mousse som stannar länge på ytan. Stor citrusdominerad doft med toner av vit persika, kalkighet, någon jästig ton och lite vax. Medelfyllig, torr, mycket fin frisk syra, stram med fokuserad citrusfrukt. Stram, elegant med fin längd och liten brödighet.

2009 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello Riserva (60 månader på jästen). Ljust gyllengul med fin mousse. Medelstor doft med citrus, toner av vit persika, gul frukt, gula päron, kalkighet, vax. Medelfyllig, mycket torr, frisk syra, mycket stram, citrusfrukt. Lång, torr, elegant och tydlig mineralitet i avslutet.

Når vårt B&B vann utmärkelsen ”Årets övernattning” fick vi också ett presentkort för en övernattning någonstans i Skåne för lite inspiration. I grevens tid innan presentkortet löpte ut bestämd vi oss för en minisemester till Lund och en övernattning på anrika Grand Hotel.

Semestrar man på ett dygn så får man vara effektiv. Efter incheckning på hotellet blev det champagnelunch på trevliga Les Halles i ombyggda saluhallen med ett efterföljande kulturellt nedslag på konsthallen. Lite shopping avrundades med en fika i baren på hotellet och djupstudering av den digra vinlistan.

Runt millenieskiftet var jag sommelier på Grand Hotel och basade över den klassiska vinkällaren. Jag hade carte blanche att fylla upp den med vad jag ville och hann bunkra upp en hel del innan jag slutade för nästan exakt 14 år sedan. Under åren har jag återvänt då och då för att fynda bland gamla godsaker i källaren. För några år sedan grävde jag upp en riktig pärla och superfynd från Portugal; 1981 Barca Velha! Därför väcktes mitt intresse av portugisiska 1966 Vinho Tinto från Carvalho, Ribeiro & Ferreira LDA. Jag bad att flaskan skulle tas upp ur källaren så att jag kunde kolla upp vinet och bestämma mig senare.

Efter ett ganska fruktlöst sökande efter vettig information om vinet på nätet efter vinet blev det en liten tupplur innan middagen. Vi hade inget bokat utan chansade på bord på M.E.A.T. med magert resultat. Lund har verkligen utvecklats som krogstad och det var mycket folk överallt.  Det blev ett säkert val med stilsäkra Mat & Destillat. Efter hjärtligt bemötande från många kända ansikten bland personal och gäster var det dags för mat.  Vi beställde grissida
med stekt morot, savojkål, kungskrabba, pumpa och havtorn och var sitt glas vit côtes-du-rhône från Guigal. Kan bara säga att maten var makalöst bra och helt i paritet med den perfekta och avspända servicen.

Tillbaka till den fullsatta hotellbaren på Grand Hotel var det dags för lite vinäventyr. Jag beställde sista flaskan 1998 Tyrrell’s Vat 1 Hunter Valley Semillon eftersom Kära Hustrun ville ha vitt. Har provat vinet flera gånger, bland annat för fyra år sedan och vid besöket hos producenten förra året. Strålande bra och vinet verkar oförstörbart! Sen var det dags för det röda vinet. Jag hade blivit lite tveksam till portugisen eftersom jag inte hittat någon information. Jag bad att få se flaskan i alla fall. Med flaskan i handen inser jag att det inte handlar om ett vin från 1966. Årtalet anger att vinet buteljerats då men det andra årtalet på etiketten berättar att det handlar om ett vin från 1949! Vi pratar om ett obskyrt vin från Portugal med 66 år på nacken och 17 års fatlagring till ett pris på vinlistan av 800 kr. Bring it on!

Med lite besvär kom korken ur flaskan och vinet i glaset hade en briljant granatröd färg med en tegelröd kant som hos en gran reserva från Rioja. Doften var initialt tydligt muggig och korkpräglad som långlagrade viner ibland får av korken. Det  är en instängd doft som luftas bort och handlar inte om korkdefekt som inte försvinner och som helt fördärvar vinet. Smaken var mjukt avrundad med frisk syra och massor med röd bärighet, lite mörka bär och kryddighet. Hyfsat lång smak med en bitterhet som dock klingade av när vinet fick tid i glaset. Tvärtemot vad jag trodde så hade vinet tjänat på att luftas i en karaff då det höll hela kvällen. Inget stort eller komplext vin men vitalt och njutbart och förvånansvärt robust för sin ålder. Ett imponerande vin för vad det var. Bara tanken på att vinet legat på fat i tretton år när jag föddes och inte buteljerades förrän jag fyllde fyra inbjuder ju till en viss ödmjukhet.

Minisemestern avslutades med en fantastiskt lyxig frukost (omelettkock och nästan genomgående lokala produkter) och några snabba julklappsinköp i ett förmiddagsstilla Lund. Kortsemestrar och gamla portugisiska viner är klart underskattade.

Det är en deprimerande syn som möter en i det italienska utbudet på Systembolaget. Det mesta är russinbemängd ripasso, governo, appassimneto och amarone eller varianter och karikatyrer med mer eller mindre renommésnyltande namn. Alternativt är det vildavästernpastischer där druvan primitivo får mannekänga som zinfandel.

Därför är det befriande när man provar en klassisk matvänlig italienare. 2013 Borgogno Langhe Rosso kommer från en pålitlig gammal producent i Piemonte och är en blandning av druvorna barbera, merlot, freisa och dolcetto som på traditionellt sätt lagras på stora ekfat av slavonsk ek. Resultatet är ett friskt, saftigt, bärigt, mjukt och inbjudande vin med bra längd, massor med sura körsbär, blå plommon och ett balanserat inslag av ek som skänker rätt mängd struktur och kryddig komplexitet. Ett sorglöst, lättdrucket, njutbart vin som gjort för den där arketypiska italienska familjemiddagen under olivträden där alla generationer möts över massor med mat och rödvinsfläckiga dukar.