Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är skrämmande. Det är spännande. Det är vansinnigt. Det är roligt. Det är vemodigt. Vi ska flytta.

Efter över trettio år i älskade Malmö och nästan tio i Västra Hamnen som vi aldrig skulle lämna så ska vi bli husägare på landet! Vi har länge haft en dröm på ständig sparlåga om ett hus med butik, kafé och bed & breakfast. Härom veckan, efter en flaska vin vid solnedgången över havet, flöt idéerna upp igen och efter en minuts sökning på nätet dök drömobjektet upp: Blå Huset i Borrby i hjärtat av Österlen.

Mitt i byn vid genomfartsgatan ligger den enorma fastigheten med en drömsk skuggträdgård dold i en sänka bakom en mur. Här finns stora butikslokaler, det är förberett med tre rum för bed & breakfast och här har tidigare bedrivits en framgångsrik kaférörelse med servering i trädgården. Bostadsdelen (mer än dubbelt så stor som vår nuvarande) är nyrenoverad med stort kök med en glasveranda som öppnas ut mot ett litet trädäck med utsikt över trädgården. Det finns ett uterum med kamin, växthus, en bäck, sparrisodling, en kullerstensbelagd innergård där man kan ha ett hönshus. Massor med garage och förråd och källare som gjorda för  vin- och matförvaring. Bland annat. Utrymmena och möjligheterna tar liksom aldrig slut.

Det är är både skrämmande och spännande att bli husägare med allt vad det innebär (har inte insett hälften än) samt alla nya verksamheter. Att lämna staden blir märkligt men Borrby är en aktiv liten by med det mesta av service så det ska nog gå. Dessutom får jag pendla in till Malmö.

Vi börjar flytta in redan i september, bor in oss och förbereder oss under vintern och till senvåren drar vi igång på allvar.  Stay tuned för vårt österlenska äventyr!

Den riktiga sommarvärmen har kommit, fruktflugorna dansar i köket, verksamheten går på sparlåga och de vintervita benen börjar motvilligt anta en djupare nyans.

Det här är tiden på året då jag brukar laga massor med mat, besöka gårdsbutiker och blogga hur mycket som helst. Men inte nu. Det är sommarstiltje och jag lagar enkelt och plockar ur receptgömmorna. Idag blev det den sagolikt goda Öhmans Moussaka till exempel. Anledningen till den låga bloggaktiviteten är att huvudet är upptaget med andra saker. Det snurrar och surrar kring ett större projekt. Går allt som det ska så kan jag berätta mer om ett par veckor. Edit: Det stora projektet.

Det var ju inget översvallande intresse för den nya tekniken och tävlingen. Nu var kanske Touchcast lite väl ny, men jag ska ändå testa ett par gånger till. Har en 4-minuterskurs kring Frankrikes viner planerad.

Nu har jag i alla fall beslutat vem som ska få varsitt ex av boken VIN som jag översatt. ”Hedberg” och ”Tobias” får höra av sig och berätta var de ska skickas.

Vann du inte eller vill ha boken i alla fall kan den beställas på Vinet & Glaset.

Jag har tjatat om det flera gånger här på bloggen: är du matlagningsintresserad så ska du gå på loppisar!

Det går att göra makalösa fynd. Hela min samling av Le Creuset på bilden har jag knappt gett en 1000-lapp för och då har jag också räknat in några grytor jag gett bort. Har inte köpt något av det nytt. Senaste fyndet var den benvita grillpannan som jag köpte för 40 kronor härom dagen. Det tog någon timme att få den ren men det var det värt. Kostar mellan 800 och 900 kronor ny. Man ska kanske ha lite tur för att springa på just Le Creuset men det finns massor av andra emaljerade gjutjärnsgrytor av hög kvalitet för en spottstyver, gamla orangea Husqvarna ser man till exempel ganska ofta. Med lite ugnsrengöring och svinto blir de som nya.

Stekpannor i gjutjärn är ofta snuskiga och ligger kvar längst ned i loppislådorna och brukar nästan skänkas bort. Under allt inbränt fett finns fantastiska fynd. Hur man lockar fram stekpannor av ojämförlig kvalitet har jag bloggat om här. Lämpligt semesterpyssel.

Rostfria grytor från Skeppshult, NilsJohan och Hackman är av toppkvalitet och nästan outslitliga och man brukar hitta dem för några tior. Kolla alltid att botten är plan innan du bär hem dem. Även om man nästan får dem till skänks är det inte kul när de står och vickar på plattan. För övrigt är det mycket lätt att fynda rostfria bringare, skålar och annat av gammal god svensk tillverkning. Stekspadar, durkslag, trådsilar och andra redskap av kvalitet som inte är lösbar idag är också lätt att hitta.

Köksmaskiner har jag också fyndat, bland annat en helt oanvänd fritös av märket Moulinex för 80 kronor. Knappt uppackade maskiner är inte ovanligt att hitta då folk ofta säljer av oönskade presenter och felköp. Kolla också kryddkvarnarna. Vänd på dem så är det inte helt osannolikt att det är en kvarn av märket Peugeot som du kan bära hem för en ”selma”.

Kokböcker ska vi inte bara tala om! Från klassiska standardverk, nästan nyutgivet och roliga receptböcker från 60- och 70-talen. En hel kasse kostar vanligtvis lika mycket som en förlagsny bok av Per Morberg.

Shoppa på loppis och få mer pengar över till bra mat och gott vin!

Jag testar den nya tekniken och mediakanalen Touchcast där legenden Gary Vaynerchuck är tillbaka efter över 2,5 år. Kanske blir det mer rörliga bilder på bloggen.

Klicka på bilden eller följ länken ovan för att kolla. Bäst funkar det på surfplattor. Jag passar på att lotta ut två exemplar av boken VIN. Det enda du behöver göra är att i kommentarsfältet berätta om du vill se video på bloggen och vad det ska handla om. Du kan också protestera å det starkaste och argumentera för varför det duger med text.

Till den förste som löser problemet med hur man undviker spegelvänd videoupptagning på en ipad tilldelas ytterligare ett ex av boken.

På söndag den 13/7 stänger jag kommentarsfältet och utser två vinnare.

Som avslutning på tre dagars bilresa hem från semestern i södra Frankrike gjorde vi ett stopp och studiebesök (och lite shopping) på Bordershop i färjeläget Puttgarden.

Det pratas mycket om detta lågprisställe för vin, öl och sprit och många är de som, särskilt i södra Sverige, provianterar här och lastar bilar och släpkärror fulla. Namnet ”Bordershop” har nästan blivit synonymt med gränshandel av billig alkohol. Trots att jag passerat här flera gånger har det aldrig blivit av att besöka detta spritvaruhus. Förrän nu.

Varuhuset är inrymt i en stor pråmliknande bostadsbåt som ligger i hamnen bredvid båtarna till Rødby. Butiken straäcker sig över fyra jättelika våningsplan. På nedre planet finns kassorna, pallarna med öl och cider. Här hittar vi öl från svenska bryggerier (verkar vara populärast), samt de danska klassikerna, tyska lågprisöl samt en liiiten avdelning med special- och kvalitetsöl.  Våning två är helt reserverad för vin. De flesta svenska storsäljarna på bag-in-box finns här tillsammans med stora internationella varumärken och obskyra lågprisviner. Strategiskt utplacerade är ställ märkta ”winetasting” där man kan förse sig av boxvinerna i små plastmuggar. De vita vinerna står förstås i motsvarande kylda anordningar. Det finns förstås en ”vinkällaravdelning” med lite dyrare viner och ett urval champagner samt något som såg ut som en vinbar som vid vårt besök var obemannad. Aldrig har jag sett så mycket vin jag inte ville köpa.

Våning tre var desto mer intressant. Här fanns all upptänklig sprit. Flera stora barer var helt dedicerade för marknadsföring av stora varumärken och jag gissar att där är trångt vid provsmakningarna när det är större kundtillströmning än vid vårt besök. Om man inte är intresserad av gin på bag-in-box så fanns det även de riktiga premium produkterna. Massor av whisky från storsäljarna i blended-segmentet till en välsorterad avdelning med single malt med ett litet utbud av japansk whisky samt inte mindre än åtta olika tappningar av svenska Mackmyra. Oavsett om man var intresserad av dessa sorter, rom, konjak, vodka eller kryddade snapsar från mindre svenska leverantörer så var priserna i vissa fall riktigt bra. Här fanns plats för fynd.

Högst upp kunde man botanisera bland godis och choklad samt även i en klen ursäkt till klädavdelning. På vägen ned via rullbanden leddes man åter genom alla avdelningarna så man inte skulle missa något innan man kom till den stora kassalinjen och den oundvikliga betalningen.

På det stora hela handlar det, inte överraskande, mer om volym och lågt pris än om kvalitet på Bordershop. Visst är det billigt och om man ändå passerar kan man gott proviantera lite, särskilt om man är intresserad av de destillerade dryckerna. Att köra enkom till Puttgarden för att handla och göra en ekonomisk vinst verkar tveksamt. Från Malmö tar det två timmar med bil till Rødby, man ska vänta in en färja som sedan tar 45 minuter och inräknat att det tar ett par timmar att handla så går det en hel dag innan man är hemma igen. Lägg till det kostnad för bil, bensin och färjeöverfarten så ska det mycket billig öl till innan man hämtar hem det hela. Men det är onekligen en intressant utflykt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

ÄNTLIGEN! Efter en lång bilfärd med ett stopp i Worms och två nätter i Beaune är vi nu framme i huset vi hyrt Saint-Maurice-de-Cazevieille i Languedoc.

På vägen provianterade vi lite förnödenheter på en hysteriskt stor supermarket så vi ska klara oss över helgen. Ankomsten till Languedoc var kanske inte vad  vi väntat oss efter de varma dagarna på vägen ned. Vi möttes nämligen av hällande regn, blygrå himmel och cirka 15°. Men vad gjorde väl det när huset är en dröm där det ligger inklämt på en liten bygata. Tre terasser varav en med pool och en är helt insynsskyddad med utsikt över både takåsar och vingårdar. Massor med skrymslen och prång, hjälpligt fungerande wifi och en jätte-tv och hundratals dvd-filmer om vi skulle få tråkigt under de tre veckorna här.

Bäst av allt är dock köket! Ett riktigt fransk lantkök med ett stort arbetsbord i mitten, kopparkittlar som hänger från taket, dubbel gaspis (signerad Paul Bocuse!) med grillplattor och en stor diskbänk i porslin. Lite märkligt utrustat är det så det kommer att bli en utmaning att laga mat. Här kommer jag att ha semester, laga franska rätter med lokala råvaror och dricka massor med vin och pastis. Sen ska jag skölja av köksoset i poolen.

Häromdagen kom nyheten att de seriösa (och lagliga) vinnäthandlarna bildat en branschorganisation. Ett mycket välkommet initiativ för att självreglera branschen och göra allmänheten medveten om detta utmärkta alternativ till Systembolagets sortiment.

Vårt monopol var inte sena med att reagera och gå ut med ett pressmeddelande. I vanliga fall hade jag mer eller mindre ignorerat det, men denna gång var innehållet så uppenbart tendentiöst, grovt insinuant och falskeligen självförhärligande att jag inte kunde låta det bero.

Systembolaget finns för folkhälsans skull sägs det. Medlen för att begränsa alkolens negativa verkningar har varit pris (höga skatter), begränsad tillgänglighet (få butiker och begränsade öppettider), avsaknad av vinstintresse och strikt ålderskontroll. På 60- och 70-talet drev också monopolet en framgångsrik kampanj som fick svensken att dra ner på spriten och istället börja dricka det alkoholsvagare vinet i samband med mat.

Systembolagets argument att näthandeln skulle vara ett hot mot folkhälsan faller på sin egen orimlighet.

Priset: De seriösa handlarna driva i allmänhet av ett vinintresse och en vilja att erbjuda kvalitetsviner som ofta kommer från mindre producenter som inte får plats i det ofta strömlinjeformade och storskaliga monopolsortimentet. Det handlar inte om lågprisviner och skatten är lika hög på dessa viner som det som säljs i de statliga butikerna. Systembolaget däremot arbetar aktivt för att pressa priserna in absurdum gentemot leverantörer och producenter och letar ständigt lågprisalternativ. Dessutom pressas priserna än mer i de storpack (bag-in-box) som Systembolaget aktivt arbetar med och som tangerar 60% av volymen. Vill man hitta billig fylla är monopolet rätt plats.

Tillgänglighet: Ska man köpa vin via nätet får man ha god framförhållning och planera och beställa i god tid och ofta se till att vara på plats när leveransen kommer. Många av näthandlarna levererar också bara i storstadsregionerna. Systembolagets 421 butiker ligger centralt, ofta i köpcenter, och är öppna från förmiddag till kväll. Det är som gjort för spontaninköp. Systembolaget har dessutom 500 ombud och har också börjat med hemleverans för att möta ”hotet” från näthandeln.

Vinstintresset: Näthandlarna driver inte sina företag av idealitet även om de reella vinsterna ofta är långt borta. Systembolaget är inte heller en ideell och verksamheten genererar årligen en vinst till svenska staten på mellan 300 till 400 miljoner kronor (utöver skatten alltså). Den som arbetat på Systembolaget vet att man hela tiden jagar högre marginaler och att en hög lageromsättning är A och O.

Ålderskontroll: Vid leverans av varor från näthandel lämnas inga varor ut om inte mottagaren kan legitimera sig och visa att hen har åldern inne. Det är med andra ord som på Systembolaget.

Kvalitet framför kvantitet: Det som säljs via näthandeln är inga lågprisviner. Det handlar oftare om exklusiva viner, udda och annorlunda sorter från mindre producenter och ovanligare ursprung. Bag-in-box lyser här med sin frånvaro, så också söt ”cider”, alkoläsk och färdigblandade drinkar i storpack. Systembolaget har sorgeligen lämnat sina kvalitetsträvanden bakom sig och sortimentet domineras av enkla viner i plastpåse.

Man måste vara bra naiv eller lögnaktig för att påstå att Systembolaget idag lever upp till sitt uppdrag att befrämja måttlighet och folkhälsa och att nätvinshandeln skulle vara det stora hotet.

Snart är översättningsprojektet i hamn och boken VIN (i original WINE) ligger på diskarna i mitten av juni. Fram till dess kommer jag att presentera några utvalda kapitel som smakprov här på bloggen. Håll tillgodo.

Enligt EU:s lagstiftning är vin ”en alkoholhaltig dryck som framställs genom jäsning av druvsaft eller nyligen skördade druvor”. Namnet ”vin” kan bara användas om drycken faktiskt gjorts från druvor för vinframställning. Vin framställt av annan frukt eller bär måste definieras av ett bestämt prefix, till exempel ”flädervin”.

De komponenter som ger vinet dess karakteristiska smak härrör alla från druvan själv, skapas under jäsningen, bildas under mognad när vinets beståndsdelar reagerar med varandra eller i förekommande fall tillförs via ekfat. 

Upp till 90 % av vinets volym är vatten. Vin innehåller upp till 15 % alkohol som jästen skapar från socker under jäsningen. Starkvin som portvin där sprit har tillsatts kan innehålla upp till 20 % alkohol. Alkohol skapar en värmande känsla, ger kropp åt vinet och gör att syror och tanniner upplevs mjukare. Om vin inte är helt utjäst kan det innehålla restsocker.

Syran uppgår vanligtvis till 5-10 gram per liter och mängden beror främst på klimat. Utan syra skulle vinerna ha matt färg, smaka slappt och vara mikrobiologiskt instabila.

Tanniner (garvsyror) och antocyaniner tillhör en grupp av föreningar kända som fenoler. Antocyaniner ger röda viner dess färg, medan tanniner ger struktur och strävhet, och skyddar vinet från oxidation. Människokroppen kan också tillgodogöra sig denna antioxidativa effekt som kan minska risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Rött vin innehåller upp till 4 gram fenoler per liter, medan vitt vin endast innehåller upp till 0,5 gram per liter.

Resveratrol finns främst i rött vin och produceras som ett skyddande medel i druvskal som angrips av insekter eller svamp. Resveratrol sägs ha anti-cancerogena egenskaper eftersom det verkar som en antioxidant och förhindrar genetisk mutation.

Aromatiska föreningar omfattar alla typer av kemiska ämnen. Vin kan innehålla samma smakföreningar som exempelvis frukt, grönsaker och örter. Vissa aromer skapas och frigörs under jäsning eftersom de ofta är bundna till socker. Detta förklarar varför vin doftar och smakar mer komplext än druvsaft.

Kalium är den viktigaste mineralen i vin med upp till 1,5 gram per liter. Andra mineraler förekommer endast i homeopatiska doser. Glycerol bildas från socker som en biprodukt av jäsningen. Det ger vinet dess ”tårar” som kan ses på glasets insida. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har varit intensivt sedan vi steg av planet i Ancona så några rapporter har jag inte hunnit med hittills.

Marche är hur som helst mycket vackert och nästan arketypiskt italienskt även om vi mötts av regn och dimma. De två första dagarna bor vi i den mycket gamla och vackra kuststaden Numana som verkligen är värd ett besök.

Gårdagens höjdpunkt var ett besök på Gallery Hotel i Recanati som drivs av svensktalande Stefania Ghergo. Här hade förberetts för en snabbkurs i hur man gör pasta. Det visade sig bli en veritabel masterclass under ledning av Miranda Galazzi som uppenbarligen är en lokal matpersonlighet med pastakavling i blodet sen barnsben. Med fast hand och stor humor ledsagade hon fyra mer eller mindre förvirrade men entusiastiska bloggare. Roligt, svettigt, mjöligt och galet roligt. För första gången lyckades jag få till riktig pasta. Med blodad tand har en riktig pastakavel införskaffats och härmed utlovas kommande recept på lime- och citrontagliatelle.

För den onaturligt intresserade kan här ses rörliga bilder från kaoset som Johan Hedberg livestreamade via Bambuser. Oredigerat och med kamera/iphone som ramlar ner i mjölet med jämna mellanrum.

Nu dags för ännu okända och delvis hemliga upplevelser.