Det blev tyvärr inte jättemånga bloggposter från min intensiva resa i Australien i vintras. Tempot var helt enkelt för högt och när jag kom hem tog det vanliga livet vid. Jag skrev faktiskt inte något alls om Great Southern sydväst om Margaret River som vi besökte de allra sista dagarna. I Great Southern, som brukar kallas ”världens mest avlägsna vinregion” finns en fantastisk mångfald av viner och spännande producenter väl värda att upptäcka. Här fick vi ett mycket intressant besök hos Frankland Estate som tagit namn av regionen Franland River som ligger ungefär hälvvägs mella Margaret River och Albany.

Frankland Estate är kanske mest känt för sina mycket fina viner av riesling men under middagen berättade de att de precis fått veta att en chardonnay de offererat hade köpts in av Systembolaget. Nu har den kommit ut på hyllorna och jag har provat.

2017 Frankland Estate Chardonnay är ett mycket bra exempel på en ”modern aussie chardonnay”. Denna stil har jag tagit upp flera gånger på bloggen och har du inte provat dessa viner tidigare så är det slut på ursäkterna nu.

Vinet bjuder på massor av citrus, lime, citronzest i doften och ett intressant inslag av smultron. Smaken är torr och mycket frisk med en fokuserad smak av mogen citrus, päron och en distinkt karaktär av persika – nästan så man förnimmer det sammetslena perikoskalet i gommen. Faten är så diskreta att de knappt märks bakom den slanka frukten. Lång och elegant eftersmak. Ett klockrent fynf för futtiga 99 kronor. Detta är i princip det enda vita vin du behöver i sommar. Prova vinet till ”The Verve Pizza” som jag komponerade speciellt för denna typ av chardonnay. Jag gjorde en enklare variant av den där jag ersatte pizzadegen med tortillabröd och gräddade den några minuter på en pizzasten på grillen.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ogenerad reklam för vinväskor från Kära Hustruns butik.

Svårt att tänka sig ett hårdare test att utsätta en vinresväska för: sex flighter med omlastningar till och från Australien. Fem inrikesflyg i Australien. Nästan dagliga på- och avlastningar i bagagevagn under två veckor samt upp till 35° och gassande sol. Klarade sig väskan och framför allt; hur gick det med vinerna?

Väskan det handlar om är Wine Check 15 som har två insatser för respektive sex stycken flaskor av bordeauxtyp samt en insats för tre flaskor champagne/bourgogne. Denna variant klarar alltså av 15 flaskor och ska i normalfallet klockas in på under 23 kilo brutto, dvs vad de flesta flygbolag accepterar för incheckning. På en kortare resa där man kan ta det mesta övriga i handbagaget kan man alltså dra hem 15 flaskor utan extra kostnad (beroende på biljettyp och flygbolag). Väskan kan också packasihopfälld ned i resväskan utan insatserna. Hos de flesta större vinproducenter och vinhandlare kan man nämligen köpa eller få insatserna som är av branschstandard.

Väskan är lätt att lyfta och hantera tack vare två handtag på sidorna. Den är lite småbökig och ovan att dra runt i ”kopplet” särskilt om man har annat bagage. Kom på att man kan hänga den på teleskophandaget på min Samsonite-väska. Funkade perfekt för småspringande på flyplatserna.

Under veckorna i Australien samlade jag succesivt på mig favoritviner bland de närmare 600 vi provade. Många av dem var pinot noir och chardonnay och kom i bredare och tjockare flaskor än vad väskan egentligen är avsedd för. Det visade sig att det funkade utmärkt att pressa ned dem ändå om man snittade insatsen på längden med en vass kniv.

Unde resan kollade jag hur vinerna klarade de extrema temperaturerna som uppstår i en bagagevagn i plåt som körs runt i Australiens gassande sol. Efter en en hel dag blev flaskorna som mest lite ljumma tack vare den isolerande cellplasten.

Vad blev då resultatet av testet? Väskan klarade testet över all förväntan. Trots all hantering och slängande så var ytterväskan hur fräsch som helst (men lite resdammig). Lite obetydligt slitage på en av hörnen vid dragkedjan och strax intill de kraftiga hjulen. Mest orolig var jag för ansträngningen på öglorna och hakarna som bar hela vikten när hela lasten hängde på min resväska, men det syntes inte ens att jag använt den.

Kartongerna och cellplastinsatserna hade fått sig några rejäla törnar, men det var liksom väntat då det är deras syfte. Insatserna som jag snittat upp hade spruckit lite på några ställen men hållits ihop bra av kartongen. Att kartonger och insatser går sönder efter ett tag får man räkna med. Tanken är att de ska bytas ut efter hand och mina klarar nog en eller två kortare resor till (väskan hade redan varit en tur till Spanien för övrigt). Flaskorna var alla hela och fina, inte för att jag var orolig ett ögonblick att de skulle lida skada.

Fick faktiskt med mig 19 flaskor hem då jag dessutom tryckte ned fyra flaskor i min resväska inpackade i Wine Skin. De kom också hem i perfekt skick.

Slut på reklammeddelandet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under den två veckor långa vinresan i Australien jag är på just nu är princip varje vaken stund schemalagd. Det är ett galet ambitiöst program som löpergenom fem av Australiens stater som en väloljad maskin eller som någon i gruppen uttryckte det ”med en militär precision som vid ett 14-dagars kungligt bröllop”.

Besöken har nästan helt varit fokuserade på mindre och familjeägda egendomar. Ett mer eller mindre stående inslag har varit ”Artisan Producers Event”, det vill säga kombination av middag, provning och möten med mycket små hantverksmässiga producenter från de områden vi för tillfället besöker. Många av dem fanns inte påkartan när jag var i Australien för tre årsedan och de flesta spelar på vad som kallas ”vänstra planhalvan”, alltså vad vi skulle kalla ”naturviner”, medan andra är mer av traditionalister. Vi har lyckats beta av Canberra och New South Wales, Beechworth och North East Victoria, Yarra Valley, Tasmanien (fast det är förvisso nästan alla små hantverksproducenter), Adelaide Hills, McLaren Vale, Margaret och slutligen det mest avlägsna av världens vinområden; Great Southern.

Mötena har varit av varierande art. Från små minimässor som avslutats med alla flaskor på bordet på en liten restaurang, en barbeque där flaskor och vinmakare roterat mellan borden till happenings i ett vinmakarskjul i obygden där man slevat upp chili ur en gryta och. Ofta smått kaosartat men alltid intressant.

För mig som är lite traditionell i min smakinriktning har det varit mycket lärorikt att metodiskt utsatts för osvavlade, orangea, grumliga viner, alla möjliga kulörer av petnat, samt fundera över varför i herrans namn man blandar grenache med riesling. Generellt kan sägas att denna typ av viner görs bättre i Australien än i Europa i min mening. Kan bero på bättre mognad i druvorna men förmodligen på mer tekniskt kunnande och tradition av hygien i vinerierna.

Jag har hittat ett och annat riktigt bra, ganska mycket spretigt men mycket lite som varit dåligt, nästan inget alls faktiskt (förutom en ”vin jaune” som förmodligen var rent hälsovådlig). Jag har lärt mig att uppskatta vita viner med lång skalkontakt (vem hade trott att en riesling med 24 månader på skalen skulle vara drickbar?) men framför allt insett att cabernet sauvignon blir fantastisk när den jäser helt eller delvis med hela klasar. Om någon druva klarar av att vara lite ”funky” så är det cabernet!

Farbrorn har gått och blivit lite småhipster.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under dagarna i McLaren Vale besökte vi bland annat Gemtree Wines som drivs av Mike och Melissa Brown.  De bedriver sin odling ekologiskt och biodynamiskt så fokus låg på regionens hållbarhetsarbete (SAW) som de är djupt involverade i. Det blev en intressant uppdatering för mig då jag besökte dem på resan 2014. 

Vinodlingen i McLaren Valle drivs idag till 45% hållbart och 10% är certifierad ekologiskt/biodynamiskt. Detta gör dem till Australiens ”grönaste” region. Bland annat beror detpå att klimatet gör detlätt att odlautan bekämpningsmedel men framförallt på ett mycket medvetet arbete från odlarna. Grundtanken är ”generational farming”, det vill säga att man ska lämna över jorden till nästa generation i bättre skick än man fick den. 

Hela arbetet bygger frivillighet och på transparans. När man snsluter sig får man tillgång till enservermeden mjukvara där allt man gör i sitt arbete förs in som data. Det gäller mängden bekämpningsmedel, åtgång av vatten och drivmedel, plantering av andra grödor för biodíversitet, löner till anställda och så vidare. Detta omvandlas till poäng och kommer ut som diagram och poång. Det allra viktigaste är att samtliga producenter involverade i programmet kan se varandras data. Total transparans. Denna modell har nu ocks spridits till Clare Valley, Barossa, Adelaide Hills, Langhorne Creek samt Granite Belt och fler är på gång.

Vid förra besöket blev jag så inspirerad att jag kort därefter skrev en text om hållbar odling. Efterom jag tycker att den tål att läsas igen så återanvänder jag den här nedanför i sann återbruksanda. Håll tillgodo.

Under vinresan i Australien besökte vi McLaren Vale och fick se hur de arbetar med ett hållbart sätt att odla vin. Det var mycket intressant och flera kloka saker sades. Bland annat konstaterade Mike Brown från Gemtree Wines att ”sustainability is not an option” – det vill säga att hållbarhet inte är ett alternativ, det är den enda vägen. Innan jag fortsätter kan vi bara låta detta sjunka in och konstatera att hållbarhet är den enda vägen för mänskligheten både vad gäller produktion och konsumtion. Vi kan kanske anse detta vara en avslutad diskussion då det inte är många som skulle argumentera mot detta.

Med detta sagt så kommer nästa fråga; Är ekologisk odling svaret?

Av världens totala areal av ekologisk odling finns en tredjedel i Europa. Trots detta är endast 2,2% av den europeiska arealen ekologiskt certifierad (siffror från 2012). Även om arealen stadigt ökar så inser man att ekologisk odling inom överskådlig tid inte kommer att ha någon större effekt på vår miljö. I många delar av Europa och världen är det också svårt att helt gå över till ekologisk odling och man kan ha många olika problem tampas med. Det har man insett i McLAren Vale och Mike Brown konstaterade att ”systems needs to be local. We seek no certification but continuous improvement instead”. Odlarna där arbetar med de problem och förutsättningar men har lokalt och söker och skapar hållbara lösningar som ligger utanför de gängse systemen. Ekologisk certifiering hade bara hindrat dem i deras arbete och dessutom utestängt många odlare att delta i utvecklingsarbetet. Detta är samma tankegång som Michael Back på Backsberg Wines i Sydafrika har. De har under många år varit pionjärer inom hållbar vinodling men hans inställning är att ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”.

Vad man måste förstå är att certifierad ekologisk odling (och det är den det handlar om) är uteslutande och utestängande. Om du inte når upp till till samtliga krav eller avviker på någon punkt så är din odling inte ekologisk. Hållbar odling som oräkneliga organisationer främjar och bedriver runt om i världen (sustainable vinegrowing, lutte raisonnée, agriculture durable osv) är däremot inkluderande. Man arbetar, liksom i McLaren Vale, med att informera, utbilda, stödja och utveckla metoder för att kraftigt begränsa användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel. I detta arbete ingår också transporter, vattenförbrukning, förpackning, energi, etik samt ibland även social och ekonomisk hållbarhet. De två sistnämnda är i det längre perspektivet en förutsättning för hållbarheten.

Jordbrukare, oavsett om det handlar om potatis eller druvor, vill givetvis inte förstöra miljön där de verkar. Kan de undvika dyra och farliga medel så är det självklart att de kommer att göra det. Genom ett brett hållbarhetsarbete baserat på samarbete, utbildning, forskning, lagstiftning och understött genom en identifierbar märkning så kan vi komma mycket långt. Ett lysande exempel på detta är Sydafrika. Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekologiska.

Om många gör lite så ger det en större effekt än om några få gör mycket. Att stirra sig blind på ekologisk odling som lösningen och se all annan odling som ”konventionell” och ”dålig” gagnar ingen utom möjligen de certifierade producenterna. Vi måste lyfta blicken och se helheten. I den bilden ingår också vår egen konsumtion och vårt handlande.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Adelaide Hills åkte vi söderut mot McLaren Vale som kanske mest är känt för typisk australiensiska viner med alkohol, rik frukt och fyllighet av druvan shiraz. Även om shiraz fortfarande hittas i en majoritet av vingårdarna är det andra druvor och stilar som idag väcker intresse. Spännande är att hitta massor av vita viner av italienska vermentino och fiano samt röda av montepulciano, sagrantino och montepulciano. Att de italienska druvorna kommer starkt kan spåras till de ursprungliga italienska invandrarna och de druvosorter de tog med sig till området. Vi fick prova massor av lättare friska röda, vita och roséviner under en lunch på fantastiska Star of Greece med utsikt över oceanen.

Innan dess var det dags för en masterclass på egendomen Yangarra om den druva som mer än andra idag kanske profilerar McLaren Vale: grenache.

Vi fick bland annat möta Bernard Smart som för 70 år sedan planterade vingården High Sands på en av de mest intressanta sandiga jordmånerna i McLaren Vale. Han berättade om hur vinindustrin såg ut för och hur de stora jättarna i vinbranschen styrde mycket av verksamheten. Grenache tog upp stora arealer men ansågs inte vara någon kvalitetsdruva och resultatet var att man under 1980-talet drog upp gamla planeringar av grenache och andra medelhavsdruvor ersatte med merlot, cabernet sauvignon och shiraz. Idag återplanterar man de ursprungliga druvorterna igen men grenache står fortfarande bara för 8% av planteringarna.

Grenache lämpar sig väl i McLaren Vale. Druvan som trivs i varma till heta klimat har den speciella egenskapen att när den nått full sockermognad så kan den hänga kvar på vinstocken länge för att fortsätta utveckla aromer utan att syran och friskheten försvinner. Dagarna i regionen kan bli mycket varma men tack vare havets modererande effekt och den svala nattluften från Mount Lofty så får vinerna fin arom och friskhet.                            

Det finns mycket gamla vingårdar med grenache i Australien, en del ända från andra halvan av 1800-talet. Anledningen till att dessa överlevt ekonomisk deprssion, två världskrig och organiserad upprotnig är att de alltid, från att de varit unga, gett bra kvalitet och god skörd. En annan orsak är att de gör utmärkta ”bathtub wines”, det vill säga viner som man fixar till hemma i en balja. Sådan kvalitet gör att en vinstock överlever i ett sekel.

2016 Kay Brothers Griffons Key. Medeldjupt rubinröd. Medelstor lätt aromatisk doft av friska röda bär, liten eldighet och sötlakrits. Nästan fyllig, frisk, mycket fint sandig men väldistribuerade tanniner, fräsch fruktighet som samtidigt är nästan köttig. Nyanserad kryddighet, peppar, lagerblad i lång eftersmak.

2016 Yangarra Estate Vineyard Ovitelli Grenache. (Vinifierad i cementägg) Medeldjupt rubinröd. Ganska liten men fruktig doft med någon aromatisk ton. Fyllig men elegant smak med mycket friska syror, tuggig mörk fruktighet parad med friska röda bär, sötlakrits, peppar, chiliaromatik, mycket fina tanniner som ligger i hela gommen.

2016 Wirra Wirra Absconder Grenache. Nästan djup och prurpurfärgad. Medelstor, något eldig, kryddig, eukalyptus, mogna röda och blå bär. Medelfyllig, frisk elegant med slank röd frukt, välstrukturerade tanniner, aromatisk ekarom, lång torr eftersmak.

2016 Hardys Tintara Grenache Reserve. Djup purpur. Stor tydlig doft av mogna solvarma bär, ceder, sötkryddig, kanel och en ton av eukalyptus. Fyllig, mycket smakrik med stram struktur, fokuserad röd och mörk bärfrukt, mycket lång och nästan intensiv eftersmak.

2015 Willalunga 100 ”The Hundred” Single Vineyard Clarendon Grenache. Ganska ljust rubinröd. Stor något utvecklad, lite knäckig ton parad med röda friska bär och en lätt aromatisk fatton. Medelfyllig med mycket lätt frisk, elegant munkänsla, röd frisk bärfrukt, något rökigt inslag. Bra längd men lite glesa tanniner och någon bitterhet i avslutet.

2015 Yangarra Estate Vineyard High Sands Grenache (Bernard Smarts 70-åriga bush wines). Medeldjupt purpur. Stor, uttrycksfull doft med liten eldighet, sötkryddig, piptobak, mogna mörka bär. Fyllig, lftig fruktighet av mogna röda bär, mycket frisk, stadiga, fina tanniner, ganska tydligen ek, smakrik, lång kryddig eftersmak.

2015 Brekkers Grenache. Ljust rubinröd. Stor, rik, aromatisk lite eldig, kryddig doft, lite flyktig ton. Medelfyllig, mycket frisk smak, röda mogna bär, tydlig grenachekryddighet, mycket fina lätta tanniner, lång elegant eftersmak med lakrits och lite tobak.

2013 d’Arenberg Derelict Vineyard Grenache. Medeldjupt blåröd. Stor, nyanserad, komplex, utvecklad doft med kryddighet, läder, knäck och chili. Fyllig, frisk, välstrukturerad, ovanligt stadiga tanniner för grenache, massor av mogen fokuserad rödfruktighet. Lång nyanserat kryddig eftersmak.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Tasmanien flög vi till Adelaide Hills där första stoppet var Hahndorf Hill Winery (HHW) och en provning av ”alternativa” druvsorter. På agendan stod fiano, arneis, aglianico, nebbiolo, mencia, montepulciano samt grüner veltliner. För sex år sedan framhölls sauvignon blanc som den profilerad druvan för Adelaide Hills men mycket har hänt sedan dess.

Idag framhålls Österrikes ”natonaldruva” grüner veltliner som framtidsdruvan. Detta är tack vare hårt arbete av Larry Jacobs och Marc Dobson Hahndorf Hill Winery. Efter att Larry sålt framgångsrika sydafrikanska Mulderbosch som han grundat flyttade paret till Adelaide Hills 1997. Där började de utforska vilken druva som skulle fungera bäst i klimatet som är det svalaste på Australiens fastland. Under högsommaren när dagstemperaturen kan nå upp till närmare 30° kan termometern på natten sjunka till 5°! Det är den stora temperaturvariationen under dygnet som gör att klimatet räknas som svalt. De friska nätterna framhäver aromatisk karaktär  och friskhet i druvorna.

Efter många resor i vinregioner kom Larry och Marc fram till att grûner veltliner borde vara bästa valet. Problemet var bara att de enda två odlingarna av grüner veltliner i Australien var planterade med lite problematiska kloner. Man var därför tvungna att importera plantor vilket på grund av Australiens extremt strikta karantänbestämmelser är en mycket lång, komplicerad och framför allt dyr affär.

När man fått plantor av tre österrikiska kloner i jorden och efter några år en rimlig skörd så insåg man att man hittat rätt och lanserade sitt första vin GRU 2009.

Man var så nöjd med resultatet och fick så mycket uppmärksamhet att man beslöt sig för att sprida druvsorten. Trots att man investerat så mycket så beslöt man att skänka sticklingar till alla vinodlare som ville prova. Förutsättningen var att det vara odlare i Adelaide Hills.

Idag är de 35 vinproducenter som odlar och buteljerar grüner veltliner och druvan har verkligen blivit regionens nya stjärsnskott. Enda nackdelen? Det kommer att öka på förvirringen ”Australia” och ”Austria” (Österrike).

2017 Gru Gruner Veltliner. Stor, grön doft av äpplen, gräs, gurka, lime och nästan övertydlig vitpepparkaraktär. Torr, medelfyllig, mycket frisk, strukturerad ”tuggig” frukt. Gröna aromer som Granny Smith, lång, ren och smakrik med salivutsöndrande syra. Stram, fruktig och välstrukturerad.

2017 White Mischief Gruner Veltliner. Medelstor doft av söt citrus, gulfruktig, gurka och gröna äpplen, något pepprig. Medelfyllig, frisk, mycket fruktig men fint strukturerad med karaktär av mogen citrus, limezest, gurka och en lång generös eftersmak.

2016 Reserve Gruner Veltliner. Stor, fruktig, frisk doft med en mycket diskret fatton, mogen citrus, omogen honungsmelon, lätt kryddig. Fyllig, koncentrerad, smakrik, melonfruktig, citrus, frisk, fet fruktighet, nästan oljig karaktär.

2016 Green Angel Gruner Veltliner Late Harvest. Stor komplex doft av lemoncurd, lime, honung, gula plommon och aning saffran. Medelfyllig, mycket frisk, snyggt balanserad simmig sötma, lång eftersmak med friskt avslut.

2017 Blaufränkish Blueblood. Medelstor, frisk, nyanserad doft av röda och blå bär, lite eldig, kryddig. Medelfyllig, frisk, mjuk, bärig och kryddig med nyanserad, elegant och lite pinot-aktig stil med lång eftersmak.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utan att blinka kan jag erkänna att min kunskap om Tasmanien och vinerna härifrån har varit gravt bristfällig. Jag har provat lite mousserande, en del pinot noir och chardonnay och konstaterat att de varit av god kvalitet och tydligt från ett svalare klimat. Att på plats uppleva landskapet, få en insikt i klimatet, möta vinmakarna och prova massor med viner har varit snudd på en uppenbarelse.

Tasmanien står för mindre än 1% av Australiens vinproduktion och denna andel är fördelad på 160 vinodlare som på det stora hela är småskaliga för att inte säga hantverksmässiga. De mousserande vinerna (se förra inlägget) är kanske det som profilerat Tasmanien mest. Nästan hälften av vingårdarna är planterade med pinot noir som är viktig för produktionen av mousserande vin men även för stilla röda viner. Det odlas ungefär hälften så mycket chardonnay men där går nästan allt till mousserande. Därutöver odlas aromatiska druvsorter som riesling, pinot gris och sauvignon blanc och gewurztraminer. Även en liten del cabernet sauvignon och merlot odlas men då på de varmare lägena.

Genomgående tema för vinerna är den friska syran som kan vara förväntad i ett svalare klimat. Men det som verkligen blev en ögonöppnare för mig var att de ofta är så påfallande aromatiska, nästan parfymerade. Även en druva som chardonnay får ibland kryddiga aromatiska toner. Jag har kommit på mig själv flera gånger med att nästan förlora mig i en hypnotisk bärparfym från en ung pinot noir. Det är nästan så jag måste söka nya ord och justera mina parametrar.

Hemligheten till denna väldoft är definitivt klimatet. Först det milda, maritima klimatet med svala nätter som ger en lång mognadsperiod som ger aromerna tid att utvecklas. På grund av skyddande berg är odlingsområdena mestadels torra och tillsammans med uttorkande vindar blir druvorna små och aromerna koncentreras. Lägg till detta långa soliga dagar och extremt mycket UV-strålning  och vi har maximerat aromutveckling och koncentration. Detta bidrar också till viner med en tydlig lite ”tuggig” struktur.

Missa inte vinerna från Tasmanien!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tasmanien! Så avlägset det känns, men nu är jag här!

Direkt vid ankomst slängdes vi in i en masterclass om öns mousserande viner, den vintyp de kanske är mest kända för. Vinerna är präglade av en mycket frisk syra från det svala klimatet och jag fann att det här och var fanns en speciell blommig karaktär och nyanserad ton av vit frukt. Personligen blev jag fullkomligt knockad och förälskad i vinerna från Delamere. Vilken svensk importör tar hem dem? Ni får en säker kund i mig i alla fall.

NV Joseph Chromy (pinot noir 63%, chardonnay 37%). Ljust gul. Medelstor, gul frukt, äpplen, vit persika. citrus. Medelfyllig, mycket friska men fina syror, citronbrus, lime, mineralitet, nästan en liten ton av sälta, slank citrusfrukter, ren och snygg med bra längd.

2012 Delamere Blanc de Blancs (5 years on lees). Medeldjupt gul. Stor parfymerad doft av rosor, mimosablommor, jasmin och ”asiatisk butik”, nyanserad gul frukt. Lätt till medelfyllig, mycket elegant och nyanserad med fin fruktighet med vita persikor. Lång mycket fin eftersmak. Mycket annorlunda, delikat och charmigt, lockande vin med toner av sake.

NV Clover Hill Tasmanian Cuvee Rosé. Ljust laxrosa. Mousse som stannar hur länge som helst. Ganska liten och nyanserad doft av röda bär och honungsmelon. Mycket frisk smak, röda bär, citronbrus, stram citrusfrukt och medelllång eftersmak med liten ton av röda bär.

2010 Pirie Vintage Rosé (pinot noir). Medeldjupt gul med mässingston. Stor, lätt aromatiskt parfymerad doft av gula mogna äpplen med litet oxiderat inslag. Medelfyllig, frisk, ganska tydlig gul frukt. Lång smak. Lite oharmoniskt vin.

2014 Delamere Vintage Cuvee (70% chardonnay/ 30% pinot noir). Medeldjup lätt mässingstonad. Stor, ganska intensiv men nyanserad, vita persikor, citronzest, lime, jasmin, hav(!) och återigen det asiatiska inslaget. Medelfyllig, mycket frisk med silkig gul frukt, frisk aromatisk citruskaraktär. Lång, elegant och nyanserad eftersmak. Fascinerande vin.

2013 Clover Hill Vintage Brut. Medldjup citrongul. Medelstor, ren, sval citruston, gula äpplen och en liten antydan till mandel. Medelfyllig, mycket frisk syra, stram citrusfruktighet, lite gul frukt (omogen honungsmelon), någon mineralitet. Medellång.

2012 Jansz Tasmania Vintage Cuvee. Lust citrongul. Ihållande mousse. Medelstor doft av inlagda päron, vita persikor, citron, vita blommor och någon brödighet. Ganska lätt, mycket frisk, mogen frukt och tydlig päronkaraktär. Bra längd. Känns något enkel.

2011 Pirie Vintage. Medeldjup citron. Ganska stor doft av citrus, päron, lite bröd och nötighet, gula äpplen och antydan till oxidation. Medelfyllig, smakrik, mycket frukt, mogen citrus, snyggt balanserad mycket frisk syra, citronzest. Lång smak med mycket citruskaraktär som klingar kvar.

2008 Joseph Chromy LD. Medeldjupt citrongul. Stor, ganska intensiv och komplex doft med mognad, kanderad citrus, rosenvatten, mimosablommor, brodig, lätt jästig, gulfruktig. Fyllig, smakrik, ganska intensiv, strukturerad, mycket hög syra som balanseras mot bra fruktfokus, mogen citron, vita persikor. Mycket lång och smakrik. Ambitiöst.

2008 Arras Grand Vintage. Överraskande ljust citrongul. Medelstor, nyanserad doft av citron och musselskal, vita blommor. Medelfyllig, mycket frisk, stram citrusfrukt, ung, mineralig. Mycket bra längd men ännu outvecklade smaker. Förvånansvärt ung och knuten för sin ålder.   

2003 Arras E.J. Carr Late Disgorged Vintage Chardonnay. Medledjupt citrongul. Stor, utvecklad doft med oxidationstoner, grillad annanas, gulfrukt, smör, brödighet. Ganska fyllig, avrundad syra, bred smak, ganska gles mousse, tydlig oxidation i smaken, nötighet, citrus. Lång utvecklad eftersmak.

1992 Jansz (Museum Stock). Djupt mässingsfärgad. Stor tydligt oxiderad, lite korkunken, bröd, nötter, läder. Fyllig, avrundad lite låg syra, slapp frukt, tydliga oxidationstoner, svag mousse, uttorkad eftersmak

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En och en halv dag i Yarra Valley inleddes på tisdagkvällen med ett avspänt ”vinparty” med unga, spännande vinmakare (bland annat Bobar, Arfion, Gembrook Hill, Mac Forbes, Thick as Thieves, Luke Lambert, Timo Mayer, Proud Primary Produce (Thousand Candles), Payten & Jones) som gör viner mer åt det ”naturliga” och lite ”funkiga” hållet. Inte helt min grej men härligt att få mingla med vinmakarna, prova massor av vin, mula in ost och skinka och ösa upp chili ur en stor gryta medan en DJ skötte musiken. Hade dessutom med två svenska viner (Klagshamns Vingårds ”Incognito” samt Skepparps Vingårds Grand Prix Mousserande) som smått chockade vinmakarna.

Onsdagmorgonen inleddes på vanligtvis stängda Mount Mary Vineyard  med en helt unik provning speciellt för vår grupp. Temat var ”Five Decades of Cabernet Sauvignon” och tanken var att visa hur Yarra Valleys moderna vinhistoria började med cabernet sauvignon på 1970-talet och hur utvecklingen sett ut till idag när det framförallt är pinot noir och chardonnay som dominerar.

Mycket spännande provning med några riktigt ovanliga och gamla viner direkt från producenternas källare. Av de äldsta vinerna som plockats fram fanns det i flera fall knappt tio flaskor kvar. Bland mina personliga favoriter fanns 1989 Coldstream Hills Cabernet Sauvignon, 1992 De Bortoli Melba Vineyard Barrel Select, 2008 Mac Forbes ”Hugh” samt 2015 Mayer Yarra Valley Cabernet.

The 1970’s: ”New Beginning”

1977 Mount Mary Vineyard Cabernet (61% cab sauvignon, 22% merlot, 17% cabernet franc). Djupt granatröd med bred tegelfärgad kant. Stor, mogen utvecklad doft av läder, svamp, lite volatila syror, varm mörk frukt, någon kryddighet och viss grön stjälkighet. Fyllig, mycket friska syror, avrundade men stabila tanniner, röda torkade bär, lite uttorkad frukt, kvardröjande svartvinbärskaraktär, läder, tobak, svamp. Lång men lite torr och spretig avslutning.

1977 Yarra Yerring Dry Red Wine No 1. Djupt granatröd med tegelfärgad kant. Stor portvinsliknande doft, tydliga flyktiga syror, syltiga bär, sviskon, läder. Medelfyllig, friska avrundade syror, röda syltiga och torkade bär, svarta vinbär, läder, avrundade men lite glesa tanniner. Lång eftersmak med karaktär av nästan karamelliserade bär

1977 Yeringberg Cabernet. Medeldjup granatröd med bred tegelfärgad kant. Ganska liten doft med torkad frukt, ceder, katrinplommon, russin kombinerat med friska röda bär. Medelfyllig, frisk, torkad frukt, russin, läder, silkig och lite fint sandig tanninstruktur. Mycket lång, frisk elegant eftersmak.

The 1980’s: ”Bigger Company Investment”

1989 Coldstream Hills Cabernet Sauvignon. Ljust tegelröd. Stor, mogen, utvecklad, komplex och nyanserad, torkad frukt, animaliskt ”kroppslig” doft, svamp, läder och vanilj. Fyllig, läskande och avrundade syror, sammetslen slank nästan ung röd bärighet, sammetslen, mycket lång vackert klingande eftersmak med bar ett uns uttorkad läderton i avslutningen.

1989 Yarra Yerring Dry Red No1. Mycket djupt granatröd med tydligt tegelröd kant. Stor doft med lite påträngande ton av gröna stjälkar och lite vissnade blombukett, läder och lite portvinston. Fyllig, frisk, fortfarande ganska fokuserad svartvinbärsfrukt som dock klingar av ganska snabbt och lämnar kvar en ganska torr och lite bittra tanniner i eftersmaken. Obalanserat vin som bitvis imponerar men sedan faller sönder i delar.

1989 Mount Mary Vineyard Cabernets (62% cabernet sauvignon, 17% cabernet franc, 17% merlot, 4,5% malbec, 1,5% petit verdot). Medeldjupt granatröd med ljust tegelröd kant. Liten doft som antingen inte släpper fram eller saknar bouquet förutom lite torkad frukt och fatkryddighet. Fyllig, frisk och välstrukturerad med frukt som fortfarande fyller ut, röda bär och svartvinbär, russin, kryddiga fattoner, mycket lång men något uttorkad eftersmak.

The 1990´s: ”Tinkering with the Style”

1998 Wantirina Estate ”Amelia” Cabernet Sauvignon/Merlot. Medeldjupt granatröd med tegelröd kant. Stor, utvecklad doft med tydlig ton av rostade fat, kaffe, svamp, marmelad, svarta vinbär, ceder, lite eldig. Fyllig, smakrik, mörkfruktigt koncentrerad, svarta vinbär, välstrukturerad med tuffa tanniner, intensiv, mycket lång eftersmak. Smakmässigt fortfarande utvecklingspotential. Strukturmässigt en nästan övertydlig cabernet sauvignon.

1994 St Huberts Cabernet Sauvignon. Djupt granatröd med tegelröd kant. Medelstor men något diskret doft, röda lite syltiga bär, svartvinbär, ceder. Fyllig, kraftfull, mycket frisk med ganska tuffa tanniner. Frukten lite torr och tillbakadragen men vinet är trots det välbalanserat. Lång eftersmak med mörk svartvinbärsfrukt och rostade fat.

1992 De Bortoli Melba Vineyard Barrel Select. Djupt granatröd med bred tegelröd kant. Medelstor utvecklad doft av läder, svamp, lite jordig, fatkryddighet, marmelad. Fyllig, friska läskande syror, stadiga men mjukt avrundade tanniner, slank mörkbärig frukt som fyller ut kroppen, läder, tobak, liten vaniljton, välbalanserat, elegant och med en väl sammanhållen mycket låg eftersmak.

The 2000’s: ”Return to Balance”

2008 Mac Forbes ”Hugh” (Cabernet blend). Djupt granatröd. Stor, fruktig doft, svarta vinbär, vispgrädde, ton av vanilj. LIte ”Napa Valley Blueberry Pie”, liten mognadston med läderinslag. Fyllig, smakrik, slankt fokuserad mörkbärig frukt, eleganta friska syror och mogna välintegrerade tanniner, lång och strömlinjeformad eftersmak.  Fullt ut sinnligt njutbar.

2001 Wantirina Estate ”Amelia” Cabernet Sauvignon Merlot. Mycket djupt rubinröd med granatröd kant. Medelstor med mörk frukt, litet animaliskt inslag, läcer, nyanserad och lite fatkryddig. Fyllig, välstrukturerad med avrundad smak med rik, mörk frukt, tydligt närvarande men balanserade fat, svarta vinbär, lång, frisk, fräsch och fruktig eftersmak som bär fram tanninerna hela vägen.

2005 Yeringberg Yeringberg. Djupt rubinröd. Djup, ganska stor mörkfruktig doft med lite aromatisk ny ek. Fyllig, nästan sötbärig mörk frukt, mogna, avrundade tanniner, friska syror, balanserad men kanske något kort eftersmak. Absolut utvecklingspotential.

The 2010’s: ”The Present and Future”

2015 Mount Mary Vineyard Quintet. Djup purpur.  Stor, något outvecklad, svarta vinbär, mörk frukt, diskret fatkryddighet och antydan till vanilj. Fyllig, kraftfull, smakrik, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad svartvinbärsfrukt. Kraftfulla men välintegrerade tanniner. Lång eftersmak med ren mörk frukt och liten fatkrydda.

2015 Yarra Yerring Dry Red Wine No 1. Mycket djup purpur. Stor, ung, nyanserad och läckert parfymerad med mörkfruktig svartvinbärsfrukt, viol och bara en svag antaydan av eukalyptus. Fyllig, djup mörk men samtidigt slank frukt med svarta vinbär och röda friska bär, snyggt balaserad tanninstruktur mot frukten. Mycket lång och något fatkryddig eftersmak. Imponerande.

2015 Dominique Portet Yarra Valley Cabernet Sauvignon. Djupt purpur. Stor, mycket fruktig doft av svarta vinbär, mörka plommon och diskreta fat. Fyllig, frisk, nästan övermogen mörk fruktighet, lite undersätsig (om man jämför med de andra). Lång frisk eftersmak med nästa lite sötfruktig karaktär med eukalyptus.

2015 Mac Forbes EB17 Love Child Cabernets. Djup rubinröd med blå toner i kanten. Medelstor, lite knuten, röda och svarta vinbär med något syltig karaktär, någon eldighet, söta fatkryddor. Fyllig, nästan stram smak med luftiga men samtidigt imponerande tanniner, mycket frisk, slank, fokuserad slank mörk frukt. Lång men ännu lite outvecklad eftersmak.

2015 Mayer Yarra Valley Cabernet. Nästan opakt purpur. Stor, mörk, generöst intensiv svartvinbärskaraktär. Något ”funky” men härligt parfymerad doft. Fyllig, smakrik, luftig struktur med fint sandiga men stadiga tanniner balanserade mot saftig, generös och frisk svartvinbärsfrukt. Härlig, lång eftersmak. Sticker mycket positivt ut som en modern cabernet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har du hört talas om Beechworth? Förmodligen inte. Det är ett av Australiens minsta GI (ursprungsområden) och också ett av de yngsta.  Här finns endast ett trettiotal producenter som nästan alla är väldigt små och fokuserade på hantverksmässiga, ekologiskt odlade viner. Snudd på ingen export. Trots det är detta ett område att hålla ögonen på.

Beechworth som vinregion hade med all säkerhet inte ens existerat om det inte vore för att Rick Kinzbrunner på 1980-talet startade Giaconda Winery. Hans kraftfulla chardonnay blev stilbildande och fick snabbt kultstatus. Detta lockade många att köpa billig mark i närheten och starta upp vinprojekt. Nu skulle man kunna tro att alla skulle försöka göra chardonnayviner i samma stil men så blev det lyckligtvis inte.

Regionen har fått namn efter staden Beechworth är en pittoresk guldgrävarstad som ligger i centrum av det mycket lilla området. Landskapet runtomkring är bitvis mycket dramatiskt med en topografi som går från 320 till dryga 1000 meter över havet! Denna höjdskillnad samt de olika skyddande dalarna i det kontinentala inlandsläget gör att det här inryms en nästan ofattbar variation i klimat. Vinmakarna vi mötte jämförde sina olika vingårdar med Bordeaux, Ribera del Duero, Rioja, Champagne och så vidare. På de högre höjderna runt orten Stanley har man ett riktigt svalt klimat där man med ansträngning får chardonnay, pinot noir (perfekt till mousserande viner) och riesling att mogna. Kring Beechworth är det mer tempererat och här hittar vi mycket shiraz medan de lägre altituderna ger ett varmt klimat som passar druvsorter med ursprung från Medelhavet. Till skillnad från de flesta andra Australiensiska vinregioner har man här fyra distinkta årstider.

Lägg till detta en mycket varierad geologi och vi får ett nästan oöverskådligt lapptäcke av olika terroir som ännu är oupptäckta. ”Det växer fortfarande gran på de bästa vinmarkerna” som en vinodlare uttryckte det.

Denna geologiska, topografiska och klimatmässiga variation ger förutsättningar för många olika druvsorter att trivas. Förutom de allerstädes närvarande shiraz och chardonnay hittar vi cabernet sauvignon, petit verdot, pinot noir, riesling, nebbiolo, viognier, sangiovese, gamay, tempranillo, barbera, marsanne, schioppetino, friulano, roussanne pinot grigio med flera. Från denna brokiga skara stiger sangiovese fram som den druva som kanske har den största potentialen i området. Men det lär inte ändra förhållandet med druvmångfald, eller som Julian Castagna uttryckte det; No other region grows so many varities so successfully.

Beechworth är trots sin lilla promilleandel av Australiens vinproduktion klart överrepresenterad när James Halliday bedömer Australiens viner samt i Langton’s vinklassificering. Efter att ha provat ett stort urval på plats kan jag bara hålla med och rekommendera dig att hugga när du ser ett vin från Beechworth. Själv återvänder jag gärna för att hänga med vinmakarna i baren på det gamla guldgrävarhotellet. 

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.