Kan jag redan så här i slutet av februari utropa årets vinfynd? Kanske det. Electrico Fino en Rama är nämligen snudd på gratis med tanke på vad man får för 61 ynka kronor.

Det handlar om en fino men inte från Jerez utan från det mindre kända området Montilla-Moriles (om Jerez, sherry och fino kan du läsa här). Det är samma typ av vin men framställs av en annan druva (pedro ximénez) och förstärks inte med druvsprit vilket delvis förklarar det låga priset.

Även om jag är en sherryfanatiker så är det inte utan att jag ofta tycker att vinerna från Montilla-Moriles många gånger är mer komplexa och eleganta än sina mer kända motsvarigheter från Jerez. Jag är ärligt talat smått förälskad i detta sorgligt förbisedda område sedan jag besökte det (och bodegan Toro Albalá) för några år sedan. Dags för en renässans för dessa viner innan samtliga av de återstående bodegorna har slagit igen.

Precis som fino från Jerez så är karaktären lite speciell och tilltalar inte alla, åtminstone inte vid första kontakten. Mognaden under ett aktivt svamptäcke ( i detta fall i hela fem år) ger en jästig och lite skarp doft med toner av mandel, gröna oliver och, i just detta vin, karaktär av omogna tomater. Druvan pedro ximénez verkar också ge ett typiskt drag av hästtagel (eller getragg) som jag tycker ger en extra dimension. Eftersom vinet inte är förstärkt känns det lättare och elegantare i smaken och Electrico är så fantastiskt fruktigt (för en fino) att det upplevs ha en liten sötma även om det är snustorrt. Smakerna av mandel, gula päron, citron, apelsin och lite salmiak avlutas torrt och smakintensivt i en lång, stram eftersmak.

Har du aldrig provat en torr fino så är detta ett perfekt vin med sin inte alltför tuffa karaktär. Här finns dock tillräckligt med spännande upplevelser för den som är ute efter något annorlunda. Köp hem en flaska, kyl den väl och servera till skaldjur, smakrika tapas eller bara salta mandlar och oliver. Själv ska jag köpa hem en låda och ha som stående aperitif i sommar.

Observera! Om vinet inte är mycket ljust gult med lite gröna inslag utan har antagit en mer gyllene nyans så ska du lämna tillbaka det. Vinet är nämligen lagringskänsligt och oxiderar ganska snabbt. Jag hade själv oturen att få en sådan flaska.

För knappt ett halvår sedan fick jag prova Mira la Mar Oloroso och blev lite kär. Nu har jag fått prova övriga viner i serien av sherry från kooperativet Aecovi. Riktigt bra grejer med karaktär till nästan inga pengar alls. Tyvärr finns de ännu bara på restaurangsortimentet hos vin- och delikatessleverantören Gastro-Import.

Fino. Mycket ljust gul färg. Stor doft med de vanliga markörerna av mandelmjöl, jäst, gröna oliver samt en mycket tydlig fruktighet av gröna päron och äpple som snuddar vid att dofta Piggelin men med ett nyanserande drag av hästtagel som räddar det hela från banalitet. Torr och ovanligt fruktig och fyllig torr smak med en sälta och en umamistinn känsla som nästan liknar tomatsås. Mycket speciell och personlig fino.

Amontillado. Ljus bärnstensfärg. Medelstor doft med tydliga jästtoner, hästtagel, valnötter och en lite skarp ton av möbelpolityr, läder och salmiak. Medelfyllig, torr smak med koncentrerad karaktär av vita russin, nötter och salmiak. Mycket lång eftersmak med bra intensitet.

Pedro Ximenez. Cocoa-colafärgad. Stor och lite eldig doft av fikon, dadlar och russin och en tydlig kryddighet av kanel, kryddnejlika, eukalyptus, vaniljkola, apelsinmarmelad och bränt socker samt en liten animalisk ton. Fyllig och simmigt söt med frisk syra, eldighet, eukalyptus, knäck, russin och en komplext nyanserad eftersmak med brända toner och pepprig kryddighet. Ovanligt nyanserad PX.

När det någon gång gång dyker upp en ny sherry i det ytterst magra utbudet på Systembolaget så är de snudd på att jag studsar upp och ner och klappar händerna av ren förtjusning. Så och idag. Glädjen blev dock kort då det visade sig att det var flaskor som egentligen hörde hemma på beställningssortimentet och att importören har tillfälligt slut på lagret*. Det är inte lätt att vara sherryälskare i Sverige.

Mer glädjande var då att vinet var riktigt trevlig. En gammal amontillado vars grundvin jästs på ekfat (ganska ovanlig idag) och spenderat minst åtta år under florlagret i en solera för att sedan spendera lika många år till utsatt för oxidation. Läs mer om sherrytillverkning här. Mycket karaktär och perfekt till charkuterier, lufttorkad skinka och lagrade ostar.

NV Del Principe Amontillado Muy Viejo / Marques del Real Tesoro. Medeldjup bärnsten. Stor, utvecklad doft av bokna äpplen, nötter, russin, getragg (!), läder, kola och salmiak. Eldigoch med lite  flyktiga toner samt svamp och apelsin. Medelfyllig, torr, mycket frisk och åtstramande med rik smak av torkad frukt, läder, salmiak, sälta, citrus, nötter och kola. Mycket lång och rik eftersmak med sälta, svamp och läder. Stramt men ändå läskande avslut.

*Enligt importören så har vinet kvalificerat sig in på hyllorna via beställningssortimentet och ska finnas tillgängligt i ett antal butiker från den 1:e september.

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.

Härom dagen fick jag en halvflaska olorososherry från vin- och delikatessleverantören Gastro-Import. En liten läcker butelj med en retroinspirerad etikett med tydliga art deco-inslag.

Som tur var levde innehållet upp till det yttre. Med råge! Vinet Mira la Mar Oloroso från det drifitga kooperativet Aecovi Jerez har alla kännetecknen på oxidativ mognad; torkad frukt, valnötter, mjuk kropp och fyllighet. Intensiteten är också oväntat hög och den torra smaken är fantastiskt väl balanserad med rik karaktär med tydliga toppnoter av salmiak. Den stora intensiteten närmar sig nästan vad man kan förvänta sig av en 20-årig oloroso och klarade till och med en parmesanost med 75 månaders lagring. Då ska man veta att vinet endast kostar 59 kronor ex moms för halvbuteljen! Tyvärr finns vinet ännu bara till restauranger.

Ser verkligen fram emot att få prova alla de andra vinerna i serien Mira la Mar. Det första smakprovet lämnade mig faktiskt smått förälskad.

Jag vet inte hur länge vinskribenter och vinutbildare tjatat om att sherry är världens mest underskattade vin och att de stora upplevelserna här är nästan gratis. Framstående sommelierer och kockar har vittnat om hur fantastiska de olika typerna av sherry är att kombinera med mat, från aperitifen till desserten. Men inget hände. Det började röra på sig lite för några år sedan i London där det började öppna sherrybarer men här hemma var stiltjen nästan total.

Men förra året började det hända grejer. Gonzalez-Byass släppte då för första gången i Sverige sin Tio Pepe en Rama (läs mer om vinet här) som är en slags ”färskvinsvariant” på klassikern Tio Pepe. Mycket surr på sociala medier (undertecknad var så klart medskyldig) hjälpte till att de få flaskorna försvann på ett kick. I år kommer lite fler flaskor samt att det i dagarna rullar sherryevent på flera krogar i Stockholm i samband med släppet. Det är inte det enda tecknet på att det börjar röra på sig. En annan importör hade en sherry- och matprovning förra veckan som uppmärksammats på en del bloggar och artiklarna i vintidningarna har blivit lite fler. Många importörer har hört sig för för att söka viner att ha i sina sortiment och sherry dyker allt oftare upp på dryckesmenyer här och där på restaurangerna. Senast igår kväll fick jag ett glas trevlig fino till en charktallrik här i Malmö (nu kan det bero på att den dryckesansvarige har indoktrinerats av mig på sommelierutbildningen). Kanske ska det äntligen lossna för sherry nu?

Själv fick jag en flaska av årets släpp som kom med ett bud idag. Jag har ännu inte provat men min erfarenhet är att skillnaderna är små så det lär smaka som förra året. Vinet är mer karaktärsfullt än vanlig fino men samtidigt mycket lagringskänligt så det ska drickas inom ett par månader. Det blir ett event och en hype men kan det skapa intresse för sherry så förståelsen för detta fantastiska vin sprider sig till fler så är ingen gladare än jag.

Edit: Ett fåtal flaskor släpps på lördag den 1/6 och kostar 149 kr.

Finosherry ska avnjutas ung och fräsch och med alla subtila aromer bevarade. Det rekommenderas alltid av producenterna att man ska dricka upp flaskan inom ett år. Därför har det varit fullständigt obegripligt varför det inte funnits datummärkning på dessa ”färskviner”. Det har förvisso diskuterats länge men man har aldrig kommit till skott.

Nu har Gonzalez Byass, som är den absolut största sherrproducenten, gått i bräschen och kommer att datummärka sin Tio Pepe från och med denna månad. Ett starkt initiativ som förhoppningsvis kan få övriga bodegor att börja agera och göra detsamma. Snart slipper vi att råka ut för oxiderad fino och kan äntligen vara säkra på att få en fräsch, blek och mandeldoftande sherry till våra tapas.

Läs mer om sherry här.

Som följare av bloggen väl känner till så skriver jag en hel del om sherry. Det är lika bra att säga som det är; jag är en sherrynörd.

När man är så uppe i sitt intresse passion är det lätt att glömma bort att den inte delas av alla. Sherry som fino eller mycket gammal och intensiv knastertorr oloroso kan vara lite för karaktärsfulla för en del. Då kan det vara bra att börja med något som ligger lite mer i mittenfåran. Den som inte provat sherry tidigare kan därför testa en amontillado med lite sötma – karaktär med stötdämpare helt enkelt.

Real Tesoro är en riktig gammal trotjänare på Sytembolagets hyllor. Tidigare var den benämnd som en halvtorr amontillado men nu anger etiketten endas ”Sherry Medium Dry”. Där finns trots allt den rätta karaktären med nötighet och lätt kropp, viss komplexitet och en förlåtande men väl balanserad sötma. En helflaska kostar ynka 82 kronor (finns även i halvbutelj) så det är ingen större förlust att testa vinet till några hårdostar, lite valnötter och någon fin luffttorkad skinka. Skulle det inte falla i smaken så är det bara att skvätta ner i en svampsoppa eller god gryta. Förgyller varje rätt. Nu finns ingen undanflykt för att förbli sherryoskuld. Vill du veta mer om sherry hittar du en faktaspäckad bloggpost i ämnet här.

Medeldjup, kopparfärgad och något matt. Stor doft av torkad frukt, knäck, russin, läder, pomerans och hasselnötter. Lätt till medelfyllig, halvtorr, frisk och eldig smak av nötter, torkad frukt, aprikos, läder och svamp. Bra längd med viss intensitet med brända inslag och ton av salmiak.

Andra dagen på masterclassen med Gerard Basset OBE om starkviner på Gustibus Wine & Spirit Academy avhandlar sherry. En faktaspäckad bloggpost i ämnet hittar du här.

De flesta tänker nog på söta viner när man nämner sherry. I praktiken är det tvärtom då sherry i normalfallet är torr. Det innebär inte att de söta är sämre, de är i många fall helt magnifika viner.  De sirapslika PX-vinerna känner de flesta till men de aromatiska vinerna av druvan moscatel är riktiga doldisar. Det är synd för de bjuder på stora upplevelser. Vinet Emilin från Lustau är helt sagolikt! Kan du avvara 300 kronor ska du springa och köpa en flaska, svänga ihop en créme brulée och bara njuuuta.

NV Emilin Moscatel / Lustau (299 SEK). Medeldjup mahogny. Mycket stor, komplex, aromatisk och kryddig doft av apelsin, pomerans, citrus och apelsinblomma med inslag av russin, ingefära och kanel. Medelfyllig, söt, mycket frisk, eldig och uppfriskande aromatisk, citrus, kryddig, smakintensiv, kanel. Mycket lång och fantastiskt elegant smak med stor kryddighet och fint parfymerat avslut. Fantastiskt vin!

NV Old East India Solera / Lustau (170 DKK). Medeldjup mahogny. Stor, gräddig doft av vanilj, russin, apelsin, kola, mint, coca-cola. Medelfyllig, söt, frisk, påtagligt eldig, kryddig, torkad frukt, russin, läder. Lite kort och något obalanserad.

NV Collection Pedro Ximenez 12 Years / Williams & Humbert (149 SEK). Mycket djupt kopparfärgad. Stor koncentrerad doft av nyponsoppa, mörk sirap, intensiv och rik doft av katrinplommon, eukalyptus. Intensivt söt, fyllig, oljigt fet munkänsla, frisk och mintfräsch mitt i i det sirapslika, russin, dadlar, mörk choklad, kryddig och ett lite torrt läderartat avslut. Lång, fin eftersmak med liten känsla av sälta. 

NV Noe Pedro Ximenez VORS / Gonzalez Byass (≈450 SEK). Mycket djupt kopparfärgad. Stor, nyanserad, rökig, tobak, russin, katrinplommon. Fyllig, nyanserat men intensivt söt med en känsla av balanserande sälta, lakrits, piptobak, läder, sirap, muscovado. Mycket, lång fin och nyanserad och komplex smak med friskt avslut.

Andra dagen på masterclassen med Gerard Basset OBE om starkviner på Gustibus Wine & Spirit Academy avhandlar sherry. En faktaspäckad bloggpost i ämnet hittar du här.

Oloroso betyder ungefär ”väldoftande” och det är en mycket passande beskrivning på dessa viner. Så fort man häller upp dem fylls rummet av härliga aromer. Det är den tydligast oxiderade typen av sherry och brukar uppskattas av de flesta.

NV Cuco Oloroso Seco / Barbadillo (79 kr, 375 ml). Medeldjupt bärnstensfärgad. Stor doft av russin, dadlar, läder, knäck och en svag ton av eukalyptushonung. Torr, frisk, medelfyllig ganska smakintensiv med toner av russin, lakrits, läder, svamp och en lite torr fruktighet. Bra längd med rent men lite torrt avslut.

NV Alfonso Oloroso Seco / Gonzalez Byass (cirka 140 SEK). Medeldjup bärnsten. Stor doft av torkad frukt, russin, tobak och ceder och en tydlig eldighet. Fyllig, torr, smakrik med dominans av torkad frukt, russin, apelsin, röda bär, fint polerad syra men samtidigt lite rustik. Lång, frisk och rik eftersmak med eldigt avslut.

NV Solera 1847 Oloroso Dulce Sherry / Gonzalez Byass (cirka 100 SEK). Mahognyfärgad med lite grön ton i kanten. Stor, eldig och rikt fruktig doft av russin, sirap, farinsocker, sirap, eukalyptus och knäck. Fyllig, söt och frisk med tydlig eldighet, knäck, sirap, russin och katrinplommon. Lång och smakrik med rent och lite metalliskt avslut.

NV Matusalem Oloroso Dulce Muy Viejo VORS / Gonzalez Byass (≈450 SEK). Djupt mahognyfärgad med liten grön skiftning i kanten. Stor, komplex, intensiv, bränd och rökig doft av torkad frukt, russin, dadlar, nötter, knäck, bourbon, parfymerat aromatiskt inslag som av viol och eukalyptus och en tydlig eldighet. Fyllig, mycket frisk och mycket intensiv, salt, lakrits och salmiak, brända toner, russin. Lång, intensiv och mycket komplex smak och en känsla av sälta lämnas på läpparna.