Här kommer ett tips på en riktigt bra cava för den som inte fattat hur bra dessa mousserande spanska viner kan vara.

2009 L’Hereu de Raventós i Blanc är så långt ifrån den halvtorra, jordiga, gummiosande och rustika stilen som många förknippar med cava. Istället hittar vi en ren, fin doft av citrus och gröna och gula äpplen och en liten rökighet. Smaken är knastertorr och mycket frisk med mycket fina bubblor, massor med citrus och en lång, elegant och mycket mineralstram eftersmak. Perfekt som aperitif, till smakrika tapas eller till färska skaldjur. Riktigt bra för precis under hundralappen.

Här kan du läsa om när jag besökte bodegan.

Följ bloggen på Facebook!

En seglivad uppfattning jag ofta möter när jag håller provningar är att franska viner antingen är ”fina men jättedyra” eller ”billiga och dåliga”. Min egen uppfattning är att vill man ha bra och intressanta viner men inte betala för mycket så är Frankrike en skattkista. Om man som Frankrike producerar ungefär 20% av allt vin i världen så bör det rent matematiskt finnas en hel del godbitar i alla prisklasser.

Även om man har en snäv budget behöver man inte nöja sig med bords- eller lantviner då det även i de klassiska distrikten finns välgjorda och trevliga viner att hitta. Bland vita viner under hundralappen har jag några stående rekommendationer. 2011 Château Bonnet från Bordeaux som alltid leverar krispigt friska, ganska lätta, grönfruktiga och avmätt aromatiska viner i jämn kvalitet. Lite mer fyllighet och gul fruktighet hittar man i 2011 Mâcon-Villages Chardonnay som levererar vit bourgogne till budgetpris.

Nu har jag dessutom hittat två röda viner som kan rekommenderas. 2010 Mâcon Rouge Rochebin är en röd bourgogne och kommer från samma region som det sistnämnda vita ovan. Området är inte särskilt känt för sina röda viner då de oftast inte framställs pinot noir men av druvan gamay liksom vinerna från det sydliga granndistriktet Beaujolais. Likheterna är också uppenbara.

Ljus röd färg. Ganska liten bärig doft av sommarbär. Lätt, mjukt och mycket friskt vin som är förföriskt lättdrucket. Bara enkelt och charmigt med massor av röda bär som knappt mogna jordgubbar, hallon, röda vinbär och röda körsbär. Inte tillstymmelse till komplexitet men perfekt till kallskuret och serverat svalt på picknicken.

Ett helt annat temperament har 2010 Terre de Mistral från Côtes du Rhône längre söderut. Det är inte mer än två veckor sedan jag rekommenderade ett annat vin från samma område. Det här är en ganska tuff utmanare.

Färgen är mörkare och redan på den lite eldiga doften känner man det varmare klimatet och de typiskt örtiga tonerna med inslag av lavendel, kryddpeppar och mörka bär. Smaken är mjuk även här, syran frisk men mer kropp och fyllighet och en fruktighet som här är sötaktigt mogen och massor av kryddighet som ger lite dimension. Vinet är ofiltrerat (förbluffande för ett vin för 67 kronor!) och kan därför ha lite fällning vilket bara är ett ”problem” i sista glaset. Glöm alla tråkiga bag-in-box-viner! Här är sommarens grillvin!

Två välgjorda, enkla och ärliga viner till riktigt bra pris. Skruvkork på båda dessutom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter de goda nyheterna förra månaden att Kullahalvöns Vingård kommer att drivas vidare var det dags att göra ett besök och hämta upp lite vin till provningarna av skånskt vin.

Lillebror Fridh visade runt på den fina gården i nordskånsk stil och det lilla vineriet och berättade om planerna för framtiden. Odlingen som idag omfattar knappt 1,5 hektar ska successivt utvidgas och mångdubblas med företrädesvis solaris. De gamla jordkällarna ska användas för lagring av viner och produktionen av vitt, rosé och mousserande ska utökas med öl. Det planeras också för övernattningsmöjligheter, ett café och en enklare restaurang. Upplagt för oenoturism med andra ord.

Jag fick prova gårdens första egna öl. En vackert bärnstensfärgad ale med fin skumkrona. Tyvärr lite för överhumlad med en dominans av cascade-humle. Men helt klart ett första försök som lovar mycket gott. Därefter provade vi det mousserande rosévinet av den blå druvan rondo. Efter 18 måndader på jästfällningen var vinet fräscht och fruktigt med bra kropp. Tyvärr försvann moussen snabbt men lämnade kvar ett helt okej rosévin med mycket röd bärighet. Det vita mousserande vinet av solaris var riktigt bra. Knastertorrt, mycket friskt och redan med en viss fetma från jästfällningen och ett stramt avslut. Helt njutbart även utan tillstymmelse till dosage (tillsatt sötma). Ett år till och det här kan bli mycket bra!

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen, inte bara på gården utan vinodlingen på hela Kullahalvön. Jag tror att det är här vi har den största potentialen för jämn och hög kvalitet i skånsk vinodling.

Följ bloggen på Facebook!

Jag har tidigare skrivit om det fantastiska vinmagasinet TONG. Samma förlag har även gett ut en vinbok med den snärtiga titeln WINE.

Det är en av de absolut bästa böckerna i sin genre som jag stött på. I ett behändigt A5-format avhandlas ämne efter ämne, från vinstock till bordets njutningar, i korta och faktaspäckade kapitel illustrerade med vackra fotografier på endast ett uppslag (se nedan). En bok som kan läsas från pärm till pärm eller användas som referensverk och som fungerar lika bra för nybörjaren som för den redan kunnige.

Bäst av allt är att den snart kommer på svenska (med den kongeniala titeln VIN) och det är Eder Bloggare som ska översätta den! 🙂

Det blir ett digert jobb under sommaren och jag hoppas att kunna presentera lite smakprov här på bloggen under arbetets gång.

Följ bloggen på Facebook!

I det stora rosévinsutbudet finns det ett och annat som sticker ut. 2011 Interkardinal Rosé från Vingården i Klagshamn är ett sådant.

De vita vinerna av solaris från denna lilla pionjärproducent hör till de allra bästa och kanske mest omtalade av de svenska vinerna och jag har skrivit om dem ett par gånger här på bloggen. Deras rosé har jag bara provat på försöksstadiet men nu finns det tillgänglig lokalt på Systembolaget.

Det är ett välgjort vin som tilltalar dem som gillar friska, torra och strama viner. Inte alls dumt. Men med ett literpris på 300 kronor (!) är det inget man sitter och sörplar i sig lite obekymrat på en uteservering. Hade det kostat hälften så mycket så hade jag kunnat fundera på etiketten ”privärd”. Men man får ta med i beräkningen att detta är ett i alla bemärkelser unikt och handgjort vin i mycket små kvantiteter. Sådant påverkar priset, inte bara på svenska viner. Som ett gå-bort-vin istället för den eviga flaska med amarone är den perfekt. Alla kommer att vilja prova och det blir en garanterad snackis.

Snygg, ljust jordgubbsrosa ton. Medelstor, ren, frisk och lätt örtighet med tydliga smultron och jordgubbstoner och en kritig mineralkaraktär. Lätt, knastertorr och mycket frisk smak, slank fruktighet med karaktär av omogna jordgubbar, röda vinbär, lime och en mycket stram och kritigt mineralig eftersmak. Bra längd och balans.

Är du nyfiken på skånska viner så håller jag ett par provningar på temat nu i sommar.

Följ bloggen på Facebook!

Är du sugen på att prova skånska viner och få en uppfattning om vad som händer med den unga, svenska vinnäringen? Då har du två chanser i sommar.

Jag kommer att hålla två provningar på Allé strax söder om Kivik vid Stenshuvud. Den första redan nästa vecka den 12:e juli och den andra den 9:e augusti. Provningarna kostar 325 kronor och vi kommer att prova fem olika viner. Vill du stanna och äta en 3-rätters efteråt så kostar hela paketet bara 695 kronor.

Ett ypperligt tillfälle att göra en utflykt till denna fantastiska del av Sverige, vandra i nationalparken, äta på Friden och besöka musterierna bland annat.

För den intresserade håller jag även en provning om mousserande viner och champagne på samma plats den 21/7.

Bilden är lånad från ”Tjugo skånska vingårdar”.

Följ bloggen på Facebook!

Jag hade redan hört en hel del positivt om röda riojan 2007 Léon Dormido när jag plockade med en flaska på Systembolaget. När jag studerade etiketten närmare  så fick kritikerhyllningarna sin förklaring; producenten är Miguel Merino.  Denna lilla, relativt nya, kvalitetsproducent i byn Briones är en av mina favoriter och jag hade glädjen att få besöka dem i höstas.

”Det sovande lejonet” (ursäkta mitt pinsamt uppenbara musikval nedan) är ett riktigt snyggt och välgjort vin som snyggt balanserar mellan traditionell still och den moderna skolan. Har du inte druckit en rioja på länge så är det hög tid nu.

Ganska djup granatröd färg. Stor, generös och kryddig doft med komplexitet som rymmer vanilj, maskrosblom, mörka körsbär, sandelträ, dill och läder. Fyllig, mjuk smak med rik frukt av mogna röda och mörka bär, syrliga mörka körsbär och röda vinbär, friska syror, kryddighet, liten vaniljton och fint avvägda ekfat. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med antydan till mynta och en liten sotighet i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!

Som vädret ser ut så känns det rätt att drömma sig till Provence, sol, värme, blånande hav, bouillabaisse och sallad niçoise. Som tröst finns dock buteljerad sol i form av 2011 Domaine de Collavery. En riktigt bra provençalsk rosé till sommarens mat. Snällt prissatt och finns dessutom över hela landet. Nu sätter vi hoppet till ett rejält högtryck!

Blekt, blekt laxrosa färg som en rosé från Provence ska ha. Ganska stor frisk doft av röda äpplen, smultron, lime och ett örtigt och lite gräsigt inslag. Torr, mycket frisk smak med bra fruktighet och nästan lite oljig, fet munkänsla och drag av melon, persika, röda vinbär, citrus och lime. Lång eftermak med liten mineralig stramhet och en liten aptitretande  beska i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Det lär bli en och annan flaska rosé innan sommaren är slut. Ju varmare desto mer rosé lyder det tydliga orsakssambandet och blir det en toppsommar finns det en hel del att välja på i hyllorna.

2011 Domaene Gobelsburg Rosé från Niederösterreich kommer från en pålitlig producent som brukar leverera riktigt bra vita viner. Att denna rosé kommer från en vitvinsproducent känns tydligt. I det mycket lätt färgansatta vinet finns en liten anstrykning av röd bärighet i både doft och smak men i övrigt är det inte mycket som avslöjar att det är en rosé i glaset. Kroppen är lätt, helt torr och mycket frisk med citrustoner, någon örtighet och avslt med karaktär av krusbär. Smaken har viss längd och balans och är väldigt stram. Vinet levererar inte någon rosékänsla och lämnar intrycket att man hellre skulle valt Gobelsburgs utmärkta riesling eller grüner veltliner istället.