Jag har tidigare skrivit om det fantastiska vinmagasinet TONG. Samma förlag har även gett ut en vinbok med den snärtiga titeln WINE.

Det är en av de absolut bästa böckerna i sin genre som jag stött på. I ett behändigt A5-format avhandlas ämne efter ämne, från vinstock till bordets njutningar, i korta och faktaspäckade kapitel illustrerade med vackra fotografier på endast ett uppslag (se nedan). En bok som kan läsas från pärm till pärm eller användas som referensverk och som fungerar lika bra för nybörjaren som för den redan kunnige.

Bäst av allt är att den snart kommer på svenska (med den kongeniala titeln VIN) och det är Eder Bloggare som ska översätta den! 🙂

Det blir ett digert jobb under sommaren och jag hoppas att kunna presentera lite smakprov här på bloggen under arbetets gång.

Följ bloggen på Facebook!

I det stora rosévinsutbudet finns det ett och annat som sticker ut. 2011 Interkardinal Rosé från Vingården i Klagshamn är ett sådant.

De vita vinerna av solaris från denna lilla pionjärproducent hör till de allra bästa och kanske mest omtalade av de svenska vinerna och jag har skrivit om dem ett par gånger här på bloggen. Deras rosé har jag bara provat på försöksstadiet men nu finns det tillgänglig lokalt på Systembolaget.

Det är ett välgjort vin som tilltalar dem som gillar friska, torra och strama viner. Inte alls dumt. Men med ett literpris på 300 kronor (!) är det inget man sitter och sörplar i sig lite obekymrat på en uteservering. Hade det kostat hälften så mycket så hade jag kunnat fundera på etiketten ”privärd”. Men man får ta med i beräkningen att detta är ett i alla bemärkelser unikt och handgjort vin i mycket små kvantiteter. Sådant påverkar priset, inte bara på svenska viner. Som ett gå-bort-vin istället för den eviga flaska med amarone är den perfekt. Alla kommer att vilja prova och det blir en garanterad snackis.

Snygg, ljust jordgubbsrosa ton. Medelstor, ren, frisk och lätt örtighet med tydliga smultron och jordgubbstoner och en kritig mineralkaraktär. Lätt, knastertorr och mycket frisk smak, slank fruktighet med karaktär av omogna jordgubbar, röda vinbär, lime och en mycket stram och kritigt mineralig eftersmak. Bra längd och balans.

Är du nyfiken på skånska viner så håller jag ett par provningar på temat nu i sommar.

Följ bloggen på Facebook!

Är du sugen på att prova skånska viner och få en uppfattning om vad som händer med den unga, svenska vinnäringen? Då har du två chanser i sommar.

Jag kommer att hålla två provningar på Allé strax söder om Kivik vid Stenshuvud. Den första redan nästa vecka den 12:e juli och den andra den 9:e augusti. Provningarna kostar 325 kronor och vi kommer att prova fem olika viner. Vill du stanna och äta en 3-rätters efteråt så kostar hela paketet bara 695 kronor.

Ett ypperligt tillfälle att göra en utflykt till denna fantastiska del av Sverige, vandra i nationalparken, äta på Friden och besöka musterierna bland annat.

För den intresserade håller jag även en provning om mousserande viner och champagne på samma plats den 21/7.

Bilden är lånad från ”Tjugo skånska vingårdar”.

Följ bloggen på Facebook!

Jag hade redan hört en hel del positivt om röda riojan 2007 Léon Dormido när jag plockade med en flaska på Systembolaget. När jag studerade etiketten närmare  så fick kritikerhyllningarna sin förklaring; producenten är Miguel Merino.  Denna lilla, relativt nya, kvalitetsproducent i byn Briones är en av mina favoriter och jag hade glädjen att få besöka dem i höstas.

”Det sovande lejonet” (ursäkta mitt pinsamt uppenbara musikval nedan) är ett riktigt snyggt och välgjort vin som snyggt balanserar mellan traditionell still och den moderna skolan. Har du inte druckit en rioja på länge så är det hög tid nu.

Ganska djup granatröd färg. Stor, generös och kryddig doft med komplexitet som rymmer vanilj, maskrosblom, mörka körsbär, sandelträ, dill och läder. Fyllig, mjuk smak med rik frukt av mogna röda och mörka bär, syrliga mörka körsbär och röda vinbär, friska syror, kryddighet, liten vaniljton och fint avvägda ekfat. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med antydan till mynta och en liten sotighet i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!

Som vädret ser ut så känns det rätt att drömma sig till Provence, sol, värme, blånande hav, bouillabaisse och sallad niçoise. Som tröst finns dock buteljerad sol i form av 2011 Domaine de Collavery. En riktigt bra provençalsk rosé till sommarens mat. Snällt prissatt och finns dessutom över hela landet. Nu sätter vi hoppet till ett rejält högtryck!

Blekt, blekt laxrosa färg som en rosé från Provence ska ha. Ganska stor frisk doft av röda äpplen, smultron, lime och ett örtigt och lite gräsigt inslag. Torr, mycket frisk smak med bra fruktighet och nästan lite oljig, fet munkänsla och drag av melon, persika, röda vinbär, citrus och lime. Lång eftermak med liten mineralig stramhet och en liten aptitretande  beska i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Det lär bli en och annan flaska rosé innan sommaren är slut. Ju varmare desto mer rosé lyder det tydliga orsakssambandet och blir det en toppsommar finns det en hel del att välja på i hyllorna.

2011 Domaene Gobelsburg Rosé från Niederösterreich kommer från en pålitlig producent som brukar leverera riktigt bra vita viner. Att denna rosé kommer från en vitvinsproducent känns tydligt. I det mycket lätt färgansatta vinet finns en liten anstrykning av röd bärighet i både doft och smak men i övrigt är det inte mycket som avslöjar att det är en rosé i glaset. Kroppen är lätt, helt torr och mycket frisk med citrustoner, någon örtighet och avslt med karaktär av krusbär. Smaken har viss längd och balans och är väldigt stram. Vinet levererar inte någon rosékänsla och lämnar intrycket att man hellre skulle valt Gobelsburgs utmärkta riesling eller grüner veltliner istället.

Den som vuxit upp med HAJK vet att ovanstående rubrik ska läsas på värmländska. Inte blir den mer begriplig, möjligtvis lite roligare.

Hursomhelst så är furmint en druva som är okänd för de allra flesta. Den ingår vanligtvis som en del i de söta vinerna från Tokaj i Ungern. Även om dessa viner är magnifika och kan räknas till de världens allra främsta så är efterfrågan på söta viner inte vad den varit. Därför framställer man istället mer av de torra friska och fruktiga viner som marknaden (ja, jag pekar på dig!) efterfrågar. 2010 Tokaji Furmint är just ett sådant vin. Det är verkligen dags att uppmärksamma denna typ av vin, särskilt när det är så snyggt och välgjort som detta från en av de främsta producenterna i området – Royal Tokaji WIne Company. Väldigt mycket vin för precis under hundralappen!

Ljust gul och grönskimrande. Ganska stor doft med påtaglig krutrökighet och mycket fruktiga aromer av vit persika, päron, vita blommor och diskret vanilj. Torr, mycket frisk med äppliga syror, fet fruktighet av vit persika, aprikos, omogen honungsmelon och mycket citrus och liten aromatiskt karaktär. Mycket lång, ren och fruktig eftersmak med stram och kritig mineralitet och en antydan till ek. 

Riesling från Washington State på den amerikanska västkusten är ingen vanlig gäst på Systembolagets hyllor. Men när det nu finns ett exempel kommer det från nästan kultförklarade Charles Smith Wines. Även om vinet presenterar sig med en osedvanligt ful etikett (jaså den är cool?) så är 2010 Kung Fu Girl Riesling så galet lättdrucken att mitt länge efterfrågade vinglas i sejdelform är påkallat. Det här är bara så läckert, snyggt och läskande!

Stor, frisk fruktig och citrusdominerad doft av apelsin, clementin, lime och grapefrukt. Torr, med en kvillrande rieslingsyra och massor av fruktighet som nästan upplevs som sötma. Citrusfrukterna från doften återkommer i smaken men med en dominans av lime. Lång, ren mineralstinn och salivframkallande eftersmak. Hur läcker som helst.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gårdagens chablislunch var bara en liten uppvärmning för en winemakers dinner  i Ystad.

Nu var det ju i sanningens namn ingen vinmakare närvarande, men Steven Ludlum som representerade chilenska producenten Casa Silva gjorde ett bra jobb. Jag har faktiskt noterat att exportchefer ibland gör bättre och intressantare presentationer än många vinmakare.

Nu var det kanske inte främst för vinerna jag tog mig till Ystad en torsdagkväll även om jag omvärderat Chile som vinland och denna producent absolut presterar bra. Det här var nämligen ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med Gina och Daniel Müllerns omtalade Brasserie Östergatan.

Kvällen inleddes med lite godsaker i form av lufttorkad skinka, pata negra-svålar, oliver, fuet och salta mandlar som sköljdes ned med Champagne Delamotte Brut. Därefter vidtog provning och middag.

2011 Casa Silva Chardonnay Semillon. Ljust gul. Ganska enkel men stor, fruktig doft av piggelin, persika och melon. Torr, mycket fruktig smak med läskande syra, persika, gula päron och en nästa fet karaktär. Helt ok längd. Enkelt men välgjort och trevligt vin.

2009 Casa Silva Quinta Generación White. Medeldjup gul färg. Stor och aromatisk doft av apelsin, pomerans, lime, apelsinblomma och citruszest. Fyllig, frisk och torr med koncentrerad fruktighet, lätt aromatisk apelsinton, någon fatstramhet. Lång eftersmak med viss komplexitet. Intressant och lyckad blandning av druvorna sauvignon blanc, sauvignon gris, chardonnay och viognier.

Vinerna serverades till perfekt tillagade, havsvattenrimmade pilgrimsmusslor med krispig vit sparris och en rik grönärtspuré i krassejuice. Bägge vinerna fungerade bra även om 2009 Casa Silva Quinta Generación hade en tendens att ta över anrättningen med sin aromatiska karaktär.

2011 Casa Silva Cabernet Sauvignon Carmènere. Medeldjup granatröd färg med liten blå ton. Medelstor, bärig och ganska enkel doft av röda, syltiga bär, lingon och en liten grön ton. Medelfyllig, mjuk, saftig, mycket frisk smak, bra kropp och karaktär av hallokaramell. Balanserat, välgjort vin utan komplexitet men med viss längd.

2009 Casa Silva Carmènere Reserva. Djup, blåröd färg. Stor, komplex, uttrycksfull och bordeauxlik doft med rök, sot, tobak, mörk frukt, kryddor, peppar och vanilj. Fyllig, syltig frukt, lakrits, vanilj, mjuka men otillräckliga tanniner och syror, liten fatsträvhet. Ganska kort och något obalanserad. Doften imponerade stort men smak- och strukturmässigt var vinet en besvikelse.

Till de röda vinerna serverades en till perfektion tillagad hängmörad côte de boeuf med råstekt grön, skånsk sparris och en ost- och smörmättad potatispuré som jag nästan kunde tänka mig att ha sex med. Helt makalöst god anrättning. Det enklare vinet passade utmärkt här med sina friska syror och mildare karaktär som framhävde maten.

2008 Casa Silva Quinta Generación Red. Djup granatröd färg. Stor doft av solvarma mörka bär, björnbär, rök, tobak och lite läder. Fyllig, frisk smak, mjuka, mogna tanniner, intensiv fruktig smak av mogna mörka, saftiga bär, fin fatstruktur. Toner av salmiak och lakrits i den långa, balanserade eftersmaken med viss mineralitet. Druvblandning av carmènere, cabernet sauvignon, syrah och petit verdot. Mycket njutbart vin.

Sist ut kom en trio skånska ostar. En krämig, fet och frisk vit ost som hette Spåna och påminde starkt om Brillat-Savarin. Från Lundaost presenterades en prästost som lagrats i 25 månader, inte helt lyckad då den saknade lite kropp eller fyllighet att hålla upp den kraftiga karaktären. Avslutningsvis kunde vi njuta rika och nyanserade blåskimmelosten Österlen Ädel från Vilhemsdal. Det sista röda vinet passade förvånansvärt väl till samtliga ostar trots deras sinsemellan väldigt olika karaktärer.

Trevliga viner, fantastisk god mat och skön miljö. Ta en omväg till Ystad för Östergatan är definitivt värt ett besök!

 Detta var ingen bjudmiddag. Jag betalade för både mat och vin.