Det är lika roligt varje gång man kan rekommendera en pinot noir som levererar omedelbar njutning men som inte kräver att man gör en inteckning på huset.

Nyhet i Systembolagets sortiment är 2017 Punt Road Pinot Noir från Yarra Valley. Tydligen träffade jag vinmakaren Tim Shand vid en lätt kaotisk sammankomst i Yarra för lite drygt ett år sedan. Jag ska inte låtsas som jag kommer ihåg mötet – för mycket vin, människor och intryck. Desto roligare då att ett av hans viner nu dyker upp på hemmaplan.

2017 Punt Road Pinot Noir är en synnerligen läcker och lättälskad pinot noir. Det innebär inte att den är utan personlighet. Tvärtom. Doften bjuder generöst på röda bär, örter och kryddighet och en liten ”funky” ton som påminner om sot eller rök. Smaken är härligt sval, luftig och frisk men rik på jordgubbar, smultron, hallon och en liten diskret fatkrydda. Lång och läskande eftersmak. Vinets hela uppenbarelse skvallrar om svalt klimat och ett mycket lätt handlag vid vinmakningen. Ett veritabelt fynd för 149 kr (kostar 50 kronor mer på plats i Yarra Valley) och vinet hade inte skämts för sig med prislapp på det dubbla.

Det är fantastiskt att det börjar dyka upp australiensiska viner i den nya svala stilen. Har tidigare tipsat om chardonnayer från Tasmanien och Frankland River i Western Australia. Missa inte dem!

Här finns en riktitigt bra vinkarta över Australien. Både Punt Road och de båda vita vinerna smakar fantastiskt i mitt nya favoritglas.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eder Högst Sporadiske Bloggare är definitivt stor i Japan. Svårt att hitta min storlek i affärerna.

Jag är i Tokyo sedan i torsdags och värmer upp inför en vecka av studier hos Japan Sake and Shochu Makers Association. Hade det varit för några år sedan att jag lagt upp minst två bloggposter om dagen, men jag ska försöka göra några kul uppdateringar i alla fall. Vill ni se lite av mig i form av rörliga bilder så följ Matgeeks youtubekanal (man ska för övrigt följa den ändå). Johan och hans följeslagare/kameraman/sidekick Andreas var av en slump på samma plan som jag och eftersom Johan vet sedan tidigare att jag inte är en farlig människa så har jag fått hänga på lite på deras äventyr. Skönt att inte vara helt ensam i denna helt galna stad. Idag ska vi dessutom försöka göra en liten film om sake som kanske kommer upp i kanalen om det blir något sevärt.

Jag har hunnit med lite annat än att jaga den svåra jetlaggen ur kroppen. Tonfisksushi på Sushi Zanmai, Tokyos största och mest kända sushikedja, frukost med ris och biffgryta på Tsukiji fiskmarknad och smaksafari med Matgeek (sjöborrens könsorgan smakar vispat smör, rostade räkskal och musslor). Fiskmarknade får inte missas, men gå dit tidigt, vid 10-tiden kommer de andra turisterna.

En magisk lunch på 2-stjärniga L’Effervescence orkade jag med innan jag krashade i säng. Ett besök där rekommenderas om ni är i Tokyo. En fantastisk upplevelse som inte är så dyr som man skulle tro. 8-rättersmeny på japanska råvaror men med en fransk touch. Otroligt bra smakkombinationer med sake och japanska viner. Desserterna och den avslutande teceremonin är nästan värt priset i sig. Som bonus (för att jag är så söt tror jag) fick jag prova en en umeshu, en slags plommonlikör, som här var baserad på 42-årig (!) sake. Doftade som soja och torkad frukt men var otroligt frisk, elegant och söt. Fantastisk. Smaken sitter nästan kvar idag. Åtminstone i minnet.

Idag blir det Farmers Market, streetfood och…ja vi får se.

Följ mig förresten på Instagram. Där uppdaterar jag mycket oftare.

När jag för ett par år sedan hittade de där ”syltburkarna” som ett tag var så populära att servera drinkar ur i sortimetet hos Bo Ohlsson i Tomelilla, ja då visste jag att hajpen definitivt var över. Nu är de till och med osäljbara på loppisar.

Lite samma sak är det med 2015 Askaneli Rkatsiteli Qvevri. För dig som inte provat georgiskt/amfora/rkatseli/”naturvin”/orange så är det verkligen ett fynd! Fem rutor att kryssa i ett och samma vin. Det är drinksyltburken i vinform. En nyligen hajpad och marginell vinstil (eller flera) nu i ganska stor volym till lågt pris som till och med finns på det lokala Systembolaget i Simrishamn.

Det är inget dåligt vin heller. Rent och oklanderligt med en hel del karaktär. Medeldjup färg någonstans mellan orange och bärnsten. Stor doft med viss komplexitet av apelsinmarmelad, nötter, cider, honung och lätt oxiderad ton. Smaken är definitivt annorlunda med distinkt aprikoskaraktär, läskande syra och en känsla av att man har blandat kallt te med någon torr fruktjuice. Ganska lång smak med ett uppfriskande avslut. Inte tokigt alls till hårdostar och kallskuret.

Känslan är som när Lordi vann Eurovision Song Contest med Hard Rock Halleluja 2006. I sammanhanget nytt, annorlunda och nästan lite kittlande, men ingen utom de mer frikyrkliga blev väl egentligen upprörda. Ja jag vet att båda mina referenser är dammiga. MEN HEJ! Jag fyllde faktiskt 57 igår! Ge mig lite utrymme här!

Här kommer mitt årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterat och redigerat.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. De hör inte till de billigaste champagnerna, men om du inte vill lägga pengar på bättre champagne så är det mycket bättre att välja ett bra mousserande vin istället (se nedan). Bra champagne kostar alltid mer. Elegant, frisk och klassisk favorit är Pierre Peters Cuvée de Reserve som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. En personlig favorit är 2011 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Mycket karaktärsfull årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger. Med sin personliga stil kanske Launois inte faller alla på läppen. Får du en flaska över kan den sparas och utvecklas i många år. I den kraftfulla, smakrika, generösa och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och de klassiska champagnedruvorna levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir är allid en vinnare i mina blindprovningar och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. 2016 Federico Paternina Banda Azul är löjligt prisvärd och egentligen det enda billiga bubbeltips du behöver. Skrev om vinet här och även om den nya årgången inte är riktigt lika komplex så är det fortfarande överlägset allt annat i prisklassen. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett pålitligt fynd för 95 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 50 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Att fylla champagnekylaren med vatten och is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur. Behöver du både kyla och hålla flaskan kall på bordet så är en kylkrage som denna både praktisk och snygg.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas och att den är kyld. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur. För ett ännu bättre grepp kan du använda en champagneöppnare.  Ett enkelt och samtidigt effektfullt sätt att öppna flaskan är med en korkfångare.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan fyller på vid serveringen skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Det finns så många fantastiska viner i Bourgogne men det är sällan man kan sätta en fyndstämpel på dem. Priserna är dessvärre genomgående höga för de bättre kvaliteterna. Därför är det extra roligt att hitta inte bara en, utan två fyndbourgogner.

Egendomen Au Pied du Mont Chauve ägs av familjen Picard som bland annat också äger Chateau de Chassagne-Montrachet. De köpte den förfallna egendomen 1997 och har ägnat de senaste tjugo åren till att lyfta de kvaliteten på 27 hektaren. Vingårdarna arbetas med häst och vinmakningen är traditionell. Resultatet är viner med otvetydig prägel av klassisk Côte du Beaune.

Det röda 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Pinot Noir levererar elegant sammetslen komplex rödbärighet med fin ekfatskrydda, örtighet och mycket lång frisk eftersmak. Ren njutning och hade någon sagt att det var en Beaune 1er Cru så hade jag inte varit förvånad! Vita 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Chardonnay har en rik, smörig och nötig karaktär som kompletterar den rika, friska  frukten av citrus och gulstenfrukt som sömlöst går ihop medfin fatstruktur. Vinet skulle kunna passera som en Meursault eller Saint-Aubin utan problem.

Bourgogner av denna kvalitet brukar kosta minst en hundralapp till. 2400 flaskor av varje har köpts in och det finns spridda buteljer kvar runt om i landet. Försök att lägga vantarna på ett par stycken. Själv köpte jag tolv av varje utan att tveka.

Vinerna får ett extra lyft ur detta bourgogneglas. Bourgognekartan på bilden hittar du här.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin.  Det är inte så konstigt med tanke på att den absoluta majoriteten av vinerna är just röda. De vita är i de flesta fall ganska enkla  men det finns exempel på helt enastående stora viner. Den dominerande druvan viura kan ge upphov till viner som klarar mycket lång fat- och flasklagring och några producenter levererar vin av rent burgundiska kvaliteter.

Därför är det kul att 2016 Tobia Blanco nu finns tillgängligt på Systembolaget så fler kan prova på rioja i annan klädedräkt – en blekgul bekväm linnekostym med lite struktur. Vinet är dominerat av druvan viura och har jäst på ameraknst ekfat som de sedan också lagrats på i tre månader. Resultatet är en stor doft av gul frukt, frisk citrus och ett uns av brynt smör och hasselnötter. Smaken är fyllig, gulfruktig med toner av aprikos, ananas, mogen citrus,  lätt rostad karaktär från faten men framför allt en fantastiskt pigg och frisk syra och med en avslutande bitter klackspark av citrusskalsbeska. Härligt smakrikt och samtidigt klunkvänligt och matanpassat. Drack till grönsaksbiffar med garam masala men kan tänka mig smakrika fiskrätter, ost- och charktallrik eller ”gråtande kyckling”. Till exempel. Ett fynd för 99 kronor!

Smakar extra bra i detta bourgogneglas som är min favorit till smakrika fatlagrade vita viner.

Lite malbec-tema har det varit för mig denna vecka. Av en tillfällighet fick jag i uppdrag att skriva en text om malbec och från annat håll fick jag två flaskor vin att prova.

Jag är verkligen inget fan av denna blå druva, den talar nämligen inte till mig så som den oftast uttrycker sig i Argentina. Mycket mörk frukt och kraft och ofta i avsaknad av elegans. Det krävs enligt min mening två saker för att det ska börja hända grejer med malbec. För det första krävs svalare klimat och/eller odling på hög höjd som lyfter syran som ofta är lite låg. Sen gör sig malbec bäst när den får sällskap av en eller fler andra druvor, några procent av exempelvis cabernet sauvignon gör att vinet öppnas upp.

Vinerna jag fick för att prova kommer från firman Piatelli Vineyards och kommer från regionen Salta. Här i den norra delen av Argentina hittar vi världens högst belägna vingårdar, ända upp till 3000 meters höjd, de provade vinerna kommer båda från vingårdar på cirka 2000 meter. Närheten till ekvatorn ger höga temperaturer men höjden ger svalka, stora temperaturskillnader mellan natt och dag samt intensivt solljus. Dessa förutsättningar ger viner med både rik, intensiv frukt samt fin syra.

2017 Piatelli Premium Malbec är ett för prisklassen förvånansvärt elegant och komplext vin. Jag hittar en tydligt rökig ton, mörk bitter choklad och en nästan jordig eller sotig ton parad med rik doft av mörka bär som skogshallon och björnbär. Maken medelfyllig och fruktig med massor av fräscha röda bär som dominerar över mörkare frukt och björnbär. Riktigt slank och läskande för en ren malbec.

2014 Piatelli Arlene är ett riktigt prestigevin med 18 månader på små franska och amerikanska fat och en blandning på 91% malbec, 7% cabernet sauvignon och 2% cabernet franc. Den kompakta, nästan svarta färgen, är lite illavarslande men doften undanröjer farhågorna. Stor, öppen aromatisk av viol, björnbär, plommon, svarta vinbär, eucalyptus, salmiak samt den lite sotigt rökiga tonen från det förra vinet. Smaken är fyllig, fokuserad och massor av mycket fina pudertanniner och härligt friska syror,  röda fräscha bär och lätt och anslag av viol och jord i den mycket långa eftersmaken. Älskar hur den rika, mogna och nästan syltiga fruktigheten övergår i en slank rödbärsfruktig syrasvans. Riktigt bra!

Provade vinerna i nya favoritglasen. En uppdaterad vinkarta över Argentina och övrigaSydamerika.

Nu har Mats-Eric ”Äkta Vara” Nilsson tagit sig an vinbranschen i den nya boken Château Vadå om det ”okända fusket” med vin. Ni vet det där hemliga som är så okänt att det tagits upp i två mycket uppmärksammade program i våra största tv-kanaler på bästa sändningstid.

Det tar inte särskilt många timmar att läsa igenom boken som är full av anekdoter, citat från personer i branschen, trötta och daterade exempel och många utdrag ur betydligt bättre böcker i ämnet. Större delen av boken går ut på att plocka upp extrema exempel och svepande smeta dem över en hel bransch. Sista delen i boken tar upp hur man kan lära sig att uppskatta ”naturviner”. Tendentiös journalistik i sin prydno.

Detta är en bok för dig som…

• …missat Uppdrag Gransknings och Kalla Faktas ”granskningar”
• …lever i föreställningen att reklam är konsumentinformation
• …inte vet hur marknadskrafterna fungerar
• …tror att du får en genuin hantverksprodukt i din bag-in-box
• …har ett intresse för konspirationsteorier
• …är rädd för E-nummer

Om du inte motsvarar kriterierna ovan så rekommenderas att…

• …du köper bättre viner, det vill säga inte billigt och massproducerat
• …du köper ”Understanding Wine Technology”  (rekommenderad läsning på sommelierutbildningen) och ”Authentic Wine” som flitigt citeras i boken

Du kan också läsa min bloggpost om tillsatser i vin  eller om du vill lära mer om vin i allmänhet köpa boken VIN som jag översatt. I den finns också ett nytt kapitel om svenskt vin som jag skrivit.

Det är ett fullständigt mysterium att jag inte bloggat om detta vin tidigare. Var helt övertygad om att det var gjort men kan inte hitta ett spår någonstans.

Strax efter resan till Australien i vårvintras upptäckte jag att det dykt upp ett vin från fantastiska Tasmanien på Systembolaget. Av en händelse var det från Stefano Lubiana som vi besökte och där jag hittade ett av mina absoluta favoritviner under de två veckorna. Därför särskilt kul att kunna tipsa om Stefano Lubiana ”Primavera” Chardonnay som är ett bra exempel både  på tasmansk väldoft och modern, slank australiensisk chardonnay. Här finns stor doft av vita plommor, vita persikor, päron och citronzest och en slank, frisk smak med fokuserad citrusfruktighet och en lite aprikosfetma som nästan helt döljer den lilla diskreta fattonen. Ett fynd för 149 kr, särskilt med tanke på att  vinet kostar 210 kr på plats.

Det finns även en trevlig riesling från Stefano Lubiana väl värd att prova.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. Här finns en riktigt snygg och uppdaterad vinkarta över Australien.

Det blev tyvärr inte jättemånga bloggposter från min intensiva resa i Australien i vintras. Tempot var helt enkelt för högt och när jag kom hem tog det vanliga livet vid. Jag skrev faktiskt inte något alls om Great Southern sydväst om Margaret River som vi besökte de allra sista dagarna. I Great Southern, som brukar kallas ”världens mest avlägsna vinregion” finns en fantastisk mångfald av viner och spännande producenter väl värda att upptäcka. Här fick vi ett mycket intressant besök hos Frankland Estate som tagit namn av regionen Franland River som ligger ungefär hälvvägs mella Margaret River och Albany.

Frankland Estate är kanske mest känt för sina mycket fina viner av riesling men under middagen berättade de att de precis fått veta att en chardonnay de offererat hade köpts in av Systembolaget. Nu har den kommit ut på hyllorna och jag har provat.

2017 Frankland Estate Chardonnay är ett mycket bra exempel på en ”modern aussie chardonnay”. Denna stil har jag tagit upp flera gånger på bloggen och har du inte provat dessa viner tidigare så är det slut på ursäkterna nu.

Vinet bjuder på massor av citrus, lime, citronzest i doften och ett intressant inslag av smultron. Smaken är torr och mycket frisk med en fokuserad smak av mogen citrus, päron och en distinkt karaktär av persika – nästan så man förnimmer det sammetslena perikoskalet i gommen. Faten är så diskreta att de knappt märks bakom den slanka frukten. Lång och elegant eftersmak. Ett klockrent fynf för futtiga 99 kronor. Detta är i princip det enda vita vin du behöver i sommar. Prova vinet till ”The Verve Pizza” som jag komponerade speciellt för denna typ av chardonnay. Jag gjorde en enklare variant av den där jag ersatte pizzadegen med tortillabröd och gräddade den några minuter på en pizzasten på grillen.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas.