Hur kokar man ägg egentligen? Kan man det så kan man göra nitamago, det vill säga sojamarinerade äg, eller ramenägg.
Busenkelt.
Låt äggen marinera i blandningen i kylskåp minst 12 timmar upp till fyra dygn.
Superenkelt tillbehör till massor av olika rätter, både japanska och andra.
Mixa ihop
Den japanska majonäsen Kewpie kan du köpa på drakfrukt.se. Anger du koden ohman så får du 10% rabatt.
En liten film om grejer som bör finnas i ditt skafferi om du ska laga japanskt.
Jag köper de flesta specialvarorna på drakfrukt.se. Där har både du och jag 10% rabatt om du anger rabattkoden ohman. (Jag har ingen ekonomisk vinning av ev försäljning).
Här en lista på varorna jag pratar om:
Riskokaren jag använder är av märket Wilfa.
Idag i den andra filmen på min nya youtubekanal blir det lite korta fakta kring sake. Jag provar två olika typer: Superior Junmai Ginjo nr 72833 199 kr samt Sayuri Nigori nr 76274 199 kr.
Disclaimer: Jag har varit med och valt ut dessa två sake åt den svenska importören men jag har ingen personlig vinning av eventuell försäljning.
Det var länge sedan sist. Aldrig har bloggen haft en så lång tystnad sedan starten för över elva år sedan. I videon ovan berättar jag varför, vad som är tänkt att hända nu, om min nytända matlust och så levererar jag ett bergsäkert vintips.
Om du gillar bloggen så prenumera gärna på min youtubekanal.
I videon nämner jag dokumentären ”Miso Hungry”. Den finns på streamingtjänsten Amazon Prime.
Vintipset är 2019 Penfolds Koonunga Hill Chardonnay. Scrolla till 5:20 i videon.
Idag vräker regnet ner över Österlen och varma härliga september har definitivt gått över i höst. Perfekt dag för ”comfort food”. Detta äter jag idag och repriserar hela bloggposten. Håll tillgodo.
Jag älskar verkligen falukorv. Denna stapelvara i det svenska köket kan vara outsägligt trist men om den är av god kvalitet kan man göra så mycket gott av den. Att bara knapersteka den och servera tillsammans med stuvade makaroner är sådan där mat som gör mig snäll och lycklig.
Jag har länge hävdat att Lidls märke Enebacken är den bästa massproducerade falukorven, men nu har den fått mycket stark konkurrens. Hälsingestintans falukorv fanns i charkdisken på Ica idag och fick följa med hem. Endast köttråvara av svenskt nötkött (vilket originalreceptet föreskriver) från frigående djur och dessutom hängmörat. Mycket bra smak och fast, lite mörkare färg och fin konsistens. Rekommenderas.
Något annat som rekommenderats av många är Leif Mannerströms variant på ugnsgratinerad falukorv som återfinns i hans utmärkta bok ”Husmanskonst”. Eftersom alla ingredienserna fanns hemma idag så var det ett enkelt beslut att testa detta recept. En riktig festmåltid! Vi drack en halvtorr, frisk riesling till korven. Fungerade riktigt bra.
Smöra en ugnsfast form och täck botten med purjolök (1-2 st) som du skivar ganska grovt. Dela en falukorvsring (ca 800 g) på mitten och snitta den längs med nästan hela vägen ned. Bred ut rejält med svensk senap och chilisås i snittytan, pudra över lite milt paprikapulver och lägg korvarna på purjolöksbädden. Salta och peppra samt tryck ned 10-12 halverade körsbärstomater och en strimlad gul lök. Skär stavar av 2 saltgurkor och toppa korven med dem samt färsk timjan. Ringla över 2 dl vispgrädde och riv över rikligt med lagrad herrgårdsost. Gratinera i 30 minuter på 175°. Servera med potatismos och eventuellt mer saltgurka.
Testa också mina falukorvsvarianter med inspiration från Svarta Havet och Medelhavet.
Vinmagasinet Törst damp ner i brevlådan häromdagen. I temanumret om kooperativ (mycket intressant ämne) dök plötsligt en artikel om formgivaren Signe Persson Melin upp. Eftersom jag och Kära Hustrun är lite specialiserade på hennes formgivning så var det extra intressant. I texten beskrivs hennes formgivning och betydelse på ett bra sätt men när det kommer till hennes betydelse för vinglas så blir det dikeskörning.
Det som verkligen fick mig att reagera var något som skrevs i samband med beskrivningen av det kraftfulla, tunga och rustika glaset ”Ruben” från 1967. Det handdrivna glaset formgavs ursprungligen till restaurang Kockska Krogen i Malmö och skulle matcha lokalens medeltida valv. De blev tydligen för dyra och istället gick uppdraget till Skruf som gjorde billigare formblåsta glas. Ruben togs dock i produktion av Kosta Boda och blev en mycket omtyckt glasserie som idag betingar höga priser.
Efter en utläggning om Vino Tinto och att man drack vinerna varma och med en sockerbit i så kommer slutklämmen i artikeln ”Ur det perspektivet är Signe Persson Melins glas från 60- och 70-talet hopplöst daterade.” Inget kunde vara mer felaktigt.
Signe är mycket mat- och vinintresserad och är faktiskt en pionjär när det gällde att utforma vinglas för ökad upplevelse.
I slutet av 60-talet formgav Signe ”Ballon à Vin Rouge” med en stor, generös kupa, mycket lik dagens bourgogneglas, som skulle förhöja upplevelsen av vinet. När de kom ut på marknaden så förstod inte riktigt de svenska kunderna vitsen med dessa enorma glas. Oftast fylldes glasen så som man var van vid och då gick det åt mycket vin och glasen blev otympliga och välte lätt. Kunskapen om att glasen endast skulle fyllas med ca 2 cm vin för att aromen skulle komma fram, den saknades. Därför blev dessa glas ingen storsäljare.
Signe har berättat att det var på grund av dessa glas som serien ”Bouquet” formgavs 1974 för Kosta Boda. De är tunna, eleganta och har en tydlig graverad stjärnmarkering om hur högt man ska fylla på med vin. I serien ingår olika typer av glas och karaffer för olika vintyper och den känns helt modern idag. Tidsmässigt sammanfaller denna glasservis också med introduktionen av Riedels serie ”Sommeliers” som lanserades 1973.
I serien ”Bouquet” ingår också det tulpanformade vinprovarglaset (vänster i bild). Denna modell togs upp av Rolf Sinnemark (som arbetade samtidigt med Signe på Kosta från mitten av 60-talet till 1985) i mitten av 80-talet på Älghults glasbruk (senare Skruf). Detta blev ”universalglaset” på Systembolagets internutbildningar och på Munskänkarnas provningar under många år. IKEA massproducerade också ett liknande glas som var väldigt populära på vinprovningar när jag startade i branschen.
Signes produktion går heller inte, som det påstås i artikeln, att ”hitta billigt på loppisar och i prylbodar”. Hennes formspråk är mycket omtyckt och välkänt och därför svårt att fynda. Hon är också mycket populär bland japanska och tyska samlare av skandinavisk formgivning.
Kära Hustrun säljer Signes formgivning här.
Äntligen är sommaren slut! Nu kan man med gott samvete kura inomhus och prova vin igen.
Under det långa sommaruppehållet så har det tillkommit många nya provningsintresserade i facebookgruppen. Som en mjukstart och introduktion tänkte jag köra en enkel provning om hur man provar och beskriver vin redan nu på fredag den 18/9 kl 19.00. En nybörjarprovning alltså. Har du varit med förr så är du förstås välkommen du med.
Så här går det till…
Här är mina rekommenderade viner.
Skulle något av vinerna inte finnas så fråga efter
Det är bra om du har fyra bra vinglas med tulpanformad kupa som dessa vinprovningsglas eller dessa ISO-glas.
Ett av de mest minnesvärda besöken under min första resa till Australien för nästan sex år sedan var ett snabbt ”bakluckestopp” hos Marco Cirillo i Barossa Valley. Sedan dess har jag gjort ett flertal försök att få någon importör att ta in dessa fantastiska viner från de unika och urgamla grenachestockarna. Hurra för Tryffelsvinet som hittat dem helt utan min hjälp
Idag kom 2019 Cirillo Estate ”The Vincent” Grenache till mitt utlämningsställe på Österlen. Ganska ljust granatröd, nästan som en pinot noir. Doften självklart mycket ung och ännu lite blyg men med massor av röda mogna bär som jordgubb och hallon, vitpeppar, en lite pepparkakskryddighet och den där undflyende doften av cigarraska (jo ”aska” och inte ”ask”) som en Master of Wine en gång sa var så typiskt för grenache. Nästan fyllig smak med rik frukt av solmogna jordgubbar och mörka söta körsbär, sammetslena tanniner, mjuk frisk syra, massor av kryddor, diskreta fat och mycket lång eftersmak. Trots det heta ursprunget i Barossa Valley så är detta ett vin med elegans och en ”luftgihet” i den mogna frukten och 14% alkohol märks inte alls.
Detta är ett vin för den som har förutfattade meningar om australiensiskt vin i allmänhet, Barrossa Valley i synnerhet och som inte tror att grenache kan ge viner i världsklass.
En riktigt bra vinkarta över Australien, uppdaterad i år. Ingår också som en av tolv i den kompletta boxen med världens vinkartor.
Efter mitt förra inlägg fick jag frågor, kommentarer och mejl som alla undrade om jag skulle sluta blogga. Jag kanske var lite otydlig (nej det var jag väl inte?) men det handlade om att tiden i Blå Huset med kafé och B&B var över och vi var redo att dra vidare.
Bloggen lever vidare i lugnt tempo. Visserligen har det varit väldigt tyst den sista tiden men det skylls helt och hållet på högsäsongen på Österlen. Ingen tid att laga mat eller fördjupa sig i viner som under sommaren helt har fått tjäna som rekreation.
Idag var första dagen på länge som jag ägnade mer än tio minuter åt middagen. Det blev moussaka efter eget recept på auberginer från vårt växthus, den gudomliga tzatzikin och en grekisk sallad. Ljuvligt i ljumma augustikvällen.
Jag återkommer.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Utsedd till Sveriges bästa vin- & dryckesblogg 2012 av matbloggspriset.se. Skriver lika mycket om mat.
Okänt webbflöde
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer