Senaste nytt

Årets champagnetips!

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan dessa dagar mellan jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Till skillnad från många vinjournalister som hissar vidriga Chapel Hill så skulle jag aldrig få för mig att rekommendera något jag aldrig själv skulle köpa eller dricka.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort. Mest allround är Pannier Brut Tradition som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kosta under tvåhundra men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk och elegant med mycket tydlig mineralkaraktär är 2004 Launois Vintage Blanc de Blancs Brut. Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. Står du på Systembolaget utan att hitta ovanstående så undvik ändå till varje pris Moët & Chandon. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre.

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Louis Bouillot Brut är en av de bästa för tillfället och är väldigt lik en fruktig, lite mognare champagne i stilen. Finns även som magnum. Lachèze Brut från Jura är mer lik en frisk, elegant blanc de blanc i stilen och har en mycket fin mineralkaraktär. Langlois Crémant de Loire Brut är dominerad av chenin blanc vilket märks på den friska syran och den päron- och äppelfruktiga karaktären med inslag av honung.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne och crémant men på andra druvor och i annan stil. Tyvärr finns det inte så mycket att välja på i Systembolagets ordinarie sortiment. L’Hereu de Raventós i Blanc Brut Nature är en cava i den modernare, knastertorra och elegantare skolan. Mattsvarta trotjänaren Cordon Negro Brut skäms inte för sig heller även om den fått lite skamfilat rykte, mest beroende på sin popularitet. Kan du tänka dig en rosé så är Segura Viudas Brut Rosado fantastiskt trevlig, sommarbärig och välgjord till ett obegripligt lågt pris.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

  • Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 69 kronor eller 269? Är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne strax över 40 kronor. Det kanske det kan vara värt ändå? 
  • Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +6°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
  • Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
  • Sabrera. Om du nödvändigtvis måste briljera så kan du alltid sabrera. Kolla min lilla intruktionfilm på YouTube.
  • Glas. De höga smala flöjtglasen rekommenderas då de bäst bevarar bubblorna. Coupeglasen har nyligen fått en renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Pröva hellre ett vanligt vitvinsglas, det låter dig uppleva aromen i vinet bättre än både flöjt och coupe. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
  • Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
  • Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande eller Pommac.
  • Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
  • Viktigast av allt! Drick och njut!

GOTT SLUT OCH NYTT ÅR!

Julmatsrester

Det stora ”problemet” efter julaftonens frosseri är alla rester som står i kylskåpet och ger en dåligt samvete. Desperat försöker man hitta på sätt att omvandla dem till något aptitretande. Nedan har jag samlat lite tips från förra julen på hur du tar tillvara den goda maten.

Viinare adventstävling nr 4

Det kom inte så många förslag på den sista tävlingen. Berodde det på att boken var bättre begagnad eller att gåsfettet avskräckte? Vem vet. Vad jag vet är däremot att Åsa vann med motiveringen nedan.

Butlers lammlåda såklart, men på mammas vis.
Det var inte helt enkelt att få tag i aubergine i Piteå på 70-talet så min mamma fick lov att ta vad som fanns. Hon tog då rejält med färska grönsaker från den egna täppan i stället: morot, rödbetor och sockerärt.
Lammfärs med timjan och ris, potatis och tomat samt färska rödbetor, morot och sockerärtor. Sagolikt gott, supernyttigt och billigt. Min mor är död och min syster ärvde kokboken. Det vore kul att ha ett eget exemplar! Däremot vet jag inte riktigt vad jag skulle ha gåsfettet till – ge det till någon som vet!

Julkalender – DOPPAREDA’N!

Så var det då julafton – Doppareda’n.

Hos oss är doppet i grytan det absolut viktigaste inslaget i julfirandet. Inget dopp, ingen jul! Då min sida av släkten är från norra Sverige och Kära Hustruns skånska familj inte doppade, så är det tunnbröd som vi sänker ner i spadet. Jag förstår aversionen mot denna mattradition hos dem som doppat vörtbröd. Maken till slemmigt bröd får man leta efter.

Doppet i grytan måste vara den äldsta och mest ursprungliga julmaten som vi fortfarande har kvar. I bondesverige tog man till vara allt och det rika, koncentrerade spadet som blev kvar efter slakt och korvkok och var perfekt att mjuka upp det torra brödet som skulle ätas innan man fick hugga in på julbaket. När Sverige fortfarande var katolskt så fick man dessutom inte bryta ”julfastan” förrän på juldagen. Då var det kyrkligt sanktionerade och mäktiga doppet en ren festmåltid.

Tyvärr håller den här traditionen på att försvinna. En anledning är att många tror att doppet är fett. Inget kunde vara mer felaktigt då det mesta av fettet lyfts upp när spadet stelnat.

Något recept blir det inte i denna sista ”lucka”. Det räcker att veta att julsovlet (skinka, korv etc) ska koka i spadet som kryddas med lagerblad, kryddpeppar och kokas ihop eller saltas till kraftig smak. Sedan doppas tunnbrödet tills väl uppblött, slevas upp, toppas med en rejäl klick riktigt smör och allt avnjuts med skinka, köttbullar och andra julproteiner.

Nu önskar jag alla bloggläsare en riktigt

GOD JUL!

Läs om den emaljerade grytan hos precis en sån retroblogg.

Skinkgriljeringen

Den här har jag tipsat om tidigare men jag känner att det kan göra världen till en bättre plats och julen en lugnare tid.

Häromåret fick jag ett totalt psykbryt när jag skulle griljera skinkan. Den slemmiga röran av ägg och senap halkade bara av skinkans fettkappa och ner i långpannan. Det lilla som stannade högst upp såg ut som en liten toupé av ströbröd. De gånger jag lyckades få geggan att fästa på sidorna fick jag kasta ströbrödet från sidan. Hopplöst.

Sammanbrottet ledde till att jag helt enkelt blandade ner ströbrödet i geggan och kunde sedan breda ut allt som pastej över skinkan. Resultatet blev en snygg, tjock, saftig och smakrik griljering.

Min variant består av 2 äggulor, en matsked vardera av dijonsenap, grov fransk senap och skånsk senap (eller 3 msk av din favoritsenap) samt två matskedar ströbröd. Blanda och låt svälla en liten stund. Bred ut smeten över skinkan, strö eventuellt över lite ströbröd och griljera på 250° i ugn under ständig övervakning. En skinkgriljering blir vidbränd snabbare än man hinner säga ”skinkpinne”. Dekorera om du vill med kryddnejlikor.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Om den klassiska servisen ”Blå Eld” kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Hej nittiotalet!

Vill man återupptäcka nittiotalet ska man definitivt bege sig till Grand Hotel i Lund och göra en djupdykning i deras vinlista och vinotek. Det gjorde jag och kollegorna häromkvällen och hade riktigt trevliga vinupplevelser. Särskilt spännande för mig som faktiskt varit ansvarig* för de flesta inköpen och nu fick återstifta bekantskapen med mina små skötebarn.

1996 Château Lagrezette-Certan från Pomerol hade en väldigt ungdomlig syra och mycket toner av röda bär medan 1996 Château Bouscaut från Pessac-Léognan på motsatta stranden präglades av elegans och fina tanniner. Klassiska 1997 Château d’Armailhac från Pauillac hade en fantastisk akvavitliknande doft av kummin, fänkål, stjärnanis och mörka bär och uppvisade mycket kraft trots årgången som anses lättare och snabbmognande. ”Lantvinet” 1995 Domaine Trévallon imponerade med mörk och rik fruktighet, något oxiderad ton och lätt aromatisk profil med stor fyllighet. Från italienska Umbrien kom 1997 Lamborghini Trescone som var lätt, elegant och förvånansvärt spänstigt medan 1988 Feyles Barbaresco var ett stort, komplext och nyanserat vin som fortfarande hade några år att ge. Jag mindes  1993 Philip Togni Napa Valley Cabernet Sauvignon som ett koncentrerat, fylligt och imponerande vin som osade av svarta vinbär. Tio år senare så återstod inte mycket av kraften även om där fanns tydliga cassistoner i doften. Då imponerade 1993 Storybook Howell Mountain Zinfandel mer då den kom från en halvbutelj. Bägge de kaliforniska vinerna hade hållit mycket bra och var fortfarande njutbara men vi var rörande eniga om att de inte hade utvecklat någon komplexitet.

Om ”provningsanteckningarna” verkar lite fåordiga så beror de på att de endast är minnesbilder från en ganska blöt julavslutning.

*Jag var anställd som ansvarig sommelier på Grand Hotel 1999-2001.

Fudge

Fudge är ett julgodis jag minns från när jag var liten. Jag har inte ätit det på decennier så det var faktiskt på tiden nu.

Jag använde mig av kakaopulver från Valrhona som gav en mycket djup och fin smak. Fudgen blir härligt porös och mör och med en skvätt sprit i blir den ännu vuxnare i smaken. Svårt att sluta äta när man väl börjat.

I en gryta blandar du 3 dl strösocker, 50 g smör, 2 dl vispgrädde, 1 msk vaniljsocker, 3 msk kakao och eventuellt ett par matskedar whisky, rom eller brandy. Koka och rör tills termometern visar 126°. Det tar ungefär 30-40 minuter. Har du inte termometer kollar du konsistensen genom att droppa lite smet i kallt vatten, kan du forma smeten till en fast kula är fudgen klar. Klä en liten form (cirka 20×15) med smörpapper, häll i smeten och låt svalna. Skär upp i bitar stora som sockerbitar medan fudgen fortfarande är lite varm.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Läs om de knalliga skålarna och den italienska burken hos precis en sån retroblogg.

Julkalender – Tortilla med lutfisk

Lutfisk äter jag inte. Så är det bara. Vårt hus är en lutfiskfri zon kring jul. Fast jag har faktiskt stött på några rätter av den spansk/portugisiska varianten bacalao som jag gillat. Det här är en variant på tortilla de bacalao som är ett perfekt sätt att göra en lunchrätt på överbliven lutfisk i mellandagarna.

En portion: Finhacka en gul lök och fräs i olivolja tills den får en ljust gyllene färg. Under tiden river du isär 150 g kokt lutfisk och plockar bort eventuellt skinn och ben. Släng ner i pannan och fräs tillsammans med löken tills allt har en fin gul färg. Häll över röran på en tallrik och torka ur pannan väl med hushållspapper. Vispa samman två ägg med en nypa salt (anpassa efter hur salt fisken är), rejäla stänk tabasco och lite nystött kryddpeppar. Häll av eventuell vätska från fisk/lökblandningen och vänd ner i äggröran. Stek på medelhög värme i olivolja. Vänd ihop tortillan, stjälp upp på en tallrik och strö över lite gräslök eller persilja.

Den snygga dukningen kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Kära Hustruns Köttbullar

Till jul har den vanligtvis köksalienerade Kära Hustrun ett hedersuppdrag; trilla och steka köttbullar. Hon är en riktig fena på att få till det där rätta utseendet, konsistensen och julsmaken. Så i år noterade jag hur hon gick tillväga. Det är en stor sats så den går utmärkt att halvera.

2 kilo blandfärs
1,5 dl potatismospulver
3,5 dl mjölk
2 tsk salt
2 msk olivpasta
2 msk soja
1/2 msk stött kryddpeppar
1 msk stött kanel
1 tsk malen svartpeppar
2,5 msk worchistershire sauce
2 mycket fint hackade medelstora gula lökar

Blanda ut potatispulvret med mjölk och låt det svälla. Rör ned samtliga kryddor och smaksättare i smeten och blanda sedan allt mycket väl med färsen och löken. Med fuktade händer formar du den ganska fasta smeten till bollar och steker på medelhög värme i gåsfett, ankfett eller ister blandat med en klick smör.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Det snygga porslinet kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Vinnaren i adventstävling nr 3

Nu har jag plöjt mig igenom 58 julklappsrim på det italienska delikatesstemat. Vilket engagemang. Efter moget övervägande (jag var svårt charmad av nödrimmet ”julefesto”) blev det Ida T som tog hem priset med följande rim:

La dolce vita – julefriden
Vi hälsar glatt den bästa tiden
Plats för vin och delikatesser
Ljuvlig mat med goda finesser
Italiens goda välkomnas glatt
På julbordet blir det en nyvunnen skatt