Senaste nytt

The Gunnar!

the gunnar

Ibland stannar man upp och undrar över namnet på ett vin. Varför heter ett vin från Sydafrika ”The Gunnar” och varför är det ett vikingaskepp på etiketten? Svaret är ganska enkelt (men lite långsökt). Familjen Gunn som grundade egendomen Iona kommer ursprungligen från Skottland och har spårat sina rötter till vikingarna. Gunnar var namnet på sonen till en vikingahövding.

Kan man bortse från det lite krystade namnet 2007 The Gunnar så döljer sig i buteljen ett riktigt trevligt vin av den klassiska bordeauxsammansättningen merlot, cabernet sauvignon och petit verdot. Egendomen ligger i det svala Elgin vilket ger vinet en slank elegans trots rik frukt och hela 14,5% alkohol.

Medelstor doft av mörka bär, svarta vinbär, läder, tobak, sot och mörka körsbär. Medelfyllig, mycket frisk smak med mörka bär, svarta vinbär, björnbar, mörk choklad, massor med mjuka tanniner, tobak och slank, sval fruktighet. Snyggt, välbalanserat med fint inflätad ekstruktur, stor drickbarhet och lång eftersmak.

Tomat- och paprikasoppa

tomat- och paprikasoppa

Oj så långt det är mellan recepten. Det har varit lite stressigt den senaste tiden och inte mycket tid till matlagning. Hoppas på ändring nu i helgen och framförallt under julledigheten. Idag blev det i alla fall en snabbt ihopkommen tomat- och paprikasoppa med fin hetta.

Hacka en gul lök grovt och fräs i olivolja tills den börjar mjukna. Pudra över o,5 msk paprikapulver (gärna rökt) och släng ned 2 vitlöksklyftor som du skivat. Fräs några minuter och slå sedan på 500 g krossade tomater, 1 tsk oregano, 1 tsk basilika och 0,5 tsk harissa. Skiva också ner 3 grillade och inlagda paprikor. Låt sjuda 5-10 minuter och slå sedan på 5 dl vatten och 2 grönsaksbuljongtärningar (eller motsvarande) och låt koka upp. Mixa slätt tillsammans med 2 bollar labneh (eller 1 dl cream cheese).

En riktig julöl

samuel adams winter lager

Jag är ingen vän av traditionell julöl. Oftast för söt, mörk och kraftig till den rika julmaten. När det handlar om de stora svenska bryggerierna säsongsutgåvor är de dessutom riktigt trista och obalanserade produkter.

Själv föredrar jag mumma till julmaten eller en mörk, tjeckisk lager. Nu finns det dessutom ett alternativ som dessutom är en säsongsöl: Samuel Adams Winter Lager. Jag brukar gilla ölen från detta amerikanska bryggeri med sin bas i Boston. De är alltid välgjorda och balanserade och denna variant är inget undantag. Rekommenderas varmt!

Medelmörk bärnstensfärgad med ganska tät ljust gulbrun skumkrona. Stor, fruktig och maltig doft med tydlig kryddighet med inslag av apelsin och lite ingefära. Ganska fyllig, frisk och torr smak men med stor maltfruktighet som ger en känsla av sötma, brödig och med torkad frukt som aprikos och lite fikon och bränt socker. Snyggt balanserad beska, lång och balanserad eftersmak med viss stramhet och avslutande kryddig ton.

Yngre & större, äldre & mindre

jadot

Förutom de vita viner jag skrev om igår provades förstås ett gäng röda när Claes Lindquist från Vinunic höll en uppskattad provning på för på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Roligast var att jämföra en beaujolais på magnum från redan klassiska årgången 2009 med en Moreys-Saint-Denis från 1997. Nu var det inte någon vanlig bonn-beaujolais utan en Moulin-à-Vent från Château des Jacques som är kända för sina långlivade viner i bourgognestil. Kanske provningen allra bästa vin. Stor njutning idag men med decennier av utveckling framför sig. På ett svagt sluttande plan befinner sig dock Louis Jadots Morey-Saint-Denis med femton år på nacken. Njutbar idag för den med fäbless för mogna bourgogner och ”skitiga lakan”.

2009 Moulin-à-Vent Clos du Grand Carquelin. Medeldjup och blåröd färg. Stor, ganska intensiv och mörkbärig frukt med lätt stallighet, nytt läder, varm och rik frukt och solmogna skogshallon. Medelfyllig, mycket fruktig och frisk och nästan vibrerande av röda mogna bär och björnbär. Bakomliggande stramhet men mjuk struktur, kryddighet och mineralitet. Lång och mycket rik eftersmak. Ännu outvecklad men mycket njutbar.

1997 Morey-Saint-Denis. Ganska ljust röd färg med orange kant. Stor och utvecklad och lätt animalisk och lätt parfymerad doft (”skitiga lakan”), varma, syltiga jordgubbar, läder, svamp och lätt eldighet, mjuk och mogen men ännu uppfriskande syra, mjuka tanniner och röda, friska bär. Bra längd med ännu bra fokus i frukten. Fortfarande spänst men ska inte sparas.

Vita ytterligheter

vita viner

 

Igår höll Claes Lindquist från Vinunic en trevlig provning om åtta viner för eleverna på sommelierutbildningen. Fyra vita och lika många röda som Claes plockat med som favoriter från sina tjugo år i företaget.

Bland alla bra viner var det tre vita viner som stack ut och var verkliga ytterligheter. Sydafrikanska Kleine Zalze för misstänkt låga priset 69 kronor var en överraskning i sin snygga, välgjorda och okomplicerade stil. Jag gick ut häromdagen och sa att man skulle undvika billiga sydafrikanska viner då det är stora problem med att vingårdsarbetarna inte får rimliga löner. Kleine Zalze är dock ett seriöst företag och medlem av den nya etiska märkningen.

Viognier är en aromatisk druva som ger ganska alkoholrika och fylliga viner. Ofta ingår den som en liten del i blandningen i röda viner men den har blivit populär även på egen hand. De kan lätt bli lite obalanserade och slappa i syran, men australiensiska Yalumba Viognier lyckas med ett snyggt balansnummer med rik aromatik, fyllighet och friskhet och dessutom för en ganska blyg prislapp.

Viognier är också druvan i Guigals Condrieu ”La Doriane”. Condrieu är det lilla området i norra Rhône som anses vara druvans ursprung. Det här är ett verkligt häftigt vin som inte lämnar någon oberörd. Men så kostar det också nästan lika mycket som tio flaskor av Kleine Zalze. Inga jämförelser i övrigt för det här ett vin väl värt mer än halva tusenlappe,.

2012 Kleine Zalze Bush Vines Chenin Blanc. Mycket ljust gul färg. Medelstor, ren och fris doft av citrus, gula äpplen, päron, någon örtighet och lätt mineralrökighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk och fruktig smak med mogen lime. Ett enkelt men välgjort vin med balans och viss längd. Förvånansvärt bra till priset.

2011 Yalumba Viognier. Medeldjup citrongul färg. Stor, frisk och kryddigt parfymerad doft av apelsinblom, pomerans, citrus och skumbanan med liten eldighet. Fylligt, torrt och mycket fruktigt med balanserad syra och stor aromatisk profil av kryddiga citrusfrukter, apelsin, persika, liten bitterhet och något eldig. Bra längd och snyggt balanserad. 

2010 Condrieu ”La Doriane”. Ljust gyllene. Stor och intensiv doft av lavendeltvål, vanilj, maskrosor, aromatisk citrus, kola och barnpuder (!). Fyllig, fet med en balanserad syra och en stor rik fruktighet och en viss eldighet som sammantaget ger illusion av sötma. Stor smakrikedom med mogen citrus, aprikos, vanilj, smörkola och mandelmassa och parfymerade övertoner. Mäktigt och imponerande vin som samtidigt äger elegans och med en mycket lång och balanserad eftersmak med friskt avslut med lite avslutande beskasnärt.

Fransk lyxfrukost

lyxfrukost

Till vardags är mina frukostar spartanska men på söndagar kan det vara skönt med en lång och skön sittning med godsaker och morgontidningen (som vi numera bara har på helgen).

Provianterade lite igår på Möllans Ost. Det blev bröd från parisbageriet Poilâne, smör från Normandie och fantastisk yoghurt från La Fermier. De sistnämnda är av den där krämiga desserttypen med sylt i botten som fransmännen är så bra på. Dessa var extra lyxiga då de kom i små keramikkrus. Nu återstår problemet vad man ska göra med förpackningen. Känns ju dumt att slänga dem (hur ska de sopsorteras?) men vad ska man använda dem till? För knappa tjugan kan dock yoghurten verkligen rekommenderas för att sätta lite guldkant.

Kompletterat med ägg, blodapelsinjuice och kaffe så kändes det som en frukost i Frankrike och jag glömde nästan att snön yrde utanför.

Ma Po Dou Fu – Koppärriga kärringens tofu

mapu dofu

”Kinas mat” med Fredrik Önnevall är en fantastisk programserie. Otroligt intressant utan massa utvikningar eller trams, närhetskänsla, enkelhet och en lyhörd programledare med ett genuint intresse och kunskap. Kan det bli bättre? Skulle vara om det fanns smak- och doft-tv då.

I senaste programmet handlade det om sichunapeppar (eller ”szechuanpeppar” som det stavas ibland) och det väckte minnen från mitt besök på restaurang Formosa i Stockholm där det frossades i en sichuan-hot-pot. I programmet tillagades ma po dou fu, eller ”den koppärriga kärringens tofu”, en klassisk rätt som jag också fick bekanta mig med på Formosa. Eftersom jag hade ohemula mängder av sichanpeppar hemma så fick det bli denna rätt till middag idag. Kombinerade ett par olika recept med mycket stöd av Lisa Förare Winbladhs variant. Resultatet blev härligt aromatisk med en fint avväg hetta.

Häll hett vatten över 4 torkade shitakesvampar och låt dra minst 20 minuter. Under tiden rostar du 1 tsk sichuanpeppar och 0,5 tsk fänkålsfrön i en torr stekpanna och häller sedan i en mortel. I en skål blandar du 1 tsk råsocker, 1 msk koncentrerad kycklingfond, 2 tsk risvinäger (eller balsamvinäger. Jag blandade 2 msk sake och 1 tsk sherryvinäger istället), 2 msk soja med 2 dl hett vatten. Hacka 2-3 vitlöksklyftor och en bit färsk ingefära, stor som en skogshuggartumme, fint. Fräs 300 g skinkfärs i neutral olja tills helt genomstekt och blanda sedan ned vitlöken, ingefäran, shitaken (som du hackat grovt), 1,5 msk sambal olek och de rostade kryddorna som du mortlat fint och fräser samman någon minut. Slå på buljongblandningen, låt koka upp, sänk temperaturen och låt sjuda under lock i 10 minuter. Under tiden skär du 500 g tofu i knappt sockerbitsstora bitar, förbereder risnudlar och hackar färsk koriander och salladslök fint.  Rör ut 1 tsk potatismjöl i lite vatten och rör ned i grytan. Vänd ned tofun och värm i fem minuter under lock. Servera med risnudlarna och strö över örterna.

2009 Château Petit Boyer ”la Passion”

la passion

Côtes de Bordeaux är ett samlingsnamn för ett antal mindre kända områden i Bordeaux. Förutom deras obskyra tillvaro har de det gemensamt att odlingarna ligger i kulligare områden och kommer från mindre egendomar som oftast är familjeägda och vinerna domineras av druvan merlot. Dessutom är de prissatta mycket humanare än bordeauxer i allmänhet. Rent generellt är dessa områden några av de mest intressanta inom appellationen Bordeaux.

Tyvärr ser vi inte så mycket av dessa viner på Systembolaget. Nyligen släpptes dock 2009 Château Petit Boyer ”la Passion” för knappa hundralappen. Den familjeägda egendomen tillhör de lite större och sonen i familjen, den unge J. Vincent Bideau, står för vinmakningen. Vinet är lite stramare än vad vanligt är från området men samtidigt skönt lättdrucket. Definitivt ett vin som kräver enkel men god mat utan krusiduller. Då lyfter både vinet, maten och vardagsmiddagen.

Medeldjupt körsbärsröd. Medelstor doft av röda bär, svarta vinbär, gröna blad, lite jordig och med inslag av torkade örter. Medelfyllig, frisk, bärig och saftig smak av röda bär, jordgubbar, svarta vinbär, ceder, många men mjuka tanniner, tydlig fatstruktur. Ganska lång och stram eftersmak med örter och röda bär.

 

Saffransskorpehysteri

primeur

Sedan jag publicerade det här receptet på saffransskorpor  (jag tror receptet kommer från Leila ursprungligen) för tre år sedan har det varit ett av de mest lästa och ligger tätt i hälarna efter Julia Childs bouef bourguignon. I slutet på februari börjar det rassla in träffar från sökmotorerna och det blir mer för varje år. Det här skorporna verkar ha blivit en riktig julklassiker. Väl värda att testa om du inte redan gjort det.

100 g smör
1 kuvert saffran
50 g grovhackad mandel
1 1/2 dl socker
2 ägg
5 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 dl hackade russin

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smör och rör sen i saffran, hackad mandel och låt svalna lite. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt smörblandningen försiktigt. Blanda vetemjöl med bakpulver och russin. Tillsätt blandningen lite i taget och arbeta ihop till deg (jag tyckte det behövdes ytterligare lite mjöl). Rulla degen till tre längder. Lägg på papper och platta till lite. Grädda ca 20 min. Skär genast längderna i smala sneda bitar, rosta med snittytan uppåt i 175 grader i 10 minuter, men vänd och rosta andra snittytan efter halva tiden. Stäng av ugnen, låt rosta ytterligare med ugnsluckan på glänt.

Surfarvin – 2010 Tokara Cabernet Sauvignon

tokara

Kul att få recensera ett vin av min gamla surfarpolare Miles Mossop. Se där. Helt osökt kan jag nu referera till mitt surfäventyr i Sydafrika. Härligt. 😉

Det är Sydafrika det handlar om när vi pratar om 2010 Tokara Cabernet Sauvignon som kommer från klassiska Stellenbosch. Vinet är inte en ren cabernet sauvignon utan här har blandats in även lite merlot och en skvätt petit verdot, en bordeauxblandning med andra ord. Det märks också på den bra balansen och komplexiteten i vinet. Att vinet legat 18 månader på ekfat märks knappt mer än i en liten ekkrydda och en avrundad struktur. Väldigt snyggt gjort för precis under hundralappen.

Ganska djupt körsbärsröd med litet blått inslag. Stor doft av mogna, mörka bär, svarta vinbär, körsbär, skogshallon, lakrits, antydan till vanilj, kryddighet och en viss mognadston med karaktär av kantarell. Medelfyllig, mycket fruktig med massor av mogna mörka bär, svarta vinbär, tydlig lakrits, frisk syra, mjuka frukt- och fattanniner som snyggt strukturerar upp vinet mot en lång smakrik eftersmak där kantarelltonen är ganska tydlig mot det friska avslutet.