Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en ledig dag i söndagssömniga Mendoza så var det dags för en intensiv dag med tre besök.

Första stoppet var hos Kaiken som startades för tio år sedan som en avläggare till chilenska Montes (som ska besökas på torsdag). Man är inrymd i en enorm anläggning som startades av en italiensk familj på 1930-talet för produktion av billiga bordsviner, brandy och olivolja. Det italienska inflytandet i regionen är mycket stort. Kvar från denna tid är också en gammal vinodling som är uppbunden i pergolastil, en metod som kan ge stora skördar, skuggar druvorna och underlättar skörd då man slipper böja sig för att plocka druvorna. Används sällan för viner av bättre kvalitet, men innan man hann riva upp vinstockarna upptäckte man att de gav ett sällsynt koncentrerat vin. Man sköter nu om den vingårdsplätt omsorgsfull och och planterar nytt när gamla stockar dör.

Vi fick förklarat för oss skillnaderna mellan kontrollerad droppbevattning och den arbetsintensiva metoden då man översvämmar vingårdarna. Mendoza är ett ökenområde och de 4% av arealen som är odlad och beväxt är antingen konstbevattnad eller ligger nära floderna. När man droppbevattnar fuktas de översta lagren av jorden och hålls fuktiga och vinstockens rötter behöver inte söka sig djupt ned. När man genom ett system med reservoirer, kanaler, dammluckor och dikning översvämmar vingården så hinner inte rötterna ta upp så mycket vatten innan det sjunker undan och stannar i de djupare jordlagren dit rötterna måste söka sig.

I en hundraårig vingård fick vi en förevisning av hur terroir kan yttra sig i Mendoza. Det skulle bli mer av den varan senare på dagen.Man skyddar ofta druvorna med nät mot det kraftiga hagelskurar som kan drabba området och orsaka mycket förödelse. Men i den gamla vingården fanns fortfarande kvar oliv- och frukträd som förr användes som skydd då deras kronor delvis skyddade druvorna men framför allt kunde ge en annan skörd om det nu inte blev några druvor.

Vinerna var av lite varierad kvalitet. Bäst var i mitt tycke deras rosé samt Kaiken Ultra Malbec och Kaiken Mai Malbec, varav den sista var så bra att den fick följa med hem. Ett par av vinerna finns på Systembolagets beställningssortiment, tyvärr inget av de bättre.

2010 Kaiken Sparkling Pinot Noir – Chardonnay / Mendoza. Mycket ljut gul med små fina bubblor. Ganska stor doft av citrus, gröna och gula äpplen, fina jästaromer. Mjuk mousse, torr, mycket frisk, gröna äpplen, lite fet autolyskaraktär och stramt avslut men ganska kort.

2012 Kaiken Torrontés / Salta. Ljust gul med grönt skimmer. Mycket stor aromatisk och fruktig doft av rosenvatten, pomerans, omogen banan,  grön paprika och vitpeppar. Torr, mycket frisk och fruktig, citron, lime, granny smith, mycket aromatisk med ok längd. Typiskt avslut med lite bittra örtiga toner.

2011 Kaiken Ultra Chardonnay / Mendoza. Ljust gul med gröna nyanser. Medelstor, ycket fruktig doft av mogna gula frukter, galiamelon, gula äpplen, lite gummianslag, vanilj, fruktkarameller, fruktsallad och en liten ”funky” karaktär som balanserar det lite godislika. Medelfyllig, mycket frisk och fruktig med fet munkänsla, honungsmelon, päron, omogen annans, tydlig ekstruktur. Lite kort i smaken och något ihålig.

2012 Kaiken Rosé Malbec / Mendoza. Ljust hallonröd med blå nyans i kanten. Medelstor, frisk och bärig doft av vilda smultron, skogshallon, lingon och samma ”funkighet” som i det förra vinet. Medelfyllig, torr, mycket fruktig med en liten fin tanninstruktur, mineralitet och mycket lång eftersmak. Balanserat, välstrukturerat och snyggt.

2010 Kaiken Malbec / Mendoza. Medeldjupt röd färg med liten blå nyans. Medelstor, mörkfruktig doft av björnbär, plommon och tydlig syltighet med liten komplexitet av viol och salmiak. Medelfyllig, lite syltig smak av blå bär, sötlakrits, tomatpuré, mjuka och lite tuggiga tanniner och en liten eknärvaro. Bra längd men lite fadd och söt i avslutet.

2011 Kaiken Cabernet Sauvignon / Mendoza. Djupt rubinröd med liten blå anstrykning. Stor och fruktig doft av svarta vinbär/cassis och mörka körsbär, eldighet, vanilj och liten fatkryddighet. Fyllig, mycket fruktig och rund med mjuka men många tanniner, svarta vinbär, plommonfruktig, stram med bra längd. Mjuk och lättillgänglig men välstrukturerad.

2010 Kaiken Terroir Series Blend / Mendoza. Djupt körsbärsröd med blåa anslag. Medelstor, nyanserat fruktig, eldig, viss komplexitet av fatkryddor, vanilj. Medelfyllig, mycket frisk, röda mogna bär, svarta vinbär, gröna och örtiga inslag, nyanserad kryddig pepprighet och bra längd med fin ekstruktur. Trevligt matvin.

2010 Kaiken Ultra Malbec / Mendoza. Djup, tät blåröd färg. Ganska liten, ung och knuten doft av mörka och lite syltiga bär, antydan till kryddighet. Fyllig, ung, intensiv med mycket frisk syror, massor med välstrukturerade och mogna tanniner som håller tillbaka den rika frukten, sötlakrits, salmiak, menthol, koncentrerad fruktighet. Mycket ung med stor potential. Koncentration, balans, elegans och mycket lång smak med massor av lakrits. Uppskattat pris i Sverige cirka 150 kr.

2010 Kaiken Mai Malbec / Mendoza. Intensiv, tät och opak purpurfärgad. Stor, intesivt aromatisk doft av mörk, rik frukt, eukalyptus, läder, flyktiga syror, nyanserad fatkryddighet, piptobak. Fyllig, rikt fruktig, väl dolda men närvarande syror, massiva men mjuka och mogna tanniner, mörk, intensiv och fokuserad men samtidigt sval fruktighet, eukalyptus och lakrits. Lång, balanserad, kraftfull, välstrukturerad men samtidigt elegant. Mycket ung smak med stor potential. Ett av resans hittills dyraste men samtidigt kanske bästa vin. Uppskattat pris i Sverige cirka 300 kr.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På min sydamerikanska resa blir det tyvärr bara ett par dagar i Argentina. Efter en upp-i-luften-ner-igen-tur på 30 minuter landade vi på lördagkvällen i Mendoza. Jag var trött, lite smågrinig och hade inga som helst förväntningar på kvällens värd som var Weinert och vinmakaren Hugo Weber.

De som var med på ”den gamla goda tiden” minns kanske att i början på 90-talet så var Weinert Cabernet Sauvignon en av de första lanseringarna på Systembolaget som var ett par steg upp från klassikern Mendoza Tinto som hade hängt med sen 1960-talet. Tyvärr försvann vinet efter några år och efter det har vi inte sett något av producenten på svenska marknaden. En stor förlust skulle det visa sig.

När vi anlände till den för helgen nedstängda vinanläggningen, som idag är omgiven av privatbostäder på de forna vingårdarna, fick jag en dålig känsla av gammalt kooperativ. När vi fick veta att Weinert inte äger några egna vingårdar förstärktes mina misstankar. När vinmakaren Hubert Weber förklarade anledningen väcktes mitt intresse. Man vill genom detta stimulera den småskaliga och traditionella vinodlingen i området. Man är trots det mycket noggrann i urvalet. Man köper endast druvor från gamla till mycket gamla vinstockar (mellan 50 till 100 år) som är oympade, inte droppbevattnas eller täcks med hagelskyddande (och skuggande) nät. Dessutom skördar man själva vingårdarna och gör druvurvalet direkt från stocken.

I vinanläggningen finns inga rostfria tankar eller ens skuggan av små nya ekfat. Här är det de gamla cementtankarna samt stora och antika ekliggare som gäller. Det intressanta är att hela anläggningen är återskapad på 1970-talet efter många år av förfall. Tankarna har restaurerats och ekliggarna har köpts upp från bodegor som pensionerat dem när trenden för barriquer kom. Vinet framställs på gammalt, traditionellt vis med lång lagring på cementtankar och sedan många, många år på de upp till 100-åriga ekliggarna som rymmer mella 10 000 och 40 000 liter vin. Man använder sig av metoder som mycket få vinproducenter ens är i närheten av. Det finns några i Piemonte, Lopez de Heredia i Rioja och Château Musar i Libanon som också håller på traditionen.

Trots denna information hade jag inga höga förväntningar på vinerna. Jag förväntade mig lite torra, kärva och stumma viner med överdrivna mognadstoner. Tack och lov att man fortfarande kan bli överraskad. Det handlar om välstrukturerade och komplexa viner med en enorm utvecklingspotential. Den ”enkla”, röda Carrascal, som är en storsäljare i Norge och som skulle kosta runt hundralappen i Sverige, fick vi prova två årgångar av med 30 år emellan! Vilken potential! Jag tyckte kanske att 2006 Weinert Merlot var lite torr i tanninerna och möjligtvis skulle vinna på luftning. När jag nämnde detta för Hubert Weber ryckte han nästan till och sa ”Luftning är för människor som har bråttom” och plockade fram 1999 av samma vin där frukten börjat utvecklas fint. Imponerande viner som, liksom nyss nämnda Château Musar, verkar utvecklas bakvänt och visa mer frukt med ålder.

De äldsta vinerna sparades till middagen som vi fick på Entre Cielos, en vingård med lyxigt hotell och en sommarrestaurang smakfullt och genialiskt inrymd i de gamla jästankarna av cement och med ett enkelt kök under stjärnhimlen. En magisk omgivning i den varma sommarkvällen (lite kyligt med mendozamått tydligen) med ett stilla regn och fantastiskt god mat. Vinerna från 1970-talet var fantastiskt fina men allra bäst var 1994 Estrella Malbec (lagrat 15 år på stora ekfat!) som inte skulle skämmas för sig bland viner  från de bästa egendomarna i Bordeaux. Då ska ni veta att detta omdöme kommer från en man som liknade malbec vid Sylvester Stallone. Det är stor synd och skam att inte någon seriös, svensk vinimportör tar tag i denna unika pärla till producent! SKÄRPNING!

2011 Carrascal Sauvignon Blanc. Medeldjupt gul. Stor, komplex doft av williamspäron, tropisk frukt, marsipan, citrus och sandelträ och läder. Ganska fyllig, rik och mycket fruktig med avrundad syra, antydan till tanninstruktur. Balanserad och lång. Mycket ovanlig karaktär på en sauvignon blanc. Intressant och matvänlig. Uppskattat pris i Sverige cirka 85 kronor.

2011 Montfleury Gran Rose. Medeldjupt hallonröd med orange kant. Stor och mycket bärig, viss mognad, minner om barndomens Hallon-Igloo, jordgubbsmarmelad. Fyllig, rik och mycket fruktig, liten tanninstruktur, mogna röda bär, svarta vinbär, plommonmarmelad. Lång smak med tydlig alkohol och avslutande beska. En monsterrosé som inte är i allas smak.

2008 Carrascal. Medeldjupt rubinröd med lite orangekant. Stor doft med mognad, röda mogna bär, kanel, läder, undervegetation plommon. Fyllig, friska syror, avrundade tanniner, stram men mjuk mogen frukt, läder, lakrits och kryddigt. Lång, komplex smak med lite torrt avslut. Klassisk och lite gammaldags stil. Uppskattat pris i Sverige cirka 100 kronor.

2006 Weinert Merlot. Djupt rubinröd med lite orange kant. Stor, mogen doft med läder stallbacke, mosiga jordgubbar, jordighet. Fyllig, stram, frisk, tuffa tanniner, jordgubbsmarmelad, läder. Lång smak med lite träigt avslut. Mycket känsla av Bordeaux högra stranden. Uppskattat pris i Sverige cirka 190 kronor.

1999 Weinert Merlot. Medeldjupt rubinröd med tydlig orange kant. Stor, utvecklad doft av jordgubbsmarmelad, läder, svamp, kanel. Fyllig, rik och fruktig, jordgubbsmarmelad, lädernyanserad, kryddig, mycket lång smak med potenta tanniner som omfamnas av sammetslen frukt. Riktigt bra och imponerande vin.

2006 Weinert Malbec. Djup, intensivt rubinröd. Stor men lite dov doft, skogshallon, mörka körsbär, plommon, mynta och lite läder. Fyllig, mycket fruktig, välstrukturerade och kraftfulla men mjuka tanniner, mörk frukt, björnbär, plommon och hallon. Lång, rik eftersmak med massor av lakrits. Snyggt nyanserad malbec.

2005 Weinert Cabernet Sauvignon. Medeldjupt rubinröd med antydan till orange kant. Stor och ganska utvecklad, komplex doft med svarta vinbär, choklad, tobak och lite läder. Fyllig, mycket fruktig, lakrits, mörka bär, mörk choklad, svarta vinbär, björnbär och en antydan till mynta. Lång, kraftfull men nyanserad eftersmak med bra grepp. Uppskattat pris i Sverige cirka 190 kronor.

2004 Cavas de Weinert Gran Vino. Medeldjupt rubinröd med antydan till orange kant. Medelstor, komplex, mörkfruktig, svarta vinbär, jordgubbar, mognadstoner av svamp, läder, kryddor. Fyllig, rik med fokuserad mörk fruktighet och komplexa nyanser av läder, kanel, kryddor, svamp, lakrits och mörk choklad. Kraftfull men nyanserad och elegant med lång rik eftersmak med mycket lakrits och fina tanniner.

1978 Carrascal. Medeldjup ruby i mitten men bred tegellfärgad. Stor mogen och komplex doft med portvisnkaraktär, tomatketchup, muscovadosocker, pepparkaka, jordgubbsmarmelad. Medelfyllig, mjuk, avrundade syror, mycket mjuka men fortfarande närvarande tanniner, muscovadosocker, läder, choklad, syltade körsbär. Lång smak med spänstig fruktighet och rent avslut med rika chokladtoner. Full av liv!

1977 Weinert Malbec. Djup ruby i mitten men bred tegellfärgad. Stor, mogen doft av marmelad, läder, svamp mot en bakgrund av blå och röda bär, kryddor och kanel. Medelfyllig, fortfarande frisk syra, mycket fint avrundade tanniner, jordgubbsmarmelad, fortfarande tät frukt men med sammetslen karaktär. friska röda bär, eukalyptus och lite ”Kungen av Danmark” i eftersmaken. Lång, sammanhållen och komplex eftersmak. Imponerande och ljuvligt njutbar.

1994 Estrella Malbec (15 år på ek!) Djup, nästa opakt blårött hjärta och rubinröd kant. Stor, intensiv doft av friska blåbär, blåbärspaj, vispad grädde, en doft av vanilj, svartavinbär, plommon, mjölkchoklad. Fyllig, mörk fruktighet, ungt (!), sammetslena tanniner, fin syra, rika toner av skogshallon, svartvinbär, lång, intensiv och komplex smak utan tecken på ålder. Totalt imponerande och stort vin som väntar på sin höjdpunkt. WOW!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett obligatoriskt inslag på mina resor är ett eller flera besök till saluhallar eller matmarknader. Det har nästan blivit lite av saluhalls-spotting.

När jag i går hade en halvdag ledigt från besök och provningar passade jag på att besöka Santiagos marknader. Mercado Central är den berömda fiskmarknaden som byggdes i klassisk saluhallsstil 1872. Det är verkligen en saluhall med kontraster. I den stora eleganta centralhallen huserar nästan uteslutande restauranger och domineras nästan helt av Donde Augusto med plats för närmare 2000 gäster. Runt om i flyglarna är det nedånget, oorganiserat, trångt och stimmigt. Mellan försäljningsstånden ligger insprängt små osannolika näringsställen av typen ”hål i väggen”. Mycket speciell saluhall med atmosfär och spännande fynd ur havet.

Vår guide hade avrått från de andra marknaderna mittemot Mercado Central på andra sidan floden. Om jag ändå insisterade på att besöka dem så skulle jag passa ordentligt på kamera, plånbok och andra värdesaker. Sånt har aldrig stoppat mig. De första moderna, ruffiga och charmlösa hallarna jag kom till var mer eller mindre dedicerade till blommor, frukt och grönsaker. Inget särskilt spännade eller intressant. Då lockade stånden ute på gatan längre in i kvarteren. Då ruffigheten nu nådde nya nivåer och det i folkvimlet fanns många mer eller mindre suspekta individer tog jag det säkra före det osäkra och stoppade undan kameran och säkrade iphone och plånbok. Gatustånden erbjöd bara kraimskrams, billiga husgeråd och annat skröfs men jag fick syn på ännu en hall lite längre in på gatan. För varje steg blev förfallet runt mig större och den gigantiska lagerhallen såg ut att ha krashlandat bland strykarhundar, skrot, skräp, smuts och mänsklig misär. Väldofter, aromer, odörer och stank kom ivågor och var i värmen ganska bedövande. Jag tog några steg in i hallen som verkade vara mer av den högljudda partihandelstypen. Jag brukar inte bli rädd i i sådana här sammanhang, men jag kände mig plötsligt väldigt ensam och utsatt och praktiskt taget backade ut ur hallen och hastade tillbaka mot Mercado Central.

På vägen tillbaka tog jag en annan bro över floden där det var full kommers av alla upptänkliga typer. Populärt verkade det vara med snabbmat i form ceviche (rå fisk och skaldjur marinerade i limejuice). Jag avstod dock då ”försäljningsstånden” var kundvagnar med små parasoll som bristfälligt skuggade stora skålar med ceviche som slevades upp i plastmuggar. Jag hastade vidare mot vad jag trodde var säkrare lunchalternativ.

Vår guide som verkar ha säkerhet och trygga val som rättesnöre hade med emfas rekommenderat Donde Augusto om jag skulle äta fisk och skaldjur. Det är tydligen stället det skrivs om och dit alla går. Restaurangen bredde ut sig som en bläckfisk över hallen och oräkneliga servitörer sprang som tättingar mellan borden. Jag blev placerad av en servitör som kunde hjälplig engelska och frågade vad som rekommenderades. Han drog iväg mig till en monter där råvrorna exponerades och förklarade att den patagoniska spindelkrappan var som bäst nu. Den skulle serveras hel och klippas upp av en servitör vid bordet. Jag antydde att det verkade dyrt och fick det mer eller mindre bekräftat. Tillbaka vid bordet frågade jag om han kunde rekommendera något annat. Han föreslog parmesangratinerade musslor (minns inte vilken sort) samt ”after that little crab”. Va fan tänkte jag. Kör på det. Kan bli kul och se vad det blir. Jag fick in bröd, den goda röran ”pebre”, citroner, smör och en halv flaska från från producenten Torreon de Paredes, som var orsaken till mitt besök i Chile för ett decennium sedan. Ett dussin matiga, köttiga musslor kom in täckta av massor med parmesan. Med lite pebre blev de riktigt gott. Medan jag mumsade på musslorna började en liten misstanke gro inom mig. Hade jag egentligen beställt den där spindelkrabban? Det var väl ändå inte möjligt? Skulle jag kolla eller bara låta saken ha sin gång. Det blev det sistnämnda. Mycket riktigt presenterades jag för en gigantisk, nykokt och ångande krabba. Snabbt och effektivt styckades och klipptes krabban upp framför mig och hela upplevelsen var overklig. Hur skulle jag få ner allt detta? Jag som inte ens är särskilt förtjust i krabba. Det vara bara att hugga in, doppa i bubblande olja med vitlök och låtsas att jag hade aptit för två personer och se glad ut när servitörerna passerade och med en glatt frågande blick visade tummen upp. Det var mycket, det var bara proteiner och fett, det var gott men inte mer. Jag har befunnit mig i paltkoma många gånger. Nu befann jag mig i skaldjursvarianten av samma fenomen. Bad om notan. Med drick slutade detta, som skulle bli en lätt lunch, på samma summa som två arbetsveckors samlade mediokra brickluncher med lingondricka och kaffe på maten. På pluskontot ska sägas att jag inte blev småsugen för 10 timmar senare och jag har ett minne för livet.

Efter detta äventyr hade jag ”tur” att få en taxi tillbaka till hotellet precis när jag rullade ut på gatan. Snabbt och effektivt tillbaka, betalade och inne i hotellfoajén slog det mig- IPHONEN!!! Den var kvar i baksätet på taxin. Hotellreceptionisten började ringa, taxikvitton studerades och carabineris tillkallades. Inget resultat. Bara att spärra numret, svepa två pisco sour och se glad ut. Resten av resan ska jag försöka leva utan min älskade telefon.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter besöket hos Quintay i Casablanca bar det av till Odfjell i Maipo Valley.

Namnet ”Odfjell” kommer från den norske redare som på 1990-talet köpte egendomen som då var en fruktodling. Det norska ursprunget märks på den röd-blå-vita vimpeln på flaggstången, arktitekturen med förkärlek för heltäckande träpanel samt stuteriet med närmare femtio norska fjordhästar som bland annat används i vingårdsarbetet.

Eftersom vi anlände på kvällen och besök och provning var planerat till dagen efter tog den australienfödde exportchefen Dean till Parriladas Argentinas för middag. Det var en jättelik grill- och familjerestaurang med plats för 2000 (!) gäster. Enkelt, stimmig men omåttligt populärt på grund av den goda maten. Vi började, förstås, med en pisco sour i peruansk stil (chilensk blandas med florsocker, den peruanska på sockerlag) och lite smårätter. Därefter fick vi in en liten koleldad bordsgrill med jättefina lokalt producerade korvar, butifara på fläsk och longaniza av nöt, samt…juver (ubre). Jodå. Kossans juver kom presenterad i beigegula skivor som grillats. Mört i konsistensen, som ett mellanting mellan grov paté och kompakt bröd som fuktats och stekts. Odistinkt smak. Det klassiska ”smakar som kyckling” ligger nära till hands. Inget jag kommer att längta efter i framtiden.

Därefter kom hudrätten; Bife chorizo a lo pobre. Stora, saftiga biffar på den fräsande kolgrillen serverad med pommes frites, karamelliserad lök och två stekta ägg. Till det en sallad på bifftomater, palmhjärta (smakar kronärtskocka typ) och den där fantastiska avocadon som serveras till allting. Sagolikt kött som var så saftigt att det nästan sprutade om det när man skar i det. Trots påtaglig mättnadskänsla utan att ha kunnat avsluta biffen så propsades det på dessert. Papaya chileno är papaya serverad i sockerlag, papayan är inte fullt så söt som man är van vid och har en fastare, snudd på läderartad konsistens. Mycket gott. För att avsluta blev det lokalt mousserrande vin för att rensa flabben; Champaña Ambassador var halvtorrt och förmodligen överblivet sedan nyår, men vi det här laget var jag inte så nogräknad. Fantastiskt gott och trevligt alltihop!

Natten spenderades i gästrummen belägna snett ovanför fjordingarnas stall och det låg en svag doft av brettanomyces över allting (vinnördar fattar). Efter en spartansk frukost träffade vi den sympatiske Arturo som är ansvarig för odlingarna. Snabbt framgick det att man inte bara var ekologiska utan fullt ut biodynamiska med allt vad det innbär. Det blev mycket prat om kosmos, energier, balans, gödsel och en titt ner i trollerilådan med dekokter och magiska preparat innan jag avslöjade min ståndpunkt. Efter en kort diskussion enades vi om att vara oeniga. Därefter blev det en tur i vingården och jag fick rida på en av fjordingarna! Det var trettio år sedan jag senaste och enda gången satt på en hästrygg. Lite skakigt till en början då hästen försökte ta sig friheter och jag var på väg rakt ut i geografin helt okontrollerat. Men snabbt fick jag kläm på det. Antingen är jag en naturbegåvning eller så var det en ovanligt begåvad häst, förmodligen det sistnämnda.  Det var en fantastiskt skön känsla att få se vingården (och komposthögarna) från hästryggen. Rekommenderas!

Provningen av vinerna ägde rum i vinanläggningen som är byggd utmed en bergssluttning och var den första i Chile som helt och fullt använder sig av gravitation, det vill säga inga pumpar. Genomgående mycket bra viner som nästan alla präglades av en gemensam elegans. Mest intressant var den ganska unika provningen sex årgångar av Orzada Carignan (se längst ned). Odfjell var pionjärer med denna druva som nu fått lite kultstatus i Chile. Orzada Carignan kommer från vingårdar med 90-100 år gamla vinstockar som är dry farmed, det vill säga utan konstbevattning vilket är mycket ovanligt här. Avkastningen är så liten som knappt en halv butelj vin per vinstock och man använder sig av den naturligt förekommande jästen. Personligt och bra vin med fantastisk lagringsduglighet. Vinet finns till restauranger i Sverige genom Arcus för futtiga 119 kr. Inga av Odfjells viner finns tillgängliga genom Systembolaget tyvärr.

2012 Armador Sauvignon Blanc / Casablanca Valley. Ljust citrongul. Ganska stor, ren citrusdominerad doft med tydlig karaktär av granny smith-äpplen, gräsiga toner. Torr, mycket friska och pigga syror, bra kropp och fruktighet med tydlig äppelkaraktär, lime och en bra stramhet i avslutningen. Bra längd med rent och friskt avslut.

2011 Armador Cabernet Sauvignon /  Maipo Valley. Medeldjup rubinröd med blå kant. Medelstor doft med dova toner av mörka bär, svarta vinbär, piptobak och lite russin. Medelfyllig, mycket frisk med saftig karaktär av svarta vinbär, skogshallon, måttliga tanniner och och antydan till mineralitet. Ok längd.

2010 Capitulo Flying Fish (red blend). Medeldjup med purpurinslag. Medelstor, öppen doft med massor med röda bär, jordgubbar, nypon, svarta vinbär och plommon. Medelfyllig, mycket frisk, slank röd frukt, svarta vinbär, blodapelsin, mineralitet och ganska strama tanniner. Lång smak och kvardröjande, salivretande syror.

2011 Orzada Carmenere / Maule Valley. Mörkt purpurfärgad. Ganska lite och knuten doft son släpper fram lite mörka bär och gräsighet. Fylligt, rikt, nyanserat fruktig med mycket friska och läskande syror, salmiak, massor med röda och friska bär, mörk choklad och tajta tanniner. Lite kort men kan utvecklas.

2010 Orzada Malbec / Lontue. Mörkt blåröd. Stor och dov doft av plommon, mörk mogen frukt, läder, torkad chili. Fyllig, frisk och med sammetslen, slank frukt som balanseras med höga, eleganta och välstrukturerade tanniner. Lång smak, elegant och ungt med stor potential. Mycket elegant malbec.

2009 Family Saga (blend). Djupt rubinröd med blå nyanser. Stor, generös, mycket fruktig, nästan syltig med karaktär av svarta vinbär, rönnbär, örter och peppar, paprikapulver. Fyllig, mycket frisk, elegant med frisk fruktighet, röda bär, svarta vinbär, apelsin, mycket fint polerade och mogna tanniner. Mycket lång och fokuserad smak med stramt avslut och inslag av mynta. Mycket snyggt

2009 Aliara (blend). Djupt röd med blå nyanser. Medelstor, nyanserad doft av mörka bär, mogna jordgubbar, blöt matjord, mineralitet, musselskal och mörk choklad. Fyllig, intensiv, mycket frisk med fokuserad, slank röd frukt, svarta vinbär, fint strukturerade tanniner och lång, bred eftersmak. Elegant och nyanserat.

2007 Odfjell (100% malbec). Mycket tät blåröd färg. Ganska liten och knuten doft av mörka körsbär, plommon och en lite rökig mineralitet. Fyllig, mycket höga och friska syror, stramt, nyanserat och med mörk fokuserad frukt, höga och tuffa tanniner som bäddas in av frukten. Mycket ungt, fortfarande lite bråkigt på grund av ungdom, men mycket läckert och lovande.

Vertikal av Orzada Carignan – Maule Valley.

2001. Medeldjupt rubinröd med antydan till orange i kanten. Stor doft med tydlig mognad, läder, torkad frukt, aromatiska örter, nyponpulver, rökt paprika, svamp och pepprighet. Medelfyllig, frisk, mogen smak av röda bär, torkad frukt, lite torra tanniner. Lång, bred smak med bra längd och förvånansvärt spänstigt.

2003. Rubinröd. Stor doft av mogna och lite syltiga bär, peppar, läder, lite flyktiga toner. Medelfyllig, mycket frisk, välstrukturerad och massor av röda bär, fint polerade tanniner med bra grepp. Lång smak med kvardröjande röd bärighet och pepprighet.

2005. Djupt rubinröd med blå nyanser. Medelstor, nyanserad doft av tranbär, lingon, röda äpplen, svarta vinbär, läder och lite lavendel. Fyllig, mycket frisk och rikt fruktig med tuggiga tanniner, röda bär, saftigt fruktig. Lång, bred eftersmak med tanningrepp bra munkänsla samt lite tobak och mynta.

2007. Djupt rubinröd med små purpurglimtar. Medelstor med tydlig flyktighet och läder från mognad, mörka och röda bär. Fyllig, mycket fruktig och frisk med mörka bär, svarta vinbär, björnbär, saftighet som stramas upp av tuggiga tanniner. Bred, lång eftersmak med massor av lakrits.

2009. Medeldjup violett. Medelstor, örtig, blommig doft, apelsinskal och röda bär samt en liten rökighet. Fyllig, mycket fruktig och saftig smak av mogna skogsbär, svarta vinbär, frisk syra och nästan köttiga tanniner. Lite kort smak men bra att dricka nu.

2010. Ganska djup purpur. Medelstor doft av mörka och röda bär, mörk choklad, viol och mörk matjord. Medelfyllig, mycket frisk och salivretnde syra, slank röd frukt, peppar, mörk choklad, körsbär och fina tanniner. Eftersmak med bra längd och lite känsla av kaffesump (på ett bra sätt).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästgårds till Emiliana ligger Quintay som betecknar sig själva som ett ”boutique winery”.

Det startades så nyligen som 2005 av tio vänner som ägde vinodlingar och sålde druvor till andra vinproducenter. Eftersom de tillsammans förfogar de över 20% av den totala vinarelen i Casablanca så insåg de att de hade vingårdslägen och druvmaterial som skulle kunna producera några av Chiles bästa viner. Man beslöt sig helt enkelt för att göra vin av de bästa druvorna och sälja resten. Med alla de olika vinlägen, jordmåner, kloner och mikroklimat man har så mikrovinifierar (jäser små enskilda vingårdslägen separat) man sina viner för att få ut största möjliga potential.

Vi besökte en imponerande vingård där det så sent som för åtta år sedan inte fanns en vinstock planterad. Nu är hela dalen på 800 ha en grön och frodig oas där man utnyttjat all kunskap för att plantera rätt druvsort på rätt läge.

Jag överraskades verkligen av dessa viner. ven om man egentligen är specialiserad på vita viner så gillade jag framförallt de röda. Gemensamt för alla är att de har stor och uttrycksfull doft och är fint parfymerade. Vi fick bland annat prova fyra olika årgångar av Quintay Syrah som finns på alla Systembolag. Återigen en riktigt bra chilensk syrah som dessutom har utvecklingspotential. Spring och köp ett gäng buteljer av aktuella årgången 2011, drick några nu och lägg undan några.

2012 Clava Coastal Reserve Sauvignon Blanc / Casablanca. Ljust gul. Stor, utrycksfull doft av gröna och gula äpplen, fläder, öretighet, buxbom. Medelfyllig, mycket fruktig, omogen aprikos, gröna äpplen med balanserade syror, viss mineralitet och nästan fet munkänsla. Lång och balanserad eftersmak med komplexitet.

2010 Clava Coastal Reserve Chardonnay / Casablanca. Ljust gyllengul. Stor, öppen doft av mogna gula frukter, ananas, honungsmelon, hjorton, viss eldighet. Medelfyllig, frisk och mycket fruktig, gula äpplen, citrus, lime, omogen ananas och en lätt åtstramande mineralitet. Bra längd och balans. 89 kr i BS.

2011 Clava Coastal Reserve Pinot Noir / Casablanca. Ljust hallonröd. Ganska stor doft av röda bär, blodapelsin, färska örter, liten ekkryddighet och viss komplexitet. Medelfyllig, frisk med nyanserad röd bärighet, liten ekstruktur, låga och mjuka tanniner. Lång eftersmak med liten avslutande beska. Mycket bra pinot noir i enklare stil.

2011 Clava Coastal Reserve Cabernet Sauvignon / Maipo Valley. Medeldjup. Stor uttrycksfull doft av svarta vinbär, mörka körsbär och lätt blommig ton viol och kaprifol. Fyllig, mkt frisk med välintegrerade och lite tuggiga tanniner, stram och bra fokuserad fruktighet av svarta vinbär, plommon, mörk choklad och inlagda körsbär. Mycket bra längd och ett seriöst vin för sin prisklass.

2011 Quintay Sauvignon Blanc / Casablanca. Mycket ljust gul med lätt grön nyans. Medelstor, nyanserat aromatisk av citrus, gröna äpplen, lätt ton av fläder, mimosablommor. Medelfyllig, torr, mycket friska men eleganta syror, fokuserad frukt av gula och gröna äpplen, vita vinbär, krusbär. Balanserat med lång smak med viss mineralitet.

2011 Quintay Chardonnay / Casablanca. Ljust gyllengul.  Ganska stor och fokuserat fruktig doft av gula mogna frukter, honungsmelon, ananas, persika och en lite gräddighet. Nästan fyllig, friska syror fokuserad mogen frukt av gula äpplen, aprikos och en stram mineralitet och en fint invävd ekstruktur. Bra längs och nyanserad eftersmak med mineralitet.

2011 Quintay Pinot Noir Rosé / Casablanca. Mycket ljus hallonröd. Medelstor, röda bär, hallon, blodapelsin, citrus, lime och en viss örtighet. Lätt, elegant, mycket frisk, hallon, lime   och röda äpplen. Bra längd och balans med en antydan till fruktsötma. Mycket trevlig rosé.

2011 Quintay Pinot Noir / Casablanca. Medeldjupt rubinröd med liten blå nyans. Medelstor, nyanserad och väldoftande med hallon, röda äpplen, sandelträ, mineralrökighet och körsbär i mörk choklad. Medelfyllig till fyllig med tuggig och luftig struktur med mycket fint stukturerade tanniner, rik mogen frukt. Lång och smakrik eftersmak med någon liten bitterhet. Mycket bra pinot noir med seriös struktur. En skönhetsfläck: för hög alkohol.

Syrah-vertikal

2009 Quintay Syrah / Casablanca. Gansk djup blåröd färg. Medelstor, nyanserat aromatisk av kryddnejlika, lagerblad, blodapelsin, björnbär och lite nytt läder. Fyllig, mjukt fruktig med mogna mörka bär som björnbär och skogshallon, mjuka och avrundade tanniner, aromatiska nyanser av lavendel och kryddnejlika. Lång, komplex och nyanserad eftersmak med mjukt avslut. 

2010 Quintay Syrah / Casablanca. Djupt blåröd med purpurkant. Stor aromatisk, köttig doft av syltiga mörka bär, körsbär, blodapelsin, peppar och lavendel. Mycket fyllig, rik och fruktig med mogna mörka bär, lavendel, köttig munkänsla, mycket fina och mjuka tanniner. Lång och balanserad.

2011 Quintay Syrah / Casablanca. Djupt blåröd med purpurkant. Stor, uttrycksfull doft av mogna mörka bär, rökighet, lavendel, mörka körsbär, bitter choklad, läder och en viss flyktighet. Fyllig med nästa fet och sötaktig frukt initialt som sedan stramas upp ordentligt av fina syror och tuggiga tanniner, mörka bär, mörk kakao. Aktuell årgång på Systembolaget.

2012 Quintay Syrah / Casablanca (fatprov). Djupt blåröd, nästan opak med purpurkant. Ganska lite och knuten doft som släpper fram toner av mogna, mörka bär och en kryddigt aromatisk ton. Fyllig, rikt fruktig, mycket mogna och nästan söta bär, björnbär, choklad, lavendel och lakrits. Mycket ung men njutbar med bra längd och balans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi lämnade Santiago för att köra västerut var det närmare 30° redan på morgonen. Knappt 45 kilometer senare i den gröna dalen Casablanca svepte dimmorna in de frodiga kustbergen och bilens termometer visade på 18°. En slående skillnad i klimatet. Senare på  eftermiddagen brände solen bort molnen och värmen steg snabbt upp mot trettio.

Första besöket var hos Emiliana. De som var med i början på 90-talet minns säkert den röda, härtappade storsäljaren Santa Emiliana. Det är samma producent, ägd av Concha y Toro som idag profilerat sig med ekologi, biodynamik och fairtrade. Emiliana förfogar över närmare 1000 ha vinodlingar spridda över många av landets regioner. 80% av dem är certifierat biodynamiska och men samtliga är i olka stadier av omvandling. Anläggningen i Casablanca är ett populärt turistmål med provningsrum, butik, inhägnader med klappningsbenägna lamadjur och höns och guineafowls som strövar fritt.

Jag vet inte vad Rudolf Steiner skulle ha sagt om konstbevattning eller att druvor och must transporteras tre timmar bort för att vinifieras. Emiliana har dock anlitat en konsult för att  bland annat anpassa månkalendern till södra halvklotets stjärnhimmel så de har säkert koll på det.

Vinerna är hur som helst mycket bra. Särskilt 2010 Coyam som är ett fynd, och jag överraskades av 2012 Adobe Gewürztraminer. Dessutom kan meddelas om att det där pratet om att ”det finns inget som svenska jordgubbar” inte stämmer. Det är säsong för jordgubbar här och det är galet goda och söta!

2012 Novas Sauvignon Blanc / San Antonio Valley. Mycket ljust gul. Medelstor, mycket frisk doft, dämpad aromatisk med mycket citrus och lime samt någon örtighet. Lätt, torr och mycket frisk med intensiva syror, stram frukt, viss mineralitet. Tydligt svalklimat med ren eftersmak med bra längd men vinet känns något obalanserat på grund av syran som dominerar.

2012 Adobe Chardonnay / Casablanca Valley. Ljust gyllengul. Ganska stor och typisk gulfruktig chardonnay-näsa och lite tutti-frutti-inslag (kan komma från den lilla inblandningen av marsanne och viognier), persika och gula äpplen. Fyllig, mycket friska syror som balanserar en ganska rik fruktighet och en liten fetma samt en viss stramhet. Bra längd och ett snyggt vin för en liten peng.

2011 Emiliana Reserva Riesling / Bio-Bio. Ljust gul med lite gröna inslag.  Ganska stor doft med mycket tydlig ton av lime (Rose´s Lime) och mogna gula frukter och en antydan av petroleum. Medelfyllig, mycket frisk med fin , balanserad citrusfruktighet och en viss mineralitet i avslutet.

2012 Adobe Gewürztraminer / Rapel. Ljust gul. Ganska stor doft med lätt parfymerade toner av rosor och lavendel samt  päron och persika. Medelfyllig med en överraskande syra för druvan, bra frukt och en liten restsötma och en riktigt skön skalstramhet i avslutet. Ovanligt aptitretande och snygg gewürztraminer som till och med jag gillar. 

2011 Signos de Origien (white blend). Medelgul. Stor, mycket fruktig och med en kryddig och parfymerad komplexitet, persika och lite aromer av ny ek. Nästan fyllig, frisk och mycket fruktig med tydlig fetma och en balanserande beska och liten ekstruktur, kryddiga aromer och viss längd. Ligger lite framtung i munnen. Kan utvecklas lite.

2012 Adobe Cabernet Sauvignon / Rapel Valley (tankprov). Medeldjup blåröd. Medelstor, frukti med toner av mogna röda och blåbär och en liten örtighet. Medelfyllig, mycket friska och lite bråkiga syror, bra fruktighet av röda bär och svarta vinbär och en viss stramhet. Bra längd. Enkelt och oförargligt men med viss motstånd.

2011 Étnico Syrah – Merlot – Cabernet Sauvignon / Rapel Valley. Ganska liten doft av röda och blå bär samt någon rökighet. Medelfyllig, frisk och ganska stram karaktär som håller tillbaka frukten något. Lite tillbakahållet vin som kräver någon mat för att tämja det.

2010 Novas Carmenere – Cabernet Sauvignon / Colchagua. Djup blåröd färg. Stor dogt av rik mogen frukt, svarta vinbär, blå plommon, mjuka och mogna tanniner lite vanilj och fatkryddighet. Fyllig, mycket fruktig, rik och mogen mörk frukt som hålls upp av friska syror och en snyggt inbäddad fatstruktur. Bra längd men lite grönbitter i avslutet.

2010 Novas Syrah – Mourvedre / Colchagua. Djupt purpurfärgad. Stor, syltig och med en tydlig vanillinton, kola. Fyllig, frisk och mycket strama tanniner, mörka bär, svarta vinbär, björnbär, lite piptobak. Mycket ung med bra balans, längd och fin potential för utveckling.

2010 Signos de Origen Carmenere / Colchagua. Djupt röd med purpur i kanten. Medelstor men lite sluten doft av syltiga mörka bär, svarta vinbär och lite mynta. Fyllig med friska men polerade syror, fina täta tanniner, massor med mörk frukt med en bakgrund av diskret ek, tydlig mynta i eftersmaken, saftig fruktighet. Mycket bra längd och frisk eftersmak. Mycket bra.

2010 Coyam / Colchagua. Tät, djup blåröd färg. Medelstor, djup, ännu knuten doft av mörka, mogna bär, plommon, lakrits och mynta. Fyllig, rik men samtidigt sval och stram fruktighet, svarta vinbär, jordgubbar, sötkryddig, balanserad med snygg ekstruktur. Mycket lång och väl balanserad med munkänsla som är både ”vertikal” och ”horisontal”. Riktigt bra vin som ännu är mycket ungt. 179 kr är ingenting!

2009 Gê / Colchagua. Djup, tät blåröd. Stor, rikt fruktig, något vaniljinslag, lite aromatisk ton och ett visst inslag av flyktiga syror. Fyllig, intensiva men polerade syror, mogen men slan och saftig, nästan söt, frukt  med toner av jordgubbar, svarta vinbär, plommon och mörka körsbär. Mycket komplex och rikt men samtidigt med en luftighet. Lite ”wow-känsla”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter denna långa bilfärden från Limari blev det en halv dags ledighet i Santiago. Vad gör man då när man är lite slak av upplevelser och jetlag som inte riktigt vill gå ur kroppen? Säkra kort är bra.

Jag lyckades luska reda på var den där hantverksbyn fanns som jag besökte när jag var i Santiago för över ett decennium sedan. Visste att här fanns bra grejer att ta hem till Kära Hustrun (hittade något fint som inte ska avslöjas här). Ville också återuppleva lugnet och en enkel empanada och en en sval öl i skuggan som senast. Allt var sig likt. Ibland är det trygga och välbekanta helt tillräckligt, även om det är tio år senare och på en annan kontinent.

För kvällens middag blev vi tipsade om ett område som hette Patio Bella Vista där det skulle finnas många trevliga restauranger. När vi kom fram med taxin visade det sig att det var samma kvarter som jag besökte sist och åt drivor av galet bra sashimi. I samma kvarter fick jag också min första negativa upplevelse av det omtalade peruanska köket. Jag har envetet försökt att förstå storheten och själv gjort lyckade försök med ceviche och en rätt på kycklingfärs. Skam den som ger sig! Hittade en restaurang som utgav sig för att servera genuin peruansk mat. När vi satt oss fick jag genast känslan av turistfälla. Beställde på rekommendation något som beskrevs som en peruansk variant på paella med skaldjur, bläckfisk och en massa andra godsaker. Mitt middagssällskap beställde bara en förrätt i form av just en ceviche.  Min rätt kom in och såg lagom munter ut medan cevichen såg ut som en symmfoni av havets frukter plus en kavalkad av olika sorters majs. Min rätt smakade nästan exakt som den billigaste rätten på kinakrogen när jag var ung: stekt ris med räkor, ägg, skinka och kyckling indränkt i soja. Här var det bara mer bäckfisk och skaldjur. Massiv besvikelse. Men jag ger inte upp på grund av lite otur.

Desto större glädje var det att upptäcka att bartendern på vårt lilla hotell var en fena på att skaka ihop en pisco sour. Denna drink som både chilenare och peruaner gör anspråk på som sin baseras på spristsorten pisco som är ett druvdestillat av muscat. Drinken görs på pisco (såklart), lime- eller citronjuice, sockerlag, lite äggvita och några droppar angostura bitter. Smaken är en så där vansinnigt härlig  blandning av sött och surt, med ett krämigt skum på toppen och bara en antydan till bitterhet från den röda accenten som lägger sig som en rodnad under skummet. Det blev två i ljumma kvällen bredvid poolen.

Idag styrs kursen till Casablanca!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Andra dagen i Chile lämnade vi hotellet tidigt för att bege oss norrut till det nordliga Limari. En fem timmar lång bilresa väntade för att komma till besöket hos Tabali! Drygt en timme efter att vi lämnat Santiago så bredde en karg halvöken ut sig. Förutom att Stilla Havet då och då glimmade till, någon dramatisk bergsformation passerade och ny kaktusarter dök upp så var det ett ganska enehanda landskap.

Limari räknas till ett av de svalaste områdena i Chile tack vare närheten till havet, molntäcket som skuggar halva dagen samt på sina ställen en ihållande vind. Betraktar man bara landskapet så tvivlar på att det skulle vara ett svalt område då det är snustorrt, överstrött med kaktusar och nästa bara bebott av getter. Utmed vägarna står små skjul tätt där getost och oliver saluförs. Både oliver och vin är ganska nykomna grödor här. Det platta, öde landskapet, getosten, kaktusarna, oliverna och vinet gör att Limari känns som ett mellanting mellan Grekland och vilda västern. Det är ett litet (knappt 2000 ha), expansivt och ganska ungt vinområde som på senare tid fått mycket fokus framför allt för sina viner av chardonnay med markerad, frisk syra och mineralitet.

Tabali ligger väldigt avlägset i, vad som det verkar, den allra dammigaste och torraste delen av dalen och alldeles intill en gammal indiansk kultplats. Mitt i det platta landskapet där torr stubbåker och kaktusar regerar dyker plötsligt frodiga vingårdar upp och i en dalsänka ligger det moderna och smakfullt eleganta vineriet. Det syns att här har satsats stora summor av den passionerat vinintresserade och förmögne ägaren. Ofta brukar kombinationen av mycket pengar och snygg yta lämna en hel del övrigt att önska när det gäller vinernas kvalitet. Jag kan redan här avslöja att mina fördomar kom  på skam.

Vi möttes av ett ungt och entusiastiskt team av vinmakare, vinodlare och andra. Kunniga, passionerade och fantastiskt trevliga och tillmötesgående. Efter en snabb tur i vineriet som  svalkades endast av ett stort tak och den starka vinden från dalgången fick vi en lunch med smårätter av olika lokala specialiteter, bland annat getosten som var härligt krämig och mild i både syra och arom.

Vi bilades därefter en lång väg ut till vingården Fray Jorge som är den enda i Chile som består helt av en porös kalksten. Vägen var lång och gick rakt ut i ingenstans och i bakhuvudet spelades temat från ”Den onde, den gode och den fule”. När jag började ifrågasätta om det verkligen fanns en vingård i det sönderbrända och kaktusinfekterade landskapet så dök en intensivt grön matta ut sig bakom ett krön. En magnifik vingård på böljande kullar. Konstbevattnad (som nästan alla Chiles vingårdar) med vatten från en reservoir innehållande 5-6 miljoner liter vatten – cirka 4 dagars behov för den 70 ha stora vingården.

Nu blev det vingårdssurfing. Jag och exportchefen stod på jeepens flak, höll oss i ett räcke och flög fram i vinden, den starka solen och parerade svängar och gupp. Härlig frihetskänsla och ett oöverträffat sätt att uppleva vingården! Den vingårdsansvarige Hector Rojas (följ honom på twitter) tog oss bokstavligen in och ner i vingården och visade hur de oympade stockarnas livskraftiga rotsystem arbetade sig djupt ner i det rika och tjocka kalklagret. En riktig fördjupning i vitikultur.

Tillbaka på vinanläggningen vindrufsig, dammig och solbränd var det dags för provning. De tretton uppställda vinerna (alla provningsanteckningar nedan) imponerade överlag. Framförallt de vita vars markerade syra och tydliga mineralitet gav intryck av sälta. Mycket speciellt. Mest karaktärsfulla var inte förvånande Talinay-vinerna av druvor enbart från Fray Jorge. De röda vinerna av syrah var också riktigt bra. Jag gillar stilen som många chilenska syrah-viner har med en kombination av stor fruktighet som påminner om australiensisk shiraz och den aromatiska profilen från södra Frankrike.

Efter provningen installerade vi oss i ett otroligt lyxigt ”gästhus” som låg väl gömt mitt i en olivodling med ett fält av lavendel och en grönskande park. Snabbt dopp i den ljumma poolen (å himmel!) och sedan en sen middag utomhus. Fantastisk mat där rätten med lokal flodkräfta var mest spännande och gav en anledning till etnografisk fördjupning i den svenska kräftskivan. Efter en sista glas vin vid en eld och med den fantastiska stjärnhimlen och vintergatan över oss blev det sköna sängen.

Vaknade till intensivt fågelkvitter och i den svala morgonluften tog jag ett uppfriskande dopp. Härlig frukost med nypressad apelsinjuice och toast med mogen avocado (som smör) med lite olivolja och salt. Himelskt! Därefter dags för fem timmar i bilen igen där denna långa text är skriven. Ett minnesvärt besök väl värt tio timmar i bilen och 36 timmar utan nätuppkoppling.

 2012 Chardonnay Special Reserve. Ljust gul, grön ton. Stor fruktig doft av honungsmelon, mogen citrus, vingummi, liten vaniljton, och en doft av krita. Medelfyllig, mycket hög och frisk syra, nästan spristsig känsla, koncentrerad, slank frukt, citrus, gröna äpplen, lite omogna gröna insla, någon skalbitterhet. LIte kort eftersmak men mycket mineralitet.

2011 Talinay Chardonnay. Mycket ljust gul. Ganska stor citrusdominerad doft med tydlig, kritig mineralitet, lemoncurd, ananaspastiller. Medelfyllig, höga, friska men snyggt polerade toner, mineralitet med övertoner som känns som sälta, mycket fokuserad, koncentrerad och slank citrusfruktighet. Lång, ren, balanserad. Mycket bra och intressant på samma gång. uppskattat pris i Sverige 149 kronor.

2012 Sauvignon Blanc Reserva. Mycket, mycket ljust gulgrön. Ganska liten och enkel doft, frisk, örtigt grön doft, lite päronsplitt. Lätt, torr, mycket frisk, nästan spritsig, grön, citrusfruktig och lite endimensionell fast med ett intressant mineralstramt avslut återigen med lite sälta. På beställningssortiment för 79 kronor. Det är den värd.

2012 Sauvignon Blanc Reserva Especial. Mycket, mycket ljust gulgrön, gränsande till vattenklar. Medelstor doft med viss komplexitet tydlig citruskaraktär, dämpad aromatik, roses lime, mogen citrus, lätt, frisk örtighet, carambole och jasminris. Lätt, mycket torr och frisk med strama, nästan salta mineraldrivna syror, lime, citron, gröna äpplen, omogna krusbär. Snygg, stram och mineralstinn sauvignon blanc med bra längd och fin komplexitet.

2012 Talinay Sauvignon Blanc. Mycket, mycket ljust gulgrön, gränsande till vattenklar. Medelstor doft av citrus, lime, svartvinbärsblad, vita vingummin, liten rökig och kritdominerad karaktär. Torr, lätt, elegant med snygga, friska syror balanserade mot fokuserad citrusfruktighet, krispiga gröna äpplen och återigen den salta mineraltonen. Lång, fokuserad eftersmak. 

2012 Dry Muscat Reserva. Ljust gul. Stor, aromatisk, parfymerad och blommig, vingummin, mango, apelsinblom och en rejäl dos vitpeppar. Lätt, torr, lite oljig munkänsla, mycket fruktig, bra syra och rik frukt och en nästan löjligt tydlig vitpepparkaraktär. Lite kort och något obalanserat.

2011 Pinot Noir Reserva Especial. Ljust hallonröd färg. Ganska liten doft av röda, mogna bär och ett lite dammigt inslag, gröna och något omogna toner, lingondricka och en liten mineralitet. Lätt, mycket frisk, röda bär, tomat/umami-känsla, lite åtstramande ekstruktur, obefintliga tanniner, lite enkel men med en tydlig mineralitet i eftersmaken. Ganska kort smak och lite grönbittert avslut. 

2010 Talinay Pinot Noir. Ljust hallonröd. Medelstor doft med viss komplexitet, nyanserad karaktär av mogna röda bär, viss eldighet, torkade örter, syltade körsbär, mörk choklad och någon jordighet. Medelfyllig, frisk, välstrukturerad med tanningrepp, återhållen rödbärig frukt med fokus, tobak, lakrits och bra längd med mineralitet. Ung och ganska tuff med mycket potential.

2011 Syrah Reserva. Tät blåröd färg. Stor, mörkfruktig kruddig doft av örter, kryddpeppar, rått kött, marmelad, eukalyptus och piptobak. Fyllig, mycket fruktig med väl dolda syror, mjuka men rika och täta tanniner, mogna mörka bär, skogshallon, körsbär, balanserad örtighet och en vira aromatisk efterbeska. Lång och snyggt balanserad med diskreta fat och mineralitet. Riktigt bra syrah som säljs till restauranger för endast 89 kronor!

2010 Syrah Reserva Especial. Tät blåröd färg.  Ganska liten doft, med tät kryddighet, kött, läder, björnbärssylt. Fyllig, mycket frisk, strama tanniner som något döljer stor och fokuserad mörk fruktighet, pepparkryddig och lite rökig tjärton.. Ännu ungt och slutet vin med ek som är lite ointegrerat i eftersmaken.

2009 Tabali Reserva Especial (74% syrah, 14% merlot, 12% cabernet sauvignon). Djupt mörkröd med liten blå nyans. Stor, nyanserad doft med karaktär av charkuterier, läder, dämpad krydighet, oxiderad svarvinbärsgelé. Fyllig, rik och mycket fruktig med koncentrerade jordgubbar, svarta vinbär/cassis, tobak, läder, mocca, mycket välstrukturerad med integrerade syror. Lång, komplex eftersmak med begynnande mognad. Mycket bra! 

2009 Payen (syrah). Tät, djup och blåröd färg. Stor doft av lätt rökiga charkuterier, skinnet av sauccison sec, koncentrerad mör fruktighet, svarta vinbär. Fyllig med rik mörk koncentrerad fruktighet balanserad av förvånansvärt hög syra, polerade tanniner, uppfriskande eukalyptus. Mycket lång, elegant och fokuserad med förvånsvärd lätthet i slutet.

2011 Late Harvest Muscat Reserva. Ljust gul. Ganska stor och pepprig doft med aprikos, persikor, mogna citroner, vita blommor och mandelmassa. Medelfyllig, simmig och söt med frisk syra, lätt aromatisk, citus, gröna äpplen, färska periskor, bra längd och en fint balanserande citrusskalsbeska.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en lååång resa från Köpenhamn via London till Sao Paolo (kaffet var gott i Brasilien) så landade jag slutligen i Santiago. Precis som senaste gången för över ett decennium sedan minns jag kontrasten mellan de mäktiga Anderna och soptipparna man sniffar över för att kunna landa på flyplatsen.

Direkt blev vi upphämtade och skjutsade till stora Concha y Toro för lunch (mmm…ceviche) och provning. Detta är Chiles i särklass största producent och en jätte även med globala mått. Mycket intressant att besöka i ljuset av att jag helt nyligen skrev om storlekens betydelse. Det finns nog ingen svensk som inte druckit ett vin från dem, jag behöver bara nämna Casillero del Diablo.

Av de närmare sjuttio olika vinerna man gör provade vi tolv stycken. Mest imponerade nog de tre vita vinerna med den enkla och överraskande eleganta 2011 Casillero del Diablo Chardonnay i spetsen. De enda skönhetsfläckarna var 2011 Casillero del Diablo Carmenere med en lätt kväljande vanillinton samt ett nytillskott i till casillero-familjen i form av en pinot noir (snälla! Kan vi inte komma överens om att inte göra billig pinot noir?). Tyvärr blev det ingen rundtur på grund av tidsbrist beroende på försenat flyg men det var ändå en bra start på resan.

Strax dags för andra dagen frukost och sedan en mycket lång bilresa upp till det svalare Limari. Här i Santiago ligger temperaturen på över 34° så svalare lantluft kan kännas fint.

Här är ett urval av de bästa vinerna:

2011 Casillero del Diablo Chardonnay. Ljust gul med grönt skimmer. Ren, intensiv doft av mogen citrus, gula och gröna äpllen, fruktkaramell, limezest och med en viss känsla av sauvignon blanc. Lätt till medelfyllig smak med mycket friska syror, citrus, gröna äpplen, omogen citrus och liten örtighet. Snyggt och välgjort i modern sval stil från områdena Casablanca och Limari. Mycket för pengarna.

2011 Trio. Ljust gul med tydliga gröna inslag. Medelstor doft av limezest, citron, mandel, maskrosor, lätt rostade inslag, vanilj, päron och kritig mineralitet. Torr, medelfyllig med friska och läskande syror, gröna krispiga äpplen, citurs och lime, liten aptitretande beska, någon mineralstramhet och diskret ek. Personligt och välgjort vin av druvorna chardonay, pinot blanc och pinot grigio. Många användningsområden.

2011 Marques de Casa Concha Chardonnay. Ljust gyllengul. Stor doft av rostade fat, mogna gula frukter, intensivt fruktig, ananas, rökighet, mineralitet och apelsinblom. Stor eknärvaro i doften. Medelfyllig med mycket höga och friska syror, citronskals beska som fint balanserar den rika fokuserade frukten, intensiv citrusfruktighet. Ambitiöst vin med bra längd och fin ekstruktur. Svalt klimat ger en slank kropp som kontrasterar mot den rika doften.

2011 Trio Merlot Carmenère Cabernet Sauvignon. Djupt röd färg med purpurfärgad kant. Stor, fruktig doft av svarta vinbär, plommon, mörka körsbär, liten eldighet, chilifrukter, örtighet, mynta och ny aromatisk ek. Fylligt och varmfruktigt av söta, mörka bär, pepprig och med mjuka tanniner. Eldig med bra längd. Inte min stil av vin men mycket välgjort i sin publika stil.

Vinerna nedan hör till prestigevinerna och finns förnärvarande inte tillgängliga i dessa årgångar. De är båda ”single varietal blends”, det vill säga att det är blandningar av enbart cabernet sauvignon fast från olika vingårdslägen.

2008 Don Melchior. Djup, tätt rubinröd färg. Stor, komplex, köttig doft av mörka, mogna bär, svarta vinbär, blåbär, läder, nypon, örtighet och lera. Fylligt, intensivt fruktigt av mörka bär men med tydliga örtigt gröna inslag, friska syror, strama men fint polerade tanniner, nypon. Lång komplex och balanserad smak. Ännu outvecklad.

2008 Don Melchior. Djup, tätt rubinröd färg med blå nyans i kanten. Medelstor, komplex men ännu knuten doft, mörka, mogna bär, svarta vinbär, plommon, lite läder och piptobak och mynta. Fylligt, koncentrerat och sammetslent mörk fruktighet, täta men mjuka tanniner, sötlakrits. Mycket lång, balanserad smak med tydlig eftersmak av mynta. Ännu mycket ungt men mycket njutbart. Imponerande vin!.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.

Idag reser jag till Sydamerika. Nästan elva dagar ska ägnas åt Chiles och Argentinas viner och inräknat resorna blir det snudd på två veckor.

Först ska drygt ett dygns resande genomlevas men sedan hoppas jag att kunna leverera uppdateringar om vinerna, maten, landet och mina äventyr. Finns det bara pålitliga wifi-uppkopplingar så blir det också regelbundna/dagliga blogguppdateringar.

Första anhalten blir Chile. Hoppas ni vill hänga på!