Här kommer mitt årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterat och redigerat.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. De hör inte till de billigaste champagnerna, men om du inte vill lägga pengar på bättre champagne så är det mycket bättre att välja ett bra mousserande vin istället (se nedan). Bra champagne kostar alltid mer. Elegant, frisk och klassisk favorit är Pierre Peters Cuvée de Reserve som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. En personlig favorit är 2011 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Mycket karaktärsfull årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger. Med sin personliga stil kanske Launois inte faller alla på läppen. Får du en flaska över kan den sparas och utvecklas i många år. I den kraftfulla, smakrika, generösa och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och de klassiska champagnedruvorna levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir är allid en vinnare i mina blindprovningar och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. 2016 Federico Paternina Banda Azul är löjligt prisvärd och egentligen det enda billiga bubbeltips du behöver. Skrev om vinet här och även om den nya årgången inte är riktigt lika komplex så är det fortfarande överlägset allt annat i prisklassen. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett pålitligt fynd för 95 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 50 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Att fylla champagnekylaren med vatten och is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur. Behöver du både kyla och hålla flaskan kall på bordet så är en kylkrage som denna både praktisk och snygg.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas och att den är kyld. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur. För ett ännu bättre grepp kan du använda en champagneöppnare.  Ett enkelt och samtidigt effektfullt sätt att öppna flaskan är med en korkfångare.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan fyller på vid serveringen skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Massor med helger är på väg med många tillfällen att bjuda på bubbel. Jag lottar därför ut ett champagne-kit från Vinet & Glaset till den som postar det mest behjärtansvärda argumentet i kommentarsfältet nedan.

I kitet (värde över 500 kr) hittar du en helt nyutgiven bok om de 49 miljoner bubblor du hittar i en flaska champagne som gode vännen Fredrik Schelin skrivit. Här finns också en praktisk champagnekylare som på några minuter får ner bubblet i rätt temperatur. Sist men inte minst en champagneöppnare som ger ett perfekt grepp om korken och gör öppnandet till en barnlek.

Skriv din kommentar innan midnatt på söndag första advent så är du med i tävlingen.

Helt gratis tips om hur du serverar champagne och annat bubbel hittar du här.

Det finns så många fantastiska viner i Bourgogne men det är sällan man kan sätta en fyndstämpel på dem. Priserna är dessvärre genomgående höga för de bättre kvaliteterna. Därför är det extra roligt att hitta inte bara en, utan två fyndbourgogner.

Egendomen Au Pied du Mont Chauve ägs av familjen Picard som bland annat också äger Chateau de Chassagne-Montrachet. De köpte den förfallna egendomen 1997 och har ägnat de senaste tjugo åren till att lyfta de kvaliteten på 27 hektaren. Vingårdarna arbetas med häst och vinmakningen är traditionell. Resultatet är viner med otvetydig prägel av klassisk Côte du Beaune.

Det röda 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Pinot Noir levererar elegant sammetslen komplex rödbärighet med fin ekfatskrydda, örtighet och mycket lång frisk eftersmak. Ren njutning och hade någon sagt att det var en Beaune 1er Cru så hade jag inte varit förvånad! Vita 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Chardonnay har en rik, smörig och nötig karaktär som kompletterar den rika, friska  frukten av citrus och gulstenfrukt som sömlöst går ihop medfin fatstruktur. Vinet skulle kunna passera som en Meursault eller Saint-Aubin utan problem.

Bourgogner av denna kvalitet brukar kosta minst en hundralapp till. 2400 flaskor av varje har köpts in och det finns spridda buteljer kvar runt om i landet. Försök att lägga vantarna på ett par stycken. Själv köpte jag tolv av varje utan att tveka.

Vinerna får ett extra lyft ur detta bourgogneglas. Bourgognekartan på bilden hittar du här.

Jag har lagat Adam Tenstas enkla och jättegoda recept på palak paneer många gånger. Nu hade jag äntligen den riktig indiska färskosten paneer hemma och ville pröva ett annat recept. Hittade detta recept på bloggen Jävligt Gott och utgick från det. Det doftade indisk restaurang i hela huset och resultatet blev kanon!

Skär cirka 4 hg paneer (haloumi eller tofu funkar också) i sockerbitsstora bitar och fritera/stek i neutral matolja på strax över medelhög värme i en liten stepanna tills djupt gyllengul. Låt rinna av på hushållspapper.  I en djup stor stekpanna på medelvärme och i mycket smör fräser du  2 finta hackade stora gula lökar tills de mjuknat utan att ta färg. Rör ner 3 rivna vitlöksklyftor, riven ingefära (två tummar stor), 2 msk tomatpuré, 1 msk bruna senapsfrön, 1,5 msk garam masalapulver, 2 kardemummakapslar, 1 msk mald spiskummin, 1 msk korianderpulver, 2 tsk gurkmeja, 2 tsk milt chilipulver. Späd med vatten så att det blir som en lös kryddgröt och smula ner en grönsaksbuljongtärning. Låt fräsa i fem minuter. Halvera tre tomater utmed ”ekvatorn”, peta ut det blöta, klyfta grovt och vänd ner i kryddblandningen. Vänd också ner 400-500 g tinad hel bladspenat. Späd med 2-3 dl vatten tills önskad konsistens och låt småputtra utan lock i cirka 10 minuter. Rör ner 2 msk smör och 1 dl grädde. Smaka av med salt och sriracha eller annan chili. Vänd ner friterad paneer, låt bli varmt och servera med ris, chutney och Adam Tenstas busenkla gurkraita. Drick gärna cider till, vi hade alkoholfria Kiviks Skånsk Äppelcider som funkade utmårkt.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin.  Det är inte så konstigt med tanke på att den absoluta majoriteten av vinerna är just röda. De vita är i de flesta fall ganska enkla  men det finns exempel på helt enastående stora viner. Den dominerande druvan viura kan ge upphov till viner som klarar mycket lång fat- och flasklagring och några producenter levererar vin av rent burgundiska kvaliteter.

Därför är det kul att 2016 Tobia Blanco nu finns tillgängligt på Systembolaget så fler kan prova på rioja i annan klädedräkt – en blekgul bekväm linnekostym med lite struktur. Vinet är dominerat av druvan viura och har jäst på ameraknst ekfat som de sedan också lagrats på i tre månader. Resultatet är en stor doft av gul frukt, frisk citrus och ett uns av brynt smör och hasselnötter. Smaken är fyllig, gulfruktig med toner av aprikos, ananas, mogen citrus,  lätt rostad karaktär från faten men framför allt en fantastiskt pigg och frisk syra och med en avslutande bitter klackspark av citrusskalsbeska. Härligt smakrikt och samtidigt klunkvänligt och matanpassat. Drack till grönsaksbiffar med garam masala men kan tänka mig smakrika fiskrätter, ost- och charktallrik eller ”gråtande kyckling”. Till exempel. Ett fynd för 99 kronor!

Smakar extra bra i detta bourgogneglas som är min favorit till smakrika fatlagrade vita viner.

Extrapris på lövbiff och en bit pepparrot som aldrig kom till användning resulterade i receptgoogling och denna variant kom till. Krämig, smakrik och hela tillagningen hinns med medan vattnet kokar upp och pastan kokar klart (om du inte väljer snabbmakaroner förstås). Typ som att woka.

Koka upp pastavatten och koka 400 g pasta, typ penne. Finstrimla en liten purjolök och en stor vitlöksklyfta och 400 g lövbiff (eller tunnskivat skinkinnanlår). Grovhacka rejält med ruccola och persilja. Riv ungefär en deciliter pepparrot. Smält smör på medelvärme i en stor stekpanna och låt löken mjukna däri. För upp löken på stekpannans sidor, höj temperaturen och bryn snabbt köttet. Slå på 1 dl vitt vin, smula över en halv köttbuljongtärning och låt vätskan reducera något. Klicka i 3 dl créme fraiche, 2 msk grov fransk senap och 1 msk dijonsenap. Låt puttra under fem minuter. Vänd ner det mesta av det gröna (spara lite till serveringen) och en rejäl nypa pepparrot och låt bli varmt. Vänd ner den avrunna pastan, strö över mer pepparrot och resten av det gröna. Servera genast med ett glas vitt vin.

Eftersom jag inte hunnit proviantera nödvändiga råvaror så fortsätter jag att bastardisera sichuanköket inspirerad av Erik Videgårds nya kokbok. Bristen på nödvändiga ingredienser fick mig att googla runt och jag hittade ett par recept jag snodde ifrån till denna variant. Upptäckte samtidigt att jag gjorde en mer avancerad version av ”den koppärriga gummans tofu” för sex år sedan. Minnet börjar bli dåligt.

Den här varianten är lätt att göra om man förbreder ingredienserna i små koppar eller skålar. När man wokar går det ju undan så det är bäst att ha allt till hands. Det är inga långa förberedelser det handlar om, de hinns med medan riset kokar. Receptet räcker till fyra personer.

Rosta 1,5 tsk sichuanpeppar i en hett torr stekpanna i en knapp minut. Det doftar ljuvligt. Mortla fint. Blanda 2 msk neutral matolja med 2 msk sesamolja. Blanda ner 3 msk ljus soja, 2-3 tsk sambal oelek, 1 msk risvinäger och 0,5 tsk salt i 1,5 dl vatten. Finhacka 2 stora vitlöksklyftor och en bit ingefära stor som en tumme och lite till. Skär tofu (2 förpackningar à 370 g) i sockerbitsstora bitar och lägg ner i en gryta med rikligt med kokhett vatten. Skär ner ett knippe salladslök. Hetta upp oljeblandningen i wok eller stor stekpanna. Stek 250 g fläskfärs till den blir riktigt brynt och nästan knaprig. Sänk temperaturen lite, vänd ner vitlök och ingefära och fräs någon minut. Slå på vatten- och sojablandningen och låt koka upp. Vänd försiktigt ner den avrunna tofun och låt puttra några minuter. Blanda ner hälften av salladslöken och sichuanpepparn. Lägg upp på ett fat och strö över resten av salladslöken och pepparn.

Det var länge sedan jag köpte en kokbok, men när jag fick syn på Erik Videgårds sjukt snygga ”Facing Heaven- Välkommen till sichuanköket” så kunde jag inte hejda mig. Är helt såld på smakerna från Sichuan efter att jag introducerades till den fantastiska maten på restaurang Formosa.

Jag var så tokigt taggad att min första attack på recepten fick bli lite improviserat och bastardiserat då utbudet av kinesiska råvaror är något begränsat i lilla Borrby. Ska ta med mig en lång inköpslista nästa gång jag åker till Möllevången i Malmö.

Receptet utgår ifrån en kyckling som helst ska kokas enligt alla konstens regler, men eftersom jag redan var hungrig så köpte jag en förpackning färdiglagad och skivad kyckling sådan som är avsedd för sallader och mackor. Receptets kinesiska chilipasta (zao laijao) ersattes med sambal olek. Det enda jag saknade var ”chiliolja utan sediment” som jag helt uteslöt. Trots mina små avvikelser blev detta något så magiskt gott! Smakerna praktiskt taget exploderade i munnen och efterskalven känns fortfarande när jag skriver detta.  Trodde aldrig att ett så enkelt recept skulle kunna bli så magiskt. Det kan omöjligt bli bättre med hemkokt kyckling. Detta MÅSTE ni prova! Följ mitt fulrecept eller köp Eriks bok om ni vill laga originalreceptet.

Skär 1 röd paprika i små kuber och strimla den gröna delen av 4 salladslökar. Finhacka 2 vitlöksklyftor och en bit ingefära stor som en tumme. Blanda 6 msk ljus kinesisk soja och 2 msk chinkiangvinäger med 2 msk strösoker och rör till sockret löst sig. Blanda ner hacket samt 2 msk sambal olek och sist vänder du ner 200 g kokt kyckling. Servera rumsvarmt med kokt, varmt ris.

Oroa er inte för det där med ”fiskdoftande”, det är tydligen ett sätt att beskriva att kryddningen påminner om gamla tiders fiskrätter.

Det här superenkla  receptet på äppelsmulpaj av Tommy Myllymäki (som själv kallar den ”världens godaste”) är verkligen galet gott och en riktig favorit. När jag skulle servera den i vårt kafé tänkte jag att inget är så bra att det inte kan bli bättre. Jag hade förstås rätt som vanligt. Gör den i stor form eller i portionsformar. Servera med vispgrädde, glass eller med en klassisk sauce anglais.

Blanda samman 1 dl vetemjöl, 1 dl skrädmjöl (som du också använder till Geekens galet goda grottor), 1 dl havregryn, 1 dl socker, 0,5 dl farinsocker och 1,5 tsk flingsalt. Tillsätt 125 g kallt smör i små bitar och nyp ihop till en smuldeg. Skär 800 g äpplen i klyftor, ta bort kärnhusen och skär i mindre bitar. Om du använder svenska äpplen behöver du inte skala dem. Importerade har ofta tjockt skal som inte är så trevligt. Blanda äppelbitarna med 1 tsk kanel, 0,5 dl  socker och 0,5 tsk flingsalt och lägg i en smord ugnsform. Häll över smuldegen och grädda i ugn på 225° i ungefär 30 minuter.

Lite malbec-tema har det varit för mig denna vecka. Av en tillfällighet fick jag i uppdrag att skriva en text om malbec och från annat håll fick jag två flaskor vin att prova.

Jag är verkligen inget fan av denna blå druva, den talar nämligen inte till mig så som den oftast uttrycker sig i Argentina. Mycket mörk frukt och kraft och ofta i avsaknad av elegans. Det krävs enligt min mening två saker för att det ska börja hända grejer med malbec. För det första krävs svalare klimat och/eller odling på hög höjd som lyfter syran som ofta är lite låg. Sen gör sig malbec bäst när den får sällskap av en eller fler andra druvor, några procent av exempelvis cabernet sauvignon gör att vinet öppnas upp.

Vinerna jag fick för att prova kommer från firman Piatelli Vineyards och kommer från regionen Salta. Här i den norra delen av Argentina hittar vi världens högst belägna vingårdar, ända upp till 3000 meters höjd, de provade vinerna kommer båda från vingårdar på cirka 2000 meter. Närheten till ekvatorn ger höga temperaturer men höjden ger svalka, stora temperaturskillnader mellan natt och dag samt intensivt solljus. Dessa förutsättningar ger viner med både rik, intensiv frukt samt fin syra.

2017 Piatelli Premium Malbec är ett för prisklassen förvånansvärt elegant och komplext vin. Jag hittar en tydligt rökig ton, mörk bitter choklad och en nästan jordig eller sotig ton parad med rik doft av mörka bär som skogshallon och björnbär. Maken medelfyllig och fruktig med massor av fräscha röda bär som dominerar över mörkare frukt och björnbär. Riktigt slank och läskande för en ren malbec.

2014 Piatelli Arlene är ett riktigt prestigevin med 18 månader på små franska och amerikanska fat och en blandning på 91% malbec, 7% cabernet sauvignon och 2% cabernet franc. Den kompakta, nästan svarta färgen, är lite illavarslande men doften undanröjer farhågorna. Stor, öppen aromatisk av viol, björnbär, plommon, svarta vinbär, eucalyptus, salmiak samt den lite sotigt rökiga tonen från det förra vinet. Smaken är fyllig, fokuserad och massor av mycket fina pudertanniner och härligt friska syror,  röda fräscha bär och lätt och anslag av viol och jord i den mycket långa eftersmaken. Älskar hur den rika, mogna och nästan syltiga fruktigheten övergår i en slank rödbärsfruktig syrasvans. Riktigt bra!

Provade vinerna i nya favoritglasen. En uppdaterad vinkarta över Argentina och övrigaSydamerika.