Vårt barnbarn Liam är tre år och har en mycket bestämd uppfattning om vad ha tycker är gott. Pasta i alla former är bra. Sen får det inte vara för mesiga smaker. Lite uppstuds ska det vara tycker Liam. Sån’t måste man tänka på om det ska bli godkänt. Den här ganska enkla såsen fick tummen upp.

Strimla ett paket bacon fint och fräs i lite fett i en stekpanna. När fläsket börjar få färg slänger du ned en stor gul lök som du hackat. När löken mjuknat blandar du i omgångar ner 500 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) och fräser tills genomstekt och den börjar få färg. Häll på hälften av 500 g passerade tomater, 1 svampbuljongtärning (kan vara svårt att hitta men brukar finnas där man säljer polska livsmedel), 3 msk tomatpuré,  1 tsk harissa , 1 msk japansk soja och 0,5 msk basilika och låt koka ihop. Späd med resten av de passerade tomaterna och koka ihop ytterligare. När såsen är ganska fast späder du med 1 dl grädde och smakar eventuellt av med lite salt och pepppar. Servera med favoritpastan

Äntligen får jag laga mat igen! Jag har saknat spisen och grytorna och recepten har lyst med sin frånvaro till förmån för vinfläckade rapporter från Sydafrika.

Men det sydafrikanska temat är ännu inte slut. Blev så sugen på att prova en rätt vi blev serverade: Babouti (eller bobotie). Det är en paj eller gratäng på färs som härstammar från Indonesien och finns i en uppsjö av varianter. Det bästa med babouti är att det är så kul att säga babouti, speciellt att säga babouti flera gånger efter varann: babouti-babouti-babouti. Jag googlade runt lite och vevade ihop den här.

Blöt upp 0,5 dl russin i 2 msk äppelcidervinäger. Blöt upp 4 msk ströbröd i 1 dl mjölk. Riv 2 gula lökar och ett grönt äpple (granny smith) på den grova sidan av rivjärnet. Fräs 500 g lammfärs i lite fett tills den är torr och genomstekt. Stäng av värmen och blanda ner lök, äpple, russin och ströbrödgeggan samt 2 msk curry (jag hittade passande nog en sort som hette ”Durban Curry”), o,5 dl hyvlad mandel, 1 dl mangochutney (het eller mild efter smak), o,5 msk torkade korianderblad och 1 tsk salt. Rör om ordentligt. Har du fräst färsen i en ugnssäker panna sätter du in den i ugnen på 200° i en kvart, annars lägger du över allt i en ugnsform. Under tiden vispar du ihop 2 ägg med 2 dl mjölk och en nypa salt. Ta ut pannan häll över äggstanningen och dekorera med 6-8 lagerblad och lite mer mandel som du trycker ned lätt i stanningen. Grädda ytterligare 20 minuter. Servera med ris kokat med några kryddnejlikor och mangochutney.

I samband med att matbloggspriset delades ut förra veckan anordnades en jättetrevlig bloggarträff hos Truth. Mingel, föredrag (här är en snutt av mitt bidrag) och mat och vin så klart.

Trots att det serverades sådana läckerheter från grillen som övernaturligt saftiga pata negra-racks så var det den baconlindade halloumin som tog hem priset. Runt kuber av Fontanas gårdshalloumi lindades fint, rökt bacon och det hela stektes sedan runt om. Osten var mycket fin i konsistensen och påminde inte så lite om kycklingbröst. Rackarns salt blev det så några få bitar räcker och måste kompletteras med något kontrasterande. När jag repriserade rätten hemma gjorde jag en sallad baserad på nätmelon och gurka som kärnades ut och skars i kuber. Små, fina och riktigt mogna tomater skars i bitar och söt, röd spetspaprika slantades också ner. Rev ner lite färsk basilika och blandade allt med en dressing gjord på mycket olivolja, en skvätt vinäger, en nypa salt och en matsked flytande honung. Fräscht, milt och lite sött som balanserade det salta. Vitlöksbröd kompletterade bilden.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Den bästa majs jag ätit var Silver Queen Sweet Corn i Portland Oregon. Stora kolvar med pärlvita corn, möra och söta som man med njutning åt utan vare sig smör eller salt. Ett smakminne som dröjt sig kvar i många år.

På Bondens Marknad kom jag i samspråk med en majsodlare som sålde något han kallade ”gourmetmajs”. Det var en amerikansk sort som han sa skiljde sig från den illgula vanliga sorten, som han kallade ”fodermajs”, genom att vara melerat vit och gul och mycket mjällare. Han liknade den vid majsen jag ätit i USA. Han tipsade även om bästa sättet att tillaga färsk majs: man mikrar den! Det viktiga är att sära av i båda ändar så den kan rotera i ugnen men blasten ska vara kvar. En majskolv mikras i 3 minuter och två i 5,5 minut. Om du sparat lite extra vid bladfästet kan du bara vika tillbaka blasten och ha den till ett handtag på den varma majsen. Eftersom all smak bevara på detta sätt behöver du knappt något smör eller salt. Fantastiskt gott och enkelt! Spana efter den melerade ”gourmetmajesen”!

Det är helt rätt! Du läser bloggen som tilldelats ”Matbloggspriset Vin & Dryck 2012”. Men här är mat lika viktigt som dryck så idag handlar det om kyckling.

Den som följer min blogg vet att jag har en förkärlek för enkla recept. När jag läser amerikanska matbloggar får jag verkligen mitt lystmäte av den varan. Sällan komplicerade och oftast få ingredienser men med smaskigt resultat. Detta kycklingrecept är inget undantag även om jag modifierade det lite grand. Fett, smakrikt och läckert. Tyvärr delar sig såsen men det förlåter man för den goda smakens skull.

Smöra en ugnsfas form och lägg ner 500 g kycklinglårfilé eller kycklingbröst som du saltar lätt. Riv 40-50 g parmesanost (ca 1,5 dl) och rör ihop med 2,5 dl majonäs, 2 rivna vitlöksklyftor, rivet skal från en citron och rikligt med nymald svartpeppar. Klick ut blandningen över kycklingen så det täcker helt och riv slutligen över mer parmesan. Gratinera i ugn på 175° i 45 minuter. Servera med ris eller quinoa.

Det måste varit någon gång i början på 1990-talet som jag först smakade en banoffipaj och då var det en wow-upplevelse. Kombinationen av den smuliga, lite salta digestivebottnen, den kraftiga kolakrämen, bananerna och den fluffiga grädden var underbar. Sedan var ju det där med kolakrämen som man gjorde genom att koka en burk kondenserad mjölk. Så himla häftig. Då. Det ett tag sedan jag både åt och lagade denna kaloribomb så nu var det på tiden. Eller som Kära Hustrun sa efter två tuggor: ”Varför gör du den här så sällan? Det är ju jättedumt!”

Googlade lite och fick reda på att rätten komponerades på den engelska restaurangen The Hungry Monk redan 1972 och blev en omedelbar succé. Den fanns kvar på menyn ända tills krogen slog igen för ett halvår sedan. Hemsidan med kokböcker och originalreceptet (som är lite annorlunda än mitt) finns fortfarande kvar.

Sjud 2 oöppnade burkar sötad kondenserad mjölk i en gryta med vatten under lock cirka 3 timmar. (OBS! Se till att burkarna är täckta med vatten hela tiden. De kan explodera och sprida kladdig kolasås i hela köket annars. Om du ändå håller på kan du koka flera burkar, de håller hur länge som helst och är bra att ha till hands). Krossa och smula ett paket (400 g) digestivekex i en plastpåse. Smält 175 g smör, häll ner i smulet i påsen och krama ihop. Platta ut kexblandningen i en pajform (cirka 30 cm) och ställ i kylen en timme. Öppna de avsvalnade burkarna och bred ut kolasmeten på bottnen. Skiva 3 bananer och sprid ut över kolasmeten. Bred ut 3 dl vispad grädde och toppa med hyvlad choklad och lite mandelspån som du rostat i torr stekpanna. Ställ kallt innan servering.

På Bondens Marknad hittade jag för första gången havtorn till salu. Givetvis var jag tvungen att köpa några kvistar. Visserligen växer havtornen vilt utmed stränderna här nere i Skåne men bären är ganska små ännu och jag är inte säker på att att man får klippa kvistar med bär och ta hem. Någon som är mer insatt?

Det kvistiga (!) med dessa c-vitaminrika bär är att få loss dem från grenarna. De sitter i kluster längst inne vid grenen och skyddas av elaka taggar som de effektivt döljer. Istället för det mödosamma och smärtsamma arbetet så tar man och lägger kvistarna i en plastpåse och slänger in dem i frysen över natten. Sedan tar man ut den ihopknutna påsen, slänger den i golvet och vips har alla bären släppt från grenen. Visserligen har alla blad släppt också men pillet att plocka bort dem är att föredra framför plåstrade fingrar.

Marmeladen var lekande lätt att göra. Lägg 350 g rensade bär i en gryta med 1 dl vatten. Koka upp och låt sjuda i 5 minuter. Passera bären genom en trådsil, pressa med en sked så det mesta kommer med. Häll tillbaka i grytan och rör ned 250 g syltsocker. Låt koka upp och sjud 2-3 minuter. Häll upp på väl rengjorda och varma burkar. Skruva på locket direkt.

Lyckade recept vill man alltid förbättra. De fantastiska kn*llgoda fyllda och grillade paprikorna gjorde jag exempelvis en riktigt bra kolhydratfattig variant utav. Därifrån var steget inte långt till en helvegetarisk version. Enkel att göra då fyllningen till paprikorna bara behöver mosas ihop.

Skölj 2 burkar kikärtor och låt dem rinna av. Mosa hälften av kikärtorna med  labneh (cirka 3 st golbollsstora ostar) 1 tsk paprikapulver (gärna rökt), 2 msk spiskummin,  2-3 rivna vitlöksklyftor,  1 msk sherry- eller vitvinsvinäger, en pod grönsaksbuljong (eller motsvarande fond), 1,5 tsk harissa, 2 msk tomatpuré och 1 msk japansk soja. När allt är väl blandat mosar du ner resten av kikärtorna utan att det blir helt slätt samt blandar i 2 dl kokt ris. Ta upp grillade, inlagda paprikor* och låt dem rinna av något innan du fyller dem som strutar med färsen. Lägg i en ugnsfast form, häll över passata eller passerade tomater, salta,  peppra och ringla över olivolja. Gratinera i ugn på 200° i en 45 minuter. Servera med sallad och ett gott lantbröd.

*Det går åt många paprikor. De är ofta dyra att köpa i vanliga livsmedelsaffärer men i butiker med sortiment från medelhavet, balkan och mellanöstern brukar man kunna köpa jätteburkar för en spottstyver.

Årets kantarellöverskott gör att man får testa olika sätt att ta tillvara denna läckerhet. Pröva att sylta eller pickla dina kantareller. Väldigt enkelt och så blir det snygga konserver också. Gott som tillbehör till vilt bland annat.

Rensa 1-1,5 liter små, fina kantareller som ska vara hela. Koka upp 1,5 liter vatten med 1,5 tsk salt. Släng ner svampen i vattnet, låt koka upp och häll sedan av vattnet och låt svampen rinna av. Koka en lag av 1 dl ättikssprit 12%, 1,5 dl vatten, 1 dl strösocker, 8-10 vitpepparkorn, 2 hela kryddnejlikor, 1 liten bit kanel, 1 lagerblad, o,5 tsk senapsfrö och 2 skivor färsk ingefära. Lägg ner svampen i lagen och låt sjuda sakta under lock i 30 minuter. Sleva upp svampen i burkar som ska vara väl rengjorda och varma (jag brukar sätta in dem någon minut i mikron med en skvätt vatten). Sila av kryddorna från lagen, koka upp lagen igen och häll över svampen i burkarna. Sätt på locken och ställ svalt och mörkt.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

De här ovanligt lyckade biffarna som gick hem både hos barn och vuxna fick heta ”balkanbiffar” på grund av smaksättningen och råvarornas inköpsställe. Väldigt lättlagade var de också.

Knäck ett ägg i en bunke och blanda det med 2 msk skorpmjöl, 2 tsk milt paprikapulver, en klick harissa och 1 msk oxfond från flaska. Blanda i 600 g färs (jag använde 50/50 kalv och lamm, men ren nöt- eller lammfärs går också bra) och 10-12 hackade svarta oliver. När allt är väl blandat smular du ned 100 g fårost av fetatyp och vänder runt. Forma små biffar, vänd dem i skorpmjöl och stek på strax över medelhög värme.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?