Det måste varit någon gång i början på 1990-talet som jag först smakade en banoffipaj och då var det en wow-upplevelse. Kombinationen av den smuliga, lite salta digestivebottnen, den kraftiga kolakrämen, bananerna och den fluffiga grädden var underbar. Sedan var ju det där med kolakrämen som man gjorde genom att koka en burk kondenserad mjölk. Så himla häftig. Då. Det ett tag sedan jag både åt och lagade denna kaloribomb så nu var det på tiden. Eller som Kära Hustrun sa efter två tuggor: ”Varför gör du den här så sällan? Det är ju jättedumt!”

Googlade lite och fick reda på att rätten komponerades på den engelska restaurangen The Hungry Monk redan 1972 och blev en omedelbar succé. Den fanns kvar på menyn ända tills krogen slog igen för ett halvår sedan. Hemsidan med kokböcker och originalreceptet (som är lite annorlunda än mitt) finns fortfarande kvar.

Sjud 2 oöppnade burkar sötad kondenserad mjölk i en gryta med vatten under lock cirka 3 timmar. (OBS! Se till att burkarna är täckta med vatten hela tiden. De kan explodera och sprida kladdig kolasås i hela köket annars. Om du ändå håller på kan du koka flera burkar, de håller hur länge som helst och är bra att ha till hands). Krossa och smula ett paket (400 g) digestivekex i en plastpåse. Smält 175 g smör, häll ner i smulet i påsen och krama ihop. Platta ut kexblandningen i en pajform (cirka 30 cm) och ställ i kylen en timme. Öppna de avsvalnade burkarna och bred ut kolasmeten på bottnen. Skiva 3 bananer och sprid ut över kolasmeten. Bred ut 3 dl vispad grädde och toppa med hyvlad choklad och lite mandelspån som du rostat i torr stekpanna. Ställ kallt innan servering.

På Bondens Marknad hittade jag för första gången havtorn till salu. Givetvis var jag tvungen att köpa några kvistar. Visserligen växer havtornen vilt utmed stränderna här nere i Skåne men bären är ganska små ännu och jag är inte säker på att att man får klippa kvistar med bär och ta hem. Någon som är mer insatt?

Det kvistiga (!) med dessa c-vitaminrika bär är att få loss dem från grenarna. De sitter i kluster längst inne vid grenen och skyddas av elaka taggar som de effektivt döljer. Istället för det mödosamma och smärtsamma arbetet så tar man och lägger kvistarna i en plastpåse och slänger in dem i frysen över natten. Sedan tar man ut den ihopknutna påsen, slänger den i golvet och vips har alla bären släppt från grenen. Visserligen har alla blad släppt också men pillet att plocka bort dem är att föredra framför plåstrade fingrar.

Marmeladen var lekande lätt att göra. Lägg 350 g rensade bär i en gryta med 1 dl vatten. Koka upp och låt sjuda i 5 minuter. Passera bären genom en trådsil, pressa med en sked så det mesta kommer med. Häll tillbaka i grytan och rör ned 250 g syltsocker. Låt koka upp och sjud 2-3 minuter. Häll upp på väl rengjorda och varma burkar. Skruva på locket direkt.

Lyckade recept vill man alltid förbättra. De fantastiska kn*llgoda fyllda och grillade paprikorna gjorde jag exempelvis en riktigt bra kolhydratfattig variant utav. Därifrån var steget inte långt till en helvegetarisk version. Enkel att göra då fyllningen till paprikorna bara behöver mosas ihop.

Skölj 2 burkar kikärtor och låt dem rinna av. Mosa hälften av kikärtorna med  labneh (cirka 3 st golbollsstora ostar) 1 tsk paprikapulver (gärna rökt), 2 msk spiskummin,  2-3 rivna vitlöksklyftor,  1 msk sherry- eller vitvinsvinäger, en pod grönsaksbuljong (eller motsvarande fond), 1,5 tsk harissa, 2 msk tomatpuré och 1 msk japansk soja. När allt är väl blandat mosar du ner resten av kikärtorna utan att det blir helt slätt samt blandar i 2 dl kokt ris. Ta upp grillade, inlagda paprikor* och låt dem rinna av något innan du fyller dem som strutar med färsen. Lägg i en ugnsfast form, häll över passata eller passerade tomater, salta,  peppra och ringla över olivolja. Gratinera i ugn på 200° i en 45 minuter. Servera med sallad och ett gott lantbröd.

*Det går åt många paprikor. De är ofta dyra att köpa i vanliga livsmedelsaffärer men i butiker med sortiment från medelhavet, balkan och mellanöstern brukar man kunna köpa jätteburkar för en spottstyver.

Årets kantarellöverskott gör att man får testa olika sätt att ta tillvara denna läckerhet. Pröva att sylta eller pickla dina kantareller. Väldigt enkelt och så blir det snygga konserver också. Gott som tillbehör till vilt bland annat.

Rensa 1-1,5 liter små, fina kantareller som ska vara hela. Koka upp 1,5 liter vatten med 1,5 tsk salt. Släng ner svampen i vattnet, låt koka upp och häll sedan av vattnet och låt svampen rinna av. Koka en lag av 1 dl ättikssprit 12%, 1,5 dl vatten, 1 dl strösocker, 8-10 vitpepparkorn, 2 hela kryddnejlikor, 1 liten bit kanel, 1 lagerblad, o,5 tsk senapsfrö och 2 skivor färsk ingefära. Lägg ner svampen i lagen och låt sjuda sakta under lock i 30 minuter. Sleva upp svampen i burkar som ska vara väl rengjorda och varma (jag brukar sätta in dem någon minut i mikron med en skvätt vatten). Sila av kryddorna från lagen, koka upp lagen igen och häll över svampen i burkarna. Sätt på locken och ställ svalt och mörkt.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

De här ovanligt lyckade biffarna som gick hem både hos barn och vuxna fick heta ”balkanbiffar” på grund av smaksättningen och råvarornas inköpsställe. Väldigt lättlagade var de också.

Knäck ett ägg i en bunke och blanda det med 2 msk skorpmjöl, 2 tsk milt paprikapulver, en klick harissa och 1 msk oxfond från flaska. Blanda i 600 g färs (jag använde 50/50 kalv och lamm, men ren nöt- eller lammfärs går också bra) och 10-12 hackade svarta oliver. När allt är väl blandat smular du ned 100 g fårost av fetatyp och vänder runt. Forma små biffar, vänd dem i skorpmjöl och stek på strax över medelhög värme.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

OS och semestrarna är över och allt är tillbaka till ”business as usual”. Det kan man väl fira med att göra en lätt, nyttig och riktigt god rätt av kycklingfärs med lite grekisk inspiration i råvarorna.

Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Koka upp en stor gryta med vatten.

Fräs 400 g kycklingfärs i olivolja tills genomstekt och torr. Slå på ytterligare en skvätt olivolja, sänk värmen och riv ner 2 vitlöksklyftor och skalet från en halv citron. Vänd runt och blanda i 2 dl smetana (crème fraîsche eller matlagningsyoghurt funkar också), 1 pod eller tärning hönsbuljong, 1 klick harissa, 2 msk olivtapenad, lite citronsaft efter smak och smula i en halv bit fetaost (cirka 75 g). Låt sjuda sakta i 5 minuter. Strax innan servering vänder du ner en näve klyftade körsbärstomater och finskuren mild sivripaprika (se bilden) eller liknande.

Släng ner den urkramade zucchinin i det kokande vattnet och låt det ligga där i 30 sekunder och slå sedan av vattnet. Lägg upp på tallrikar, sleva upp såsen och toppa med tomater och paprika.

Prova detta liknande recept med lax och räkor eller peruansk kycklingchili och missa inte Lottas asiatiska kycklingfärs. 

Häromkvällen öppnade vi ett vin som var helt odrickbart. Den märkligt marmeladiga frukten, syntetiska vaniljtonen och illa dolda sötman skulle däremot passa utmärkt som bas till en glasspinne. Sagt och gjort.

Jag saknade isglassformar så det fick bli små kaffemuggar och omrörningspinnar i plast som jag tiggde till mig på kvarterskrogen. Pinnarna var för veka och en platt form på glassen hade passat bättre. Smaken var det dock inget fel på. Massor med djup chokladsmak, måttlig sötma och en intressant smakbrytning från rödvinet.

Sjud 2,5 dl rött vin och 2 msk dadelsirap (vanlig sirap eller honung funkar också) utan lock i 10-15 minuter. Vispa ned 150 g mörk choklad som du hackat. Blanda i 3 dl mjölk och häll i glassformar. Ställ i frys över natten. Klart.

Jag älskar köttfärslimpa. Det är sådan trygg mat och den går att variera smakmässigt med vad man har hemma. Kunde därför inte måtstå att göra en variant på detta recept som i princip är en bacon n’ cheese burger i köttfärslimpeform. Jag la till saltgurka och bytte ut de märkliga, konserverade och friterade lökringarna mot rostad lök. Det blev en oväntat god färslimpa som garanterat går hem hos alla som gillar hamburgare. Vårt 3-åriga och lite matkinkiga barnbarn åt förnöjt med hela ansiktet även om han hoppade över coleslawsalladen vi serverade till.

Knaperstek ett paket bacon och låt fettet rinna av på hushållspapper och smula eller hacka det. Rör ihop 1,5 dl ketchup och 2 msk amerikansk senap (eller dijonsenap). Bland 500 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) med en tredjedel av ketchupblandningen, 150 g riven cheddar (eller annan smakrik ost), 1 dl ströbröd, 2 ägg, 1 hackad saltgurka, 1 dl majonäs, 1 msk worcestershiresås, 1 dl rostad lök, rikligt med nymalen svartpeppar och 0,5 tsk salt. Tryck ner smeten i en avlång form, smeta ut resten av ketchupblandningen ovanpå och skjutsa in i ugnen på 175° i 50 minuter. Innan servering strör du över mer torkad lök och dekorerar med skivad gurka. Njut!

Pröva också den traditionella kötfärslimpan och de luxe-varianten.

Det var ett tag sedan Projekt Carl Butler avslutades så hans recept har med några få undantag lyst med sin frånvaro sedan dess. Men nu är det faktiskt dags igen och det på begäran!

När jag skrev om ”Världens bästa kyckling” efterlystes detta recept från ”Carl Butlers Bästa för IKEA”. Vet inte varför jag förbisett detta. Kanske beroende på den osedvanligt gråbleka bilden eller ingredienslistan som verkade mer än lovligt torftig så när som på de väl tilltagna måttet vitlök. Men som vanligt briljerade Carl med de enkla recepten. Det blev förvånansvärt bra och våra gäster från USA gillade verkligen rätten, särskilt barnen som var svältfödda på vitlök.

För 4 personer: Smält smör i en tjockbottnad gryta eller traktörpanna på strax över medelvärme. Stek i omgångar cirka 1 kilo kycklingbitar med skinn, exempelvis lår, tills de får en fin färg. Ta upp och ställ åt sidan. Sänk temperaturen och klicka i mer smör och lägg i 7-8 fint skivade vitlöksklyftor. Låt vitlöken mysa runt några minuter i smöret utan att ta färg. Lägg ner kyckling igen och vänd i spadet. Smaksätt med 1,5 tsk salt och rejält med svartpeppar samt slå på 2,5 dl vitt vin. Lägg på locket och låt sjuda på svag värme under lock i ungefär 40 minuter. Servera med ris och sallad.

Här hittar du samtliga recept av Carl Butler.

Det är kantarellår i år tydligen. Sanningsenliga vittnesmål berättar om att oskyldiga och ovetande människor gått ut i skogen och kommit ut på andra sidan med fulla korgar och fickor. Svamparna hoppar självmant och aningen aggressivt in i alla tillgängliga kärl och står praktiskt taget i dikesrenarna och ber om lift från skogen. Själv köpte jag en korg på ett halvkilo för 40 kronor på Bornholm. Det var visserligen ekonomiska mycelflyktingar från Vitryssland men ändå.

En kantarellmacka är enklaste sättet att beta av överskottet.  Inga krusiduller men en kul smakbrytning kan man alltid testa. Denna enkla variant är inspirerad av förra årets pastarätt på samma tema.

Smörstek några skivor vitt bröd. Fräs 200 g rivna kantareller i rikligt med smör på medelhög värme. När de börjar mjukna och tappa i volym slänger du i en finhackad schalottenlök. När den smält ned något strör du över en nypa salt, nymald svartpeppar, river över lite parmesan samt skalet av en halv apelsin. Skvätt i lite vispgrädde och hetta upp. Servera genast på brödet.