Den här salladen är perfekt när det är riktigt varmt och man vill ha något svalkande. Perfekt till kryddstarka korvar.
Basen i salladen är vattenmelon som du skär ner i mindre bitar. Skiva rejält med jordgubbar, kärna ur och hacka ett gäng svarta oliver och skiva en liten rödlök. Smula rikligt med fetaost och hacka en näve vardera av färsk mynta och citronmeliss. Dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen, ringla över olivolja, blanda och servera genast.
Det här receptet improviserade jag fram med östra Medelhavets smaker i bakhuvudet. Mycket lättlagat, fantastiskt smakrikt och med de härliga sötsursalta plommonen som jag blev tipsad om på twitter. Serverades med couscous och yoghurtsås. Perfekt sommarmat.
Biffarna: Blanda väl 500 g lamm- eller nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) med 0,5 tsk harissa, 1 riven/pressad vitlöksklyfta, det finrivna skalet av en citron, 2 msk tomatpuré, 1 tsk spiskummin, 1 tsk salt, 1 tsk kanel, 1 dl grekisk yoghurt, 1 msk potatismjöl och en näve vardera av slätbladig persilja och mynta som du hackat. Forma små platta biffar och stek på ganska hög värme i smör tills de får en kraftig stekyta på båda sidor och är genomstekta.
Plommonen: Halvera och kärna ur små plommon. Placera i en ugnsform, strö över salt, dra några rejäla tag med pepparkvarnen och ringla över olivolja. Sätt in i ugn minst 45 minuter på 150°.
Yoghurtsås: Blanda grekisk yoghurt med salt, pressad citron och tomatpuré. Smaka av.
Marimar Torres är syster till den levande vinlegenden Miguel Torres och driver själv den fina vinegendomen Marimar Estate i Kalifornien. Förutom att producera fantastiska viner har hon rykte om sig att laga underbar mat, skapa enastående kombinationer mellan mat och vin samt har gett ut en bok om katalansk matlagning.
Denna bok har jag haft i många år och recepten är verkligen bra. Bäst är nog detta på den klassiska tapasrätten croquetas. Bland alla tapas man får i Spanien brukar detta alltid vara min favorit och följer man detta recept blir det minst lika bra hemma, om inte bättre. Kroketterna kan varieras i det oändliga. Byt ut skinkan och oliverna mot salami, soltorkade tomater, finhackade räkor, rökt lax, färska örter, rökt skinka eller något annat du har hemma.
25-30 stycken: Fräs 2,5 msk vetemjöl i 20 g smör några minuter utan att det tar färg. Vispa i 1 dl mjölk och fortsätt vispa på låg värme ytterligare några minuter tills du har en tjock smet. Ta av kastrullen från värmen. Hacka 75 g lufttorkad skinka, 75 g piementooliver och 3 hårdkokta ägg fint. Blanda ner allt i smeten och ställ in kylskåp när det svalnat i minst 30 minuter. Forma kroketter med två skedar eller med händerna. Vänd dem i vetemjöl, därefter i uppvispat ägg och sist i skorpmjöl. Fritera dem i olja på 160° några minuter i fritös eller i olja i kastull. Servera genast.
Njut till ett glas finosherry.
Jag har alltid hatat recept på glass! Anledningen är att jag fram tills nu inte ägt en glassmaskin. Men igår sprang jag på en för ynka 179 kronor så då fanns inga ursäkter längre.
Slängde in kylelementet i frysen och kollade vad jag hade för ingredienser hemma: en halv liter turkisk yoghurt och en burk lemoncurd (ca 300 g) jag haft i evigheter fick det bli. Blandade ihop de två ingredienserna. Körde ner dem i glassmaskinen enligt instruktionerna. Det blev ljuvligt!
Jag hatar inte glassrecept längre.
När solen tittar fram och temperaturen stiger då hittar många till min blogg då de googlar efter sallader och sommarmat. Jag uppdaterar därför en tidigare bloggpost som samlade de bästa recepten. Oavsett vilket recept du väljer funkar det med ett svalt rosévin. Inte så kinkigt vilket. Det är ju ändå sommar, varmt, semester och vem orkar bry sig?
Vår bostadsrättsförening har en fantastisk gård som blir frodigare för varje år. Vi har en pergola över en av gångarna där vi bland annat planterat några vinrankor som så smått börjar slå ett lummigt tak. Lite väl frodigt visade det sig så jag var tvungen att ta fram sekatören och ansa lite.
När rankorna och de stora vackra bladen låg på marken slog det mig att de borde kunna användas till vinbladsdolmar. Kollade upp lite recept som alla handlade om små mesiga munsbitar med teskedstor fyllning och av konserverade vinblad. Jag ville ha lite rejäla grejer typ som kåldolmar och av färska vinblad. Kombinerade olika recept och fick ihop ett riktigt läckert resultat. Har du en vinstock som växer i din närhet ska du absolut prova. Vi njöt dem till baconlindad halloumi, sallad, ugnsbakade körsbärstomater och gott bröd.
Koka 1,5 dl basmatiris enligt anvisningar på paketet. Plocka minst 15 stora fina vinblad. Skölj dem väl. Koka upp en stor gryta med saltat vatten. Förväll bladen i omgångar 2 minuter åt gången, ta upp dem med hålslev, låt rinna av i ett durkslag. Bred ut bladen på rena kökshanddukar så de torkar lite. Finhacka en liten gul lök och fräs på medelhög värme i olivolja så den mjuknar men inte tar färg. Fräs 250 g lammfärs med löken tills genomstekt. Sänk värmen, riv ned 2 vitlöksklykftor, blanda ned 1 tsk kanel, 1 tsk salt, 1 tsk harissa och fräs ytterligare några minuter. Bland i en näve vardera av mynta, dill och persilja som du finhackat. Mosa ned en kula labneh (eller några matskedar getfärskost) samt blanda i det kokta riset. Lägg 0,5 dl av fyllningen på ett vinblad, vik och rulla ihop. Placera i en gryta som du bottnat med några vinblad. Det blir cirka 12 dolmar. Skiva en citron och läng ovanpå dolmarna. Slå på ett par deciliter olivolja och hett vatten så det knappt täcker. Täck med en tallrik eller tungt lock som tynger ned. Koka upp, lägg på ett lock och sänk värmen så det hela får sjuda sakta i 40 minuter. Låt svalna och servera ljumma eller kalla.
Ibland när jag läser recept kan jag spontant känna att ”det här måste bli jävligt gott”. Så var det när jag läste detta vegetariska recept av Jamie Oliver i Icas kundtidning Buffé.
Även om det tog en mycket dryg halvtimme att laga snarare än angivna och överoptimistiska 15 minuter (även om jag justerade med lite genvägar) så blev det galet gott och över förväntan. Smakintensivt, syrligt, salt, hett, sött och med samspelande och kontrasterande strukturer blev det en perfekt liten rätt som kan serveras ljummen eller kall. Fungerar som ensamrätt för 3-4 personer eller som tillbehör till grillat eller nästan vad som helst. En blivande klassiker i detta hem.
Koka 4 dl quinoa enligt anvisningarna på paketet. Strimla 4-6 salladslökar och en urkärnad röd chilifrukt. Mixa samman dem med en kruka koriander, ett par nävar myntablad, 100 g babyspenat, en rejäl skvätt olivolja, saften från två limefrukter, 1 tsk salt och några kraftiga drag med pepparkvarnen. Låt quinoan ånga av så den blir torr och blanda sedan med den kalla salsan. Lägg upp på ett fat. Strö över en mango (eller prova med cantaloupmelon), en mogen avocado och 100 g fetaost som du tärnat. Ringla över lite naturell yoghurt och klipp över en ask krasse (hoppa över eller ersätt med persilja).
Fransmännen förstår det här med sallad. Beställer man in en sallad så får man en komplett måltid och blir mätt och tillfredställd. Här finns inga bleka, deppiga salladsbufféer med burkmajs, isbergssallad, rivna morötter och blekorangea tomater i klyftor. Här är sallad en konst.
Det har blivit mycket sallad de här veckorna i Frankrike. Med varmt väder och fantastisk råvaror är det ett enkelt val. Dessutom kan jag säga, utan att skryta, att jag är en jäkel på att komponera sallader. Här kommer därför mina råd om hur man gör en sallad utan att ni bett om det.
Basen. Börja med flera sorters bladsallad. Olika färg och struktur. Matig, krispig, späd och besk. Fördela och riv den ganska fint. Det är inte roligt att försöka mula in stora salladsblad. Ta gärna bort den nedre delen på bladen då de ofta är ganska beska. Ruccola är för övrigt ganska överskattat. Skölj ordentligt och kör i salladsslunga. Salladsslungan är ett måste. Kostar runt femtilappen och garanterar en torr och spänstig sallad. Blöt sallad fördärvar allt.
Dressing. En klassisk salladsdressing består av vinäger och olja och olika typer av smaksättning, vanligtvis dijonsenap. Den feta oljan och syrliga vinägern dämpar salladens beska och binder ihop alla smaker. Olivolja ger pepprig, fruktig eller örtig smak. Rapsolja ger nötighet. Rödvinsvinäger gör att salladsbladen slokar snabbt. Använd vitvins- eller sherryvinäger. Alternativ till vinäger är citronsaft eller inkråmet från tomater som du använder i salladen. Fett och syra får du också om du använder yoghurt som bas istället för olja och vinäger. Senapen ger sting och gör dressingen krämig. Om du använder grov dijonsenap blir smaken mindre skarp. Annan smaksättning är salt, peppar, örter, honung, socker, chili eller annat efter smak. Blanda kryddor, salt och smaksättning med vinägern/syran först. Därefter tillsätter du oljan. Använd en vanlig glasburk med skruvlock. Dressingen kan arbetas in med händerna så att den helt täcker, ringlas över eller serveras vid sidan av. Det sistnämnda är att föredra om man vill spara överbliven sallad till nästa dag.
Färg och smak. Tomater, oliver, lök, paprika och andra grönsaker väljer du efter säsong och smak. Hoppa över tomaterna om de är blekorangea och smaklösa. Ta hellre och finriv bra rotsaker. Blanda också i färska örter. Använd också frukter som melon, äpple, apelsin för kontrast. Det är fantastiskt gott att skiva ned jordgubbar i sallad särskilt när de är lite syrliga. Glöm inte färsk eller brynt svamp.
Protein. En sallad behöver inte vara vegetarisk. Det behövs protein. Om man inte nöjer sig med bönor så kan man ha olika typer av ost, lufttorkad skinka, knaperstekt rökt fläsk, tonfisk, lax, tunt skivad stekt fläskfilé, smakrik skivad korv, kokt eller pocherat ägg eller strimlad kyckling. Exempelvis.
Kolhydrater. Krutonger, det vill säga bröd som du torrostar i stekpanna och sen bryner med lite smör eller olivolja ger både struktur och kolhydrater. Kokt skivad potatis eller den stora sortens couscous ger matighet.
Värme. Något som är varmt eller ljummet tillför en trevlig dimension. Att addera det knaperstekta fläsket, ostgratinerad potatis, smörsvängda haricoverts eller varma ägg precis vid servering gör det hela mer till en ”riktig” rätt.
Struktur. Tänk på att de olika komponenterna i salladen ska ge olika munkänsla: krispigt, mjukt, tuggigt, saftigt, knaprigt, lent.
Accenter. Smakrika ingredienser som sardeller, kapris, oliver, valnötter, skarp ost gör salladen spännande men får aldrig ta över – då blir det bara tröttande.
Komponera. Tänk in alla olika delar, balansera utseende, smak, struktur så har du en komplett måltid med hela tallriksmodellen. Lägg upp vackert på ett stort fat.
Idag är det precis fyra år sedan jag postade mitt första inlägg (datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Hipphipphurra!
1808 (ettusenåttahundraåtta) bloggposter har det blivit även om takten dragits ned något det senaste halvåret då jag släppt kravet på minst en uppdatering per dag. Runt 1200 sidvisningar och ungefär hälften så många unika besökare om dagen noterar jag i statistiken. Förvånande men jätteroligt. Det är alla läsare och följare som gör det mödan värt att publicera och dokumentera vad jag lagar, dricker och äter. Tack alla!
Dagen till ära har jag gjort den idiotenkla franska klassikern rödvinsmarinerade jordgubbar (söta och fina från Provence). Passar bra då mitt första recept var jordgubbar i sauternes. Testa detta då du har en slatt rödvin över. Det är sällan ett recept är kortare än en twitteruppdatering.
Ansa och skiva en liter jordgubbar. Strö över 2-3 msk socker och häll över rött vin så det knappt täcker. Ställ i kylen minst två timmar.
Kycklingen i Frankrike liknar verkligen inte den vi hittar hemma i Sverige. Oavsett om man köper den färdiggrillad i snabbköpet eller en frigående lantkyckling direkt från spettet hos uppfödaren på torget så är den smakrikare och köttigare än våra bleka broilers. De kostar mera men det finns det förklaringar till. Idag köpte jag helt vanliga kycklinglår (den övre delen som vi får lårfilé av men som här är med ben och kallas haut cuisse – övre benet) på snabbköpet och de var också fantastiskt bra i grytan jag improviserade. Det blev en lättare variant av coq au vin med lokala ingredienser och passade bra i värmen. Mycket lyckat!
Blanda vetemjöl med lite salt och svartpeppar i en plastpåse. Lägg ner 8 stycken kycklinglårfiléer med skinn (och helst ben) och blanda runt. På medelhög värme fräser du 100 g finstrimlad bacon/kallrökt fläsksida gyllene. Ta upp fläsket och lägg åt sidan. I stekfettet smälter du ned en rejäl klick smör och steker kycklingbitarna på alla sidor så de får fin stekyta. När de är klara vänder du ned cirka 1 dl grovt hackad schalottenlök och 3 krossade vitlöksklyftor och låter fräsa med ett par minuter. Slå på cirka 2,5 dl torrt vitt vin och blanda ned 1 msk dijonsenap, 15 urkärnade svarta oliver, fläsket samt 1 tsk salt och massor med nymald svartpeppar. Koka upp och låt sjuda några minuter. Lägg på locket och låt sjuda minst 30 minuter. Servera med pressad potatis, ris eller couscous.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Utsedd till Sveriges bästa vin- & dryckesblogg 2012 av matbloggspriset.se. Skriver lika mycket om mat.
Okänt webbflöde
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer