Jag har några enkla grundregler jag försöker hålla mig till när jag bloggar om vin. Om det är ett vin jag tycker är bra, som levererar mycket upplevelse i förhållande till priset och som jag själv gärna köper och dricker så hissar jag det. Om vinet är mediokert eller bara ointressant så skriver jag inte om det. Om det är ett riktigt dåligt vin som är en storsäljare eller kommer från en stor och/eller inflytelserik producent så tvekar jag inte att dissa det till allmän varning.

Med detta sagt kommer jag nu att varna för två viner som finns i Systembolagets beställningssortiment och som har ett känt namn associerat till sig. Inte utan att jag så här på juldagen känner mig som en blandning av Grinchen och Scrooge.

Jag blev jätteglad när jag såg att Petter Alexis släppt en finosherry och en tawnyport under sitt eget namn. Petter har visat ett genuint vinintresse genom att framgångsrikt tagit en sommelierexamen och skrivit en bok tillsammans med Alf Tumble. Bland annat. Extra kul därför att han lyfter fram starkviner. Hans portugisiska röda vin är riktigt trevligt och det söta mousserande vinet med hans namn har jag tidigare hissat. Inga vanliga kändisviner med andra ord. Jag hade därför vissa förväntningar när jag beställde ”jullådan” med en flaska av varje.

Lådan anlände med halvflaskan fino och portvinet som kom i en snyggt designad presentask och tappad på en läcker, gammaldags flaska som påminde om en traditionell karaff. Riktigt snyggt. Portvinet ställde jag undan till julens begivenheter men finon kylde jag direkt som den sherryälskare jag är. Sherryflaskan var inte lika elegant presenterad som portvinet. Lite mer åt supermarketsherry. Tyvärr speglade utsidan väldigt väl vinets kvalitet. Eller rättare sagt vinet var sämre än utanverket. Klumpig, rå smak med en besk eftersmak. Kanske den sämsta finon jag provat. Då ska man ta med i beräkningen att den dessutom prismässigt ligger i de övre skiktet. Jag avskrev det hela som ett olycksfall i arbetet.

När lugnet lagt sig på julaftonskvällen så tänkte jag att det var läge att öppna portvinet och smutta lite framför tv:n. Tawny reserve är ju långt ifrån den högsta kvaliteten men kan ändå leverera en bra upplevelse, komplexitet och fina oxiderade toner. Om det är välgjort och från en kvalitetsmedveten producent vill säga. Här hade man tydligen lagt allt på formgivning för i flaskan fanns bara skräp. Enkelt, platt, karamellsött, snudd på syntetiskt och med en kvardröjande bitterhet i den befriande korta eftersmaken. Det var förolämpande dåligt. Snudd på att julstämningen flög all världens väg.

Både portvin och sherry tillhör den typ av klassiska starkviner som byggt sitt rykte på en jämn kvalitet och en hög lägstanivå vilket gör det hela mer förvånande. Jag har svårt att tänka mig att Petter Alexis faktiskt valt ut dessa viner. Jag tror och hoppas att vi helt får skylla på The Wine Team Global AB.

Tröstar mig med en gammal Petter-klassiker med Suzanne Reuter som bonus. Missa inte slutet.

Här kommer mina årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterade och redigerade.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. Otroligt prisvärd och samtidigt elegant är Champagne Pannier ”Exact” Extra Brut som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar precis under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk, elegant och med mycket tydlig mineralkaraktär är 2009 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Denna karaktärsfulla årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger är  40 kronor billigare än årgångslösa standardskumpan Moët & Chandon som du bör undvika. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare i stilen.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett riktigt fynd för 79 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 40 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du vill briljera så kan du alltid sabrera. Både sabel och instruktionsfilm hittar du här.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Här är bubblet du ska köpa istället för det bedrövliga Chapel Hill. Det kostar förvisso 12 kronor mer, men då får du och andra sidan ett välgjort, ekologiskt och riktigt bra vin och slipper den beska eftersmaken. Ingenting att fundera på.

Vilarnau Brut Nature Organic produceras av Vilarnau som jag besökte för några år sedan. Jag har provat deras viner ett antal gånger och slagits av hur rena och eleganta de är. Detta vin, som kommit som nyhet i samtliga butiker, är inget undantag. Frisk syra, lime, citron och en lite fet persikofrukt och fin mousse. Lång, torr och lite stram eftersmak. Vinet har lagrats mer än 18 månader på jästfällningen flaskan, vilket är dubbelt så lång tid som krävs för en cava, och det känns på fylligheten och den brödiga jästtonen. Riktigt läckert och ett fynd!

Det här kan du smutta på under jul-, nyårs- och trettonhelgen och till och med under fattiga januari och februari och känna dig budgetlyxig. Inget mer tankjäst och bittert ungerskt bubbel.

Unna dig ett bra champagneglas så smakar vinet ännu bättre.

Jag vet vad jag ska köpa till mig själv i julklapp; en låda 2013 COYAM.

Det damp ner en pressrelease idag om att släpps 2500 buteljer av chilenska COYAM i det exklusiva sortimentet den 1:e december (artikelnummer 95015). Inte för att jag tycker att prislappen 169 kronor renderar en plats i ett exklusivt sortiment. Däremot är vinet i sig en exklusivitet enligt mig.

Ända sedan jag besökte egendomen har vinet varit en favorit och jag har provat åtskilliga årgångar. Bland annat har jag provat hur vinet efter tolv år fortfarande upplevdes som ungt, så ett par decennier i källaren är inga problem. Med sin koncentrerade stil kan det drickas redan nu för den som är otålig. COYAM är ett vin som är i det absoluta toppskiktet av chilenska viner och som utan problem kan jämföras med många stora viner från andra delar av världen som kostar många gånger mer.

För kalenderbitaren så är vinet en eklektisk blandning av 48% syrah, 24% carmenere, 11% merlot, 10% cabernet sauvignon, 3% mourvedre, 3% malbec, 1% petit verdot.  Vinet har ekfatslagrats i 13 månader i 85% franska fat och 15% amerikanska. 34% av faten var nya, 33% användes för andra gången och 33% för tredje gången.

Men bortse från siffror och produktionsfakta. Det här är ett förbannat bra vin som du ska unna dig ett par flaskor av till julhelgen samt några att gömma undan.

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) EDIT: nu endast 39 kr på återstående 3000 flaskor) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!

Har du ännu inte upptäckt det nya Australien med mineraldriven chardonnay och svala pinot noir så är det hög tid. Det är dags att lyfta blicken och se bortom marmeladig shiraz.

Under den fantastiska resan till Australien så besökte vi bland annat Artisans of the Barossa där producenten Spinifex ingår. Minns inte så mycket(läs ”inget alls”) av dem, förmodligen på grund av en hjärna övermättad av intryck. Häromdagen fick jag chansen att återstifta bekantskapen med ett av deras viner.

2014 Spinifex Papillon är en blandning av grenache och cinsault, två druvor som trivs i det varma och torra klimatet. Av den ljusa färgen och den rödbäriga, generösa men nyanserade doften trodde jag först att det var en pinot noir i kryddig stil med lite drag av beaujolais. Underbart läcker doft där de lite knäckiga inslagen förklarades av grenachen i blandningen. Smaken var lätt, mjuk och mycket frisk med en fräsch rödfruktighet och en nästan mineralstram eftersmak. Snyggt, svalt, elegant och väldigt långt från den traditionella bilden av ett rött vin från Barossa Valley.

Spinifex importeras av Quaffable Wines drivs av Daniel Turpeinen som var på resa i Australien James Busby Travels liksom jag. Det märks. I sortimentet hittar man också Ocean Eight och Oakridge. Jag gissar att fler är på gång. Daniel arbetade tidigare på Johan Lidby Vinhandel som också har ett gäng från den nya australiensiska våren, bland annat Luke Lambert och Timo Mayer som jag träffade i Yarra Valley.

Dags igen för ett riktigt fynd! Denna gång utförsäljning av ett karaktärsfullt syditalienskt vin för en löjlig peng.

2010 Synthesi Aglianico del Vulture kommer från området Basilicata och har vuxit på den slocknade vulkanen Vultures sluttningar. Druvan aglianico brukar kallas ”syditaliens nebbiolo” och de har onekligen likheter, kanske framförallt de stadiga och strama tanninerna. Det här är definitivt inget vin som letar efter kvaliteter som ”lättdrucket”, ”mjukt” och ”inställsamt”.

Den mörkfruktiga, rökiga och kryddiga doften känner man innan man närmat sig glaset och lite närmare hittar man choklad, tobak, ceder och sot. Smaken är uttrycksfull stram, rik och dominerad av friska röda och blå bär, kryddighet, svartpeppar, tobak och läder. Smakrikt, utvecklat och med lång eftersmak med mineralitet. Bra balans mellan fruktighet och de påtagliga tanninerna. Potential att utvecklas 3-4 år till utan problem. Kräver en hårdlagrad ostbit, en mustig vinbaserad gryta eller en halstrad köttbit med en smakrik och syrlig sås. Väl värd 149 kr som ordinariepriset var. Från och med 1/9 slumpas den ut för 69 kronor. SEXTIONIOKRONOR!!!

Man måste beställa ett kolli om 12 buteljer. Denna gång finns det gott om flaskor – hela 700 kollin! Men vänta inte för länge.

För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Det är egentligen obegripligt varför druvan merlot fått ett sådant dåligt rykte. Visst tog den några rejäla rallarsvingar i filmen ”Sideways” men det kan inte vara enda anledningen. Det är nog snarare att den ger viner som kan vara så insmickrande, mjuka och charmiga att somliga ”konnässörer” med obetydligt innehåll i sina liv inte tror att vinerna kan vara seriösa. Sanningen är att merlot ingår i några av världens allra största viner och rundar av kantigheter, ger komplexitet och en doft av jordgubb som gör vinerna lite mer tillgängliga.

På egen hand är de ofta jordgubbssaftiga, mjuka, runda ibland nästan harmlösa. Men det är just därför som druvan ändå är så omåttligt populär bland de stora flertalet konsumenter som dricker ett vin för ögonblicklig njutning snarare än för analys och djupsinnigheter. Det är väl föresten för den egna njutningen vi dricker vin?

I ”världen bästa sortiment” finns vid en snabb räkning endast 17 viner på enbart merlot. Nästan alla skvalpar omkring i lågprissegmentet. Tydligen tror inte vårt monopol heller på merlot.

Fyndvinet denna gång kommer från Darling Cellars från distriktet Darling i Sydafrika. 2013 DC Six Tonner Reserve Merlot kommer från vingårdar som inte konstbevattnas och där vinstockarna är tuktade som fristående buskar, så kallade ”bush vines”. Uttaget är därför mycket lågt vilket antyds i namnet. Resultatet är ett vin med bra koncentration, mycket smak och ett bra uttryck av druvan merlot. Massor av bär som jordgubbar, röda och svarta vinbär, piptobak, espressokaffe, sötlakrits och lite vanilj. Smaken är saftig och mjuk med rik bärighet och en uppfriskande läskande syra. Rent, snyggt, charmigt och saftigt med överraskande längd och viss komplexitet.

Riktigt trevligt! Dessutom prissänkt från 91 kronor till 49 kronor! Kan beställas från den 1/8 i kollin om sex. Det finns tyvärr bara drygt 600 flaskor i lager. Det är bara att hoppas på vinstlott. Jag ska försöka lägga vantarna på tre lådor.

Jag har alltid sagt att italienarna inte kan göra rosé. Det är förstås en grov generalisering, men den ligger inte långt från sanningen. På senare år har dock en uppryckning gjorts och framförallt i Bardolino händer det spännande grejer.

Med det sagt måste jag säga att 2015 Fontanafredda Langhe Rosato är ett attans läckert vin. För en spottstyver får du ett knastertorrt, friskt och rödbärssprittande rosé med mineralitet, citruszest och någon nyans av seriositet. Utan att rodna (?) trippar vinet obekymrat omkring i gränslandet mellan mingelrosé och anständigt matvin. Skulle utan problem klara mig med detta som sommarens enda rosé. Nämnde jag att jag älskar den klassiska etiketten?