Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter denna långa bilfärden från Limari blev det en halv dags ledighet i Santiago. Vad gör man då när man är lite slak av upplevelser och jetlag som inte riktigt vill gå ur kroppen? Säkra kort är bra.

Jag lyckades luska reda på var den där hantverksbyn fanns som jag besökte när jag var i Santiago för över ett decennium sedan. Visste att här fanns bra grejer att ta hem till Kära Hustrun (hittade något fint som inte ska avslöjas här). Ville också återuppleva lugnet och en enkel empanada och en en sval öl i skuggan som senast. Allt var sig likt. Ibland är det trygga och välbekanta helt tillräckligt, även om det är tio år senare och på en annan kontinent.

För kvällens middag blev vi tipsade om ett område som hette Patio Bella Vista där det skulle finnas många trevliga restauranger. När vi kom fram med taxin visade det sig att det var samma kvarter som jag besökte sist och åt drivor av galet bra sashimi. I samma kvarter fick jag också min första negativa upplevelse av det omtalade peruanska köket. Jag har envetet försökt att förstå storheten och själv gjort lyckade försök med ceviche och en rätt på kycklingfärs. Skam den som ger sig! Hittade en restaurang som utgav sig för att servera genuin peruansk mat. När vi satt oss fick jag genast känslan av turistfälla. Beställde på rekommendation något som beskrevs som en peruansk variant på paella med skaldjur, bläckfisk och en massa andra godsaker. Mitt middagssällskap beställde bara en förrätt i form av just en ceviche.  Min rätt kom in och såg lagom munter ut medan cevichen såg ut som en symmfoni av havets frukter plus en kavalkad av olika sorters majs. Min rätt smakade nästan exakt som den billigaste rätten på kinakrogen när jag var ung: stekt ris med räkor, ägg, skinka och kyckling indränkt i soja. Här var det bara mer bäckfisk och skaldjur. Massiv besvikelse. Men jag ger inte upp på grund av lite otur.

Desto större glädje var det att upptäcka att bartendern på vårt lilla hotell var en fena på att skaka ihop en pisco sour. Denna drink som både chilenare och peruaner gör anspråk på som sin baseras på spristsorten pisco som är ett druvdestillat av muscat. Drinken görs på pisco (såklart), lime- eller citronjuice, sockerlag, lite äggvita och några droppar angostura bitter. Smaken är en så där vansinnigt härlig  blandning av sött och surt, med ett krämigt skum på toppen och bara en antydan till bitterhet från den röda accenten som lägger sig som en rodnad under skummet. Det blev två i ljumma kvällen bredvid poolen.

Idag styrs kursen till Casablanca!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Andra dagen i Chile lämnade vi hotellet tidigt för att bege oss norrut till det nordliga Limari. En fem timmar lång bilresa väntade för att komma till besöket hos Tabali! Drygt en timme efter att vi lämnat Santiago så bredde en karg halvöken ut sig. Förutom att Stilla Havet då och då glimmade till, någon dramatisk bergsformation passerade och ny kaktusarter dök upp så var det ett ganska enehanda landskap.

Limari räknas till ett av de svalaste områdena i Chile tack vare närheten till havet, molntäcket som skuggar halva dagen samt på sina ställen en ihållande vind. Betraktar man bara landskapet så tvivlar på att det skulle vara ett svalt område då det är snustorrt, överstrött med kaktusar och nästa bara bebott av getter. Utmed vägarna står små skjul tätt där getost och oliver saluförs. Både oliver och vin är ganska nykomna grödor här. Det platta, öde landskapet, getosten, kaktusarna, oliverna och vinet gör att Limari känns som ett mellanting mellan Grekland och vilda västern. Det är ett litet (knappt 2000 ha), expansivt och ganska ungt vinområde som på senare tid fått mycket fokus framför allt för sina viner av chardonnay med markerad, frisk syra och mineralitet.

Tabali ligger väldigt avlägset i, vad som det verkar, den allra dammigaste och torraste delen av dalen och alldeles intill en gammal indiansk kultplats. Mitt i det platta landskapet där torr stubbåker och kaktusar regerar dyker plötsligt frodiga vingårdar upp och i en dalsänka ligger det moderna och smakfullt eleganta vineriet. Det syns att här har satsats stora summor av den passionerat vinintresserade och förmögne ägaren. Ofta brukar kombinationen av mycket pengar och snygg yta lämna en hel del övrigt att önska när det gäller vinernas kvalitet. Jag kan redan här avslöja att mina fördomar kom  på skam.

Vi möttes av ett ungt och entusiastiskt team av vinmakare, vinodlare och andra. Kunniga, passionerade och fantastiskt trevliga och tillmötesgående. Efter en snabb tur i vineriet som  svalkades endast av ett stort tak och den starka vinden från dalgången fick vi en lunch med smårätter av olika lokala specialiteter, bland annat getosten som var härligt krämig och mild i både syra och arom.

Vi bilades därefter en lång väg ut till vingården Fray Jorge som är den enda i Chile som består helt av en porös kalksten. Vägen var lång och gick rakt ut i ingenstans och i bakhuvudet spelades temat från ”Den onde, den gode och den fule”. När jag började ifrågasätta om det verkligen fanns en vingård i det sönderbrända och kaktusinfekterade landskapet så dök en intensivt grön matta ut sig bakom ett krön. En magnifik vingård på böljande kullar. Konstbevattnad (som nästan alla Chiles vingårdar) med vatten från en reservoir innehållande 5-6 miljoner liter vatten – cirka 4 dagars behov för den 70 ha stora vingården.

Nu blev det vingårdssurfing. Jag och exportchefen stod på jeepens flak, höll oss i ett räcke och flög fram i vinden, den starka solen och parerade svängar och gupp. Härlig frihetskänsla och ett oöverträffat sätt att uppleva vingården! Den vingårdsansvarige Hector Rojas (följ honom på twitter) tog oss bokstavligen in och ner i vingården och visade hur de oympade stockarnas livskraftiga rotsystem arbetade sig djupt ner i det rika och tjocka kalklagret. En riktig fördjupning i vitikultur.

Tillbaka på vinanläggningen vindrufsig, dammig och solbränd var det dags för provning. De tretton uppställda vinerna (alla provningsanteckningar nedan) imponerade överlag. Framförallt de vita vars markerade syra och tydliga mineralitet gav intryck av sälta. Mycket speciellt. Mest karaktärsfulla var inte förvånande Talinay-vinerna av druvor enbart från Fray Jorge. De röda vinerna av syrah var också riktigt bra. Jag gillar stilen som många chilenska syrah-viner har med en kombination av stor fruktighet som påminner om australiensisk shiraz och den aromatiska profilen från södra Frankrike.

Efter provningen installerade vi oss i ett otroligt lyxigt ”gästhus” som låg väl gömt mitt i en olivodling med ett fält av lavendel och en grönskande park. Snabbt dopp i den ljumma poolen (å himmel!) och sedan en sen middag utomhus. Fantastisk mat där rätten med lokal flodkräfta var mest spännande och gav en anledning till etnografisk fördjupning i den svenska kräftskivan. Efter en sista glas vin vid en eld och med den fantastiska stjärnhimlen och vintergatan över oss blev det sköna sängen.

Vaknade till intensivt fågelkvitter och i den svala morgonluften tog jag ett uppfriskande dopp. Härlig frukost med nypressad apelsinjuice och toast med mogen avocado (som smör) med lite olivolja och salt. Himelskt! Därefter dags för fem timmar i bilen igen där denna långa text är skriven. Ett minnesvärt besök väl värt tio timmar i bilen och 36 timmar utan nätuppkoppling.

 2012 Chardonnay Special Reserve. Ljust gul, grön ton. Stor fruktig doft av honungsmelon, mogen citrus, vingummi, liten vaniljton, och en doft av krita. Medelfyllig, mycket hög och frisk syra, nästan spristsig känsla, koncentrerad, slank frukt, citrus, gröna äpplen, lite omogna gröna insla, någon skalbitterhet. LIte kort eftersmak men mycket mineralitet.

2011 Talinay Chardonnay. Mycket ljust gul. Ganska stor citrusdominerad doft med tydlig, kritig mineralitet, lemoncurd, ananaspastiller. Medelfyllig, höga, friska men snyggt polerade toner, mineralitet med övertoner som känns som sälta, mycket fokuserad, koncentrerad och slank citrusfruktighet. Lång, ren, balanserad. Mycket bra och intressant på samma gång. uppskattat pris i Sverige 149 kronor.

2012 Sauvignon Blanc Reserva. Mycket, mycket ljust gulgrön. Ganska liten och enkel doft, frisk, örtigt grön doft, lite päronsplitt. Lätt, torr, mycket frisk, nästan spritsig, grön, citrusfruktig och lite endimensionell fast med ett intressant mineralstramt avslut återigen med lite sälta. På beställningssortiment för 79 kronor. Det är den värd.

2012 Sauvignon Blanc Reserva Especial. Mycket, mycket ljust gulgrön, gränsande till vattenklar. Medelstor doft med viss komplexitet tydlig citruskaraktär, dämpad aromatik, roses lime, mogen citrus, lätt, frisk örtighet, carambole och jasminris. Lätt, mycket torr och frisk med strama, nästan salta mineraldrivna syror, lime, citron, gröna äpplen, omogna krusbär. Snygg, stram och mineralstinn sauvignon blanc med bra längd och fin komplexitet.

2012 Talinay Sauvignon Blanc. Mycket, mycket ljust gulgrön, gränsande till vattenklar. Medelstor doft av citrus, lime, svartvinbärsblad, vita vingummin, liten rökig och kritdominerad karaktär. Torr, lätt, elegant med snygga, friska syror balanserade mot fokuserad citrusfruktighet, krispiga gröna äpplen och återigen den salta mineraltonen. Lång, fokuserad eftersmak. 

2012 Dry Muscat Reserva. Ljust gul. Stor, aromatisk, parfymerad och blommig, vingummin, mango, apelsinblom och en rejäl dos vitpeppar. Lätt, torr, lite oljig munkänsla, mycket fruktig, bra syra och rik frukt och en nästan löjligt tydlig vitpepparkaraktär. Lite kort och något obalanserat.

2011 Pinot Noir Reserva Especial. Ljust hallonröd färg. Ganska liten doft av röda, mogna bär och ett lite dammigt inslag, gröna och något omogna toner, lingondricka och en liten mineralitet. Lätt, mycket frisk, röda bär, tomat/umami-känsla, lite åtstramande ekstruktur, obefintliga tanniner, lite enkel men med en tydlig mineralitet i eftersmaken. Ganska kort smak och lite grönbittert avslut. 

2010 Talinay Pinot Noir. Ljust hallonröd. Medelstor doft med viss komplexitet, nyanserad karaktär av mogna röda bär, viss eldighet, torkade örter, syltade körsbär, mörk choklad och någon jordighet. Medelfyllig, frisk, välstrukturerad med tanningrepp, återhållen rödbärig frukt med fokus, tobak, lakrits och bra längd med mineralitet. Ung och ganska tuff med mycket potential.

2011 Syrah Reserva. Tät blåröd färg. Stor, mörkfruktig kruddig doft av örter, kryddpeppar, rått kött, marmelad, eukalyptus och piptobak. Fyllig, mycket fruktig med väl dolda syror, mjuka men rika och täta tanniner, mogna mörka bär, skogshallon, körsbär, balanserad örtighet och en vira aromatisk efterbeska. Lång och snyggt balanserad med diskreta fat och mineralitet. Riktigt bra syrah som säljs till restauranger för endast 89 kronor!

2010 Syrah Reserva Especial. Tät blåröd färg.  Ganska liten doft, med tät kryddighet, kött, läder, björnbärssylt. Fyllig, mycket frisk, strama tanniner som något döljer stor och fokuserad mörk fruktighet, pepparkryddig och lite rökig tjärton.. Ännu ungt och slutet vin med ek som är lite ointegrerat i eftersmaken.

2009 Tabali Reserva Especial (74% syrah, 14% merlot, 12% cabernet sauvignon). Djupt mörkröd med liten blå nyans. Stor, nyanserad doft med karaktär av charkuterier, läder, dämpad krydighet, oxiderad svarvinbärsgelé. Fyllig, rik och mycket fruktig med koncentrerade jordgubbar, svarta vinbär/cassis, tobak, läder, mocca, mycket välstrukturerad med integrerade syror. Lång, komplex eftersmak med begynnande mognad. Mycket bra! 

2009 Payen (syrah). Tät, djup och blåröd färg. Stor doft av lätt rökiga charkuterier, skinnet av sauccison sec, koncentrerad mör fruktighet, svarta vinbär. Fyllig med rik mörk koncentrerad fruktighet balanserad av förvånansvärt hög syra, polerade tanniner, uppfriskande eukalyptus. Mycket lång, elegant och fokuserad med förvånsvärd lätthet i slutet.

2011 Late Harvest Muscat Reserva. Ljust gul. Ganska stor och pepprig doft med aprikos, persikor, mogna citroner, vita blommor och mandelmassa. Medelfyllig, simmig och söt med frisk syra, lätt aromatisk, citus, gröna äpplen, färska periskor, bra längd och en fint balanserande citrusskalsbeska.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en lååång resa från Köpenhamn via London till Sao Paolo (kaffet var gott i Brasilien) så landade jag slutligen i Santiago. Precis som senaste gången för över ett decennium sedan minns jag kontrasten mellan de mäktiga Anderna och soptipparna man sniffar över för att kunna landa på flyplatsen.

Direkt blev vi upphämtade och skjutsade till stora Concha y Toro för lunch (mmm…ceviche) och provning. Detta är Chiles i särklass största producent och en jätte även med globala mått. Mycket intressant att besöka i ljuset av att jag helt nyligen skrev om storlekens betydelse. Det finns nog ingen svensk som inte druckit ett vin från dem, jag behöver bara nämna Casillero del Diablo.

Av de närmare sjuttio olika vinerna man gör provade vi tolv stycken. Mest imponerade nog de tre vita vinerna med den enkla och överraskande eleganta 2011 Casillero del Diablo Chardonnay i spetsen. De enda skönhetsfläckarna var 2011 Casillero del Diablo Carmenere med en lätt kväljande vanillinton samt ett nytillskott i till casillero-familjen i form av en pinot noir (snälla! Kan vi inte komma överens om att inte göra billig pinot noir?). Tyvärr blev det ingen rundtur på grund av tidsbrist beroende på försenat flyg men det var ändå en bra start på resan.

Strax dags för andra dagen frukost och sedan en mycket lång bilresa upp till det svalare Limari. Här i Santiago ligger temperaturen på över 34° så svalare lantluft kan kännas fint.

Här är ett urval av de bästa vinerna:

2011 Casillero del Diablo Chardonnay. Ljust gul med grönt skimmer. Ren, intensiv doft av mogen citrus, gula och gröna äpllen, fruktkaramell, limezest och med en viss känsla av sauvignon blanc. Lätt till medelfyllig smak med mycket friska syror, citrus, gröna äpplen, omogen citrus och liten örtighet. Snyggt och välgjort i modern sval stil från områdena Casablanca och Limari. Mycket för pengarna.

2011 Trio. Ljust gul med tydliga gröna inslag. Medelstor doft av limezest, citron, mandel, maskrosor, lätt rostade inslag, vanilj, päron och kritig mineralitet. Torr, medelfyllig med friska och läskande syror, gröna krispiga äpplen, citurs och lime, liten aptitretande beska, någon mineralstramhet och diskret ek. Personligt och välgjort vin av druvorna chardonay, pinot blanc och pinot grigio. Många användningsområden.

2011 Marques de Casa Concha Chardonnay. Ljust gyllengul. Stor doft av rostade fat, mogna gula frukter, intensivt fruktig, ananas, rökighet, mineralitet och apelsinblom. Stor eknärvaro i doften. Medelfyllig med mycket höga och friska syror, citronskals beska som fint balanserar den rika fokuserade frukten, intensiv citrusfruktighet. Ambitiöst vin med bra längd och fin ekstruktur. Svalt klimat ger en slank kropp som kontrasterar mot den rika doften.

2011 Trio Merlot Carmenère Cabernet Sauvignon. Djupt röd färg med purpurfärgad kant. Stor, fruktig doft av svarta vinbär, plommon, mörka körsbär, liten eldighet, chilifrukter, örtighet, mynta och ny aromatisk ek. Fylligt och varmfruktigt av söta, mörka bär, pepprig och med mjuka tanniner. Eldig med bra längd. Inte min stil av vin men mycket välgjort i sin publika stil.

Vinerna nedan hör till prestigevinerna och finns förnärvarande inte tillgängliga i dessa årgångar. De är båda ”single varietal blends”, det vill säga att det är blandningar av enbart cabernet sauvignon fast från olika vingårdslägen.

2008 Don Melchior. Djup, tätt rubinröd färg. Stor, komplex, köttig doft av mörka, mogna bär, svarta vinbär, blåbär, läder, nypon, örtighet och lera. Fylligt, intensivt fruktigt av mörka bär men med tydliga örtigt gröna inslag, friska syror, strama men fint polerade tanniner, nypon. Lång komplex och balanserad smak. Ännu outvecklad.

2008 Don Melchior. Djup, tätt rubinröd färg med blå nyans i kanten. Medelstor, komplex men ännu knuten doft, mörka, mogna bär, svarta vinbär, plommon, lite läder och piptobak och mynta. Fylligt, koncentrerat och sammetslent mörk fruktighet, täta men mjuka tanniner, sötlakrits. Mycket lång, balanserad smak med tydlig eftersmak av mynta. Ännu mycket ungt men mycket njutbart. Imponerande vin!.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.

I förrgår skrev jag om fördelarna med stora varumärken när jag hade provat Jacob’s Creek Chardonnay. Idag blev det en liknande infallsvinkel…men med ett annorlunda utfall.

Bonterra Vineyards är en av världens största ekologiska (och delvis biodynamiska) vingårdar och ligger i Mendocino i Kalifornien. De köptes härom året upp tillsammans med Fetzer av den gigantiska chilenska producenten Concha y Toro (som jag av en händelse ska besöka på måndag). Vi pratar alltså verklig big business.

2010 Bonterra Chardonnay är, till skillnad från den australiensiska motsvarigheten, mer ambitiös i sin framtoning med stor och komplex doft och tydlig karaktär av nya, rostade ekfat. Priset är också nästan dubbelt så högt, men där Jacob’s Creek överlevererar i sin stil och prisklass så kör Bonterra i diket med en tung last av ek. Vinet har tidigare årgångar varit mycket bättre, eller så beror det på att toleransen för övertydlig fatlagring blivit mindre.

Medeljupt gul. Stor, komplex doft med viss eldighet, gröna äppelskal, hjortron, apelsin, mogen citron, vingummin, apelsinblom, omogen ananas, liten rostad ton och nybakta vetebullar.  Torr, medelfyllig smak med tydlig ekstruktur, lite klen citrusfruktighet som inte bär upp fathanteringen, markerad ekbeska och och torra fattaniner. Kort smak med en kvardröjande bitterhet och markerad rostad, nästan bränd ton.

Härom dagen följde jag en spännande diskussion mellan vinutbildare på facebook inspirerad av denna intressanta bloggpost. Där diskuterades vikten av att låta studenter prova alla typer av viner. Kanske framför allt att bli bekanta med de stora och kända varumärkena då de står för en så stor del av marknaden.

I diskussionen fördes fördelarna fram som de stora producenterna har; stort urval av druvor, teknisk kunnande, välutbildade vinmakare samt stordriftens ekonomiska fördelar. Även om många av dessa viner är tekniskt korrekta och förhållandevis lågt prissatta så är de också ganska ofta tråkiga och slätstrukna produkter. Undantag finns förstås och i diskussionen nämndes flera gånger australiensiska Jacob’s Creek Chardonnay för 72 kronor som ett exempel på ett vin som i jämförande blindtester ofta höjs högt över sin prisnivå och ibland slår sina vita motsvarigheter från bourgogne på fingrarna.

Nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att prova vinet då det var flera år sedan sist. Köpte en flaska och lät först kollegan blindprova mot en 2009 Pouilly-Fuissé till nästan det tredubbla priset. På doften bedömde han att Jacob’s Creek kom från ett svalare klimat och den vita bourgognen från ett varmt. Smakmässigt var det tvärtom även om det dyrare vinet var fetare i kroppen. Kvalitetsmässigt tyckte han inte att de låg så långt ifrån varandra men att bourgognen ändå var det bättre av vinerna. Jacob’s Creek bedömdes ha ett pris runt 100 kr. När jag själv smakade kunde jag inte annat än att hålla med. Australiensaren är snyggt ihopkommen och ger bra valuta för pengarna.

Ljust gulgrön ton. Medelstor doft av limezest, citronmeliss, citrus, omogen honungsmelon, gula äpplen och en mycket diskret vaniljton. Lätt till medelfyllig smak, torr, frisk med mycket citrus, gröna äpplen, omogen ananas och en fin ekstruktur och antydan till mineralstramhet. Bra balans och längd med ett rent och friskt avslut.

Bret Brothers är de två bröderna Jean-Gui och Jean-Phi Bret som tillsammans driver egendomen Domaine La Soufrandière. Förutom viner från de egna vingårdarna säljer de viner från sin lilla och hårt specialiserade négociantverksamhet. Alla viner är från Macônnais, från en vingård, en odlare och från gamla vinstockar. Druvorna skördas för hand i deras egen regi, vinifieras och lagras i deras egen källare. Det handlar om små volymer på mellan 900 och 4000 buteljer.

Denna Pouilly-Fuissé är det första vin jag provat från bröderna och den lovar mer. Ett av de bättre vinerna från området jag har provat. Mycket ungt men redan njutbart och med uppenbar potential för många år på butelj.

2010 Pouilly-Fuissé Climat La Roche Medeldjupt citrongul. Ganska stor och ung doft men ändå med viss komplexitet med hasselnötter, citronzest, apelsin, gula frukter, vita blommor, mineralrök, krita och ett lite flyktigt inslag. Medelfyllig, torr smak med mycket frisk och läckra syror, rik, mogen och fokuserad citrusfruktighet och gul melon uppstramad av diskret ekstruktur och nästan dammig kritighet och mineral. Ung, balanserad och elegant med lång eftersmak.

Det kan inte tjatas nog om detta: vit bordeaux är sorgligt underskattat och levererar strålande viner till en ganska futtig peng. Skriv ner det och kom ihåg till nästa gång ni handlar hem en flaska vitt.

Senaste exemplet är ett litet släpp av viner som visar på hur galet bra dessa viner passar för lagring.  Två äldre årgångar av Château La Louvière Blanc finns på några butiker för strax under 300 kronor. Det är nästan samma pris som årgång 2008 som alltid finns tillgänglig. Men här pratar vi om 1994 och 1998, två vita viner som närmar sig övre tonåren. Båda makalöst spänstiga och intressanta att prova bredvid varandra. Försök få tag på några flaskor om du kan.

1994 Château La Louvière Blanc. Medeldjup gyllengul färg. Medelstor, ren frisk doft av gul frukt, gula äpplen, nötter, kaffe, färska champinjoner och ett drag av läder. Fyllig, torr, fortfarande mycket frisk smak men med avrundade syror, frisk fruktighet, mogen citrus, passionsfrukt, omogen ananas, nöter, kaffe, tobak, kryddor och en ekstruktur som börjar kika fram bakom en något bleknande frukt. Fortfarande spänstigt, balanserat och förvånansvärt ungdomligt. Lång eftersmak med en något övertydlig ek i avslutet.

1998 Château La Louvière Blanc. Ljust gyllengul med ett litet grönt blänk. Medelstor doft av rökighet, rostat kaffe, lemoncurd, friska gröna örter, citronzest. Medelfylligt, torrt, fruktigt och med en åtstramande mineralitet och snygg ekstruktur, salmiak och  en nästan metallisk efterklang som stannar länge och får saliven att rinna. Snyggt polerad och balanserad med bra längd och ännu några års lagringspotential.

Snyggt, elegant, läckert och bara rent utav njutbar röd bourgogne. Dessutom till ett fullt överkomligt pris. Vinet från Alain Hudelot-Noellat är på etiketten en vanlig, generisk röd bourgogne men i flaska gömmer sig en kvalitet på bra village-nivå. Det är inte många flaskor som är utspridda över landet så försök att lägga vantarna på ett par stycken.

2010 Bourgogne Pinot Noir Hudelot-Noellat. Knappt medeldjup hallonröd färg. Medelstor, öppen och nyanserad doft av mogna, röda och blå lite syltiga bär, apelsin, te, torkade och färska örter och lite piptobak. Medelfyllig, friska syror, ren, mogen och sammetslen röd och bärig frukt, lingon och röda vinbör, liten örtigghet, blodapelsin, mjuka tanniner, mycket bra längd med elegans.

Mina tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner har varit väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stort sett över hela landet så de ska vara lätta att få tag på. Vill du göra något enkelt och billigt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Tjusigt och traditionellt till nyår är hummer och det blir inte mer klassiskt än

Hummer Thermidor

som självklart avnjuts med en klassisk, elegant champagne som

Pol Roger Brut Reserve

Varmrätten är fint nötkött inbakad med smakrika tillbehör nämligen

Biff Wellington

som serveras med ett kraftfullt, fruktigt och smakrikt vin från Priorat

2006 Finca el Puig

Middagen avslutas italienskt med en krämig och rik

Tiramisú

och den njuts med samma vin som desserten är smaksatt med

2008 Ruffino Vin Santo Serelle

Förra årets tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner blev väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen och lämnar tre dessertförslag till samma vin. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stora delar landet så de ska vara hyfsat lätta att få tag på. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i 

En sorts avocadolös räkröra 

som smakar smaskens med eleganta, fruktiga och välgjorda 

Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay

Varmrätten är klassiskt fransk, görs på grytkött, sköter sig självt och blir en mustig 

Boeuf bourguignon 

som njuts med kryddiga, smakrika och ekologiska rhônevinet 

2010 Mas Louise 

Middagen avslutas med en 

Pannkakor, glass och PX 

eller bara vaniljglass med hyvlad mandel som du ringlar över med 

Monteagudo Pedro Ximenez

som också smakar fantastiskt till en 

Julia Childs choklad- & mandelkaka