Detta är en del av redogörelsen från en helg om vinerna från Chile och Argentina tillsammans med Madeleine Stenwreth MW och är en del av Gustibus masterclass-program.

Pinot noir från Chile brukar man koppla till svala Casablanca och traditionellt brukar man beskriva chilensk pinot som  ”leafy” och  ”syltigt”. Idag är kvaliteten mycket högre och området Leyda räknas som kultområde för druvan. Första vinet från Maule är lite ovanligt då det är ett område som inte är särskilt lämpligt för pinot noir.

2010 Oveja Negra Reserva Pinot Noir Reserva  / Chile – Maule (VIA Wines) nr 6017 / 89 kr. Ganska ljus röd färg med liten orange ton. Medelstor, generös, lite kryddig doft, anis och massor med mogen, syltig röd fruktighet av jordgubbar och hallon. Medelfyllig, frisk, ganska fruktig, mogna röda bär, någon syltighet, örter och lite fatkryddighet (kanel). Ganska kort men ren och enkel smak. Bra och trevlig mitt-i-veckan-pinot för pengen.

Nedanstående vin är, liksom rieslingen från Elqui, den första skörden av pinot noir från området.

 2011 Castillo de Molina Pinot Noir  / Chile – Elqui (Viña San Pedro) fatprov. Ganska ljus röd färg med liten blå ton. Medelstor, lite konstgjord doft av fruktkaramell, grön och omogen ton, röda friska bär och en lite stickig ton som nytt läder. Lätt, mycket frisk, syrlig röd bärighet, stram och lite mineralig. Torr och kort eftersmak.

Följande viner levererar mycket bra kvalitet och karaktär för en mycket rimlig peng. Den sista från Leyda påminner mycket om bra pinot från Nya Zealand.

2010 Pinot Noir Reserva Especial  / Chile – Limari Valley (Maycas del Limari) nr 70692 / 99 kr. Medeldjup röd färg med blå ton. Stor, generös, komplex, kryddig ton, mogna röda bär, jordgubbar, blåbär, fataromatisk och ett stråk av euacalyptus. Medelfyllig, mycket frisk, slank frukt av mogna men friska röda bär, snyggt infattad ekstruktur, kryddighet av kanel, anis och örter. Bra längd med balans och liten mineralitet i avslutet. Mycket välgjort och snyggt i prisklassen.

2010 Leyda Single Vineyard ”Las Brisas” Pinot Noir / Chile – Leyda Valley (Viña Leyda) nr 70270 / 99 kr. Medeldjup, rubinröd färg. Stor, sammansatt, ännu outvecklad doft av mogna röda bär, körsbär, aromatiska toner, lite tobak, någon kryddighet. Ganska fyllig, generös frukt, plommon, körsbär, vinbär, lite mossa, snygg liten kryddig fatton. Lång, ren, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

Detta är en del av redogörelsen från en helg om vinerna från Chile och Argentina tillsammans med Madeleine Stenwreth MW och är en del av Gustibus masterclass-program.

Helgens masterclass om Chile och Argentina med Madeleine Stenwreth MW inleddes med att hon berättade om sitt arbete som konsult. Madeleine fungerar som en länk mellan exportchefer, importörer och vinmakarna så att de förhoppningsvis förstår varandras behov, önskningar och möjligheter. Inte alltid det lättaste men mycket lärorikt.

Vi började med lite lättare och aromatiska vita viner. Argentina är inte känt för sina vita viner med undantag för torrontés. Denna druva ger aromatiska, lätta viner med lite avrundad syra som ofta får justeras upp. Oftast enklare viner som inte vinner på lagring.

2011 Vida Organica Torrontés / Argentina – Mendoza (La Agricola S.A.) nr 6587 / 69 kr. Mycket ljust gul med lite trist beige ton. Medelstor, aromatisk, lite jordig, dammig, aprikos, vingummi och någon kryddighet. Lätt, enkel, avrundad syra, ganska neutral men med bra frukt. Ganska kort men ren eftersmak.

2010 Inca Seleccion Torrontés / Argentina – Calchaqui (Viñedos la Rosa) nr 6467 / 87 kr. Ljust gul färg. Medelstor, mycket fruktig, tropisk frukt, citrus, elegant aromatisk ton, örtig och tydlig karaktär av vitpeppar. Medelfyllig, avrundad syra och lätt parfymerad karaktär men dominerat av skalkärvhet. Viss längd men ofokuserad och lite besk eftersmak.

Ytterligare en aromatisk druvsort är riesling som förekommer i Chile. Vinet nedan är en riesling från det nordliga ökendistriktet Elqui. Helt unikt vin då detta fatprov är från den allra första skörden av riesling någonsin från området.

2011 Castillo de Molina Riesling  / Chile – Elqui (Viña San Pedro) fatprov. Ljust, gyllene färg. Ganska liten doft av citrus, lime och gula och gröna äpplen. Medelfyllig, torr, mycket frisk, mogna citrustoner och lite skalkärvhet. Ganska kort smak med kvardröjande syra. Tydliga tecken på ett vin av druvor från unga stockar (2 år).

Ibland kan man tro att familjen Lurton söker världsherravälde. Det finns snart sagt i varje vinproducerande land. Det gör för alla del ingenting då de i allmänhet gör väldigt bra viner. Denna pinot gris från Vale de Uco i Mendoza är inget undantag.

2011 Bodegas Lurton Pinot Gris/ Argentina – Vale de Uco (Bodegas Lurton) nr 6191 / 75 kr. Mycket ljust gul färg med ett mycket lätt rosa anslag. Stor, mycket frisk och fruktig doft av mogna päron, gula äpplen, grape, persika, citrus. Medelfyllig, torr, frisk och fruktig med toner av äpplen, omogen honungsmelon, liten aromatisk ton. Bra längd med fruktig känsla och liten mineralton. Riktigt trevligt!

Trodde du att allt tyskt vin var vitt och halvtorrt? Dags att tänka om. En tredjedel av allt vin som produceras är faktiskt rött. Vi ser nästan aldrig nästan dessa viner här eftersom tyskarna dricker upp det mesta själv. När man provat 2009 Friedrich Becker Spätburgunder förstår man faktiskt varför. Ett vin med mycket karaktär av druvan pinot noir och med tydliga drag av en bra bourgogne. Finns tyvärr bara i mycket begränsat antal i ett fåtal butiker.

Mycket ljust röd färg men en stor, aromatisk doft av peppar, kryddnejlika, kanel, hallon, solmogna jordgubbar, lingon, friska gröna örter och en liten mineralton. Smaken är torr, mycket frisk och läskande syra, slank bärig fruktighet av samma röda bär som i doften, fatkryddighet och en diskret ekstruktur. Lång, fin, elegant och balanserad eftersmak med härlig bärton, kryddighet och tydlig mineralitet. 

J.P. Chenet är en riktig kioskvältare sedan många år på Systembolaget, är det största franska vinvarumärket i världen och blev kända som ”den med den krokiga flaskan” men buteljen har nu sträckt på sig. Med tanke på populariteten och betydlesen på marknaden det är det faktiskt ganska konstigt att jag inte provat något av vinerna. Jag har haft åsikter om vinerna utan att faktiskt ha något på fötter. Skäms på mig!

Nu kom dock tillfället då vinet av pedagogiska skäl ingick i en provning på skolan. Med stor nyfikenhet närmade jag mig 2011 JP Chenet Colombard Sauvignon Blanc vars spretiga doft bestod av lika delar piggelin och tulpanstjälk. Smaken kan enkelt beskrivas som snipig, med elak syra bristfälligt dold med liten restsötma och en kärv bitterhet från hård pressning. Sannerligen ett trist vin som inte kan göra någon glad. Mina förutfattade meningar bekräftades tyvärr.

Vill man ha ett riktigt bra vin i den torra, friska och fruktiga stilen men ändå inte betala för mycket så får man för 12 kronor till den alldeles utmärkta österrikiska 2010 Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken.

Efter flera försök lyckades vi äntligen få Clotilde Davenne till skolan för att presentera sina chabliser och vita bourgogner. Det var väl värt väntan.

Clotilde arbetade under 17 år som vinmakare hos Jean-Marc Brocard och finslipade sina kunskaper och kännedom om vingårdarna i Chablis innan hon startade sin egen verksamhet för knappt tio år sedan. Hennes viner är rena, distinkta, fokuserade och kommer aldrig i kontakt med ek, inte ens på grand cru-nivå vilket annars är mer regel än undantag. Hon strävar att göra viner med så lite påverkan som möjlig och strävar efter att terroir och årgång ska skina igenom. Hon säger själv ”Vin är enkelt. Det är en enkel njutning”. Något att tänka på när man provar vinerna.

Provningen inleddes med ett glas av hennes crémant de bourgogne. På frågan varför hon producerade detta vin svarade hon att hon älskar bubblor och att hon framförallt gör det för sin egen skull. Vinet var elegant med fin rondör och en tydlig mineralton. När bubblorna helt försvunnit var det kvarvarande vinet en riktigt bra vit bourgogne. Därefter provades den lite udda Saint-Bris som till skillnad från annan vit bourgogne framställs av druvorna sauvignon blanc och sauvignon gris. Vi provade årgång 2010 som var något mer aromatisk än 2009:an jag provat tidigare.

Mycket intressant var det att sedan prova flera årgångar av den ”enkla” bourgogne blanc som säljs på Systembolaget för blygsamma 99 kronor. Den aktuella årgången 2010 uppvisade en stor, mycket fruktig doft av gul, mogen frukt, apelsin och ett drag av stjärnanis. Smaken var torr med slank men koncentrerad gul frukt, eleganta, friska syror och lång mineralrik eftersmak. Mycket lovande! När vi sedan provade oss igenom 2009 och 2008 avslöjades mer rökig mineralitet som påminde om ostronskal samt smörighet. Ökad komplexitet och mer avrundade men fortsatt strama syror. Riktigt spännande blev det när vi tog ett skutt till årgång 2004! Stor komplex och mogen doft av gul melon och frukt, apelsin, grape, kryddighet, mineral, rök och ett lite petroleumlikt inslag. Mycket bra fyllighet och koncentartion med en avrundad syra som fortfarande höll upp vinet. Enligt Clotilde så har 2010 liknande potential som 2004. Bara att köpa på sig ett gäng flaskor med andra ord!

Därefter gick vi över till chablis. Den aktuella 2010 Chablis hade en ganska liten doft av vita blommor, citrus, gröna äpplen och en ganska tydlig, rökig mineralton. Torr, mycket frisk syra som balanserades av en koncentrerad, mogen citrusfruktighet. Lång, elegant och stramt balanserad eftersmak. 2010 Chablis 1er Cru Montmains var fortfarande mycket stram och tillbakahållen och ville inte riktigt visa upp sig. Det gjorde istället 2010 Grand Gru Les Preuses som var nästan parfymerad av mimosa, vita blommor, apelsinskal och gröna äpplen samt en distinkt mineralkaraktär av musselskal. Här fanns också en mycket speciell karaktär av risvatten och sake som jag börjat hitta i chabliser på senare tid. Smaken var mycket frisk, koncentrerad, elegant och med en lång och ren mineraldriven eftersmak.

Därefter blev det två årgångar av Chablis Grand Cru Les Clos. 2008 spelade totalt ut 2010 med en stor smörig och mineralstin doft med massor av gul frukt och solmogen citrus. Mycket fyllig och frisk med koncentrerad frukt, stram mineralitet, välstrukturerad och lång balanserad eftersmak. Kvällens bästa vin ansåg de flesta.

Som en extra bonus hade vi sparat en magnum av 1996 Chablis från Jean-Marc Brocard då Clotilde Davenne var vinmakare där. Jag skrev om detta vin för ett år sedan och denna ”enkla” chablis visar hur makalöst väl dessa viner klarar lagring och hur fantastiskt komplexa de kan bli.

Lars Torstenson skriver också om vinerna och ger råd om luftning och dekantering.

Jag har skrivit tidigare om det utmärkta kooperativet La Chablisienne. Efter en ganska imponerande uppställning viner under gårdagens föreläsning om Chablis och Bourgogne har jag anledning att göra det igen. Från den vanliga ”enkla” chablisen fram till grand cru-vinerna uppvisades en ren, distinkt och mineraldriven karaktär parad med fin fruktighet. Särkilt intressant var att prova två viner av olika årgång från samma grand cru-läge; Grenouille.

Vi provade årgång 2004 mot 1997. Den yngre årgången visade i doften upp en tydlig mineralton med mogen, gul frukt och en diskret rostad och lätt fatkryddig ton. Smaken var, trots ett antal år på flaska, fortfarande distinkt frisk i syran, fokuserad i frukten och med en mycket fint integrerad fatkaraktär. Rik och komplex med fin intensitet och lång, balanserad eftersmak med studs i mineraliteten. Jämförelsevis var årgång 1997 mycket utvecklad och generös i doften med smörighet, popcorn, nötter massor med mogen tropisk frukt men med övertoner av lätt rökig mineralitet. Smaken var fyllig och rik med aromer som avspeglade den komplexa doften. Trots sina snart 15 år var vinet spänstigt och friskt med flera goda år kvar att ge.

Det är med flaskmognad som chablis visar upp sin verkliga storhet. Allt för ofta dricks dessa viner på tok för unga och framstår för de fleta som snipiga, tillknäppta och ganska obegripliga. Det är synd, för även en ”vanlig” chablis ger så mycket mer med bara ett par år extra på nacken.

Båda vinerna finns för tillfället på Systembolaget.

Bra bourgogner är ofta, inte alltid, dyra. Därför får man vara glad när man i jobbet får tillfälle att prova några av topparna och jämföra dem.

Strax norr om staden Beaune i Bourgogne ligger kullen Corton med några av de största grand cru-vingårdarna i distriktet. Corton-Charlemagne Grand Cru (uppkallad efter Karl den Store) omfattar lite drygt 50 ha och vinerna härifrån är alltid vita. Jag hittar ofta mycket aromatiska citrusfrukter i doften och mycket kryddighet. Kräver lång tid i flaska för att komma till sin rätt, så vinet nedan är verkligen i sin linda.

2008 Corton-Charlemagne Grand Cru (Louis Jadot) Stor men ung doft av solmogen citrus, pomerans, apelsinskal, tydligt citrusaromatisk ton, en diskret vaniljantydan, lätt fatkryddighet och en anstrykning tobak. Torr, fyllig, mycket frisk smak av distinkta men silkeslena syror, fokuserad gul fruktighet med massor av mogen citrus. Väldigt snyggt balanserad fatstruktur som ger en liten kryddighet i den mycket långa, mineralpräglade och eleganta eftersmaken.

Corton Grand Cru är nästan dubbelt så stort med 95 ha. Detta är den enda grand cru i Côtes du Beaune för röda viner även om det även finns lite vita viner under namnet Corton. Ofta anges vingårdsläget (kallat climat och ses som exempelvis Pougets nedan) vilket är en ovanlighet på grand cru-viner. Jämfört med Corton-Charlemagne upplever jag de röda vinerna som nästan lättviktiga men samtidigt väldigt typiska för röd bourgogne. Även detta röda vin är fortfarande mycket ungt.

2008 Corton Pougets Grand Cru (Louis Jadot) Förvånansvärt ljus hallonröd färg. Stor, ung doft av earl grey-te, örter, friskt hö, röda bär, rönnbär, solmogna jordgubbar och blodapelsin. Medelfyllig, mycket frisk och slank bärig fruktighet av lingon, färska hallon, röda äpplen. Bakom syrorna och den ganska tuffa strävheten döljer sig en smakrikedom som ännu inte kommer fram. Faten känns ännu lite oharmoniska och i eftermaken kommer en tydlig rökighet och stram mineralkänsla.

Efter gårdagens sågning vill jag klargöra en sak: det är inte automatiskt fel att vara stor. Många av de största vinproducenterna i världen har kunskap, resurser och viljan att leverera både bra viner i budgetklass som storartade och komplex viner. Storleken bestämmer inte huruvida man gör bra eller dåliga viner. Det gäller både stora och små.

Världens näst största vinproducent (vem är störst egentligen?) Gallo blir ofta, och med rätta, kritiserad för att de levererar viner av enkel kvalitet och även för sin totala dominans i Kalifornien. Till deras försvar ska sägas att den familjestyrda firman byggt sin verksamhet, från det att förbudstiden upphörde, genom att leverera viner till den stora allmänheten. Därefter har de valt att bygga på sin portfölj med högre kvaliteter. Många producenter gör precis tvärtom. Man får ett kvalitetsrykte och och bygger ett prestigefyllt varumärke. Sedan satsar man på volym och breddar sitt sortiment med enklare viner. Det sistnämnda är enklare, men inte alltid framgångsrikt.

Jag har en favorit bland Gallos viner; Gallo Sonoma County Cabernet Sauvignon. I årgång 2007 får man ett riktigt mulligt kaliforniskt vin med mognad, massor av svarta vinbär, sötlakrits, tobak, lite mynta och syltiga toner i doften. Det finns också ett intressant ”funky” inslag som nästan gör vinet komplext. Smaken är fyllig, fruktig och med mjuka frukt- och fattanniner, mörka bär och syltighet. Mognadstoner, mjuk fatstruktur, tobak, läder och lång smak med bra balans. Väldigt mycket vin för 99 kronor.

[yellow tail] räknas som ett av de mest framgångsrika och största varumärkena inom vinbranschen. Enorma volymer har exporterats från den jättelika anläggningen i Australien sedan lanseringen för lite drygt 10 år sedan. Det sägs att 40% av de australiensiska vinerna som säljs i USA är en [yellow tail].

Jag var med och lanserade [yellow tail] Cabernet-Merlot i Sverige en gång tiden då vinet togs fram speciellt enligt en offertförfrågan från Systembolaget. Det lanserades stort, säljer fortfarande mycket bra och finns i de flesta butiker. Men det är inget jag är stolt över, för det är ett förfärligt vin!

Den påträngande doften osar vanillin och klumpigt syltig frukt. Smaken är totalt ur balans och spretar åt alla håll med låg fruktighet, stickig syra, grova men glesa tanniner och med en högst påtaglig sötma som ska imitera mogen frukt. Sötman är efterhängsen och kletar sig fast i gommen tillsammans med den artificiella vanillintonen. Varningsflagga höjs men vi använder flitigt vinet i utbildningen som ett  exempel på ett vin som sätts samman efter ett recept i industriell skala och som sminkas upp för att  dölja en undermålig råvara.

Vad menar jag då med rubriken ”[yellow tail] – vinet som förändrade mitt liv”? Jo, ungefär samtidigt som vinet lanserades såg jag filmen Mondovino om vinvärldens globalisering. Sedan behövdes det bara en mycket liten knuff för att jag skulle säga upp mig och starta min nya karriär. Det är jag glad för idag.

Har fått hem vinerna som jag köpte när jag var i Rioja i november.

Igår öppnade jag 2007 Baigorri Crianza som jag skrev om här. Redan på plats tyckte jag att alla skulle beställa lådvis av vinet så det kommer in i ordinarie sortimentet. Ibland blir man lite påverkad av miljön och stämningen på plats, men efter att ha provat vinet på hemmaplan så står rekommendationen fast. Absolut njutbart och balanserat, modernt och snyggt. Ett fynd för 129 kronor!

Djup något blåröd färg. Stor och lite eldig doft av mogna, söta röd bär som jordgubbar och mörka körsbär samt kryddiga toner och kanel. Fyllig, rik och koncentrerad med mörk frukt, röda friska bär och eukalyptus. Lång och intensiv smak med fint integrerad ek. Modern crianza med friskhet och elegans.