Det var ett tag sedan Projekt Carl Butler avslutades så hans recept har med några få undantag lyst med sin frånvaro sedan dess. Men nu är det faktiskt dags igen och det på begäran!

När jag skrev om ”Världens bästa kyckling” efterlystes detta recept från ”Carl Butlers Bästa för IKEA”. Vet inte varför jag förbisett detta. Kanske beroende på den osedvanligt gråbleka bilden eller ingredienslistan som verkade mer än lovligt torftig så när som på de väl tilltagna måttet vitlök. Men som vanligt briljerade Carl med de enkla recepten. Det blev förvånansvärt bra och våra gäster från USA gillade verkligen rätten, särskilt barnen som var svältfödda på vitlök.

För 4 personer: Smält smör i en tjockbottnad gryta eller traktörpanna på strax över medelvärme. Stek i omgångar cirka 1 kilo kycklingbitar med skinn, exempelvis lår, tills de får en fin färg. Ta upp och ställ åt sidan. Sänk temperaturen och klicka i mer smör och lägg i 7-8 fint skivade vitlöksklyftor. Låt vitlöken mysa runt några minuter i smöret utan att ta färg. Lägg ner kyckling igen och vänd i spadet. Smaksätt med 1,5 tsk salt och rejält med svartpeppar samt slå på 2,5 dl vitt vin. Lägg på locket och låt sjuda på svag värme under lock i ungefär 40 minuter. Servera med ris och sallad.

Här hittar du samtliga recept av Carl Butler.

Det är kantarellår i år tydligen. Sanningsenliga vittnesmål berättar om att oskyldiga och ovetande människor gått ut i skogen och kommit ut på andra sidan med fulla korgar och fickor. Svamparna hoppar självmant och aningen aggressivt in i alla tillgängliga kärl och står praktiskt taget i dikesrenarna och ber om lift från skogen. Själv köpte jag en korg på ett halvkilo för 40 kronor på Bornholm. Det var visserligen ekonomiska mycelflyktingar från Vitryssland men ändå.

En kantarellmacka är enklaste sättet att beta av överskottet.  Inga krusiduller men en kul smakbrytning kan man alltid testa. Denna enkla variant är inspirerad av förra årets pastarätt på samma tema.

Smörstek några skivor vitt bröd. Fräs 200 g rivna kantareller i rikligt med smör på medelhög värme. När de börjar mjukna och tappa i volym slänger du i en finhackad schalottenlök. När den smält ned något strör du över en nypa salt, nymald svartpeppar, river över lite parmesan samt skalet av en halv apelsin. Skvätt i lite vispgrädde och hetta upp. Servera genast på brödet.

Jag har precis upptäckt Pinterest och är helt uppslukad av alla recept som folk tipsar om. Det är nästan uteslutande amerikanska recept och det är på en gång otroligt intressant, aptit- och skrattretande. Det är inte ofta man sitter och garvar högt när man läser matbloggar.

Just det här receptet far runt som ett virus just nu och omdömena är galet positiva. Jag vet inte om jag skulle kalla det ”världens godaste” eller ”så god att det inte kan beskrivas” men med tanke på de få ingredienserna och enkla tillagningen är resultatet slående bra. Som av en händelse ganska snarlik i ingredienser som laxen härom dagen.

Vispa samman 0,5 dl lönnsirap, 1 dl dijonsenap, 1 msk sherryvinäger (eller annan vinäger) och 0,5 tsk rosmarin. Salta och peppra 500 g kycklinlårfiléer och lägg i en smörad form. Slå över senapssåsen och vänd kycklingen så att den helt täcks. Ställ in i ugn på 200°. Efter cirka 40 minuter är det hela klart.

Receptet dök först upp här men det är detta som snurrar runt på Pinterest.

Jag börjar undra om inte Cook’s Illustrated Cookbook är den enda kokbok man behöver. Samtliga recept jag testat har varit fantastiskt bra och med instruktionerna i ryggen är det lätt att improvisera.

Igår tog jag upp en bit salmalax ur frysen och kollade i kokboken efter laxrecept. Hittade ett som vid första anblick verkade ganska märkligt då det bland annat ingick bourbon, grov senap, vinäger och lönnsirap. Jag utgick ifrån vad jag hade hemma, anpassade receptet lite grand och fick ett riktigt bra resulta; saftig lax och en sötsyrlig, smakrik och pikant sås.

För 3 personer: Skär 2 citroner i skivor och lägg dem i en traktörpanna så att de täcker botten. Vispa samman 3 msk lönnsirap (eller 2 msk vanlig sirap), 2 msk grovkornig fransk senap, 1 msk äppelcidervinäger, 2 msk konjak (annan brandy, calvados eller bourbon går också bra) och en tunt skivad schalottenlök. Häll blandningen över citronerna och addera även 2 dl vatten. Skär 400 g fin, skinnfri laxfilé i jämnstora portionsbitar och placera på citronskivorna. Koka upp, lägg på locket och sänk temperaturen så det bara sjuder sakta. Efter cirka 10 minuter bör laxen vara färdig beroende på storlek. Ta upp laxen tillsammans med citronskivorna och lägg på ett fat och täck med folie. Höj temperaturen och koka ihop skyn tills lite drygt 1 dl återstår. Slå i 1 dl vispgrädde och smaka av med salt (ca 0,5 tsk) och nymalen svartpeppar. Salta och peppar laxen lägg upp på tallrikar (citronen ska inte vara med) och häll såsen över. Jag serverade med kokta, klyftade nypotatis svängda i smör med babyspenat och sockerärtor.

Följ bloggen på Facebook!

Jag är inte den som svänger ihop asiatisk mat bara sådär. Min begåvning ligger inte där om man säger så. Men jag åt så helt galet god mat från den thailändska restaurangen Vieng Thai att jag blev inspirerad att återigen ge mig på ett försök. Helt skjutet från höften blev det riktigt bra.

Skiva och strimla 200 g färskt sidfläsk ganska grovt. Fräs på medelhög värme i lite olja tills de blir väl brynta runt om. Häll av fettet som du sparar till senare.  Slå på 3 msk vinäger, 1 msk soja, 1 msk honung och 1 tsk szechuanpeppar och sänk värmen. Låt sakta puttra ihop tills det blir lite segt och fläsket nästan blir kanderat. Lägg åt sidan.

Förbered grönsakerna. Skölj ett par nävar böngroddar väl. Skiva 2 paprikor fint (blanda gärna färger för utessendets skull). Skär små fina buketter av det yttersta av 2 broccolistånd, lägg i ett durkslag och slå över en liter kokande vatten. Med fingrarna delar du upp ett paket (200 g) udon-nudlar. Skiva 3 vitlöksklyftor mycket fint. Hacka upp ett knippe salladslök eller kinesisk gräslök och hacka ett stånd koriander grovt (gillar du inte koriander kan du hoppa över den). Rör ihop en ”woksås” av 0,5 dl vatten, 3 msk sweet-chili-sås, 2 msk soja, 3 msk fisk- eller ostronsås och 1 msk vinäger. Så här långt kan du förbereda.

I en stor stek- eller wokpanna panna hettar du upp fettet från fläsket. Släng i broccolin och fräs någon minut. Släng ned groddar och parika och fräs ytterligare några minuter under omrörning tills det hela börjar mjukna något. Därefter blandar du ned nudlar och vitlök och fräser ett par minuter innan du slår på såsen och hetter upp det hela. Precis innan servering vänder du ned vårlöken och eventuell koriander. Lägg upp på tallrikar och toppa med fläsket.

För några år sedan när vi bilade runt i Frankrike så blev Kära Hustrun något av en expert på spaghetti carbonara. Närhelst hon kände sig skeptisk gällande maten så lyckades hon på något sätt alltid hitta denna pastaklassiker på menyn. Ofta åt hon faktiskt bättre än jag.

Även om rätten anses vara en riktig klassiker så har den förmodligen inte mer än 60 år på nacken och kan ha skapats när amerikanska matleveranser av bacon och ägg landade i Italien efter kriget. Den här varianten vevade jag ihop när jag upptäckte att receptet saknades på bloggen. Fick tummen upp av hushållets expert.

Till 2 personer: Hetta upp lite olja i en traktörpanna, klipp ner ett paket bacon och fräs gyllene på medelhög temperatur. Slå försiktigt i 1,5 dl torrt, vitt vin och låt sakta sjuda ihop tills det mesta kokat bort. Under tiden sätter du på en stor gryta med saltat vatten till pasta. Vispa ihop 3 äggulor med 1 dl vispgrädde, 1 dl finriven parmesan, 1 dl finriven pecorino, massor med nymald svartpeppar och lite klippt persilja. Koka 250 g spaghetti nästan helt klart, slå av vattnet (spara en kopp kokvatten). Slå pastan över baconet och värm på svag värme under omrörning. Slå över lite pastavatten om det blir torrt. Slå till sist över äggblandningen och rör om så att det precis blir varmt. Servera omedelbart och dra ett par extra tag med pepparkvarnen.

Följ bloggen på Facebook!

Frågan var för man överhudtaget ska göra sig besväret är helt berättigad. Inlagda gurkor i olika varianter är något av de billigaste du kan köpa. Burkar av regementsstorlek kan köpas för några tjugor idag. Att lägga in blir inte billigare, snarare tvärtom. Om det blir godare är en smaksak. Inte är går det snabbt heller. Varför ska man göra det då? För att man kan, för att det är roligt och för att det blir attans snygga burkar. Därför.

Välj ut fina, jämnstora och oskadade inläggningsgurkor (den krokodilknottriga sorten). Tvätta dem rena ordentligt med en svamp eller borste utan att skada. skalet. Stick 4-6 hål i varje gurka med en stoppnål eller liknande. Till 1,5 kg gurkor blandar du en saltlake av 1 liter vatten och 1 dl salt. Lägg gurkorna i en bunke och häll över saltlaken så det täcker och läg en tallrik över så att gurkorna hamnar under ytan. Låt stå i ett dygn.

Häll av saltlaken och låt gurkorna rinna av. I väl rengjorda burkar varvar du gurkor med dillkronor (15-20 st), bitar av 2 röda chilifrukter, skivor av två tumstora bitar av pepparrot samt 2 msk senapsfrön. Koka en lag av 2,5 dl ättika (24%), 2,5 dl socker och 7,5 dl vatten och häll över gurkorna medan den fortfarande är het. Låt vila övertäckta tills nästa dag.

Sila av lagen, koka upp den igen och häll tillbaka över gurkorna. Sätt på locket och vänta en vecka. Förvara svalt så håller gurkorna i månader.

Följ bloggen på Facebook!

Första gången jag stötte på det peruanska köket var när jag besökte Chile för över tio år sedan. Vi blev bjudna till Astrid & Gaston som sades ha lyft fram köket från Peru som ett av de främsta i världen. Vi blev inte särskilt imponerade och fick av andra veta att de inte serverade den genuina maten. Några dagar senare blev vi därför avsläppta i Santiagos lite skummare kvarter och visade till en krog som skulle ha ”the real deal”. Detta visade sig vara en smaklös samling feta, mastiga rätter som alla på olika sätt inkluderade potatis, majs och majonäs. Vi flydde detta kulinariska katastrofområde och hittade istället en sushirestaurang där vi åt drivor av den bästa sashimin jag någonsin smakat.

Ett decennium senare var det alltså dags att försöka sig på peruansk mat igen efter att jag hittat följande recept. Udda ingredienslista men riktigt bra resultat som smakmässigt hamnade någonstans mellan Asien och Mexico. Serverade med krispig sallad, överblivna majstortillas från mina kycklingenchiladas och ugnsbakade körsbärstomater. Nästa gång ska jag addera lite bönor i grytan också.

Recept till 4 personer: Fräs 800 g kycklingfärs i lite matolja tills genomstekt och torrt. Finhacka 2 gula lökar, 5 vitlöksklyftor, 5  jalapeños och blanda ner i färsen tillsammans med 3 tsk spiskummin, 1 tsk malen kryddpeppar, 1 tsk salt och låt fräsa på medelhög värme tills löken börjar mjukna. Blanda ner 4 dl grovhackade rostade och salta jordnötter, 2,5 dl vatten, 1 tärning eller 1,5 msk hönsbuljong, 2,5 dl osötad kondenserad mjölk och 1,5 dl finriven parmesan och låt sjuda upp. Sänk temperaturen, lägg på locket och låt sjuda ihop sakta i en halvtimme. Vid servering strör du över 1 dl grovhackade och urkärnade svarta oliver och 6 hårdkokta ägg skurna i klyftor.

Testa också Lotta Lundgrens asiatiska kycklingfärs.

Följ bloggen på Facebook!

Chicken parmesan eller chicken parmegiano uppfattas i USA som en italiensk rätt men är i själva verket en helamerikansk konstruktion. Fast inspirationen är ju helt klart italiensk med klara kopplingar till piccata milanense. Även om parmesan anges i namnet så ingår alltid mozzarella, har till och med sett recept där man inte har parmesan alls.

För 2 hungriga: Ta 2 kycklingbröst (cirka 400 g), tryck ned med handflatan medan du med en kniv delar bröstbiten horisontalt så du får två tunna skivor. Lägg skivorna en i taget i en plastpåse och banka till dem med en kavel eller kastrull så de blir jämntjocka. Vänd kycklingen i en mjölblandning (2 dl mjöl, 2 tsk salt och rikligt med svartpeppar). Därefter vänder du dem i ett ägg uppvispat med 0,5 dl mjölk, låt äggblandningen rinna av en stund. Sist vänder du i en blandning av 3 dl panko (asiatisk ströbröd) och 2 dl riven parmesan. Låt vila någon minut, vänd hastigt igen i äggsmeten och sist i ost/pankoblandningen. Hetta upp 3 dl majsolja i en traktörpanna eller djup stekpanna (ha ett lock berett om oljan skulle bli överhettad och börja brinna) på medelhög till hög värme. Kolla med ett flarn panko om det börjar fräsa med en gång och ta färg, då är temperaturen bra. Lägg försiktigt ned (akta för stänk) två kycklingbitar och fritera ett par minuter på var sida så den får en djup gyllene färg. Lämna inte oljan obevakad. Ta upp kycklingen och låt rinna av på hushållspapper. Gör likadant med de återstående bitarna. Placera sedan på bakplåtspapper, skiva och fördela en mozzarellaost på kycklingen och skjuts in i ugnen på 200° i ungefär 15 minuter. Under tiden värmer du upp 4-5 dl passata (tomatsås), river ned ett par vitlöksklyftor och precis innan servering klipper du ned rikligt med färsk basilika. Servera kycklingen med såsen och tagliatelle eller min kolhydratsnåla variant*.

*Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Skölj en näve ruccola. Koka upp en stor gryta med vatten. Släng ner den urkramade zucchinin och ruccolan i det kokande vattnet och låt det ligga där i 60 sekunder och slå sedan av vattnet.

Följ bloggen på Facebook!

Efter gårdagens provning fick jag mersmak och begav mig hem för att öppna en juste flaska bordeaux. Till en sådan krävs förstås en fin ryggbiff, råstekt potatis och ugnsbakade tomater och bearnaisesås.

Jag har aldrig lyckat särskilt väl med med denna såsklassiker. Den enda som fått godkännande av såskräsna Kära Hustrun var morotsbearnaisen. Men efter det lyckade resultatet med hollandaisesåsen kände jag att det var dags för ett nytt försök. Tummen upp från juryn.

Sjud 3 msk vitvinsvinäger och 3 msk vatten med 2-3 finhackade schallottenlökar, 15 krossade vitpepparkorn och 1 tsk torkad dragon. Sjud tills drygt en matsked återstår och sila av koncentratet. Sätt en ugnsform med vatten på spisen med två kastruller (ej aluminium, missfärgar tydligen såsen). Lägg i termometern och värm upp vattnet till runt 65°. Justera så att du hittar ett bra läge på reglagen. Skiva ner 250 g smör i den ena kastrullen och 1 msk ihopkokt vinägerblandning, 1 tsk dragon och 3 äggulor i den andra. Vispa gulorna konstant med ett öga på termometern tills konsistensen blir som vaniljkräm. Vispa ner det smälta smöret i en tunn stråle och se hur såsen blir krämig, gul och vacker. Låt inte den vita bottensatsen (proteinet) komma ner i såsen. Blir såsen för tjock droppar du i lite vatten. Servera ljummen.