I veckan har jag i glaset återvänt till Hunter Valley och historiska Tyrrell’s.

Med avgångseleverna i sommelierutbildningen Göteborg provade vi 1998 Tyrrell’s Vat 1. När jag provade den på plats för en dryg månad sedan beskrev jag den så här:

Ljust gyllene. Stor, ännu ung doft av rök, nötter, lemoncurd, nötter, bivax och vita blommor. Komplex. Fyllig, rik och koncentrerad och generös citrusfrukt. Välstrukturerad med toner av lemoncurd, nötighet, fet munkänsla, höga men polerade syror. Mycket lång, elegant, fokuserad eftersmak.

Ett verkligt häftigt vin som med sina sexton år som levererar en stor upplevelse och ungdomlig spänst. Man förstår varför dessa viner förr kallades Hunter Burgundy, likheterna med exempelvis en Meursault är många.

Om fyrahundra kronor är för mycket så kan man få en fin vinupplevelse för dryga hundralappen i  2012 Tyrrell’s Old Winery Verdelho. Druvan verdelho är en doldis i vinvärlden och är väl mest känd (ett väl starkt ord kanske) för att vara en av druvorna vid framställning av madeira. I Australien har den odlats i snart 200 år och verkar trivas bra och ger riktigt intressanta viner. Tyrrell’s variant är inget undantag.

Stor fruktig doft av mogen citrus, lime, lite tropisk frukt och litet aromatiskt/kryddigt inslag. Mycket hög frisk syra som balanseras av en rik fruktighet med karaktär av bakad citron och lime samt en liten sötma. Snyggt balanserad med aptitretande syror och läcker fruktighet. Svårt att inte dricka i stora klunkar. Bör fungera perfekt till skaldjur och ostron.

Båda vinerna ligger i beställningssortimentet.

När var och varannan tv-kock och halvkändis kletar sin nuna och namn på diverse viner som annars skulle vara synnerligen svårsålda så är det befriande med ett riktigt kändisvin.

Nu är kanske inte Andreas Larsson någon kändis för de stora flertalet i Sverige men i vinvärlden är han att betrakta som celebritet. Som första svensk som tagit hem det prestigefyllda världsmästerskapet i sommellerie reser han idag världen runt och håller provningar, föredrag och sitter i juryn i de stora tävlingarna och vinbedömningarna. Han kan sina viner.

Det viner han kan bäst och det område som ligger honom närmast om hjärtat är Bordeaux. Därför är det helt naturligt att han fått blanda 2011 Château Tour Seran från Médoc. Det är klass och karaktär med lite ”edge”. Lite grand som Andreas själv*. Väl värt slanten som knappt motsvarar två odrickbara Morbergare.

Ännu outvecklad och knuten men omisskännlig Medoc-doft med dova toner av mörk kakao, mörka mogna bär, svarta vinbär, sot, blod och inslag av tobak och ceder. Knappt fyllig smak med rik mogen och nästan sötaktig mörk frukt parad med slankare rödfruktighet som ger vinet balans och fräschör. Massor med snyggt polerade tanniner och frisk syra gör vinet njutbart nu men lovar samtidigt att hålla upp det under många år framöver. Mycket snyggt balanserad bordeaux i klassisk kostym men av modernt snitt.

*Disclosure: Jag har precis spenderat två veckor med Andreas i Australien men är petigare med mina bordeauxer än med mitt resesällskap. 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under besöket i Barossa gjordes ett besök hos vingiganten Jacob’s Creek som grundades 1847 av den tyske immigranten Johann Gramp. Precis som nästan jämngamla Penfolds så lyckas Jacob’s Creek att leverera både topp- (även om de inte är på riktigt samma nivå) samt vardagsviner. Jacob’s Creek är lite orättvist betraktat som endast ett lågrpismärke och får ofta stå som representant för de billiga bulkvinerna från Australien.

Vi inledde med ett besök i den legendariska och avlägset belägna vingården Steingarten där vi bjöds på ostron och läcker riesling från vingården framför oss. Därefter fick vi en mycket pedagogisk vinprovning med vinmakaren Rebekah Richardson.  Mest spännande var att få prova deras billigaste viner i Classic-serien. Att en riesling för 75 kronor kan utvecklas på flaska i 12 år är ganska remarkabelt, men så sparar man inte på kvaliteten i vinet utan hämtar det mesta av druvorna från Clare Valley. Även det röda vinet från samma serie hade klarat åtta års lagring fantastiskt väl. Till skillnad från många andra volymproducenter så buteljerar man sina viner helt torra. Classic-serien som många ser ned på är med andra ord en väl bevarad hemlighet där det bakom den oansenliga etiketten döljs potential.

2014 Jacob’s Creek Classic Riesling

Mycket ljust gul. Stor citrusdoft med tydlig apelsinblom, vita blommor, citrus och en antydan till mineralitet. Medlfyllig, fina syror, ren och fokuserad citrusfruktighet, lime, vita blommor, bra längd och en torr lätt mineralanstruken eftersmak. Mycket bra till priset.

2002 Jacob’s Creek Classic Riesling

Medldjupt briljant gul. Stor, rik mogen citrusfruktig, nyanserad petroleum och lime. Medelfyllig, mycket torr med bra fruktighet och bra längd men lite glest slut. Imponerande för ett 12 år gammalt vin som ursprungligen kostar 75 kr.

2012 Jacob’s Creek Classic Shiraz Cabernet Sauvignon

Medeldjupt röd med blå ton. Medelfyllig, mycket frisk med livlig röd frukt och tydlig kryddighet. Ungdomlig, balanserad med snälla tanniner och bra längd för sin stil.

2004 Jacob’s Creek Classic Shiraz Cabernet Sauvignon

Djupt röd med liten brun kant. Ganska stor och kryddig doft av läder, lite torkad frukt, röda bär. Medelfyllig, frisk, stadiga tanniner, njuk men lite uttorkad frukt med bra längd och mycket kryddig och pepprig. Galet välbehållen för ett så billigt vin!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Vi är inte bortskämda med bra cava på Systembolaget. Drygt tio sorter av detta underskattade spanska mousserande vin finns i det ordinarie sortimentet. Importörerna håller det tiodubbla i beställningssortimentet vilket visar att det bör finnas en efterfrågan. Särskilt besvärande är att det enda monopolet tar in i sina butiker är billigare cava under hundralappen. Visserligen representerar flera av dem bra kvalitet till den blygsamma prislappen, men det finns så mycket mer spännande viner att upptäcka om man vågar sig över det magiska strecket.

Nu har det trots allt dykt upp en ny cava, dock åter under 100-lappen. Cava Blanc de Noirs 1+1=3 U Mes U Fan Tres har ett absurt dumt och långt namn (då är ändå ”Reserva Familia” bortplockat) men är modernt förpackad och med mycket karaktär under korken. Med 75% pinot noir så är vinet fylligt, fruktigt och välstrukturerat och efter 36 månader på sin jästfällning har det fått en bred, jästig, smakrik och nötig karaktär med komponenter av citrus, blodapelsin och röda äpplen. Riktigt bra och personligt och en ”mat-cava” som kan stå upp mot många maträtter. Fungerade exempelvis perfekt till rökt vildgåsbröst med rostade nötter, rotfruktssallad och getyoghurt.

Redan för ett par år sedan tipsade jag om löjligt billiga Dão Casal Mor. Årgången 2009 var då ett vin med mognad och i lite rustik men charmig stil.

I veckan har jag två gånger provat vinet med våra sommelierklasser som verkligen tagit vinet till sina hjärtan. Årgång 2012 har en rent utav förförisk doft av röda bär, solmogna smultron och en intressant komplexitet med toner av stallbacke, precis som en riktigt bra beaujolais cru. Likheterna slutar inte där. Den mjuka. lätta och saftiga frukten kompletteras med en lite tuggig och frisk struktur inte helt olik en Morgon. Ärlig, charmig, läskande och med en komplexitet som gör det till ett fantastiskt bra vardags- eller buffévin.

Eleverna häpnade över prislappen på obegripligt låga 56 kronor! Jag sökte upp vinet på Sytembolaget hemsida och noterade då att vinet flyttat över till beställningssortimentet och nu har prislappen 49 kronor! Helt galet. Förmodligen är priset satt för att vinet ska kvala in tillbaka i fasta sortimentet och det finns också på en hel del butiker.

Det är nästan gratis och jag uppmanar er att springa och köpa minst en låda. Finns det inte i butiken så beställ hem det. Själv sitter jag nu och njuter av den läckra doften.

Då och då dimper det ner varuprov i form av vin. Oftast får jag först en förfrågan om jag vill ha ett prov. Gäller det bag-in-box tackar jag konsekvent nej. Är det viner som inte intresserar mig eller som jag misstänker inte håller måttet så avstår jag också. När jag provat dem så skriver jag en bloggpost om vinet är bra och värt att kommentera. Om vinet är mediokert, ointressant eller trist så skriver jag inte alls men ger en kommentar till den som skickat vinet. Jag berättar alltid i bloggposten att jag fått vinet som varuprov. Sådan är min policy.

Får jag en förfrågan om att prova champagne så är min policy att konsekvent tacka ja. Så också i fallet med Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut. Lite kul tyckte jag att det var att få prova denna producent igen då jag för många år sedan en kort tid arbetade med dem med offerter till Systembolaget och gillade vinerna för deras elegans och renhet.

Grande Reserve Brut är snygg, ren, frisk och dominerad av citrus och lime, antydan till brödighet och med en tydlig kritig mineralitet både i doft och smak. Trots att vinet domineras av pinot noir i blenden så känns den mer som en blanc de blanc; frisk, slank, elegant och med en lång mineraltät eftersmak. Samtidigt är den lite insmickrande med en ganska hög dosage (10 g) som dock är väl integrerad.

Det börjar röra på sig för cava. Försäljningen internationellt har gått om champagne och det börjar hända lite smått i utbudet på Systembolaget.

2012 Privat Reserva Brut Nature är absolut inget märkvärdigt vin men tillräckligt bra för att få mig ur min skrivkramp och äntligen prestera en liten bloggpost. Här får du nämligen för ynka 89 kronor en ren, snygg, frisk och knastertorr cava med massor av lime och lite kritig eftersmak. Det är märkligt mycket vin för pengarna när man betänker att vinet är gjort på den traditionella metoden (minst 15 månaders lagring på jästfällningen), helt utan dosage (tillsatts av socker innan buteljering) och dessutom ekologiskt odlat. Med detta alternativ så är det snudd på brottsligt att köpa skräpvinet Chapel Hill för att spara 25 kronor.

Det här kan bli sommarens budgetbubbel. Gillar du stilen ska du också uppgradera och testa Clotilde Davennes crémant de bourgogne.

Igår höll jag en riktigt rolig provning för Munskänkarna i Simrishamn. Man hade bett mig att göra en djupdykning bland roséviner inför sommarsäsongen och att kanske omvända dem som är lite tveksamma till blekröda viner. Det blev en riktigt intressant kväll där de flesta hittade minst ett par nya favoriter.

Torres Santa Digna Estelado Rosé är ett mycket intressant vin som jag skrivit om tidigare. Det är resultatet av ett projekt som Torres Chile drivit för att rädda gamla odlingar av druvan país. En knepig druva som inte lånar sig till vad som helst. Här blir den dock ett otroligt charmigt och fruktigt mousserande vin med citrus, lime och solmogna röda bär. En riktig favorit! (Finns i ett fåtal butiker men har utgått ur ordinarie sortiment, kan beställas till 104 kr)

Clotilde Davenne har under en tid charmat Sverige med sina eleganta bourgogner. Häromdagen släpptes hennes rosé på Systembolaget och den håller samma eleganta stil och presenterar en hög, frisk syra som avslöjar att druvorna har sitt ursprung i trakterna runt Chablis. Silkig, lång smak med massor av syrliga röda bär, örter och med ett stramt mineralavslut.

Provningens billigaste vin blev också ett av de mest uppskattade. 2012 Château de Parenchère Clairet är den mörkare typen av rosa vin som kallas clairet och som är unik för Bordeaux. Huvudsakligen är druvan merlot vilket visar sig i tonerna av mogna jordgubbar som kompletteras med en liten gräddighet. Fylligare, fruktigare men också med en liten strävhet är det här det perfekta picknick- eller buffévinet. Prislappen på 81 kronor är obegriplig.

Provningens dyraste vin kom från de klassiska rosévinsdistriktet Provence och den ansedda producenten Château d’Esclans. 2012 Whispering Angel  charmade med sin blekt rodnande färg, brödiga doft, toner hallon, lime, krita och grön sparris samt med en lång, elegant och lång smak. Den allmänna bedömningen verkade vara att prislappen var orealistisk och att namnet var fånigt.

Med 2012 Tavel Cuvée Royale var vi tillbaka i den mörkare och kraftfullare stilen. Tavel är den enda appellationen som enbart producerar roséviner och vinerna är fylligare, mer strukturerade än andra roséviner och vinner dessutom ofta på ett par års flaskmognad. Jag besökte producenten till detta vin i somras och är imponerad av deras arbete med olika terroir. Detta vin kommer från vingårdar som gränsar mot Châteuneuf-du-Pape och är täckta med samma stora, släta flodstenar. Personligen är jag dock mer förtjust i den lite lättare Les Lauzeraies som fler än jag skrivit upp.

Provningen avslutades med en lite udda fågel; 2012 Aguilares Rosado från Malaga. Med en udda blandning av tempranillo och petit verdot, lagring på franska ekfat och en alkoholhalt på 14% stod vinet ut i sammanhanget. Med stor eldig doft, fyllig, smakrik och fruktig smak med tydliga tanniner och fatstruktur låg den mycket närmare röda viner än de rosa. Imponernade, snyggt gjort, uppskattat på provningen men definitivt inte ”a pool side rosé”.

nr 75262 / 157 kr

Vi är inte bortskämda med ungerska viner i Sverige. Tiden då röda Egri Bikaver var en folkhemsfavorit är långt borta, söt tokajer dricker vi kanske till desserten på bröllop och Systembolaget verkar favorisera de allra billigaste vita vinerna och bedrövligt bubbel. Ungern har så mycket mer att erbjuda och går man till beställningssortimentet så finns det en del att botanisera bland. Från GT Vinimport /Selezione Barbro Guaccero fick jag ett knippe trevliga prover.

Olaszrizling (eller welschriesling/italian riesling) är en udda, grön druva som förekommer i Centraleuropa samt har en särskild plats i mitt hjärta sedan många år. De ger inga stora viner men har ofta en fin ton av äpplen och gråpäron, frisk syra och en nästan tuggig, krispig munkänsla och bra fyllighet när de är som bäst. Det är viner man vill dricka i stora klunkar till smakrik mat. 2012 Pannonhalmi Olaszrizling är inget undantag. Smakrikt, torrt och riktigt trevligt med fina citrussyror, lime, gråpäron, bra koncentration och längd med en tydlig mineralitet. Me like!

Ungern och pinot noir är kanske inte något man brukar koppla ihop, men det finns många bra exempel på lyckade viner av druvan. Däremot ska man inte försöka göra billig pinot noir, det visar sig exempelvis i 2011 IKON Pinot Noir. Vinet är snyggt ljust hallonrött färg men doften är syltig, bränt kryddig med tydlig vaniljton och lite knäckiga toner. Smaken reflekterar doften med en bränd, knäckig, syltig karaktär och här finns också en stälkig ton, en liten bitterhet och tydlig eldighet i den ganska korta smaken. Okej till priset men endimensionellt och mer som en lätt grenache än en pinot noir.

Lite dyrare men ett betydligt bättre exempel är Pannonhalmi Pinot Noir med sin stora, ganska varma och rödbäriga doft med viss komplexitet av örter, kryddighet, ett uns kanel och ett drag av kaffe. Mjukt, friskt, bärigt och nyanserat med smak av jordgubb, hallon, röda äpplen och med tydlig kryddighet från fat och i den långa smaken där det mot slutet kommer ett bränt inslag och en liten udda ton av kaffelikör. Personlig och riktigt bra pinot noir.

Druvan cabernet franc anses av många ge viner av hög kvalitet i Ungern och 2009 IKON Cabernet Franc är ett riktigt bra vin till en spottstyver. Den ännu outvecklade doften som domineras av mörka, lite syltiga bär, kryddighet och sot. Fyllig mycket fruktig smak med silkiga, mogna tanniner, fokuserad mogen bärighet av svarta vinbär, skogshallon, plommon och en liten antydan till tjära och lakrits. Ännu ungt vin med potential. För tankarna både till Loire och högra stranden i Bordeaux där det hade kostat det dubbla.

Söker man vin med mycket karaktär och kvalitet för en liten peng så ska man söka sig till Spanien i allmänhet och Rioja i synnerhet. Detta tål att påpekas igen, särskilt när vi har med en så avskräckande butelj som 2001 Faustino I Gran  Reserva att göra.

Aldrig har väl talesätten ”döm inte hunden efter håren” eller ”döma boken efter omslaget” passat bättre än här. Tar man sig bara bakom den frostade, fejkdammiga buteljen, den pissgula etiketten i frakturstil med rembrandtporträtt och det pråliga guldnätet så döljer sig här ett riktigt fynd.

Många ovana vindrickare grinar kanske lika illa åt den inledande doften som åt förpackningen, den har nämligen en distinkt men flyktig ton av hästtäcke eller stallbacke som inte tilltalar alla. Ser man förbi denna så hittar vi en utvecklad, mogen och komplex doft av läder, vanilj, kryddor, choklad, torkad frukt, friska röda bär och syltiga jordgubbar och körsbär. Det tolv år gamla vinet överraskar med en rik, fyllig smak som är fantastiskt vital med koncentrerad frukt, fina läskande syror, snyggt integrerad ekstruktur. Imponerande balansakt mellan mognad och fräschör och en mycket lång, bred och nyanserad eftersmak. Obegripligt mycket vin för 156 kronor! Häll upp på karaff och göm flaskan.

Finns på nästan alla systembolag. Spring och köp! Om du inte litar på mitt omdöme så kanske ansedda vintidningen Decanter kan övertyga. De utsåg 2001 Faustino I Gran Reserva till ”Wine of the Year 2013”!