Det är inte lätt att hitta snällt prisad röd bourgogne på marknaden. Annat är det med vit bourgogne. Från de södra delarna av området kommer det en strid ström av trevliga, välgjorda chardonnayviner av klassiskt snitt som samtidigt är flirtigt publika. Precis sådana viner man behöver för att förgylla en vardagsmiddag.

2010 Saint-Véran Réserve från den gamla familjefirman Joseph Deshaires kostar precis under hundralappen och är ett skolexempel på dessa viner. Inbjudande doft av gula äpplen, honungsmelon, citrus, apelsinblomma och ett drag av grädde och smörighet. Smaken är torr, mycket frisk med bra fylllighet och frukt som drar åt melon, äpple, omogen ananas och med en hel del citronzest och silkig munkänsla. Ganska lång smak med lite mineralstramt avslut och bara en smekning av ek. 

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det är ovedersägligen ett svampår i år och när kantareller kostar 80 kronor kilot (!) måste jag bara köpa med mig ett kilo hem. Utan att ha en plan slängde jag ut en fråga på twitter om vad jag skulle laga. Tack Jakob för idén att göra en lasagne! Jag sköt från höften och resultatet blev verkligen bra. För svampälskarna räcker lasagnen till fyra om det serveras en sallad till. Skär den i tunna skivor och servera den ljummen som förrätt med någon kall sås så räcker den till 8-10 personer.

Bechamélsås: Smält 75 g smör  i en panna, rör ut 5 msk vetemjöl i smöret och låt fräsa 5 minuter utan att det tar färg. Slå på 7 dl mjölk och sjud samman tills det blir en ganska ”styv” sås. Rör ned ett par deciliter riven parmesan eller pecorino och ställ åt sidan.

Fyllning: Bred ut 2 paket bacon på ett bakplåtspapper och släng in i ugnen på 200° och låt gå tills knaprigt. Grovhacka 300 g champinjoner och fräs  i torr stekpanna så att det mesta av vattnet dunstar bort och svampen börjar få färg. Släng nu ner en halv hackad gul lök, en stor klick smör och gärna lite av baconfettet och fräs tills svampen börjar bli gyllene. Släng nu ner finhackad 300 g kantareller som du rivit i mindre bitar. Fräs till kantarellerna mjuknar. Dra ordentliga tag med svartpepparkvarnen, blanda ner baconet som du hackat grovt, hacka ner en kvist färsk rosmarin, riv ner skalet av en apelsin samt pressa över ett par matskedar apelsinsaft. Blanda i all bechamélsås utom två deciliter. Smaka av fyllningen med salt och peppar och rör slutligen ut ett ägg i fyllningen.

Montering: Den sparade såsen spär du ut med 1 dl mjölk och värmer upp. Klä en avlång sockerkaksform med bakplåtspapper som du smörar lätt. Bottna formen med lite av såsen, täck bottnen med två lasagneplattor och bred ut en fjärdedel av fyllningen. Lägg på ytterligare två lasagneplattor och så vidare. Avsluta med ett lager plattor, resten av den utspädda såsen och riv över mer parmesan/pecorino. Grädda på 200° i 45 minuter. Låt svalna i en halvtimme innan du med hjälp av bakplåtspappret lyfter upp lasagnen ur formen och skär fina skivor.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det här lite udda, bubblande, österrikiska vinet hittade jag bland de  mousserande vinerna häromdagen. 2010 Rosé Secco Biokult anges av Systembolaget komma från en ekologisk producentgrupp med namnet Biokult men vid närmare efterforskning ser det ut som om det är Meinklang som ligger bakom. Hittar ingen uppgift om vare sig druvsorter eller tillverkningsmetos.

Både etikett och vinets färg signalerar sommarfräsch lätthet och korken är på traditionellt sätt säkrad med snörning. Det doftar enkelt av citrus, smultron och hallonsoda. Smaken är lätt med någon sötma, avrundad syra, lätt mousserande, milda citrustoner och återigen förs tankarna till barndomens hallonsoda. En enkel, munter, okomplicerad och lättglömd bagatell.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?

Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

De här ovanligt lyckade biffarna som gick hem både hos barn och vuxna fick heta ”balkanbiffar” på grund av smaksättningen och råvarornas inköpsställe. Väldigt lättlagade var de också.

Knäck ett ägg i en bunke och blanda det med 2 msk skorpmjöl, 2 tsk milt paprikapulver, en klick harissa och 1 msk oxfond från flaska. Blanda i 600 g färs (jag använde 50/50 kalv och lamm, men ren nöt- eller lammfärs går också bra) och 10-12 hackade svarta oliver. När allt är väl blandat smular du ned 100 g fårost av fetatyp och vänder runt. Forma små biffar, vänd dem i skorpmjöl och stek på strax över medelhög värme.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag bara älskade Kung Fu Girl Riesling från Charles Smith Wines i Washington. Så mycket så att jag inte kan ha vinet hemma. Det dricks ofelbart omedelbart upp. Därför gick det inte att motstå 2010 Boom Boom! Syrah från samma producent och område när jag hittade den på hyllan på Systembolaget. Jag ville också ge syrah från Washington en andra chans efter det katastrofala bottennappet som fick bli bas i en choklad- och rödvinsglass.

Kanske hade jag för höga förväntningar för det här var inte något särskilt roligt vin. Klumpig och övermogen frukt och på tok för mycket vanilj. Syrah och shiraz är ju samma druva men de olika benämningarna används idag ofta som ett sätt att signalera stil. ”Syrah” brukar ange en mer aromatisk, kryddig och lättare stil medan ”shiraz” sätts på viner med rikare frukt och mjukare struktur. Det här är definitivt ingen syrah. Stilen har säkert sina anhängare, men det här är ett vin som inte tilltalar mig.

Djup, blåröd färg. Stor, syltig doft, kokta blå bär, mörk kakao, vitpeppar och tydlig vaniljton och ett drag av fet jord och tomatblast. Medelfyllig, ganska mjuk smak av syltiga, mogna, söta mörka bär, liten rökighet och en lätt kladdig och påträngande vanillinton. En ganska tröttsam och stum karaktär men med frisk och livlig syra som avstyr en total dikeskörning.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Barone Ricasoli är Italiens äldsta vinproducent med en snart 900-årig historia. Familjen är dessutom en av de främsta och mest pålitliga firmorna i Toskana.

Deras chianti classico Brolio är en trotjänare på utbildningen där den i olika sammanhang får representera fylliga, kraftfulla och strama viner med mycket strävhet. Mycket vin för 115 kronor. Även Rocca Guicciarda som är en av deras chianti classico riserva har jag skrivit positivt om tidigare. Att det nu även finns en alldeles vanlig, enkel chianti med namnet Chianti del Barone Ricasoli hade jag missat. Rak, enkel, saftig, frisk och bärig chinati som gjord till det kallskurna, pizzan, buffén eller…ja…det mesta. Inga kanter, ingen störande ek. Bara okomplicerat och trevligt.

Ganska ljus, rubinröd färg. Ganska liten och enkel doft av röda körsbär, torkade örter och ett drag av salmiak. Medelfyllig, bärig, mjuk och mycket frisk smak av röda körsbär, röda vinbär, lakrits, örter. Ganska lång eftersmak med bra balans och en liten åtstramande kärvhet.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Idag för hundra år sedan, den 15 augusti 1912, föddes Julia Child. En gigant och folkbildare inom matlagningen som du kan läsa mer om i denna utmärkta artikel. Själv visste jag inte så mycket om henne innan jag såg filmen Julie & Julia.

Efter filmen plockade jag fram ”Det goda franska köket” och började utforska hennes recept. De är otroligt detaljerade och sträcker sig ofta över flera sidor. Idag verkar de daterade men när de skrevs var de revolutionerande då de flesta kokböcker var skrivna för kokerskor med vana och utbildning och som hade beurre blanc och majonäsvispning i ryggraden. Hennes recept på boeuf bourguignone är lite kämpigt att ta sig igenom men väl värt besväret och är än idag det mest lästa på bloggen alla kategorier.

Julia var även en stor vinälskare med en förkärlek till Bordeaux. Framför allt älskade hon söta Château d’Yquem och de röda Château Palmer, Château Lafite och Ausone. Men även vit bourgogne var hon svag och sa en gång “I would happily die with a bottle of white Burgundy in my mouth.”

Hedra Julia på fördelsedagen genom att bli lagom berusad på ett gott vin, banka skiten ur en kyckling och laga mat på franska.

• Julia Childs berömda boeuf bourguignone i orginaltext
• Bourguignone-receptet i en lättöverskådlig version
• Julias coq au vin är en annan klassiker
• Ratatouille är en sydfransk, vegetarisk grönsaksgryta
• Jambon persillé är liksom ovanstående ett recept från Bourgogne
• Hummer thermidor är ett måste till nyårsafton
• Receptet på porc à catalane tog jag mig lite friheter med
• Julias choklad- och mandelkaka är ljuvlig och ganska lättlagad.

Bon appétit!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

OS och semestrarna är över och allt är tillbaka till ”business as usual”. Det kan man väl fira med att göra en lätt, nyttig och riktigt god rätt av kycklingfärs med lite grekisk inspiration i råvarorna.

Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Koka upp en stor gryta med vatten.

Fräs 400 g kycklingfärs i olivolja tills genomstekt och torr. Slå på ytterligare en skvätt olivolja, sänk värmen och riv ner 2 vitlöksklyftor och skalet från en halv citron. Vänd runt och blanda i 2 dl smetana (crème fraîsche eller matlagningsyoghurt funkar också), 1 pod eller tärning hönsbuljong, 1 klick harissa, 2 msk olivtapenad, lite citronsaft efter smak och smula i en halv bit fetaost (cirka 75 g). Låt sjuda sakta i 5 minuter. Strax innan servering vänder du ner en näve klyftade körsbärstomater och finskuren mild sivripaprika (se bilden) eller liknande.

Släng ner den urkramade zucchinin i det kokande vattnet och låt det ligga där i 30 sekunder och slå sedan av vattnet. Lägg upp på tallrikar, sleva upp såsen och toppa med tomater och paprika.

Prova detta liknande recept med lax och räkor eller peruansk kycklingchili och missa inte Lottas asiatiska kycklingfärs. 

Jag har hållit mig utanför den uppskrivna vågen av kändisviner och faktiskt inte provat något av dem. Per Moberg, Tomas Ledin, Kent, Motörhead och även Kiss är några av dem som lanserat viner. Att Kiss även satt sitt namn på ett öl hade jag faktiskt missat. Var tvungen att prova.

Kiss Destroyer lanseras som ”The hottest beer in the World” och bryggs av Krönleins även om det inte framgår av etiketten. Lever det upp till sitt tuffa namn, fräcka etikett och kaxiga devis? Nej är det enkla svaret. Det är en snäll, harmlös lager med väldresserad beska och lättglömd eftersmak. Smakmässigt hade det passat lika bra med Wizex på etiketten. Visst funkar den som en kall törstsläckare direkt ur flaskan men det är också allt. Jag fick verkligen kämpa för att inte skriva en putslustig rubrik. Men jag gissar att ni lätt kan föreställa er hur mina tankar gick.

Jag tycker det hade varit mycket mer passande om Kiss satt sitt namn på en riktigt billig gin som dricks kall ur flaska gömd i en brun papperspåse.