Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagarna på australienresan är intensiva. Nya hotell mest varje natt, avfärd runt åtta på morgonen och tillbaka med lite tur vid elva. Enda chansen till lite skrivtid är på längre bussresor och om jag, som idag drar in på en timmes sömn och går upp tidigt. Vi är på dag sju av fjorton och ligger efter med bloggandet och får lämna en del av upplevelserna från Victoria till senare.

På den sjunde dagen vilade vi inte utan ägnade den åt Mornington Peninsula cirka 90 minuters bilfärd söder om Melbourne. Närheten till storstaden och de långa stränderna gör detta till ett populärt semesterparadis och plats för många och dyra sommarvillor. Marken är därför den dyraste i hela Australien. Trots det har det sedan den trevande starten med vinodling för drygt 25 år sedan planterats runt 1000 hektar vin. Det finns idag runt sextio vinmakare i området så de mesta är mycket småskaligt. Man är bland Australiens minsta och yngsta regioner. Mornington är en mycket långsmal halvö som omges av vatten på tre sidor och har en bergås utmed sin sträckning. Man har tack vare detta ett utpräglat maritimt klimat med svalkande havsbrisar från tre riktningar, ett intensivt ljus, vingårdar med varierande altitud och aspekter samt varierande jordmåner. Ett eldorado av olika terroir på en mycket liten yta.

På  vinegendomen Kooyong mötte vi Sandro Mosele som är en vinmakare med vetenskaplig syn på vinodling men som inte gör tekniska viner för den sakens skull. Det handlar om respekt för druvans växtplats, ekologisk odling och med så lite inblandning i  processen som möjligt låta denna lysa igenom. Han är också en av pionjärerna i området och har fungerat som mentor för de flesta av vinmakarna i området.

Vi besökte vingården Ferrous med sin järnrika jord och provade där vinet 2012 Ferrous Pinot Noir (ett av de bästa vinerna på resan, se nedan) medan vi diskuterade mineralitet och terroir och vad det egentligen handlade om. Vi fick också en tur genom vinerit där man installerat betongtankar. Betong ger en jämnare värme men bidrar också med karaktär. Tankarna på Kooyong är inte behandlade på insidan med neutral beläggning och påverkar därför smaken. Sandro berättade att hans tankar hämtats från Frankrike där de har ett speciellt recept på betongblandningen vilket gör att smaken skiljer från viner som legat på tankar av australisk betong. Tanken slog mig att man alltså kan prata om ”betongterroir”. Kom ihåg var ni läste det först.

Vi begav oss därefter till mycket eleganta och arkitektoniskt imponerande egendomen Port Philip Estate som Kooyong tillhör. Här fick vi en liten masterclass kring Morningtons viner och klimat av Sandro. Det stod klart att det finns mycket likheter med Oregon i USA som också fokuserar på pinot noir, chardonnay och pinot gris i den ordningen.

Mycket intressant provning med jämförelser mellan olika terroir och årgångar. Kooyong imponerade stort och även några av Port Philips viner. Båda saknar svensk importör.

2013 Beurrot by Kooyoung
Ljust gul. Stor, ren doft dominerad av citrus, vita blommor, omogen persika och liten mineralitet. Lätt, frisk mycket slank frukt dominerad av friska gula äpplen, vit persika. Bra längd med mineraligt avslut. Sval och något blek.

2013 Clonale by Kooyoung
Ljust citrongul. Stor fruktig doft av mogen citrus, galiamelon, apelsinblomma och lite mineralitet. Lätt, fruktig och mycket frisk med snyggt polerade syror, gröna och gula äpplen, omogen persika. Mycket lång fokuserad och fruktig smak med fin klingande syra och mineralitet i avslutet. Storartad.

2012 Port Philip Estate Red Hill Chardonnay
Ljust citrusgul. Medelstor, fruktig med karaktär av mogen gul frukt, honungsmelon, persika, vita blommor, acacia, lemoncurd. Medelfyllig, mycket friska men fokuserade och balanserade syror, fokuserad sval gul frukt, mogen lime, vit persika. Fantastiskt elegant, fokuserad och syraorienterad chardonnay med integrerad fatkaraktär som knappt antyds med lång eftersmak och mineraligt avslut. Mycket bra.

2012 Kooyong Faultline Chardonnay
Ljust gul. Medelstor, lite rökig, citrusdominerad, gröna äpplen, vita blommor. Lätt, mycket frisk, grönfruktig, lime, citrus, gröna åpplen. Saknar lite koncentration men har bra längd och mineralitet.

2008 Kooyong Faultline Chardonnay
Ljust gul med görna inslag. Stor, rökig utvecklad doft med gul frukt, någon nötig, lätt blommigt parfymerad och nyanserad med många lager. Lätt till medelfyllig, mycket friska polerade syror, bred utvecklad smak med en ekkaraktär som tittar fram, lång och nästan vibrerande eftersmak med en liten bitterhet.

2012 Port Philip Estate Red Hill Pinot Noir
Mycket ljust röd. Medelstor bäraromatisk doft av hallon, jordgubb, smultron och röda äpplen med lite parfymerad ton och örtighet och lite ceder. Lätt, frisk, bärigt fruktig och lite tuggig frukt som fyller munnen, tydlig örtighet, liten ekstruktur. Bra längd med mineralitet.

2012 Port Philip Estate Balnarring Pinot Noir
Ljust röd. Medelstor doft med yppig men frisk röd bärighet av hallon och röda vinbär, lite parfymerad. Medelfyllig, frisk, mycket fruktig med fokuserad och sammetslen frukt som balanseras av tanninstruktur längre bak i munnen. Lång smak och mjuk och strukturerad på samma gång. Mycket bra!

2012 Massale by Kooyong
Ljust röd. Medelstor, nyanserad och lätt parfymerad med smultron, hallon och en lite funky ton. Lätt till medelfyllig, friska röda bär, mjuka tanniner, lite gröna örtiga inslag, ungdomlig och fortfarande lite kantig men med bra längd.

2012 Kooyong Meres Pinot Noir
Ljust röd med lite orange kant. Stor, nyanserad och ganska rik doft av solvarma röda bär, hallon, smultron och en liten ton av anis. Medelfyllig, mycket frisk, fokuserad mogen, sammetslen röd fruktighet, anis, lakrits, tuggig frukt väldisponerade tanniner. Lätt, luftig, välstrukturerad, lång elegant eftersmak med mineralitet.

2012 Kooyong Haven Pinot Noir.
Ljust röd. Medelstor, mycket nyanserad doft med komplexitet av kryddor, blyg röd bärighet, blommor och ceder. Medelfyllig, rik tuggig fruktighet, frisk, välstrukturerad med kraft i eftersmaken och bra längd med tydlig mineralitet.

2012 Kooyong Ferrous Pinot Noir
Ljust röd. Medelstor doft av röda mogna bär, jordgubbar, kanel, kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk, elegant, transparent röd frukt, nästan omärkliga men i högsta grad närvarande, nyanserad, mycket lång och markerad mineralitet. Elegant och fullständigt njutbar.

2009 Kooyong Meres Pinot Noir
Medel röd med orange kant. Stor, utvecklad, animalisk, svamp, läder, jordgubbsmarmelad, mycket kryddig, lite eldig. Fyllig, frisk, mycket mjuk, rik något syltig men ändå fräsch frukt av körsbär och övermogna jordgubbar, kryddig, svamp, läder. Bra längd men lite baktung.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under tisdagen sökte vi oss genom Victoria till Campbells i de gamla guldgrävartrakterna i Rutherglen. Här utvecklades under andra halvan av 1800-talet en blomstrande vinindustri som levde gott på de rikedomar som vaskades fram. Vinerna exporterades även i stor omfattning till Europa. Det varma klimatet lämpade sig väl för att producera den vinstil som då var dominerande; söta starkviner.

Australien har tre unika och klassiska vinstilar: Sparkling Shiraz, Hunter Valley Semillon och Rutherglen Muscats

Rutherglen Muscat är ett vin som kan sägas vara en hybrid mellan världens stora starkviner. Den tillverkas som portvin, det vill säga kort jäsning innan tillsats av vinsprit. Den lagras som madeira, omväxlande mycket hett och svalt och får därmed en oxiderad och karamalliserad eller bränd ton. Slutligen blandas den som sherry i olika varianter av det klassiska solerasystemet.

Det fanns tidigare många producenter men idag återstår endast sju familjefirmor som framhärdar att tillverka stilen som egentligen är två; Rutherglen Muscat och Rutherglen Topaque (tidigare Tokay innan ungrarna protesterade). Eftersom det rådde stor förvirring kring hur man benämnde de olika kvaliteterna så satte man sig ner tillsammans för att komma överens om en officiell klassificering. Det innebär att Rutherglen Muscat bör vara det enda området utanför Europa som har en sådan klassificering.

Det finns fyra klasser, alla söta, som går från det fruktigt rena och i stigande grad oxiderad och koncentread stil; Rutherglen, Classic, Grand och slutligen den dyra och ovanliga Rare.

Vi fick en masterclass med Rutherglens grand old man Colin Campbell som ledsagade oss igenom stilarna. Provningen avslutades med en blandningsövning som gick ut på att återskapa en givel Classic Rutherglen. Mycket intressant! Det sista vinet, ”Merchant Prince”, var det första australiensiska vinet som fick 100 poäng av bland andra WineSpectator. Storartat!

NV Rutherglen Topaque

Medium bärnsten. Stor, eldig och tydligt aromatisk doft av apelsin, kryddig, russin, honung och eucalyptus. Mycket frisk, medelfyllig med simmig sötma, honung, mycket pepprig och tydligt inslag av ingefära. Ganska lång med friskt avslut.

NV Classic Rutherglen Topaque

Medium bärnsten. Medelstor, eldig doft med eukalyptus, apelsin, något nötig, honung. Mycket frisk, mycket söt och simmig med toner av tobak, kola, ingefärakaramell och honung. Lång smak med nästan torrt avslut.

NV Gran Rutherglen Topaque

Mörkbrun coca-cola-färg. Stor, mogen och oxiderad doft av tobak, muscovadosocker. Fyllig med oljigt fet sötma som tonas ned av hög men avrundad syra. Nyanserad karaktär av torkad frukt, läder och tobak. Lång smak.

NV ”Isabella” Rare Rutherglen Topaque

Mörkt kaffefärgad. Medelstor, djup , eldig och intensiv doft med flyktiga syror, parfymerad, rosor, torkad frukt och läder. Fyllig med intensiv sötma och syra, katrinplommon och mörk sirap. Lång näsatan stram eftersmak med närvarande ekstruktur.

NV Rutherglen Muscat

Medeldjup bärnsten. Stor, eldig, lite rökig och mycket pepprig doft med karaktär av kanderad apelsin. Medelfyllig, söt, simmig, frisk med tydlig aromatisk apelsin/citrus. Mycket fruktig med lång eftersmak.

NV Classic Rutherglen Muscat

Mörk bärnsten. Medelstor doft av tobak, läder, russin, torkad frukt och peppar. Fyllig, mycket sötsimmig smak, med torkad frukt, dadlar och pepprig eftersmak.

NV Gran Rutherglen Muscat

Mörk coca-cola. Stor, eldig, flyktig doft med karaktär av spansk brandy, läder, vanilj och torkad frukt. Fyllig, eldig mycket frisk, silkig len och simmig med torkad frukt, dadlar, knäck, fudge och kakao. Lång och komplex.

NV ”Merchant Prince” Rare Rutherglen Muscat

Mörk som japansk soja. Medelstor och inledningsvis något knuten, eldig doft med ceder, tobak, läder, torkade rosor och fikon. Fyllig, tät och rik som svart söt sammet, lakrits, mörk choklad, koncentrerad torkad frukt och intensiv balanserad sötma. Ett stort vin!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter heta, klassiska och traditionstyngda Hunter Valley tog vi ett tidigt morgonflyg till Melbourne och Yarra Valley Victoria. När vi steg ur planet möttes vi direkt av ett annat klimat med frisk och sval luft.

Victoria och Yarra Valley var fram till 1920-talet Australiens viktigaste vinregioner tills vinlusen slog till i Victoria och första världskriget slog undan fötterna för produktionen i Yarra Valley. Yarra återhämtade sig aldrig och samtliga vingårdar rycktes upp. Det var först på 1970-talet som man började producera vin här igen. Märkligt nog återplanterade man vin på egna rötter trots att man haft vinlusen i området och har därför på nytt fått problem.

Det som framställdes på 70-talet var mest lättare röda viner samt chardonnay och pinot noir till mousserande vin. Man ansåg nämligen att området mestadels var för svalt för att få sockerhalter och mognad som skulle räcka till stilla viner. Idag anser man snarare att det bästa stilla vinerna av chardonnay och pinot noir kommer härifrån.

Då området är ungt är det dominerat av små hantverksmässiga producenter och det är kanske den region där det experimenteras mest och där man hittar en hel del ”naturviner”. Vårt första besök var med en grupp av dessa nyskapare; Mac Forbes, Luke Lambert och Timo Mayer.

Tre intressanta vinmakare med helt olika filosofier och vinstilar. Mac är en väldigt tekniskt inriktad vinmakare, Luke är noninterventionistisk och Timo…ja…lite galen.  Vinerna var onekligen personliga, lite ojämna och delade upp vår grupp i olika läger. Många gillade Luke Lamberts viner medan jag föll pladask för Timos viner från Blood Hill.

Efter provningen bjöds vi på en lunch-barbeque på Bloody Hill. Enkel men fantastiskt god och med fler viner, bland annat en chardonnay i Jura-stil (mognad under flor) från MAc Forbes. Innan vi gav oss av började Timo bjuda på destillat i olika former. Hade vi inte varit tvungna att åka hade vi säkert varit kvar där ännu.

Dgen rundades av med ett besök på det nystartade gindestilleriet Four Pillars. Då var jag dock så  trött och jetlaggad att jag givit upp. Missade därför kvällens bar- och restaurangrunda i Melbourne med lokala vinmakare. Fick mig istället nio timmars välbehövlig sömn inför dagens nya äventyr i Yarra.

Här kommer provningsanteckningarna:

2012 Luke Lambert Sparkling Chardonnay – Yarra Valley

Ljust gul. Stor, lite rökig doft med grillad citron, Medelfyllig, fruktig, citrus- apelsinton, lite låg syra och glesa bubblor men bra längd. Skulle göra sig bättre som vitt, stilla vin.

2012 Luke Lambert Chardonnay – Yarra Valley

Ljust gul med grön ton. Medelstor doft av gul frukt, citrus, vispgrädde och en liten rökighet. Medelfyllig, torr, medelhöga och lite slappa syror, apelsinskalsbitterhet, sotig något oren ton och ganska kort smak.

2014 Crudo Shiraz – Yarra Valley

Medeldjup purpur. Stor, härlig doft av solmogna bär och massor av smultron med typik funkighet, doftar som 2009:a Morgon. Medelfyllig, fin bärig fruktighet,lite tuggig, något glesa tanniner, lite sotig och skitig bitterhet eftersmaken. Något kort.

2012 Luke Lambert Shiraz – Yarra Valley

Djup röd färg med blå stick. Medelstor, fruktig med tydlig kryddighet, kryddpeppar, björnbär och animaliska inslag, rått kött. Fyllig, friska syror, mogen men slank frukt, välstrukturerad, mörka bär, massor med kryddighet och lite umami/tomatkänsla. Hyfsad längd men något bittert och orent avslut.

2012 Luke Lambert Nebbiolo – Yarra Valley

Ljust tegelfärgad. Liten, knuten doft med röda bär och kryddig karaktär av vermouth. Medelfyllig, medelhöga fruktsyror, torra tanniner men överraskande låga. Röd, slank frukt, bra längd med uttorkande tanniner, liten bitterhet och något orent avslut.

2013 Bloody Hill Chardonnay Mayer – Yarra Valley

Ganska ljust gul färg med grönt inslag. Stor, ren fruktig doft med gul frukter, citrus, omogen galiamelon. Medelfyllig, torr med välstrukturerade syror med intressant struktur, liten skalsktruktur från skalkontakt och diskret ek. Lång läskande eftersmak med karaktär av mogen citrus. Precist och elegant.

2013 Bloody Hill Mayer Pinot Noir – Yarra Valley

Ljust röd med en touch of blått. Stor, generös doft med sval röd frukt, rökighet, kryddig, örtig, komplex och nyanserad. Medelfyllig, frisk, medelhöga tanniner, sval röd bärighet, björnbär, massor med örtighet. Bred och lång eftersmak. Snyggt, välstrukturerat och komplext.

2013 Bloody Hill Dr Mayer Pinot Noir – Yarra Valley.

Ljust blåröd. Medelstor doft av röda bär, smultron, pepprig och kryddig. Medelfyllig, frisk, tuggig struktur, bred och munfyllande och lång smak med elegans. Smakrik, strukturerad och med charm.

2013 Granite Pinot Noir – Upper Yarra Valley

Ljust röd. Storoch nästan intensiv doft av mogna röda bär, rökig mineraitet, torkad svamp. Medelfyllig, mycket friska syror, snälla tanniner, röd bärighet, lite kort och otillfredsställande smak med någon bitterhet i eftersmaken. Doften lovade mer.

2013 Big Betty Shiras Mayer – Yarra Valley

Djupt blåröd. Stor, mogen frukt, köttig, nyanserad kryddighet, lite pepparkaka och lite smält smör. Fyllig, tuggig, fruktig, sval mörk frukt, fin kryddighet, munfyllande, bra längd med ren eftersmak av smultron och jordgubbar. Härlig och snyggt strukturerad med luftighet.

2014 Mac Forbes RS7 Riesling – Yarra Valley

Mycket ljust gul. Stor typisk doft av ung riesling med apelsin, clementin och en näve vitpeppar. Torr, mycket frisk, eleganta syror, mycket fruktig, torr eftersmak med massor av mineralitet, citrus, apelsin. Mer kraft än elegans.

2013 Mac Forbes Woori Yaollock Chardonnay 

Ljust gul. Stor, rökig mineralitet, mogen citrus, vita blommor. Torr, mycket frisk, medelfyllig, fokuserad och koncentrerad slank gul fruktighet, elegant lång och fokuserad smak. Mycket fin och uppfriskande, elegant eftersmak. Yum!

2013 Mac Forbes Coldstream Pinot Noir

Ljust röd med blått stick. Stor, lite syltig doft med inslag av tomatblad. Medelfyllig, liite rustik pinotstil. Som en enklare kommun-bourgogne.

2013 Mac Forbes Woori Yaollock Pinot Noir 

Ljust röd. Ganska liten rödbärig doft, rosépeppar. Medelfyllig, frisk, lite glesa tanniner och något rå frukt. Tuggig lite tuffare pinot noir men med trevlig luftighet.

2013 Mac Forbes Wesburn Pinot Noir 

Medeldjup blåröd och lite etypisk. Ganska lite doft med tydlig kryddighet, lite animalisk med någon syltighet och tomat. Fyllig, strukturerad, ganska rikliga tanniner som döljer mogen frukt. Ung, outvecklad men ändå med bra längd. Tanninerna känns något gröna.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På andra dagen av australienresan började allvaret. Vi begav oss tidigt iväg från Sydney norrut mot Hunter Valley. Områdets närhet till storstaden har gjort det till ett populärt resmål med över två miljoner besökare fördelade på de 130 producenterna. Det är lite av ett australiensiskt Napa Valley och det mesta av produktionen går också till närområdet.

Man kan säga att det var här den australiensiska vinindustrins vagga stod med några av de allra första planteringarna, Den skotske agronomen James Busby (som för övrigt gett namn åt resan vi är på) skickades på 1830-talet av den australiensiska staten till Europa för att studera vitikultur och förde med sig hem flera hundra olika druvsorter.

Området har aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också lite ovanligt. Det är subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. Med tanke på att delar av Tasmanien skördar så sent som i mitten av maj så har alltså Australien en skördeperiod på hela fyra månader.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, ett rent fruktuttryck, mycket hög syra och domineras av aromer av citrus som unga och med mognad kommer toner av nötter, honung, bivax och rökighet. Som unga är de lite svårbegripliga för många då de bara kan uppfattas som tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromerna får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat. Man säger med glimten i ögat att om någon nykläckt vinmakare skulle börja experimentera med ek så ska man skjuta honom, att bara avskeda honom räcker inte för då kan han fortsätta med otyget någon annanstans.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Den stora överraskningen är istället de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen och kanske mer åt Bourgogne än Rhône. Det är inte för inte som både de vita och röda vinerna härifrån förr gick under benämningen ”Hunter Burgundy”.

Vi hann med tre besök under dagen. Både McWilliams och Tyrrell’s är legendariska och pionjärer i området och tävlar om att ha de äldsta vinstockarn i produktion, runt 130 år. Hos Tyrrell’s fick vi en mycket intressant provning där vi fick prova en horisontal av semillon från 2009 från fyra olika vingårdar samt ikoniska Vat 1 Semillon från olika årgångar ned till 1998.

Vi besökte också betydligt yngre Brookenwood där vi bussades mellan fyra olika vingårdar och vid varje fick prova vinet som växt där på plats. Bland annat fick vi i det gassande solskenet prova 2011 Graveyard Shiraz, ett vin som rankas i klass med Penfolds Grange. Efter ostron, semillon och en omgång fatkorkscricket (!) fick vi även 1998 av samma vin till middagen (härligt enkelt serverad i deras personlkök) så av förklarliga skäl saknas provningsanteckningar på dessa.

Här nedan följer provningsanteckningar för några av dagens viner.

McWILLIAMS

2013 Eight Acres Semillon (planterad 1946)

Mycket ljust gul. Medelstor doft dominerad av citrus, honung, vita blommor, gula äpplen och liten rökig mineralitet. Torr, mycket frisk smak med stram citrusfrukt, lime, grapefrukt. Mycket bra längd med viss mineralitet och stramt  avslut.

2007 Lovedale Semillon

Medeldjupt citrusgul. Stor och rik doft av solmogen, grillad citrus, gul omogen melon, bivax. Torr, mycket frisk och distinkt syra, stram och koncentrerad rik citrusfrukt med tydlig struktur och lång rik aromatisk citruskaraktär och mineraligt slut.

2007 Mount Pleasant Elisabeth Semillon
Ljust gyllene. Mycket stor doft med viss utveckling med rik citruston, limezest, honung, nötter och tydlig rökighet, vaxig. Torr, fyllig, rik och bred smak med frisk men avrundad syra, gulfruktig och med massor av mogen citrus. Lång, ren eftersmak som stannar och bara fortsätter.

2011 Mount Pleasant Philip Shiraz

Medeldjup blåröd. Ganska stor doft, pepprig, solmogna röda och blå bär, massor med jordgubb. Medelfyllig, frisk smak, mjuka tanniner, lakrits, sval röd fruktighet, diskreta fat,, bred och generös smak men stramt avslut. Läckert och ingen tung aussie shiraz, närmare en enklare crozes-hermitage

2010 High Paddock Shiraz

Medeldjup blåröd. Stor aromatisk doft, lätt eldig, kryddig, pepprig och en diskret karaktär av stjärnanis. Fyllig, rik frukt men slank frukt, blå och röda bär, balanserade tuggiga tanniner, välbalanserad och lång smak med massor av lakrits i eftersmaken och en liten pepprighet.

2011 Rose Hill Vineyard Shiraz

Medeldjup blåröd. Stor, mjukt aromatisk doft, röda bär, jordgubbar, hallon,  smultron, förnimmelse av luktsuddigummi. Medelfyllig, mycket fruktig/bärig med aromer som speglar doften, fantastiskt mjuka fina tanniner, frisk syra. Lång, elegant och insmickrande stil som inte så lite påminner om en Morgon (beaujolais) eller en Hermitage om ni frågar Andreas Larsson.

2013 McWilliams Tumbarumba Chardonnay

Medeldjupt citrusgul. Stor rik, gul frukt, gula äpplen, galiamelon, vit persika. Torr, frisk, slank, mineralig med lång eftersmak som är rik på citruszest. Elegant och burgundisk i stilen.

2013 McWilliams Canberra Syrah

Medeldjup blåröd. Medelstor, bärig och fruktig doft av hallon och jordgubb med tydligt örtig profil. Medelfyllig, frisk smak med taggiga tanniner och slank rödfruktighet. Medellång smak och markerad örtighet i eftersmaken.

2012 McWilliams Hilltip Cabernet Sauvignon

Djupt blåröd. Stor uttrycksfull doft av mörka bär, svarta vinbär och en liten ”funky” stallton. Fyllig, mycket fruktig med höga med mogna, mjuka och taggiga tanniner, mycket frisk, läcker mörk fruktighet och ett mycket välstrukterat vin med mycket lång eftersmak.

TYRRELL’S

2009 Stevens Semillon

Ljust citrongul. Medelstor, ren, krispig doft av citrus,honung och apelsinblom. Torr, medelfyllig med hög frisk polerad syra, stram frukt, lime, lång citrusklingande eftersmak med mineraligt avslut.

2009 HVD Semillon

Mycket ljust gul.Ganska liten doft med viss rökighet, citronzest, gröna äpplen. Torr, medelfyllig, ren, fokuserad mogen citrusfrukt. Höga men balanserade syror. Lång eftersmak med mycket citronzest.

2009 Belford Semillon

Ljust gul.Ganska stor, mogen citrus, vax, liten jästkaraktär, omogen ananas. Torr, höga stålblanka syror, ren stram, fokuserad citrusfruktighet, mycket lång och polerad eftersmak med nästan metallisk klang.

2009 VAT1 Semillon

Ljust gul. Stor fruktig mogen citrus, tydlig rökighet och mineralitet, ostronskal. Knappt fyllig, lite tuggig struktur, mycket höga, friska syror som balanseras mot en stram fokuserad citrusfrukt, en liten citrusskalsbitterhet. Mycket ung och lite outvecklad eftersmak med metallisk klang.

2014 VAT1 Semillon

Ljust citrongul.

Stor men ganska  enkel och outvecklad doft av gula päron och solmogen citrus samt honungsmelon. Lätt, torr, unga bånngstyriga syror, ännu outvecklad frukt, ganska kort smak med tydlig mineralitet.

2009 VAT1 Semillon

Ljust gul. Stor fruktig mogen citrus, tydlig rökighet och mineralitet, ostronskal. Knappt fyllig, lite tuggig struktur, mycket höga, friska syror som balanseras mot en stram fokuserad citrusfrukt, en liten citrusskalsbitterhet. Mycket ung och lite outvecklad eftersmak med metallisk klang.

2005 VAT1 Semillon

Ljust citrongul. Stor, rökig, nötig, vaxig doft med grillad citron, limezest och mineralitet. Medelfyllig, torr med pigga syror, lätt och livlig citrusfrukt, viss tuggig struktur, lång och stram eftersmak med kritigt avslut.

1998 VAT1 Semillon

Ljust gyllene. Stor, ännu ung doft av rök, nötter, lemoncurd, nötter, bivax och vita blommor. Komplex. Fyllig, rik och koncentrerad och generös citrusfrukt. Välstrukturerad med toner av lemoncurd, nötighet, fet munkänsla, höga men polerade syror. mycket lång, elegant, fokuserad eftersmak.

BROKENWOOD

2014 Hunter Valley Semillon – Hunter Valley

Mycket ljust gul med gröna inslag. Stor, ung doft av citrus, päron och piggelin. Ännu purung och tvådimensionell. Torr, mycket frisk mineralig syra, ren, mogen och fokuserad citrusfruktighet.

2009 Latara Vineyard Semillon  – Hunter Valley

Mycket ljust gul med gröna inslag. Stor nästan intensivt citrusfruktig doft med honung, bivax. Medelfyllig, mycket frisk med rik fokuserad solmogen citrusfruktighet som balanserar syran som tittar fram på slut och ger ett friskt och nästan stramt avslut. Snygg, komplex och rik med massor av citruszest.

2013 Cricket Pitch White (Semillon-Sauvignon Blanc) – South Eastern Australia

Mycket ljust gul. Medelstor lite parfymerad ton av aromatisk citrus, lime, mogen gul frukt. Medlfyllig med mjuka syror, lite fet frukt, förnimmelse av sötma, liten fin ekstruktur, medellång smak och mycket fruktigt avslut. Trevligt.

2013 Indigo Vineyard Chardonnay – Beechworth

Mycket ljust gul. Medelstor mycket frisk doft av citron- och apelsinzest och liten mineralitet. Torr, medelfyllig, mycket frisk med gul sval och fokuserad fruktighet. Slank, elegant och balanserad frukt som avslutas med stram mineralitet och en blyg ekstruktur. Klassisk sval chardonnay!

2012 Pinot Noir – Beechworth

Mycket ljust röd färg som börjar slå över i orange i kanten. Stor, utvecklad generös doft v solmogna, varma röda hallon, jordgubbar, smultron, lite tryffel och animaliska inslag, svamp, klassisk pinot noir-näsa. Medelfyllig, frisk, fina, små tanniner, lite övertydlig ek, sval rödbärig men saftig frukt, kryddor och örter, lite svamp. Lång eftersmak med lite anonymt avslut.

2012 Cricket Pitch Red – South Eastern Australia

Medeldjup blåröd ton. Ganska liten bärig doft. Mycket fruktig, taggig, lite glesa men mjuka och mogna tanniner, frisk syra, bra ekstruktur, massa mogna röda och blå bär, jordgubbar. Välbalanserat och charmigt med fin struktur. ”Husvin” av hög kvalitet.

2011 Hunter Valley Shiraz – Hunter Valley

Medeldjup blåröd. Medelstor och rödfruktig generös doft med pepprighet, ceder, jordgubbar. Medelfyllig till fyllig, mycket fruktig med välstrukturerade mogna tanniner, fint hanterad ek, frisk röd bärighet som bär smaken lång och avslutas med kryddighet och antydan till mineralitet. Elegant och med lager på lager av aromer.

2010 Wade Block 2 Vineyard Shiraz – Maclaren Vale

Medeldjup blåröd. Mörkfruktig, lite y och eldig, mörka körsbär och mörk choklad. Fyllig, generös och mogen mörk bärighet, mycket mjuka och mogna tanniner, kryddig ek, frisk syra och saftig och samtidigt taggig struktur. Mumsigt och riktigt bra utan verklig komplexitet.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I förrgår landade jag i Sydney efter 27 timmar på resande fot för en två veckor lång vinresa i Australien. Vi är en grupp på tolv personer från Asien, USA och Skandinavien som fått förmånen att bli inbjudna av James Busby Travels att uppleva landets viner och olika regioner.

Programmet är fullspikat från tidig morgon till sen kväll men första dagen var vikt åt social samvaro och sköna upplevelser. Vid lunchtid begav vi oss till Darling Harbour där en katamaran väntade och tog oss ut på en rundtur i hamnen och förbi det berömda operahuset. I det fantastiska vädret med sol och stilla bris njöt vi australiensisk öl och vin på däck. Vinerna från Canberra och Hunter Valley fick drickas ur plastmuggar vilket genast försatte oss i en avslappnad stämning och analyser om doft och smak inskränktes till ”great stuff”, ”nice wine” och ”more please”.

Efter rundturen ankrade vi i en liten bukt med sandstrand, tropisk växtlighet och med utsikt över Sydneys skyline. Weber-grillen i aktern tändes på och vi hjälptes åt att förbereda en sen lunch med bland annat jätteräkor och fanatiska biffar. Finns det bättre sätt att umgås än att laga mat tillsammans Efter maten dök tre modiga män, däribland Eder hajfobiske bloggare, i det salta vattnet och simmade till stranden med puderlik sand. Jag skulle kunna vänja mig vid att spendera mina lördagar på en katamaran i Sydneys hamn. Inga problem.

Efter ytterligare några vändor släpptes vi i land med vårt pick och pack för en promenad till Shark Beach. På vägen stannade vi för en öl- och vinpaus och upptäckte att vi glömt de flesta av plastmuggarna. Nöden har ingen lag så vår reseledare tillika Master of Wine tillverkade ”glas” av petflaskor och vi fick lära oss ”punting”. Att ”punta”, vilket bör vara den korrekta svenska termen, inbär att man häller upp vin i punteln, det vill säga fördjupningen i botten, på en upp och nervänd vinflaska. Fungerade utmärkt och var faktiskt en riktig trevlig upplevelse. Då gruppen består av mer eller mindre inflytelserika vinproffs så förutspår jag en ny trend. Kom ihåg var ni läste det först.

Vid Shark Beach stannade vi till vid ett legendariskt ”fish n’ chip shack” där vi beställde den mest fantastiska friterade fisk och calamares som vi tog med oss för en picknick. På en klippa högt över vattnet satt vi och åt vår enkla men utsökta middag medan solen gick ned bakom Sydneys skyskrapor på andra sidan bukten. Medan mörkret föll och våra skratt försvann ut över det svarta vattnet hjälptes åt att tömma de sista flaskorna och till och med i plastmugg kunde jag känna att en pinot noir från Eden Road i Canberra kanske var en av de bästa vinerna av druvan jag provat från landet.

Jag har varit på många vinresor  men aldrig på någon som liknar denna om man ska döma av starten. Detta lovar mycket gott!

I dag bär det iväg till Hunter Valley för vingårdsbesök och spännande viner. Förhoppningsvis finns det riktiga glas. Fortsättning följer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har väntat länge. I ett par år har Carl-Otto Ottergren på Köpingsbergs Vingård annonserat att ett vitt mousserande vin från hans egna odlingar varit på gång. Gång på gång har lanseringen skjutits på framtiden då han inte varit helt nöjd med vinet. Under tiden har nya skördar passerat vineriet, tusentals besökare provat hans egenhändigt blandade och importerade cremants de bourgogne (den billigare det åttonde mest sålda mousserande vinet över hundra kronor trots att den bara lagerförs på två butiker) och fått en introduktion till vinets värld.

Idag gjorde vi en fantastisk österlensk vinresa med eleverna på sommelierutbildningen. Vi började med provning och omfattande rundtur på imponerande Nordic Sea Winery. Mycket intressant besök som avslutades med en makalös lunch på  det prisbelönta besökscentret. Därefter styrde vi kosan mot Köpingsberg. Det är svårt att tänka sig en större kontrast mot Systembolagets största vinleverantör än denna lilla vingård med sin ensamma och hårt kämpande vinentusiast.

Carl-Otto tog oss ut i vingården och berättade om sina idéer och sin långa resa mot att göra ett mousserande svenskt vin enligt den traditionella metoden. Vi fick se det lilla och pedantiskt skötta vineriet, prova jäsande druvmust samt hans två franska viner (alldeles utmärkta för övrigt) innan det var dags för det jag väntat på; Köpingsberg Blanc de Blancs!

Vinet är gjort på en av de första skördarna från vingården och består enligt Carl-Otto av ”Karlssons blandning”, det vill säga en mix av alla tillgängliga sorter i odlingen bara för att kunna fylla upp en hel tank. Efter den andra jäsningen på flaska har vinet legat över fyra år på sin jästfällning. Vinet var mycket ljust med små fina bubblor och var helt nydegorgerat (befriat från fällningen) och hade därför en tydlig jästighet i näsan. Doften var i övrigt mycket stor med liten rökighet, toner av citrus, nougat och nötter. Smaken var helt torr trots 8 gram dosage, mycket frisk och ganska stram men med en fin citrusfrisk fruktighet och en tydlig mineralitet i avslutet. Mycket fin mousse och det var kanske bara en liten bitterhet som skiljde vinet från perfektion. Mycket snyggt och imponerande första vin från gården och då ska sägas att jag hade höga förväntningar.

Vid sidan av flera viner från Vingården i Klagshamn så var nog detta ett av de bästa svenska vinerna jag provat. Släpps på Systembolaget den 21:e november. Priset på 430 kronor är väl det enda som inte känns helt rätt men ändå är motiverat med tanke på ursprung och hantverket.

Vi är inte bortskämda med bra cava på Systembolaget. Drygt tio sorter av detta underskattade spanska mousserande vin finns i det ordinarie sortimentet. Importörerna håller det tiodubbla i beställningssortimentet vilket visar att det bör finnas en efterfrågan. Särskilt besvärande är att det enda monopolet tar in i sina butiker är billigare cava under hundralappen. Visserligen representerar flera av dem bra kvalitet till den blygsamma prislappen, men det finns så mycket mer spännande viner att upptäcka om man vågar sig över det magiska strecket.

Nu har det trots allt dykt upp en ny cava, dock åter under 100-lappen. Cava Blanc de Noirs 1+1=3 U Mes U Fan Tres har ett absurt dumt och långt namn (då är ändå ”Reserva Familia” bortplockat) men är modernt förpackad och med mycket karaktär under korken. Med 75% pinot noir så är vinet fylligt, fruktigt och välstrukturerat och efter 36 månader på sin jästfällning har det fått en bred, jästig, smakrik och nötig karaktär med komponenter av citrus, blodapelsin och röda äpplen. Riktigt bra och personligt och en ”mat-cava” som kan stå upp mot många maträtter. Fungerade exempelvis perfekt till rökt vildgåsbröst med rostade nötter, rotfruktssallad och getyoghurt.

Redan för ett par år sedan tipsade jag om löjligt billiga Dão Casal Mor. Årgången 2009 var då ett vin med mognad och i lite rustik men charmig stil.

I veckan har jag två gånger provat vinet med våra sommelierklasser som verkligen tagit vinet till sina hjärtan. Årgång 2012 har en rent utav förförisk doft av röda bär, solmogna smultron och en intressant komplexitet med toner av stallbacke, precis som en riktigt bra beaujolais cru. Likheterna slutar inte där. Den mjuka. lätta och saftiga frukten kompletteras med en lite tuggig och frisk struktur inte helt olik en Morgon. Ärlig, charmig, läskande och med en komplexitet som gör det till ett fantastiskt bra vardags- eller buffévin.

Eleverna häpnade över prislappen på obegripligt låga 56 kronor! Jag sökte upp vinet på Sytembolaget hemsida och noterade då att vinet flyttat över till beställningssortimentet och nu har prislappen 49 kronor! Helt galet. Förmodligen är priset satt för att vinet ska kvala in tillbaka i fasta sortimentet och det finns också på en hel del butiker.

Det är nästan gratis och jag uppmanar er att springa och köpa minst en låda. Finns det inte i butiken så beställ hem det. Själv sitter jag nu och njuter av den läckra doften.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng.

Då 2013 var ett nästintill perfekt år så var förväntningarna stora och hela 54 olika viner hade skickats in till bedömning vilket är ett rekord. Förra året, efter en skral skörd, störtdök resultatet till ett snitt på 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Förhoppningen att få ett högt genomsnitt och chansen att kanske få dela ut många diplom och kanske till och med ett guld kom dock snabbt på skam.

Snittet blev skrala 6,27! Förra året blev det 11 godkända viner varav två bronsmedaljer men i år bara 8 godkända varav ett silver. Mycket nedslående. En stor del av förklaringen kan finnas i att flera av de större vingårdarna av någon anledning inte skickat in viner och att merparten därför kan räknas till hobbyodlarnas skara. Men även den tekniska kvaliteten var lägre och många var vinerna som hade både en och flera skönhetsfel och rent av defekter. Mycket oxiderat, översvalat samt märkligt nog både oxiderat och översvalat i vissa viner.

Här nedan listar jag det godkända vinerna.

Godkända vita viner av solaris blev 2013 Solaris från Vallda Vingård, 2013 Änglavin Solaris från Vingården Änglavin,  2013 Amoroso Solaris från Södåkra Vingård, 2013 Solaris I och 2013 Solaris II båda från Domaine Bellevue. Det enda röda som blev godkänt var 2013 Brännestads Röda från Brännestads Vingård. Godkänt blev också 2013 CARL,ett vitt vin med sötma från Gullyckevin. Bästa vin blev i särklass 2009 Blaxsta Vidal Ice Wine från Blaxsta Vingård som tilldelades silvermedalj.

Varm sommar och mycket jobb har inneburit välkylda roséviner, friska vita viner och ett och annat enklare rött till grillkvällarna. Ingen tid att fördjupa sig i analyser när vinernas syfte varit av rekreationstyp. Därför kom det som en befrielse och snudd på en uppenbarelse att öppna en flaska bättre röd bordeaux i går kväll när temperaturen sjönk när nästan höstliga vindar drev fram mörka moln över himlen.

Jag blev av kollegan rekommenderad att dricka 2011 Château Talbot från kommunen Saint Julien fast den fortfarande är mycket ung. Även om jag är mer än lovligt svag för (över-) mogna bordeauxer så finns det definitivt en charm i kraften och den strama frukten i de unga vinerna. Årgången 2011 räknas som en ganska svag årgång i skuggan av de riktigt starka år som föregick den. Med för bordeaux behöver det inte vara en nackdel. Vinmakarna har gjort en konst av att blanda viner från olika druvor och lägen för att kompensera brister i årgången. ”Dåliga” år är ”vinmakarår” och innebär i bästa fall att vinerna blir tillgängliga att njuta mycket tidigare. ”Bra” år är framförallt till för dem med tålamod…och en tjock plånbok.

Årgångarna 2009 och 2010 av Château Talbot kostade runt 600 kronor på Systembolaget men 2011 såldes för 396 kronor. Nu har jag inte provat dessa årgångar och kan därför inte jämföra och jag gjorde inte heller några anteckningar då jag njöt vinet i stor Riedel-kupa till fjärde säsongen av ”The Killing”. Efter sommarens anspråkslösa vinflod var det som att komma hem igen att dricka Talbot. Vinet var slankt snarare än kraftfullt med ung, pigg och saftig fruktighet. Vinet struktur bredde ut sig i alla dimensioner men tanninerna var mjuka och syrorna balanserade. Lång smakSmaken var lång med lager på lager av relativ komplexitet som hann uppenbara sig trots att vinet njöts i stora klunkar och flaska snabbt blev tömd. Vinet kunde definitivt ha utvecklats i flaskan under många år men levererade oförställd njutning en söndagkväll när sommaren försiktigt börjar sträcka sig efter hösten.