Här kommer ett riktigt spännande vin som är resultatet av Miguel Torres Chiles projekt att göra kvalitetsvin av druvan país*. Druvan, som också är ”känd” under namnen criolla och mission, kom till Sydamerika med spanjorerna på 1500-talet och har länge varit den mest odlade i Chile. Den har låg färgintensitet, besvärliga och kärva tanniner och man har ansett att den endast lämpar sig för mycket enkla viner. Syftet med projektet är att lyfta anseendet och priset på druvan och därmed inkomsterna för de kämpande småodlare som fortfarande vårdar de oftast mycket gamla vinstockarna. Man prövade alla upptänkliga metoder och vintyper och kom slutligen fram till det mousserande Estelado Rosé. Druvorna kommer från de otillgängliga områdena som inte konstbevattnas (Secano interior) vilket ger dem en högre koncentration. Det ekologiska vinet görs enligt den traditionella metoden med andra jäsning på flaska men med mycket kort tid på jästfällningen för att bevara druvans karaktär och fräschör. Vinet fick ett fantastiskt mottagande i Chile när det först lanserades.

Mycket blekt rosa. Medelstor, frisk, bärig doft av omogna smultron, hallon, lime, apelsin och vispgrädde. Lätt, torr, mycket frisk, krämig mousse, fräsch fruktighet, hallon, omogna smultron, apelsin, blodapelsin, antydan till brödighet. Frisk avslutning med en liten fetma i munkänslan. Inget stort vin men härligt uppfriskande, läckert och med ett inbyggt löfte om sommar.

Estelado Rosé har funnits en kortare tid förut i Systembolagets sortiment och är nu tillbaka med bra distribution i landet. Rekommenderas varmt!

*Stora delar av texten är tagen från bloggposten jag skrev vid mitt besök hos producenten för två år sedan.

Marimar Torres är syster till den levande vinlegenden Miguel Torres och driver själv den fina vinegendomen Marimar Estate i Kalifornien. Förutom att producera fantastiska viner har hon rykte om sig att laga underbar mat, skapa enastående kombinationer mellan mat och vin samt har gett ut en bok om katalansk matlagning.

Denna bok har jag haft i många år och recepten är verkligen bra. Bäst är nog detta på den klassiska tapasrätten croquetas. Bland alla tapas man får i Spanien brukar detta alltid vara min favorit och följer man detta recept blir det minst lika bra hemma, om inte bättre. Kroketterna kan varieras i det oändliga. Byt ut skinkan och oliverna mot salami, soltorkade tomater, finhackade räkor, rökt lax, färska örter, rökt skinka eller något annat du har hemma.

25-30 stycken: Fräs 2,5 msk vetemjöl i 20 g smör några minuter utan att det tar färg. Vispa i 1 dl mjölk och fortsätt vispa på låg värme ytterligare några minuter tills du har en tjock smet. Ta av kastrullen från värmen. Hacka 75 g lufttorkad skinka, 75 g piementooliver och 3 hårdkokta ägg fint. Blanda ner allt  i smeten och ställ in kylskåp när det svalnat i minst 30 minuter. Forma kroketter med två skedar eller med händerna. Vänd dem i vetemjöl, därefter i uppvispat ägg och sist i skorpmjöl. Fritera dem i olja på 160° några minuter i fritös eller i olja i kastull. Servera genast.

Njut till ett glas finosherry.

Kul att se att rieslingen från Miguel Torres Chile dykt upp på Systembolaget. Den var bra redan vid mitt besök på bodegan i januari, men ett par månader har gjort den gott. En riktigt bra riesling med tydlig druvkaraktär, ren fruktighet och de typiska syrorna på plats. Ett givet sommarvin som dessutom är fairtrade-certifierat.

2012 Reserva de Pueblo Riesling / Curicó. Ljust citrongul med grön skiftning. Stor, ganska intensiv doft av citron- och limezest, apelsinblommor, och en lätt ton av petroleum. Medelfyllig, mycket frisk och pigg syra, lite stram citrusfrukt, lime och en fin mineralitet. Bra längd längd och citrusfruktigt avslut med mineralitet.

Efter nästan två veckor i Chile och Argentina och en lååång återresa på över trettio timmar är jag äntligen hemma!

Det blir några timmar i hemmets lugna vrå innan jag tidigt i morgon bitti drar iväg till Sommelierernas dag i Göteborg. Därefter ska de tre sista besöken i Chile också summeras och upp på bloggen. Förhoppningsvis återgår det därefter till det normala med mer vardagligheter och recept.

Tills vidare kan du läsa ikapp om mina äventyr:

Ankomst och Concha y Toro

Sydamerika: Limari och Tabali

Empanada, stekt ris och pisco sour

Emiliana och Casablanca

Quintay och Casablanca

Juver, fjordingar, Odfjell och gammal carignan

Mercado Central och krabbkoma

Överraskande Weinert i Mendoza

Kaiken

Trapiche och whole-bunch-fermentation

Famillia Zuccardi – den milda galenskapen

Cykeltur hos Cono Sur

Miguel Torres Chile och ett mousserande av país

Detta bildspel kräver JavaScript.

Miguel Torres är minst sagt en levande legend i vinvärlden. Redan 1979 startade han sin anläggning i Curíco och med sig han metoder och erfarenheter som revolutionerade vinmakningen i Chile. Bland annat installerade han den första rostfria tanken i Chile. Den finns kvar, används och förevisas stolt. Idag drivs vingården, som både är ekologiskt och fairtrade-certifierad, av sonen Miguel Torres Jr.

Vi blev guidade runt på den ganska charmlös vinanläggningen av den mycket kunnige vinmakaren Cristian Carrasasco Beghelli som berättade särskilt mycket om sitt projekt att göra kvalitetsvin av druvan país. Druvan, som också är ”känd” under namnen criolla och mission, kom till Sydamerika med spanjorerna på 1500-talet och har länge varit den mest odlade. Den har låg färgintensitet, besvärliga och kärva tanniner och man har ansett att den endast lämpar sig för mycket enkla viner. Syftet med projektet är att lyfta anseendet, priset och därmed inkomsterna för de småodlare som fortfarande vårdar de oftast mycket gamla vinstockarna. Cristian har prövat alla upptänkliga metoder och vintyper och har slutligen fått fram ett intressant rött vin samt ett mousserande rosé. 2011 Santa Digna Estelado Rosé kommer från de otillgängliga områdena som inte konstbevattnas (Secano interior). Det görs enligt den traditionella metoden med andra jäsning på flaska men med mycket kort tid på jästfällningen för att bevara druvans karaktär och fräschör. Vinet är riktigt bra, fick ett fantastiskt mottagande i Chile och finns, förvånande nog, på de flesta Systembolag för futtiga 89 kronor. Bara att köpa hem!

Innan vi åt en fantastiskt bra lunch på anläggningens utmärkta restaurang han vi också prova ett av resans bättre viner; 2008 Manso de Velasco. För 255 kronor på vårt monopl är vinet bra mycket billigare än på bodegan och ett riktigt fynd!

2012 Reserva de Pueblo Riesling / Curicó. Ljust citrongul. Stor , ganska intensiv doft av citronzest och lime, vita blommor. Lätt, mycket frisk och pigg syra, lite stram citrusfrukt, lime och en fin mineralitet. Saknar lite längd men det är en fräsh och trevlig riesling.

2012 Las Mulas Sauvignon Blanc / Central Valley. Mycket ljust gul. Medelstor, citrus, lime, gröna äpplen, svartvinbärsblad, vitpeppar och gröna örter. Medelfyllig, mycket frisk, stram fin frukt, gröna äpplen, lime krusbär. Bra längd. Snyggt och välgjort med lite uttryck. Ekologiskt.

2012 Cordillera Chardonnay / Limari Valley. Ljust citrongul. Medelstor, fokuserad doft av gula frukter, nätmelon, päron och aning hjortron. Medelfyllig, mycket frisk smak, slank, gul frukt, nätmelon, lime, citrus, gula sommaräpplen, liten diskret ekstruktur, mineralitet. Mycket lång, elegant smak med fräscht avslut med mineralitet. Snyggt och lite chablislikt.

2012 Santa Digna Gewürztraminer / Central Valley. Ljust gyllene. Stor, aromatisk, parfymerad doft av rosor, passionsfrukt och apelsinblom. Medelfyllig, förvånansvärt frisk, smakrik och aromatisk, citrus, passionsfrukt. Lite stramt avslut, lite kort och saknar någon frukt.

2012 Reserva del Pueblo País – Dry Farming Area / Secano Interior. Medeldjupt blåröd med gansk blek och vattning kant. Medelstor doft av röda bär, hallon, jordgubbar, svartpeppar, syltig och minnande om enkel beajolais med lite funkighet. Lätt till medelfyllig, frisk, bärig, jordgubbar, hallon, låga och samtidigt kärva tanniner, tuff men med något förlåtande i eftersmaken. Ganska bra längd med kryddighet. Intressant, bråkigt och personligt vin som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller ej.

2012 Las Mulas Cabernet Sauvignon / Central Valley. Medeldjupt körsbärsröd. Stor doft av mörka bär, tydligt rostad och lite rökig doft, svarta vinbär. Medelfyllig, mörka och lite syltiga bär, lite glesa tanniner och för lite frukt. Något kort smak. Enkelt.

2012 Santa Digna Cabernet Sauvignon / Central Valley. Medelstor, nyanserad och lite aromatisk doft av svarta vinbär,, liten eldighet och någon fatkryddighet. Medelfyllig, stram, återigen lite glesa tanniner, mörka bär, svarta vinbär, kryddig och lite pepprig. Viss längd. 

2008 Cordillera Carignan / Maule Valley. Djupt körsbärsröd med liten blå nyans i kanten. Stor, utvecklad och komplex doft av mogna, röda bär, kryddor, läder och en tydlig eldighet. Fyllig, intensivt mörkfruktig, höga men balanserade tanniner, läder, lakrits, mörka plommon, röda friska bär i bakgrunden. Lång, elegant eftersmak med fin struktur, kryddighet och röda bär.

2008 Manso de Velasco / Curico Valley (120 åriga vinstockar, cabernet sauvignon). Djupt körsbärsröd. Stor, komplex, fokuserat fruktig doft av mogna mörka bär, körsbär, läder, cederträ, lakrits, mynta och rik kryddighet. Fyllig, intensiv, koncentrerad, fokuserad, rik och mogen frukt, täta tanniner, kryddig, eukalyptus. Lång, balanserad, intensiv och rik smak som bara utvecklas och visar upp lager efter lager. WOW! Skulle säkert kostat det dubbla för motsvarande kvalitet i Frankrike eller Italien. 255 kr! KÖP!

2011 Santa Digna Estelado Rosé – Dry Farming Area / Secano Interior (país). Mycket ljust, läckert rosa med en antydan till orange ton. Medelstor, frisk, bärig, smultron, hallon, gräddig, kola, lime. Medlfyllig, frisk, mjukt fruktighet, hallon, smultron, liten bitterhet och intressant metallisk (ostron) och uppfriskande munkänsla. Lång, balanserad eftersmak med fin intensitet och mineralitet. Något grov mousse den enda anmärkningen på ett läckert och intressant vin.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.

Detta är en text jag publicerat på olika sätt flera gånger tidigare (bland annat som en facebookgrupp). Jag återger den en än gång i något uppdaterat skick här på bloggen då jag vill den ska följa mig. Håll tillgodo:

Jag ska börja med en bekännelse: Ja. Jag har också deltagit i den allmänna hysterin och bedyrat att jag minsann tycker att bag-in-box är en utmärkt och praktisk förpackning för vardagsvin. Det har till och med undsluppit mig att plastpåseviner gagnar vinintresset. Herregud! Man vill ju inte bli stämplad som en vinsnobb. Men bara för att man som jag gärna dricker enkla, billiga och ärliga viner* behöver man inte bejaka förfulning, förflackning och förenkling.

Men nu är det slut! Det är dags att sätta ner foten och säga sanningen:
Vin i plastpåse med tappkran är en styggelse och saknar existensberättigande. Jag ska berätta varför.

”Det är en så praktisk förpackning och bra att ha i båten” Detta argument har jag hört till och med av folk vars senaste marina upplevelse är Ålandsbåten eller sundsbussen mellan Helsingborg-Helsingör. Du kan inte ha den på bordet utan en speciell ställning. Kranen droppar undantagslöst. Att bjuda runt en papplåda på grillfesten kanske höjer stämningen runt bordet, vad vet jag. Personligen tycker jag det är lättare och trevligare att servera ur en flaska. Har ni någon gång sett de patetiska övningar som folk tvingas till för att få ut de sista tre decilitrarna ur lådan. Vicka och jucka på lådan. Trassla ur den tarmiga påsen ur hålet. Krama och pressa. Förnedring är bara förnamnet.

”Det är så bra att ha hemma, lätt att ta ett glas utan att behöva öppna en hel flaska”. Hallåååååå! Ta ett glas?! Problemet med boxvinerna är att du tappar all kontroll över hur mycket vin du har druckit ur förpackningen. Det blir ett evigt sörplande helt enkelt. Och varför i herrans namn är det bättre att öppna 300cl än 75cl om man vill ta sig ett glas? Dricker du ett glas om dagen så är en flaska urdrucken på 5 dagar. Förvara flaskan i kylen(där den tar mycket mindre plats än en box!) så håller den sig. Kartongeländet barrikaderar sig i kylen i över tre veckor med samma konsumtionstakt. Personligen hade jag tröttnat på att behöva dricka samma vin i tjugo dagar. Men jag kanske är konstig. Samma människor som dricker lådviner kanske har en femkilosförpackning av Mamma Scans köttbullar för alla veckans måltider?

”Kvaliteten på lådvinerna har ju blivit så bra”. Jo hej du. Det kanske stämmer om man gillar viner som är översvavlade, ligger på en förpackning som med automatik gör att vinet tappar fruktigheten och är odrickbart efter 12 månader. Ofelbart är samma vin på flaska bättre än om det kommer ur en plastpåse. Men sant är att kvaliteten är generellt bättre än på tetra-briken. Nu tycker jag personligen att man ska ha andra kvalitetsreferenser på det man äter och dricker. Men som sagt – jag är väl konstig.

”Det finns så många olika viner på box att välja på” Bland de hundratalet påsviner som finns i Systembolagets sortiment är merparten viner med tydlig frukt, en slatt ek, mjuka syror och en liten påklistrad druvsötma. Vita viner med ”lagom” frisk syra, tydlig frukt, antingen lite blommig eller ”smörigt ekig” och på slutet återigen en liten påklistrad druvsötma. Jippi! Jag hjular runt av entusiasm. Det stora problemet är dock inte det magra urvalet på plastpåse. Boxarnas totala dominans av volymen utarmar sortimentet på flaska. Förutsättningarna för ett varierat intressant utbud av flaskviner minskar.

”Det är mycket billigare att köpa vin på box än på flaska” Obestridligen så. Men du får vad du betalar för. Ett vin som Umbala från Syadfrika för 128 kr kan aldrig vara bra, jag är ledsen. Ett tips är att kolla Systembolagets beskrivning; ju ordfattiggare beskrivning desto sämre vin, jämför med skräckvinet Diamant.  För att citera en känd svensk vinmakare; ”Betalar man för skit så får man skit”. Oavsett om det är vin, fläskkött eller grönsaker det handlar om så får man försöka se till kvaliteten. Liksom med den billiga skinkan får du mer vatten med dig hem när du försöker spara någon tia. Hellre då ”lite mindre, mycket bättre”. Jag tycker som sagt att man ska vara noga med vad man äter och dricker. Se även punkt 3.

”Till och med kvalitetsproducenterna tappar på plastpåse numera” Det stämmer. Men samma kvalitetsproducenter vägrade att tappa på påse från början. De ville inte fördärva sina viner och sänka sitt anseende. När de förlorade nästan all sin försäljning på butelj ändrade de sig. ”Omvändelse under galgen” kallas det. En personlig hjälte är Miguel Torres som hårdnackat vägrar påsa sina viner. Heja Miguel!

”Man slipper korkskruv och korkdefekta viner” Någon som hört talas om skruvkork? Inte det? Tar hand om bägge problemen och är ljuvligt återförslutningsbar.

”Boxvinerna har avdramatiserat vindrickandet” Avdramatiserat? Snarare gjort vindrickandet tristare. Varför bära hem en familjepack vin med tre liter av en och samma smak när du istället kan prova fyra olika smaker. Tänk om du hittar ett nytt vin du gillar.

”Boxvinerna sprider vinintresset genom att göra prisvärd kvalitet lättilgänglig” McDonalds har också bedrivit kampanjer där de hävdar att de står för kvalitet och matkultur. Det enda som hände var väl att Erik Lallerstedts anseende fick sig en knäck.

”Vinjournalisterna skriver ju upp boxvinerna. Då måste de ju vara bra” Snälla. Lova att höra av er till mig när ni ser någon av Sveriges vinjournalister köa för en bag-in-box på Systembolaget. Jag lovar er att vinskribenterna inte själva dricker det de vill pracka på läsarna. Det finns ett ord för sådant agerande. Hmmm…jag har det på tungan.

Nästa gång någon säger till dig ”Bag-in-box är ju så praktiskt och vinerna är riktigt bra, eller hur?”, ta ditt ansvar och svara ”Nej!”

Våga vägra plastpåse! Gör det idag!

Edit 2: En intressant följd av denna bloggpost är att Magdalena Ribbing fått ta ställning till ”påsvinsvägran” på grund av en av kommentarerna nedan. Håller helt med etikettsexperten. Antingen dricker man vinet eller håller käft och nöjer sig med vatten med någon medicinsk ursäkt. Själv dricker jag alltid om jag blir bjuden. 😉

Edit 1: Den rackarns Miguel Torres har gjort den mest skamlösa helomvändning jag upplevt. För lite drygt ett år sedan svor han i medierna att aldrig någonsin tappa sina viner på box. Nu finns hans storsäljande viner i 3-literspåsar. Svagt och ynkligt.

*Gudarna ska veta att jag dricker snordyra och exklusiva viner också. Men inte varje gång jag vill dricka vin. Det har jag verkligen inte råd med. Vin ska kunna drickas i djupa klunkar också.

Pusha gärna denna bloggpost så fler läser den.

Om du gillade denna post om påsviner så kommer du nog att uppskatta denna.

http://intressant.se/intressant