Fjärde och sista delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Gränsen mellan Côte de Nuits och Côte de Beaune är inte bara ett streck på en karta utan markerar en förändring i geologin där en mycket äldre kalkbergrund kommer i dagen och tydligt påverkar vinernas karaktär. Vi hittar även här fler skyddande lägen sprickdalar. Côte de Nuits är det minsta området i Bourgogne med 13% av arealen som sträcker sig över åtta byar. Här dominerar för ovanlighetens skull de röda nästa helt och är de kraftfullaste och även de dyraste i Bourgogne.

1997 Morey-Saint-Denis (Maison Louis Jadot). Medeldjupt röd med orange kant. Stor, mogen, utvecklad, syltig, mosiga jordgubbar ”skitiga lakan”, svamp, lite läder. Medelfyllig, mycket frisk, röda bär, mjuka tanniner, kryddig, lite stram ekstruktur, något uttorkad men bra längd.

2009 Côte de Nuits Villages Les Monts de Boncourt (Maison Roche de Bellene). Medeldjupt gul. Stor, nästan intensiv doft av rostad, nötig och något smörig doft av mogen, aromatisk citrus, gula äpplen, torkad aprikos. Fyllig, balanserade syror, stor men slank fruktighet, bred smak med lite metallisk fruktkaraktär, bra längd med någon eldighet och snygg ekstruktur. Häftigt och läckert vin.

2009 Marsannay (J-C Boisset). Medeldjupt gul. Stor, citrusaromatisk doft med ton av apelsinblomma, eukalyptus, toast liten fatkryddighet och citrus. Medelsfyllig, mogen men slank frukt, fint balanserade syror, liten fetma och någon eldighet, omogen persika, gula äpplen och lång eftersmak med aromatisk ton och liten stram ekstruktur med kryddiga toner.

2009 Vougeot 1er Cru Le Clos Blanc Monopole (Domaine de la Vougeraie) 599 kr / Giertz. Ljust gul. LIte sluten doft av gul frukt och smörighet, vitpeppar, kanel och mandelmassa. Fyllig, torr, otroligt eleganta och nästan munfyllande syror balanserade mot rik, fokuserad gul frukt, fint inbäddad fatstruktur, liten kryddighet av ingefära. Ännu ung men med lång och lovande eftersmak med viss intensitet.

2008 Morey-Saint-Denis La Rue de Vergy (Domaine Perrot-Minot) 396 kr / Vinunic. Knappt medeldjup röd färg med liten orange anstrykning. Medelstor, öppen doft av mogna, solvarma bär, mossa, örtig och kryddig med liten läderton och någon stjälkighet. Medelfyllig till fyllig med mycket friska men fina syror, massor med rödbärig frukt, hallon, gröna örter, liten ekbeska, bra längd men ännu ung. 

2009 Fixin Les Hervelets (Lucien Le Moine) 450 kr / Wineworld. Ganska djupt röd färg med blå anstrykning. Djup men lite knuten doft, mörka bär, svarta vinbär, plommon, svartpeppar, ekryddig. Fyllig, mycket fruktig, ”tuggig”, täta men fina och mogna tanniner, avrundad syra, bred och lång smak med fin struktur med bra längd med friskt, läskande avslut. Lite atypiskt, ett vinmakarvin.

2009 Vosne-Romanée (Maison Louis Jadot) 349 kr / Vinunic.  Knappt medeldjup hallonröd färg. Ganska stor, rödbärig och örtig doft av örtte (malva), ljus tobak, hallon, mosiga jordgubbar, svarta vinbär. Fyllig, frisk, balanserad och fokuserad sammetslen frukt med måttliga och ganska mjuka frukttanniner, liten fatstruktur och någon avslutande beska i den ganska långa eftersmaken.

2009 Gevrey Chambertin Vieilles Vignes (Maison Roche de Bellene) 308 kr / Vinunic. Medeldjup hallonröd färg. Stor, redan utvecklad doft av solvarma, mogna röda bär och svarta vinbär, earl grey, apelsin och färska champinjoner. Fyllig, stramt strukturerad med massor av fina tanniner, frisk syra men snyggt balanserande frukt av mogna röda och blåa bär, svarta vinbär. Ung, tuff eftersmak med bra längd och grepp.

2008 Chambolle Musigny 1er Cru les Fuees (Maison Louis Jadot). Medeldjup rubinröd färg. Medelstor, ekaromatisk doft, mogna blå och röda bär, läder, piptobak. Fyllig, frisk, koncentrerad mörk fruktighet, massor med mjuka, polerade tanniner, svarta vinbär, röda äpplen, lång och fokuserad smak läskande avslut men kanske lite för baktung av ek.

2008 Nuits-Saint-Georges 1er Cru Les Damodes (Domaine de la Vougeraie). Knappt medeldjup hallonröd färg med en dragning åt orange i kanten. Medelstor, öppen och nyanserad doft av mogna, röda och lite syltiga bär, te, torkade örter, hallon- och kolasnören, rostad karaktär och ekkrydda. Knappt fyllig, eleganta, fina syror, ren, fokuserad och sammetslen röd och bärig frukt, liten kryddighet, apelsinskal, mycket bra längd med elegans trots lite mycket ny ek i avslutningen. 

 Tredje delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Området Côte de Beaune har tagit ditt namn av staden Beaune som är centrum för vinhandeln i Bourgogne. Man är främst känd för sina vita, eleganta viner som dominerar produktionen. De röda vinerna är i allmänhet i en mjukare och lättare stil än de från Côte Nuits längre norrut, bland annat för att i Beaune dominerar yngre kalkjordar. Här hittar vi 21 village-appellationer och hela 327 premier cru-vingårdar med stor koncentration på sluttningarna runt staden. De många byarna visar upp en fantastisk variation i stilar.

2009 Saint-Romain ”Le Jarron” (Ropiteau). Ljust gul. Stor doft gula och lite aromatiska frukter, bageri, lite vanilj, honung, omogen ananas och söt citrus. Torr, medelfyllig, mycket frisk, citrus, lime, clementin, gula äpplen, fokuserad frukt, inbäddad stram struktur, bra längd med balans och viss mineralitet.

2007 Pernand-Vergelesses (Domaine Laleure-Piot) 255 kr / ClosProbus KB. Mycket ljust gul med grönt stick. Medelstor, lite ”fisig” doft, kålrötter och blast, rökighet, citrus och omogna äpplen. Medelfyllig, frisk, fruktig smak med ton av gröna och gula äpplen, citrus, ung och ganska enkel med något kort eftersmak.

2008 Saint-Aubin 1er Cru En Remilly (J-C Boisset). Medeldjupt gyllengul.  Stor ganska intensiv doft av tropisk frukt, liten oxidation, mandelmassa, lite ekkryddig, apelsinzest och apelsinblommor och cointreau. Medelfyllig till fyllig, torr, rikt koncentrerad frukt, slanka syror, balanserad, smakrik, mogen citrus, pepprig och kryddig, snygg ekstruktur, lång eftersmak med mycket mineralitet. Komplext och med fin mognad.

2009 Chassagne-Montrachet ”V V” (Dom. Vincent & Francois Jouard) 418 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gyllengul. Medelstor doft av mogen citrus, gula äpplen, rökig mineralton, någon smörighet, lätt aromatisk ekton och drag av rostade nötter. Medelfyllig, torr, mycket friska syror balanserade av koncentrerad och fokuserad men tillbakahållen frukt, viss ekkryddighet, vita persikor. Lång eftersmak med liten fet fruktkänsla och åtstramande ek.

2010 Puligny-Montrachet 1er Cru Les Folatieres (Domaine des Lambrays) 735 kr / Wineagency. Medeldjupt gyllengul. Medelstor, fokuserad och ung doft, apelsinblom, clementin, Rose’s lime, ton av eukalypus, nätmelon, liten ekkryddighet. Medelfyllig, torr friska inbäddade syror i rik och koncentrerad frukt, lime nätmelon, lång ren, slank eftersmak med diskret fatstruktur och fin mineralitet. Elegant och läckert.

2008 Meursault Charmes 1er Cru (Maison Louis Jadot). Medeldjupt gyllengul. Stor, rik, koncentrerad fruktighet och aromatiska citrusfrukter, komplex med nötighet, smörig ton, ekfatskryddor, knäckiga bakverk. Torr fyllig, rikt och koncentrerad frukt av omogen ananas, söt citrus, honungsmelon, kryddig, aromatisk, bred och lång smak med något överdriven ekton. Maffigt vin!

2008 Maranges 1er Cru ”La Fussière” (Domaine Jean François Bachelet) 273 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup röd färg med blått anslag. Ganska liten och knuten doft av röda och blå bär med lite grönt och stjälkigt inslag och någon pepprighet. Medelfyllig, ung, frisk, fruktig smak av mörka bär, smultron, röda äpplen, fasta fat- och frukttanniner, lakrits, lite tobak i eftersmaken som ännu är ganska kort.

2009 Santenay (J-C Boisset). Ganska djup röd färg med blå ton. Medelstor, animalisk, charkuterier, röda och blå bär, smultron, lagerblad, te och rökighet. Medelfyllig, frisk, mycket fruktig, lite ”tuggig” frukt av mörka bär, plommon, röda äpplen, tobak, mossa. Ungt men med bra längd.

2008 Aloxe-Corton Vieilles Vigne (Domaine Edmond Cornu & Fils) 315 kr / Jakobsson & Söderström. Knappt medeldjup hallonröd ton. Ganska stor, ännu ung doft av röda bär, lingon, tranbär, hallon, örter, gräs och lite fatkryddighet. Medelfyllig, mycket friska och något vassa syror, tuffa frukttanniner, tydlig ek och liten fabeska, kraftigt tillbakahållen frukt av röda och blå bär, omoget rött äpple, lakrits, tobak. Ung, ännu outvecklad och lite kort eftersmak. Tufft vin som måste ligga ett tag.

2006 Beaune 1er Cru Theurons (Maison Louis Jadot). Ljust röd med bruntonad kant.  Medelstor, utvecklad, lite flyktig och mogen doft av höstlöv, farinsocker, te, torkade örter. Medelfyllig, nyanserad, avrundade syror, lite torra tanniner, röda bär, röda äpplen, läder, torkad frukt, bra längd men lite uttorkat avslut. Något stumt.

2005 Pommard 1er Cru Monopole (Domaine Jérôme Sordet) 548 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup röd färg med aningen violett kant. Knute, ännu outvecklad doft av mörka bär, plommon, lite nytt läder, rökig ron av gummi. Fyllig, mycket frisk, strama, tuffa tanniner, söta röda och blå bär, fokuserad återhållen frukt, mycket lång, balanserad eftersmak med tydlig fatkryddighet och läskande frukt. Ännu ung.

2002 Volnay 1er Cru ”Taillepieds” (Domaine Bitouzet-Prieur) 391 kr / Jakobsson & Söderström. Knappt medeldjup röd färg med lite tegelfärgad kant. Ganska stor och något utveckald doft med mognad, läder, knäckiga toner, rosépeppar, någon grön kartighet och fatkryddor. Fyllig, balanserad, rik utvecklad frukt, läskande bärighet, mjuk och elegant men bra grepp i ekstrukturen, sötlakrits, lång eftermak.

 Andra delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Mâconnais är den sydligaste och största delen (25%) av Bourgogne, saknar helt klassificerade vingårdar* och domineras av vitvinsproduktion. Det är historiskt den fattigare delen av regionen och här finns också de flesta kooperativen. Från att ha producerat enkla billiga viner har de under de senaste två decennierna stramat upp odling och tillverkning och lyft kvaliteten. Resultatet har blivit att många enskilda odlare insett potentialen i sina druvor och nu brutit sig loss och producerar sina egna viner. För vita viner är Mâconnais kanske det mest intressanta området i Bourgogne.

2011 Mâcon-Villages Blanc (Domaine Touzot)  135 kr / Jakobsson & Söderström. Klart mellangul. Stor, fruktig doft av honungsmelon, gula äpplen, apelsinblom och grapefrukt. Torr, mycket frisk, gula äpplen, lite tillbakahållen frukt, lätt ekstruktur, mandel/nöt, apelsinskal, bra längd, fin balans och viss bitterhet i avslutet.

2010 Mâcon-Villages (Cave des Vignerons de Buxy) 105 kr / Vinunic. Klart mellangul. Medelstor, mycket frisk och lätt aromatisk doft av lime-, citron- och apelsinzest, fröna äpplen och nätmelon. Torr, mycket frisk, citrusfruktig, ofokuserad frukt och lite ihålig mitt, liten mineralitet i avslutet med viss längd.

2008 Mâcon-Chaintré (Domaine Valette) 200 kr / Vin & Natur. Klart mellangul med grönt inslag, lite dimmig. Stor doft med flyktig, vinägerton och tydlig ciderkaraktär, clementin, något jästig och med ett rökigt/sotigt inslag. Medelfyllig, spretiga och lite vassa syror (vinäger), bra frukt med visst fokus, något kort och något orent avslut med apelsinbeska. Efter en stun i glaset dämpades vinägersticket i doften.

2010 Saint Véran (Maison Louis Jadot) Vinunic. Medeldjup gul färg. Medelstor, ren, frisk doft av gula äpplen och päron, limezest, vita blommor, diskret fatton och liten smörighet. Medelfyllig, frisk och pigg syra, lite fet och bred frukt, gula päron, vit persika, citrus, lätt ekstruktur, viss eldighet och något kort eftersmak.

2010 Pouilly Fuisse (Domaine du Roure de Paulin) 199 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gyllengul. Medelstor doft, bred doft av mogen gul frukt, mogna gula frukter, anstykning av eukalyptus, mogen honungsmelon. Meddelfyllig till fyllig, mycket fruktig, aprikos, litet aromatiskt inslag av apelsinblom, fin ekstruktur, bra längd med viss intensitet.

2009 Pouilly Fuissé (Maison Louis Jadot) Vinunic. Ljust gyllengul med grönt inslag. Stor doft av gula päron, lätt vaniljton, apelsinblomma, mogen persika och inslag av salmiak. Fyllig, torr, stram, tillbakahållen frukt av gula äpplen och päron, apelsinton, tydlig ekstruktur, bred men något kort eftersmak med kvardröjande torr ek och liten apelsinbeska.

I Côte Chalonnaise längre norrut är vinodlingarna mer utspridda, man producerar mer rött än i Mâconnais men vitt vin dominerar och vi hittar också hela 130 vingårdar klassificerade som premier cru. De flesta ligger i Montagny och man diskuterar att faktiskt en del av dessa vingårdar då inte alla lever upp till standarden, men det är en knivig fråga.

2009 Montagny 1er Cru Classique (Château de la Saule) 205 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gul liten grön ton. Ren, medelstor fokuserad doft av omogen gul frukt, citrus, någon smörighet och ett stråk av apelsinblom. Torr, frisk, medelfyllig smak med slank fokuserad frukt av gula äpplen och lätt aromatisk citruskaraktär. Balanserad med fin längd med tydlig mineralitet.

2009 Montagny 1er Cru ”Cuvée Fût” (Château de la Saule) 220 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gul. Ren, medelstor doft av gul frukt, citrus, litet aromatiskt inslag av fat, vitpeppar, salmiak. Torr, medelfyllig smak med fina, slanka syror, fokuserad frukt av gula päron och omogen persika med bredd och viss intensitet, lång smak med ceder och salmiak. Samma vin som ovan men med ekfatslagring.

2007 Rully Blanc (Domaine Briday) 223 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust, gyllengul färg. Stor, utvecklad doft av mogen frukt, ananas, gula päron, smörighet, popcorn och nötter. Torr, fyllig, rund, fruktig med gula och gröna äpplen, fina och läskande syror, smörkola, persika och lång balanserad eftersmak med längd och diskret, lite kryddig ekstruktur.

2011 Mercurey ”La Plante Chassey” (Dominique Derain) 250 kr / Vin & Natur. Mycket ljust hallonröd med lätt blå anstrykning. Medelstor doft med uttalad bärighet av hallon, smultron, röda äpplen, svartpeppar, lite stallighet, rök, musselskal och lite gräs. Knappt medelfyllig, ung, oborstat kärv, friska syror, röda syrliga bär, rött äpple. Ännu kort smak med lite sotigt avslut.

*Man räknar med att inom några år ha ett antal vingårdar klassificerade som 1er cru i Pouilly Fuisse och Pouilly Vinzelles

Två dagar på skolan ska ägnas åt en masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB. Det kan behövas en djupdykning för detta område som bara utgör 3% av Frankrikes vinareal och omfattar 100 appellationer producerar nämligen…wait for it…60 000 olika viner!

Jean-Pierre inledde med att prata om komplexiteten i ämnet. Att jämföra en pinot noir från Bourgogne och exempelvis en från Nya Zeeland är lönlöst. När man inte ens kan göra likadana viner i Volnay och Pommard som ligger någon kilometer från varandra, hur ska man kunna göra det i olika delar av världen med helt olika förutsättningar. När man ska lära sig om viners typicitet från ett område är det viktigt att veta att vinvärlden befinner sig i ständig förändring. För 150 år sedan var vinerna från Pommard lätta viner som skulle drickas inom ett halvår, idag är de kraftfulla och strukturerade viner för lagring. De legendariska vinerna från Romanée-Conti (”viner som alla känner till men ingen dricker”) var ursprungligen roséviner. För trettio år sedan var vinerna helt annorlunda och idag dricker vi viner som aldrig varit bättre. Det enda vi vet med säkerhet är att om ytterligare trettio år så kommer de återigen att vara annorlunda.

Det grundläggande för olikheterna i Bourgogne, förutom klimatet som varierar över den 23 mil långa sträckningen, är jordmånen som företrädesvis består av kalk. De olika marina kalksedimenten har bildats under 50 miljoner år, har olika fysisk karaktär och varierar inom området. När endast jordmånen är det som skiljer kan man tydligt uppleva det i vad som beskrivs som ”mineralitet”. Vad mineralitet är, hur det påverkar vinet och varför vi upplever det som vi gör är fortfarande mer eller mindre ett mysterium. Vi ser ursprunget och resultatet men orsaken är okänd – en saknad länk.

Sammanfattningsvis kan sägas att ”Life is to short to learn about Burgundy”.

Över till Chablis och Auxerrois som ligger 10 mil västnordväst från övriga Bourgogne. Ursprungligen var det enbart vinerna härifrån som var betecknade som ”Bourgogne”. Här dominerar druvan chardonnay nästan helt och följaktligen vita viner. Även sauvignon odlas och går då under namnet från byn Saint-Bris. Röda viner av pinot noir och césar hittar vi med bynamnet Irancy. Det finns fyra kvalitetsnivåer av chablis: petit chablis, chablis, chablis premier cru samt chablis grand cru. Chablis skiljer sig från övriga vita bourgogner genom det svalare klimatet, den ”yngre” och rikare kalken (kimmeridge) samt att man i allmänhet inte använder sig av fatlagring eller gör det mycket sparsamt. Vinerna bli därför mycket torra, friska, strama och mineraldrivna.

2009 Saint-Bris (Clotilde Davenne).  Mycket ljust gul färg med grönt stick. Ren, frisk, doft med mineral, lätt aromatisk ton av gröna äpplen, krusbär,  citrus, svartvinbärsblad. Torr, frisk, fruktig och medelfyllig, citrus, granny smith, krusbär, lång balanserad och tydligt mineraldominerad eftersmak. Stram och elegant i klassisk, ren stil.

2010 Petit Chablis (Domaine Garnier & Fils) 153 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjupt citrongul med grönt inslag. Medelstor, ren, frisk doft av mogen citrus, gula äpplen, omogen ananas, lätt kritdammig. Ganska lätt, torr, mycket friska syror, balanserade av bra fruktighet, gröna äpplen, mogen citrus. Stramt och kritigt avslut med bra längd. Välgjord och snygg petit chablis.

2010 Chablis (Clotilde Davenne).  Medeldjupt citrongul med grönt inslag. Stor, fruktig doft av gul frukt, vita blommor, citrus, gröna äpplen och en ganska tydlig, rökig mineralton. Torr, mycket frisk syra, koncentrerad, slank, citrusfruktighet, gula äpplen. Lång, elegant och stramt balanserad eftersmak.

2009 Chablis VV (Domaine Lavantureux) 186 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup citrongul. Medelstor, gulfruktig, massor med lime- och citronzest, omogen nätmelon, lite vingummi, Torr, medelfyllig, mycket fruktig med bra fokus, inbäddade syror, vit persika, gula päron, liten mineralitet, bra längd och viss stramhet i avslutet.

2009 Chablis Premier Cru Fourchaume (Jean-Marc Brocard). Medeldjup gul ton med gröna stick. Medelstor ganska intensiv, fokuserad, frisk fruktighet av gröna äpplen, nätmelon. Medelfyllig, slank och fokuserad frukt av gröna och gula äpplen, mogen citrus och omogen persika, fint polerade syror och lång balanserad eftersmak med stramt mineralavlut.

2010 Chablis Premier Cru Montée Tonnerre (Jean-Marc Brocard). Medeldjup gul ton. Medelstor, fruktighet av gula och gröna äpplen, vit persika och liten mineralrökighet. Medelfyllig, slank, koncentrerad och klart fokuserad frukt av mogen citrus, gröna äpplen, kritig mineralitet, distinkta, fina syror och mycket lång och snyggt balanserad eftersmak.

Vårt barnbarn Liam är tre år och har en mycket bestämd uppfattning om vad ha tycker är gott. Pasta i alla former är bra. Sen får det inte vara för mesiga smaker. Lite uppstuds ska det vara tycker Liam. Sån’t måste man tänka på om det ska bli godkänt. Den här ganska enkla såsen fick tummen upp.

Strimla ett paket bacon fint och fräs i lite fett i en stekpanna. När fläsket börjar få färg slänger du ned en stor gul lök som du hackat. När löken mjuknat blandar du i omgångar ner 500 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) och fräser tills genomstekt och den börjar få färg. Häll på hälften av 500 g passerade tomater, 1 svampbuljongtärning (kan vara svårt att hitta men brukar finnas där man säljer polska livsmedel), 3 msk tomatpuré,  1 tsk harissa , 1 msk japansk soja och 0,5 msk basilika och låt koka ihop. Späd med resten av de passerade tomaterna och koka ihop ytterligare. När såsen är ganska fast späder du med 1 dl grädde och smakar eventuellt av med lite salt och pepppar. Servera med favoritpastan

När jag varit ute och rest och det varit mycket vinprovningar och goda middagar så finns det bara en sak jag verkligen längtar efter: falukorv och stuvade makaroner. Tunt skivad korv som knapersteks och gammeldags idealmakaroner som sjuds sakta i lätt saltad mjölk (dubbelt så mycket mjölk som makaroner) i 25 minuter. Smaksätt med vitpeppar och lite muskot och servera med ketchup, senap, en kall folköl och vips är man hemma och glad.

Falukorven har blivit illa sedd av många och det tycker jag är tråkigt. När den är av bra kvalitet så är den riktigt god och kan ätas och njutas på många sätt. Jag har flera gånger blivit tipsad om Hälsingestintans falukorv men aldrig hittat förrän idag. Till skillnad från många andra sorter så är denna gjord enbart på nötkött som är hängmörat och från gräsbetande, svenska djur och den har heller ingen tillsatt rökarom. Korven smakar mycket bra och har fin konstistens även som rå, när den steks håller den formen fint men kräver mer fett vid stekningen och fastnar lite även i min fina renoverade skeppshultpanna. Resultatet blev stunsigt, smakrikt och köttigt. Personligen tyckte jag korven blev aningen lite torr men det uppskattades å andra sidan av Kära Hustrun. En falukorv som rekommenderas.

Det var ett tag sedan jag skrev om destillat (när var det egentligen?) så det var nästan påkallat när det damp ner ett prov på rom.

När det gäller fatlagrade destillat föredrar jag fylligare, mjukare och fruktigare stilar framför de stramare och ekiga. Oftast väljer jag hellre en spansk eller sydafrikansk brandy framför en konjak eller en ung calvados framför en långlagrad. När det kommer till rom så har jag svårt för de ”finare” sorterna från Martinique och dras mer till de rikare och fylligare typerna som exempelvis Demerara och Jamaica.

Appleton Estate Extra 12 YO är just från Jamaica och är det äldsta destilleriet där. Råvaran är melass från sockerrör och man destillerar både i enkel- och kolonnpannor. Destillatet har legat minst 12 år på fat och har blivit runt, rikt och komplext i karaktären. Som gjort för knäckiga efterrätter eller till mörk choklad. Eller bara för att tillbakalutat smutta lite ut glaset medan man lyssnar på softad jamaicareggae i en surfmix (ja jag vet att jag är helt uppslukad av min upplevelse i vågorna).

Stor, komplex doft av vanilj, knäck, kanderade apelsinskal, påtaglig arrakston, läder, brända mandlar, hasselnötter och choklad. Fyllig, torr, mjuk, rund, fruktig och eldig med tydlig ryggrad av ekfat som är fint balanserande fruktighet. Aromerna från doften går igen med mer brända inslag och karaktär av torkad exotisk frukt. Lång, rik och mjuk eftermak med eldighet och hög intensitet.

Äntligen får jag laga mat igen! Jag har saknat spisen och grytorna och recepten har lyst med sin frånvaro till förmån för vinfläckade rapporter från Sydafrika.

Men det sydafrikanska temat är ännu inte slut. Blev så sugen på att prova en rätt vi blev serverade: Babouti (eller bobotie). Det är en paj eller gratäng på färs som härstammar från Indonesien och finns i en uppsjö av varianter. Det bästa med babouti är att det är så kul att säga babouti, speciellt att säga babouti flera gånger efter varann: babouti-babouti-babouti. Jag googlade runt lite och vevade ihop den här.

Blöt upp 0,5 dl russin i 2 msk äppelcidervinäger. Blöt upp 4 msk ströbröd i 1 dl mjölk. Riv 2 gula lökar och ett grönt äpple (granny smith) på den grova sidan av rivjärnet. Fräs 500 g lammfärs i lite fett tills den är torr och genomstekt. Stäng av värmen och blanda ner lök, äpple, russin och ströbrödgeggan samt 2 msk curry (jag hittade passande nog en sort som hette ”Durban Curry”), o,5 dl hyvlad mandel, 1 dl mangochutney (het eller mild efter smak), o,5 msk torkade korianderblad och 1 tsk salt. Rör om ordentligt. Har du fräst färsen i en ugnssäker panna sätter du in den i ugnen på 200° i en kvart, annars lägger du över allt i en ugnsform. Under tiden vispar du ihop 2 ägg med 2 dl mjölk och en nypa salt. Ta ut pannan häll över äggstanningen och dekorera med 6-8 lagerblad och lite mer mandel som du trycker ned lätt i stanningen. Grädda ytterligare 20 minuter. Servera med ris kokat med några kryddnejlikor och mangochutney.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår blev det för ovanlighetens skull ingen bloggpost. Jag var ganska urlakad efter alla upplevelser och sedan satt jag på planet och kom inte hem förrän sent igår eftermiddag. Kroppen är hemma men mentalt är jag delvis kvar på Afrikas sydspets. Det är dags att summera.

Vinerna. Syftet med resan var ju vinerna. Först som sist ska sägas att Sydafrikas viner inte ska dömas efter lågprisutbudet och volymvinerna på Systembolaget. Vin är billigt i Sydafrika, både i butik och på krogen, och man får mycket kvalitet för pengen. Därför är det tråkigt att prispressade plastpåseviner är vad de flesta köper. Det finns så mycket mer att hitta.

Jag har sedan länge haft en klockarkärlek till de de vita vinerna och speciellt chenin blanc. De klarhet till klarhet och man blandar gärna i lite semillon för fetma och kropp vilket bara gör dem ännu bättre. Den mycket örtiga och krispiga stilen av sauvignon blanc blir alltmer ovanlig då man  gärna fatjäser dem och ger längre kontakt med jästen för en bredare fylligare stil. Fetare stil har även mousserande methodé cap classique (eller MCC) som genomgående håller högkvalitet.

Sydafrika är ursprungligen ett vitvinsland där så sent som för tjugo år sedan 82% av arealen var gröna druvor. Det närmar sig idag 50/50 och de blå druvorna kommer i allmänhet från unga stockar vilket förklarar en del problem vinerna. Men det förklarar också så varför kvaliteten ökar dramatiskt i takt med att stockarna åldras. Det ska erkännas att jag varit generellt negativt inställd till de röda vinerna och ofta hittat en bränd, rökig bakelitton och störande beska. Inte en enda gång kunde jag notera detta under veckan och jag hittade till och med pinotage som jag gillade. Fantastiska blandningar av blå rhônedruvor hittade jag liksom komplexa bordeauxblends och riktigt bra pinot noir från svalare klimat.

Den som försöker dra sydafrikanska viner över en kam och säger att det saknas variation eller kvalitet har en hemläxa att göra. Jag har i alla fall sent om sider gjort min.

Landet. Sydafrika är precis så där fantastiskt som alla som varit där säger. Naturen är verkligen dramatiskt vacker, oerhört varierad med bergen ständigt närvarande, omväxlande väder tack vare Sydatlanten och Indiska Oceanen och ett rikt djur och växtliv. Variationerna är också stora på andra sätt. Underbart vackra vinegendomar och lyxiga hotell kontrasterar bjärt mot kåkstäderna man passerar utmed vägarna. Det är svårt att ta in misären där.

Människorna. Att säga att människorna i ett land är ”gästfria och vänliga” är en sliten klyscha. När det gäller Sydafrika är det svårt att hitta någon bättre beskrivning. Alla (med undantag för några surmuppar på flygplatsen) var otroligt öppna, fullständigt chosefria, vänliga, hjälpsamma och generösa. Från taxichaufförerna som glatt beskrev den sociala situationen i landet till vinmakarna som inte tvekade att berätta precis hur vinerna gjordes och bjöd på hemlagad mat.

Maten. Vi har bjudits på mycket goda mat under veckan. Att äta ute är busbilligt om man håller sig till enklare ställen och mycket överkomligt även på lyxigare ställen. Man håller stolt fram sin egna mattradition med influenser från det afrikanska, holländska, indiska och asiatiska. Klassisk är att tillaga maten i en trefotad gjutjärnsgryta (potjies) över öppen eld. En dröm för en lånkoksälskare som jag. Det är inte särskilt kryddstarkt men smakrikt, det är rustikt och enkelt, mycket kött, ofta åt det söta hållet och ofta kräver svenska smaklökar mer salt. Jag önskar jag hade haft mer tid att fördjupa mig mer, men i kväll tänkte jag laga en bobotie.

Engagemanget. Det som imponerade mest under veckan var trots allt det stora och djupa engagemanget från alla att hitta hållbara lösningar för vinindustrin. Medvetenheten om vitikulturens påverkan på den omgivande naturen och hur känslig den egna odlingen blir om man inte hittar ett samspel var slående. Uppslutningen bakom den nya etiska märkningen var också uppmuntrande. Läs mer om ursprungs-, hållbarhets- och rättvisemärkningen.

Arrangemanget. Jag var som tidigare nämnts inbjuden som gäst av WOSA. Förutom att vara en synnerligen aktiv och effektiv marknadsföringsorganisation för sydafrikanska viner är de också drivande i miljö- och rättvisefrågor. Mässan Cape Wine 2012 var bara en del av ett över veckolångt program till vilket människor från hela världen bjudits in. Även om själva mässan var av det mindre formatet så var arrangemanget i sin helhet enormt. Samtliga inbjudna hade individuella och varierade program med skräddarsydda provningar, besök, middagar och evenemang. Månniskor och bagage skulle bussas mellan hotell, gästhus och tillställningar i olika konstellationer kors och tvärs över landet. Inte en gång blev det strul och allt flöt obehindrat och smidigt beledsagat av glada leenden. Åtminstone var det så vi gäster upplevde det. Andra organisationer har mycket att lära av WOSA. Stort tack till alla inblandade!

Vännerna. Det var faktiskt lite tungt att lämna Sydafrika. Det kändes faktiskt som jag blivit kompis med flera vinmakare och framförallt hade vi blivit ett härligt gäng i den skandinaviska gruppen. Särskilt kommer jag sakna gänget i ”Old School Surfers ZA”. Ni vet vilka ni är. Hoppas vi ses snart igen!

Här är övriga inlägg från veckan i Sydafrika:

Kontrasternas Sydafrika

Hög nivå i Cape South Coast

Grönt tema i  Sydafrika

Mer grönt, majonäs på sushin och chenin blanc

Flytande sydafrikanskt guld

Sociala strukturer, riesling och tre tunga killar

Big Wine – Bad Wine?

Liten filmsnutt från Cape Wine 2012

Oberoende Swartland och gammal sauvignon blanc

Öhmans Vin & Surf

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har utmanat mina rädslor. Har i veckan provat en hel radda pinotage och det gick bra. Jag har surfat i vithajstätt vatten och är nu en bad-ass-surfer-dude!

Jag har sedan jag i tidiga tonåren såg Hajen haft svår hajfobi. Jag har knappt kunnat se dem på bild och har till och med lite svårt för att bada ensam i insjöar och hemma i Öresund. Så när WOSA i samband med Cape Wine 21012 bokade upp mig på ”Wine & Surf Experience” så bestämde jag mig genast för att jag enbart skulle delta som åskådare. När vi slutligen hamnade på stranden med de surfande vinmakarna* så var det bara jag och en blek, frusen och skraj brittisk tjej som bangade. När hon ändå bestämde sig för att ta på våtdräkten kände jag ett tungt grupptryck och drog på mig en dräkt jag med. Jag kunde ju vara med på ”torrträningen” i alla fall. På något sätt sveptes jag med i stunden och av vinmakarnas/surfarnas entusiasm och plötsligt var jag på väg ut i vattnet. Först!

En fantastisk upplevelse att brottas med vågorna och brädan, försöka hitta den där perfekta vågen och hinna slänga sig upp och hålla balansen. Det ska med en gång sägas att jag inte stod upp på brädan, jag försökte inte ens. Det var tillräckligt svårt att hålla sig kvar liggande på magen. Jag lyckades fånga ett par vågor och den sista blev ”min perfekta våg”. Jag flög fram på den skummande vågkammen hela vägen in till stranden. En befriande härlig känsla och jag bara skrek rakt ut. Jag stapplade upp ur vattnet alldeles färdig, andfådd, skakig i kroppen men lycklig. Jag hade surfat och knappt tänkt på hajar alls. En ny upplevelse, en överkommen rädsla och jag har levt lyft på en vågkam i två dagar nu.

Efter vattenlekarna packade vi in oss i vinmakarnas bilar, åkte utmed den dramatiskt vackra kustlinjen, såg en val, letade fler vågor och provade viner under en fish & chips-lunch. Mitt under lunchen kommer Johan Reyneke in med ett par flarror och vill bara hänga med oss för att han är surfsugen och trött på alla besökare på vingården. Som en alldeles perfekt avslutning åkte vi till historiska Groot Constantia där vinmakarna från området serverade sina viner tillsammans med rätter de tillagade i potjies (trebenta järngrytor) över öppen eld. Trötta men upprymda checkade vi till slut in på otroligt lyxiga Majeka House. En dag att minnas mycket länge!

*Duncan Savage från Cape Point Vineyards, Gunter Shultz från Kleinood och Miles Mossop Tokara/Miles Mossop Wines.

Surfbilderna är tagna av duktige Raphael Cameron på Vanity Studios som också tar de flesta bilderna på Fredrik Schelins blogg.