Här kommer mitt årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterat och redigerat.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. De hör inte till de billigaste champagnerna, men om du inte vill lägga pengar på bättre champagne så är det mycket bättre att välja ett bra mousserande vin istället (se nedan). Bra champagne kostar alltid mer. Elegant, frisk och klassisk favorit är Pierre Peters Cuvée de Reserve som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. En personlig favorit är 2011 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Mycket karaktärsfull årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger. Med sin personliga stil kanske Launois inte faller alla på läppen. Får du en flaska över kan den sparas och utvecklas i många år. I den kraftfulla, smakrika, generösa och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och de klassiska champagnedruvorna levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir är allid en vinnare i mina blindprovningar och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. 2016 Federico Paternina Banda Azul är löjligt prisvärd och egentligen det enda billiga bubbeltips du behöver. Skrev om vinet här och även om den nya årgången inte är riktigt lika komplex så är det fortfarande överlägset allt annat i prisklassen. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett pålitligt fynd för 95 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 50 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Att fylla champagnekylaren med vatten och is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur. Behöver du både kyla och hålla flaskan kall på bordet så är en kylkrage som denna både praktisk och snygg.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas och att den är kyld. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur. För ett ännu bättre grepp kan du använda en champagneöppnare.  Ett enkelt och samtidigt effektfullt sätt att öppna flaskan är med en korkfångare.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan fyller på vid serveringen skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin.  Det är inte så konstigt med tanke på att den absoluta majoriteten av vinerna är just röda. De vita är i de flesta fall ganska enkla  men det finns exempel på helt enastående stora viner. Den dominerande druvan viura kan ge upphov till viner som klarar mycket lång fat- och flasklagring och några producenter levererar vin av rent burgundiska kvaliteter.

Därför är det kul att 2016 Tobia Blanco nu finns tillgängligt på Systembolaget så fler kan prova på rioja i annan klädedräkt – en blekgul bekväm linnekostym med lite struktur. Vinet är dominerat av druvan viura och har jäst på ameraknst ekfat som de sedan också lagrats på i tre månader. Resultatet är en stor doft av gul frukt, frisk citrus och ett uns av brynt smör och hasselnötter. Smaken är fyllig, gulfruktig med toner av aprikos, ananas, mogen citrus,  lätt rostad karaktär från faten men framför allt en fantastiskt pigg och frisk syra och med en avslutande bitter klackspark av citrusskalsbeska. Härligt smakrikt och samtidigt klunkvänligt och matanpassat. Drack till grönsaksbiffar med garam masala men kan tänka mig smakrika fiskrätter, ost- och charktallrik eller ”gråtande kyckling”. Till exempel. Ett fynd för 99 kronor!

Smakar extra bra i detta bourgogneglas som är min favorit till smakrika fatlagrade vita viner.

Lite malbec-tema har det varit för mig denna vecka. Av en tillfällighet fick jag i uppdrag att skriva en text om malbec och från annat håll fick jag två flaskor vin att prova.

Jag är verkligen inget fan av denna blå druva, den talar nämligen inte till mig så som den oftast uttrycker sig i Argentina. Mycket mörk frukt och kraft och ofta i avsaknad av elegans. Det krävs enligt min mening två saker för att det ska börja hända grejer med malbec. För det första krävs svalare klimat och/eller odling på hög höjd som lyfter syran som ofta är lite låg. Sen gör sig malbec bäst när den får sällskap av en eller fler andra druvor, några procent av exempelvis cabernet sauvignon gör att vinet öppnas upp.

Vinerna jag fick för att prova kommer från firman Piatelli Vineyards och kommer från regionen Salta. Här i den norra delen av Argentina hittar vi världens högst belägna vingårdar, ända upp till 3000 meters höjd, de provade vinerna kommer båda från vingårdar på cirka 2000 meter. Närheten till ekvatorn ger höga temperaturer men höjden ger svalka, stora temperaturskillnader mellan natt och dag samt intensivt solljus. Dessa förutsättningar ger viner med både rik, intensiv frukt samt fin syra.

2017 Piatelli Premium Malbec är ett för prisklassen förvånansvärt elegant och komplext vin. Jag hittar en tydligt rökig ton, mörk bitter choklad och en nästan jordig eller sotig ton parad med rik doft av mörka bär som skogshallon och björnbär. Maken medelfyllig och fruktig med massor av fräscha röda bär som dominerar över mörkare frukt och björnbär. Riktigt slank och läskande för en ren malbec.

2014 Piatelli Arlene är ett riktigt prestigevin med 18 månader på små franska och amerikanska fat och en blandning på 91% malbec, 7% cabernet sauvignon och 2% cabernet franc. Den kompakta, nästan svarta färgen, är lite illavarslande men doften undanröjer farhågorna. Stor, öppen aromatisk av viol, björnbär, plommon, svarta vinbär, eucalyptus, salmiak samt den lite sotigt rökiga tonen från det förra vinet. Smaken är fyllig, fokuserad och massor av mycket fina pudertanniner och härligt friska syror,  röda fräscha bär och lätt och anslag av viol och jord i den mycket långa eftersmaken. Älskar hur den rika, mogna och nästan syltiga fruktigheten övergår i en slank rödbärsfruktig syrasvans. Riktigt bra!

Provade vinerna i nya favoritglasen. En uppdaterad vinkarta över Argentina och övrigaSydamerika.

Det är ett fullständigt mysterium att jag inte bloggat om detta vin tidigare. Var helt övertygad om att det var gjort men kan inte hitta ett spår någonstans.

Strax efter resan till Australien i vårvintras upptäckte jag att det dykt upp ett vin från fantastiska Tasmanien på Systembolaget. Av en händelse var det från Stefano Lubiana som vi besökte och där jag hittade ett av mina absoluta favoritviner under de två veckorna. Därför särskilt kul att kunna tipsa om Stefano Lubiana ”Primavera” Chardonnay som är ett bra exempel både  på tasmansk väldoft och modern, slank australiensisk chardonnay. Här finns stor doft av vita plommor, vita persikor, päron och citronzest och en slank, frisk smak med fokuserad citrusfruktighet och en lite aprikosfetma som nästan helt döljer den lilla diskreta fattonen. Ett fynd för 149 kr, särskilt med tanke på att  vinet kostar 210 kr på plats.

Det finns även en trevlig riesling från Stefano Lubiana väl värd att prova.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. Här finns en riktigt snygg och uppdaterad vinkarta över Australien.

Det blev tyvärr inte jättemånga bloggposter från min intensiva resa i Australien i vintras. Tempot var helt enkelt för högt och när jag kom hem tog det vanliga livet vid. Jag skrev faktiskt inte något alls om Great Southern sydväst om Margaret River som vi besökte de allra sista dagarna. I Great Southern, som brukar kallas ”världens mest avlägsna vinregion” finns en fantastisk mångfald av viner och spännande producenter väl värda att upptäcka. Här fick vi ett mycket intressant besök hos Frankland Estate som tagit namn av regionen Franland River som ligger ungefär hälvvägs mella Margaret River och Albany.

Frankland Estate är kanske mest känt för sina mycket fina viner av riesling men under middagen berättade de att de precis fått veta att en chardonnay de offererat hade köpts in av Systembolaget. Nu har den kommit ut på hyllorna och jag har provat.

2017 Frankland Estate Chardonnay är ett mycket bra exempel på en ”modern aussie chardonnay”. Denna stil har jag tagit upp flera gånger på bloggen och har du inte provat dessa viner tidigare så är det slut på ursäkterna nu.

Vinet bjuder på massor av citrus, lime, citronzest i doften och ett intressant inslag av smultron. Smaken är torr och mycket frisk med en fokuserad smak av mogen citrus, päron och en distinkt karaktär av persika – nästan så man förnimmer det sammetslena perikoskalet i gommen. Faten är så diskreta att de knappt märks bakom den slanka frukten. Lång och elegant eftersmak. Ett klockrent fynf för futtiga 99 kronor. Detta är i princip det enda vita vin du behöver i sommar. Prova vinet till ”The Verve Pizza” som jag komponerade speciellt för denna typ av chardonnay. Jag gjorde en enklare variant av den där jag ersatte pizzadegen med tortillabröd och gräddade den några minuter på en pizzasten på grillen.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas.

Det börjar dyka upp massor av svensk hantverkscider. Även på Systembolaget hittar man ett urval av spännande produkter. Jag hartidigare skrivit om Skepparp Flaskjästa Cider  som nu fått sällskap av flera andra cidersorter som fått sin andra jäsning på flaska (metodhe traditionelle). Att jag skriver om Skepparps igen beror på att producenterna är goda vänner, att den tillverkas nästgårds, finns att köpa runt om i Sverige samt att jag tycker den grymt bra. Många andra hantverksmässiga cidertillverkare drar gärna sin cider åt det riktigt torra hållet vilket kan bli lite väl syratufft ibland. Skepparp drar istället i rejält med klar, söt must som och har en sockerhalt på 35 g per liter. Det låter mycket men tillsammans med äpplenas höga syra plus den rika moussen blir det en riktigt bra balans. Dessutom blir äpplekaraktären mycket tydligare och rikare. En svensk hantverksprodukt på 6% som bara kostar 84 kronor!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Halvtorr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balanserad och ren eftersmak.

Passar lika bra som sällskapsdryck eller till charkuterier (gärna rökta), smakrika ostar eller den lite söta svenska husmanskosten. Jag drack den till Carl Butlers Indonesiska risrätt. Satt som en smäck till den djupa kryddigheten, hettan och den söta chutneyn. Generellt sett är cider, torr som söt, ofta en bra matchning till rätter med curry.

All-round-glasen från Spiegelau är perfekta att njuta cider ur.

Det här är ett vin jag tvekade att skriva om. 2015 Banda Azul Brut är nämligen en cava som är för billig. Alldeles för billig.

Jag stötte på vinet i ett av de många reklammejl om ”unika viner levererade i exklusiva trälådor” som ramlar in i min mejlbox. Det mesta slängs direkt men jag reagerade på varmärket. Banda Azul är ju en gammal klassisk riojaetikett och inte en cava. Jag mindes också ett intressant besök hos producenten Federico Paternina för länge sedan. Vinet kom dock inte från Rioja utan från Penedés och var årgångsbetecknat. Googlade lite utan att hitta några pålitliga omdömen eller mer detaljerad information. Trots det oroväckande låga priset på 69 kronor så beställde jag några flaskor.

Lätt skeptisk öppnade jag den första flaskan. Vinet var förvånansvärt ljust med en mycket fin, något utvecklad och lätt parfymerad doft av vita persikor, mjölkchoklad, brioche och marsipan. Smaken lätt, torr, frisk, nyanserat fruktig och elegant och inte alls så där rustik som billig cava kan vara. Riktigt, riktigt bra i en personlig stil och en karaktär som faktiskt fick mig att minnas de mousserande vinerna från Tasmanien. När jag berättade för Kära Hustrun som älskar cava vad vinet kostade utbrast hon spontant ”Va!? Varför dricker vi något annat? Köp hem massor!”. Öppnade en flaska redan dagen därpå eftersom jag tvivlade lite på min positiva upplevelse. Den var så bra som jag trodde.

Varför så billigt? En koll på nätet visar att normalpriset borde ligga runt hundralappen. Men Federico Paternina ingår i en mycket stor grupp av spanska vinerier och har tillsammans med den svenska importörsgruppen förmodligen bestämt sig för att prisa in sig på hyllorna från beställningssortimentet. Med ekonomiska muskler har man råd att ta förluster under en tid. Det är en osund prissättning men som konsument är det bara att tacka och ta emot. Jag kommer i alla fall att beställa lådvis av detta vin innan priset går upp eller kvaliteten går ner.

Bästa glaset som lyfter cavan till ytterligare höjder.

Till alla skeptiker: Jag har varken tagit emot vin eller annan ersättning från leverantören.

Varje gång en ny sherry lanseras i Systembolagets sortiment är det en seger för vinkulturen. Det fortfarande ganska glesa utbudet börjar så sakteliga få fason även om det är en bit kvar.

På julemånadens allra första dag damp det ner en ny oloroso som en för tidig julklapp till alla sherryälskare. Oloroso Alburejo från Bodegas Álvaro Domecq är typiskt oxiderad och väldoftande (oloroso betyder ungefär ”väldoft”) med toner av torkad frukt, nötter, apelsin, kryddor och knäck. Många liknar gärna oloroso som att det doftar jul. Jag hittar här ett litet animaliskt inslag som jag vill beskriva som ”hundtass” (ni som älskar hundar vet vad jag menar). Smaken är helt torr, fyllig och härligt intensiv där ovan nämnda aromer kompletteras med läder och salmiak. Lång och rik eftersmak som naturligt kommer av de tio åren i kontakt med syre i ekfat i solerasystemet.

Som vanligt är sherry löjligt billigt. För skamlösa 79 kronor får du en stor smakupplevelse. Njut till smakrika hårdostar, lufttorkad skinka, svampsoppa eller som en lite digestif efter maten.

Läs mer om sherry här.

Omdömen om två whiskies jag fått provflaskor av från importörerna.

Det var verkligen ingen rosévinssommar på Österlen i år. Istället tändes brasan några gånger och jag värmde insidan med Benromach Speyside Singel Malt 10 YO.  En riktigt bra och prisvärd tioårig speysidewhisky med bredd, längd, komplexitet och smakrikedom av torkad frukt, karamell, kryddighet och torrt lite rivigt avslut med distinkt rökighet. Som gjord för en ruggig höstdag eller en svensk sommar.

Nomad Outland Whisky stötte jag på när jag var i Jerez nyligen. Outland är ett projekt och samarbete mellan master distiller Richard Paterson och Antonio Flores på Gonzalez Byass. Det är en blend av 30 olika skotska malt- och grainwhiskies med en ålder på mellan 5 och 8 år. Efter att de blandats har de lagrats ytterligare tre år på fat. Därefter har whiskyn gjort en resa till Jerez där den lagrats 12 månader på gamla sherryfat som innehållit mörk och sirapslik PX-sherry. Därmed är det inte längre en skotsk whisky utan en…nomad.

Nomad har en tydligt rökig doft med rika toner av vanilj, honung, kryddighet, russin och smörkola. Fyllig, nästan oljig munkänsla, mjuk, lite söt och smakrik med massor av kryddor, vanilj och ett rökigt och mycket långt avslut. Som en symbios mellan skotsk whisky och spansk brandy.

Både Benromach Speyside Singel Malt 10 YO och Nomad Outland Whisky är perfekta present- och julklapsswhiskies. Skotten till den hårdnackade whiskykonnässören och nomaden till den som gillar whisky, bourbon, brandy, sherry, rom eller bara smaskiga grejer.

Det fina glaset för destillat hittar du hos Vinet & Glaset.

Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.

Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.

Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.

2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).

Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.