Det är ett fullständigt mysterium att jag inte bloggat om detta vin tidigare. Var helt övertygad om att det var gjort men kan inte hitta ett spår någonstans.

Strax efter resan till Australien i vårvintras upptäckte jag att det dykt upp ett vin från fantastiska Tasmanien på Systembolaget. Av en händelse var det från Stefano Lubiana som vi besökte och där jag hittade ett av mina absoluta favoritviner under de två veckorna. Därför särskilt kul att kunna tipsa om Stefano Lubiana ”Primavera” Chardonnay som är ett bra exempel både  på tasmansk väldoft och modern, slank australiensisk chardonnay. Här finns stor doft av vita plommor, vita persikor, päron och citronzest och en slank, frisk smak med fokuserad citrusfruktighet och en lite aprikosfetma som nästan helt döljer den lilla diskreta fattonen. Ett fynd för 149 kr, särskilt med tanke på att  vinet kostar 210 kr på plats.

Det finns även en trevlig riesling från Stefano Lubiana väl värd att prova.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. Här finns en riktigt snygg och uppdaterad vinkarta över Australien.

Det blev tyvärr inte jättemånga bloggposter från min intensiva resa i Australien i vintras. Tempot var helt enkelt för högt och när jag kom hem tog det vanliga livet vid. Jag skrev faktiskt inte något alls om Great Southern sydväst om Margaret River som vi besökte de allra sista dagarna. I Great Southern, som brukar kallas ”världens mest avlägsna vinregion” finns en fantastisk mångfald av viner och spännande producenter väl värda att upptäcka. Här fick vi ett mycket intressant besök hos Frankland Estate som tagit namn av regionen Franland River som ligger ungefär hälvvägs mella Margaret River och Albany.

Frankland Estate är kanske mest känt för sina mycket fina viner av riesling men under middagen berättade de att de precis fått veta att en chardonnay de offererat hade köpts in av Systembolaget. Nu har den kommit ut på hyllorna och jag har provat.

2017 Frankland Estate Chardonnay är ett mycket bra exempel på en ”modern aussie chardonnay”. Denna stil har jag tagit upp flera gånger på bloggen och har du inte provat dessa viner tidigare så är det slut på ursäkterna nu.

Vinet bjuder på massor av citrus, lime, citronzest i doften och ett intressant inslag av smultron. Smaken är torr och mycket frisk med en fokuserad smak av mogen citrus, päron och en distinkt karaktär av persika – nästan så man förnimmer det sammetslena perikoskalet i gommen. Faten är så diskreta att de knappt märks bakom den slanka frukten. Lång och elegant eftersmak. Ett klockrent fynf för futtiga 99 kronor. Detta är i princip det enda vita vin du behöver i sommar. Prova vinet till ”The Verve Pizza” som jag komponerade speciellt för denna typ av chardonnay. Jag gjorde en enklare variant av den där jag ersatte pizzadegen med tortillabröd och gräddade den några minuter på en pizzasten på grillen.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas.

Det börjar dyka upp massor av svensk hantverkscider. Även på Systembolaget hittar man ett urval av spännande produkter. Jag hartidigare skrivit om Skepparp Flaskjästa Cider  som nu fått sällskap av flera andra cidersorter som fått sin andra jäsning på flaska (metodhe traditionelle). Att jag skriver om Skepparps igen beror på att producenterna är goda vänner, att den tillverkas nästgårds, finns att köpa runt om i Sverige samt att jag tycker den grymt bra. Många andra hantverksmässiga cidertillverkare drar gärna sin cider åt det riktigt torra hållet vilket kan bli lite väl syratufft ibland. Skepparp drar istället i rejält med klar, söt must som och har en sockerhalt på 35 g per liter. Det låter mycket men tillsammans med äpplenas höga syra plus den rika moussen blir det en riktigt bra balans. Dessutom blir äpplekaraktären mycket tydligare och rikare. En svensk hantverksprodukt på 6% som bara kostar 84 kronor!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Halvtorr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balanserad och ren eftersmak.

Passar lika bra som sällskapsdryck eller till charkuterier (gärna rökta), smakrika ostar eller den lite söta svenska husmanskosten. Jag drack den till Carl Butlers Indonesiska risrätt. Satt som en smäck till den djupa kryddigheten, hettan och den söta chutneyn. Generellt sett är cider, torr som söt, ofta en bra matchning till rätter med curry.

All-round-glasen från Spiegelau är perfekta att njuta cider ur.

Det här är ett vin jag tvekade att skriva om. 2015 Banda Azul Brut är nämligen en cava som är för billig. Alldeles för billig.

Jag stötte på vinet i ett av de många reklammejl om ”unika viner levererade i exklusiva trälådor” som ramlar in i min mejlbox. Det mesta slängs direkt men jag reagerade på varmärket. Banda Azul är ju en gammal klassisk riojaetikett och inte en cava. Jag mindes också ett intressant besök hos producenten Federico Paternina för länge sedan. Vinet kom dock inte från Rioja utan från Penedés och var årgångsbetecknat. Googlade lite utan att hitta några pålitliga omdömen eller mer detaljerad information. Trots det oroväckande låga priset på 69 kronor så beställde jag några flaskor.

Lätt skeptisk öppnade jag den första flaskan. Vinet var förvånansvärt ljust med en mycket fin, något utvecklad och lätt parfymerad doft av vita persikor, mjölkchoklad, brioche och marsipan. Smaken lätt, torr, frisk, nyanserat fruktig och elegant och inte alls så där rustik som billig cava kan vara. Riktigt, riktigt bra i en personlig stil och en karaktär som faktiskt fick mig att minnas de mousserande vinerna från Tasmanien. När jag berättade för Kära Hustrun som älskar cava vad vinet kostade utbrast hon spontant ”Va!? Varför dricker vi något annat? Köp hem massor!”. Öppnade en flaska redan dagen därpå eftersom jag tvivlade lite på min positiva upplevelse. Den var så bra som jag trodde.

Varför så billigt? En koll på nätet visar att normalpriset borde ligga runt hundralappen. Men Federico Paternina ingår i en mycket stor grupp av spanska vinerier och har tillsammans med den svenska importörsgruppen förmodligen bestämt sig för att prisa in sig på hyllorna från beställningssortimentet. Med ekonomiska muskler har man råd att ta förluster under en tid. Det är en osund prissättning men som konsument är det bara att tacka och ta emot. Jag kommer i alla fall att beställa lådvis av detta vin innan priset går upp eller kvaliteten går ner.

Bästa glaset som lyfter cavan till ytterligare höjder.

Till alla skeptiker: Jag har varken tagit emot vin eller annan ersättning från leverantören.

Varje gång en ny sherry lanseras i Systembolagets sortiment är det en seger för vinkulturen. Det fortfarande ganska glesa utbudet börjar så sakteliga få fason även om det är en bit kvar.

På julemånadens allra första dag damp det ner en ny oloroso som en för tidig julklapp till alla sherryälskare. Oloroso Alburejo från Bodegas Álvaro Domecq är typiskt oxiderad och väldoftande (oloroso betyder ungefär ”väldoft”) med toner av torkad frukt, nötter, apelsin, kryddor och knäck. Många liknar gärna oloroso som att det doftar jul. Jag hittar här ett litet animaliskt inslag som jag vill beskriva som ”hundtass” (ni som älskar hundar vet vad jag menar). Smaken är helt torr, fyllig och härligt intensiv där ovan nämnda aromer kompletteras med läder och salmiak. Lång och rik eftersmak som naturligt kommer av de tio åren i kontakt med syre i ekfat i solerasystemet.

Som vanligt är sherry löjligt billigt. För skamlösa 79 kronor får du en stor smakupplevelse. Njut till smakrika hårdostar, lufttorkad skinka, svampsoppa eller som en lite digestif efter maten.

Läs mer om sherry här.

Omdömen om två whiskies jag fått provflaskor av från importörerna.

Det var verkligen ingen rosévinssommar på Österlen i år. Istället tändes brasan några gånger och jag värmde insidan med Benromach Speyside Singel Malt 10 YO.  En riktigt bra och prisvärd tioårig speysidewhisky med bredd, längd, komplexitet och smakrikedom av torkad frukt, karamell, kryddighet och torrt lite rivigt avslut med distinkt rökighet. Som gjord för en ruggig höstdag eller en svensk sommar.

Nomad Outland Whisky stötte jag på när jag var i Jerez nyligen. Outland är ett projekt och samarbete mellan master distiller Richard Paterson och Antonio Flores på Gonzalez Byass. Det är en blend av 30 olika skotska malt- och grainwhiskies med en ålder på mellan 5 och 8 år. Efter att de blandats har de lagrats ytterligare tre år på fat. Därefter har whiskyn gjort en resa till Jerez där den lagrats 12 månader på gamla sherryfat som innehållit mörk och sirapslik PX-sherry. Därmed är det inte längre en skotsk whisky utan en…nomad.

Nomad har en tydligt rökig doft med rika toner av vanilj, honung, kryddighet, russin och smörkola. Fyllig, nästan oljig munkänsla, mjuk, lite söt och smakrik med massor av kryddor, vanilj och ett rökigt och mycket långt avslut. Som en symbios mellan skotsk whisky och spansk brandy.

Både Benromach Speyside Singel Malt 10 YO och Nomad Outland Whisky är perfekta present- och julklapsswhiskies. Skotten till den hårdnackade whiskykonnässören och nomaden till den som gillar whisky, bourbon, brandy, sherry, rom eller bara smaskiga grejer.

Det fina glaset för destillat hittar du hos Vinet & Glaset.

Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.

Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.

Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.

2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).

Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Kiviks Musteri har under en längre tid experimenterat med flaskjäst cider. Jag har provat ett par av deras varianter, bland annat den första intressanta, långlagrade och bentorra samt den mer balanserade varianten med lite sötma.

I sin satsning på genuin, skånsk cider har de lanserat den senaste flaskjästa varianten på Systembolaget. 2013 Skånsk Flaskjäst Cider är helt torr och framställs av belle de boskoop, cox orange och signe tillisch från skånska odlingar. Efter en första jäsning har äppelvinet tappats på flaskor med en tillsatts socker och jäst för en andra jäsning. Cidern har sedan vilat i drygt ett år på jästfällningen för ökad komplexitet och kropp. Efter degorgering (avlägsnande av jästfällningen) har det tillsatts en liten mängd klar äppelmust.

Cidern är ljust gyllengul med en fin mousse. Doften är stor med tydliga, lite bokna äppeltoner, vanilj, kanel och någon kryddighet. Smaken är helt torr med rik fruktighet och en nästan fet kropp, tydlig citrus, massor av gula och röda äpplen, lite aprikos, kryddighet och ett stramt avslut med bra längd.

Snygg, komplex och välbalanserad cider. Ett svenskt frukthantverk i 1408 numrerade buteljer (fast bakläxa till den som släppte igenom den trista etiketten). Vi drack den till en bit smörgåstårta med lax och räkor men smakrikedomen gör att den passar bra till ost, charkuterier och lite kryddigare mat. Cider och curry är alltid en bra kombination. Säljs lokalt men kan beställas till alla butiker. Prova också den lite sötare Skepparps Flaskjäst Cider som jag skrivit om tidigare.

Njut cidern ur vitvinsglas eller ännu hellre ur tunna, fina allround-glas.

Sommaren är här! Äntligen! Varma, lata sommereftermiddagar i hammocken är som gjord för en snusstor, lätt och uppfriskande sherry.

Nytt i Systembolagets sortiment är Alegria Manzanilla Superior från Williams & Humbert. Som den mesta sherry så är den alldeles för billig. En halvflaska kostar 59 kronor och då får du ett stort litet vin. Alternativt kan du lägga pengarna på en latte och en halv muffin på Espresso House.

Som av en händelse är det på dagen tre år sedan jag besökte den enorma bodegan Williams & Humbert i Jerez. Precis som mina noteringar från besöket beskriver så är detta vin elegant och ovanligt friskt med tydliga citrustoner och en liten pepprighet. Ganska snäll i sin karaktär och därför perfekt för den som inte provat detta stora karaktärsvin tidigare. Manzanilla är samma typ av vin som en fino, det vill säga en ljus, lätt, mycket torr sherry som utvecklats under flera år under ett skyddande jästtäcke (flor) som ger vinet sin speciella karaktär och jästighet. Skillnaden mellan en manzanilla och en fino är att manzanilla lagras i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda där temperaturen är svalare och jämnare och jästtäcket tjockare och mer aktivt. Men även för en sheeryälskare som jag så är det mycket svårt att skilja dem åt.

Köp hem en flaska, kyl den väl och njut som aperitif, till skaldjur eller till små smakrika tapas. Drick ur vitvinsglas eller ur mina favoritglas för sherry (som egentligen är till whisky).

Läs mer om sherry här.

Hade en vinprovning inne i Malmö och passade på att stanna kvar över natten på hotell då jag hade en kurs direkt morgonen efter. Onödigt att ligga och köra fram och tillbaka till Österlen tyckte jag.

Tog en lätt middag på Siesta, ett klassiskt malmöställe som måste funnits i åtminstone 30 år. Någon som minns? Här har man väl alltid kunnat få en Jever på fat, vilket i sig är en kulturgärning. Att kunna slinka in och få en ansjovisstinn Janssons Frestelse är också värt ett omnämnande. En riktig gubbdröm med andra ord.

Från Siesta är det bara ett drygt stenkast till den omskrivna, hyllade och nästan sönderälskade vinbaren l’Enoteca. På vägen ser man på avstånd det stimmiga krogghettot Lilla Torg, man passerar Vollmers med sina två stjärnor, källarlokalen där Tareq Taylor startade och alltid fullsatta Bastard. Allt inom ett par kvarter och en rimligt vinglig väg. Ett koncentrerat bevis på Malmös ställning som krogstad.

På l’Enoteca är det nästan alltid fullt, oavsett när man tittar in. Det är snudd på omöjligt att inte stöta på en vinmakare på genomresa eller åtminstone få en slatt av vinerna hen lämnat kvar. På ett par år har vinbaren blivit en institution byggd på trivsel, vinpassion och rustik, vällagad mat.

Efter ett par glas ringde jag på en taxi som var på plats på ett par minuter. Taxichauffören och jag började prata om att det var mycket folk i stan och att nästan alla hotell var fullbokade. Chauffören sa att Malmö växer så fort att han inte hinner med. På tjugo år hade staden förändrats till oigenkännlighet. Jag kontrade med mina trettio år i staden och hur det knappt funnits en uteservering när jag flyttade in. En enorm skillnad mot hur utvecklingen idag gjort Malmö till en krogdestination. Vi enades om att Malmö är en fantastisk stad.

På den ganska raka sträckan från l’Enoteca till hotellet vid gamla stadion inser jag plötsligt att jag gör en historisk resa. Vinbaren jag just lämnat ägs delvis av sonen till en av initiativtagarna till Sveriges första vinfestival som hölls just på det hotell jag av en slump lyckats få rum på. 1986 lyckades man få tillstånd att där hålla ett vinevenemang för vinintresserad allmänhet. Något alldeles oerhört och unikt för tre decennier sedan. På vinfestivalen som hade tema ”Bordeaux” deltog stora vinpersonligheter som Serena Sutcliffe och greve Lur-Saluces från Château d’Yquem.

Av det tunga historiska arvet märktes inget alls i det anonyma hotellet. I den opersonliga baren ruvade dock en liten överraskning i det minst sagt mediokra utbudet. På hyllan stod några flaskor 2007 Château La Tour de By! Helt oväntat! En nästan tioårig bordeaux från ett litet favoritslott. Noterade att jag skrivit om vinet och årgången för över fem år sedan (aktuell årgång är 2012 på Systembolaget). Varför fanns vinet här? Bartendern berättade att han köpt in vinet för många år sedan för att han gillade det. Sedan dess hade hotellet bytt ägare och kedja och nu fanns bara han och några flaskor kvar. Jag var tveksam till kvaliteten då jag inte visste hur det lagrats men jag erbjöds att testa. Helt perfekt! Inte längre modernt mörkfruktig utan nu istället utvecklat till silkeslen, mogen bordeaux med alla karaktäristika på plats; blod, krut, stål, sot, jord, svettig häst, rök och mörka bär.

På ett fint sätt knöts tre decennier av vin- och kroghistoria ihop som av en slump. Kanske kan man hoppas att några av alla de nya spännande restaurangerna i staden någon dag snart upptäcker de klassiska vinerna så att man inte är hänvisad till bortglömda artefakter i perifera hotellbarer.