Häromkvällen öppnade vi ett vin som var helt odrickbart. Den märkligt marmeladiga frukten, syntetiska vaniljtonen och illa dolda sötman skulle däremot passa utmärkt som bas till en glasspinne. Sagt och gjort.

Jag saknade isglassformar så det fick bli små kaffemuggar och omrörningspinnar i plast som jag tiggde till mig på kvarterskrogen. Pinnarna var för veka och en platt form på glassen hade passat bättre. Smaken var det dock inget fel på. Massor med djup chokladsmak, måttlig sötma och en intressant smakbrytning från rödvinet.

Sjud 2,5 dl rött vin och 2 msk dadelsirap (vanlig sirap eller honung funkar också) utan lock i 10-15 minuter. Vispa ned 150 g mörk choklad som du hackat. Blanda i 3 dl mjölk och häll i glassformar. Ställ i frys över natten. Klart.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin. Visserligen är det mesta rött även om det produceras en del rosé och vitt. Tyvärr har de vita vinerna hamnat ordentligt i bakvattnet. Det är synd för det finns en del mycket intressant. Bland annat är det spännande att prova viner av ren viura (macabeo) som klarar både fathantering och lång flasklagring förvånansvärt bra. I höstas fick jag prova en 30-årig viura hos Federico Paternina som var helt lysande. Fullt så gammalt är inte detta vin.

2002 Viña Gravonia kommer från producenten R López de Heredia Viña Tondonia som är kända för sina viner som släpps först efter mycket lång lagring. López de Heredia är speciella då hela anläggningen är som ett levande vinmuseum vilket återspeglar sig i vinernas mycket traditionella stil. Viña Gravonia har fatlagrats fyra år och skulle med råge kunna kallas gran reserva men är betecknad som crianza. Det är ett speciellt och kraftfullt vitt vin med struktur och fyllighet som ett rött vin.

Medeldjup, gyllengul färg. Stor, utvecklad doft av apelsinmarmelad, mogen citrus, torkade örter, läder, svamp, rostade hasselnötter och höstlöv. Torr, fyllig, ännu mycket frisk smak av läder, nötter, röda äpplen, mogen citrus, ek, vanilj och med en tydlig ekstruktur. Lång, komplex och ganska intensiv eftersmak.

Jag älskar köttfärslimpa. Det är sådan trygg mat och den går att variera smakmässigt med vad man har hemma. Kunde därför inte måtstå att göra en variant på detta recept som i princip är en bacon n’ cheese burger i köttfärslimpeform. Jag la till saltgurka och bytte ut de märkliga, konserverade och friterade lökringarna mot rostad lök. Det blev en oväntat god färslimpa som garanterat går hem hos alla som gillar hamburgare. Vårt 3-åriga och lite matkinkiga barnbarn åt förnöjt med hela ansiktet även om han hoppade över coleslawsalladen vi serverade till.

Knaperstek ett paket bacon och låt fettet rinna av på hushållspapper och smula eller hacka det. Rör ihop 1,5 dl ketchup och 2 msk amerikansk senap (eller dijonsenap). Bland 500 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) med en tredjedel av ketchupblandningen, 150 g riven cheddar (eller annan smakrik ost), 1 dl ströbröd, 2 ägg, 1 hackad saltgurka, 1 dl majonäs, 1 msk worcestershiresås, 1 dl rostad lök, rikligt med nymalen svartpeppar och 0,5 tsk salt. Tryck ner smeten i en avlång form, smeta ut resten av ketchupblandningen ovanpå och skjutsa in i ugnen på 175° i 50 minuter. Innan servering strör du över mer torkad lök och dekorerar med skivad gurka. Njut!

Pröva också den traditionella kötfärslimpan och de luxe-varianten.

Bra fråga. Man kan ju tro att jag inte gör annat än lagar mat, äter mat och dricker vin och annat gott. Faktiskt är det inte helt långt borta från sanningen.

Förutom att jag lägger åtskilliga timmar på bloggen (ett inlägg om dagen tar sin tid) så arbetar jag heltid med dryckesutbildningar och provningar. Tillsammans med min kollega driver jag Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö där den huvudsakliga verksamheten är sommelierutbildningen på två terminer. Men vi har också 2-dagarskurser samt kvällsprovningar som Bordeaux, Bourgogne, Whisky, Champagne och Vin & Mat. Som om inte det räcker så blir det en hel del provningar för föreningar, företag och privatpersoner också. Bland annat.

Sen är det förstås sådant som planering, glasdiskning, tomglashantering, toalettstädning, administration, pluggande och annat. Men det är i alla fall världens bästa jobb.

Så nu vet ni lite mer om vad jag gör när jag inte bloggar,

(När jag har lite tid över slappnar jag av med att röja runt på loppisar och hitta grejer till Kära Hustruns butik)

Jag hade förmånen att få besöka cavaproducenten Recaredo för två år sedan. De räknas som en av de absolut främsta i Spanien, odlar helt ekologiskt och arbetar enbart enligt gamla traditioner och tekniker.

Förutom det mycket noggranna arbetet i vingårdarna och med de gamla vinstockarna så fortsätter det manuella arbetet i källaren. Vinerna lagras mycket svalt på sin jästfällning mellan 40 och 100 månader. Lagringen sker inte under kronkapsyl utan med naturkork som hålls fast med en metallklammer (agraff). Därefter skakas och vrids buteljerna för hand (riddlas) dagligen under en månads tid för att flytta jästen till flaskhalsen. Avlägsnandet av jästen (degorgering) sker också helt manuellt och man fryser inte ens flaskhalsen och varje flaska och kontrolleras så att den inte blivit korkdefekt.

Efter ett tips från mig finns sedan en tid några av vinerna att få tag på i Sverige och jag fick häromdagen tre flaskor av importören att prova.  Började med de två olika årgångarna av Gran Reserva Brut Nature varav 2007 finns tillgänglig hos importören Invinitum. Även om de legat länge på jästfällningen (42 respektive 49 månader) så finns där nästan inget av de brödiga och nötiga toner man brukar hitta. Intressant att se hur stor skillnad det är mellan årgångarna i arombilden. Gemensamt för de båda var dock att när bubblorna börjat vika undan så avslöjades två riktigt bra stilla viner. Ett säkert tecken på kvalitet. De kostar som en billig champagne men smakar mycket mer.

2007 Gran Reserva Brut Nature. Mycket ljust gul och mycket fina, små bubblor. Medelstor, ren doft met tydlig karaktär av citronzest och lime, vit persika, liten rökighet och tydlig mineralitet  som påminner om grålera och en sakeliknande riskaraktär. Knastertorr, frisk smak, fina mousse, rik, mogen fruktighet, lime, persika, grönt sommaräpple och en lång elegant och balanserad eftersmak med stram mineralitet.

2006 Gran Reserva Brut Nature. Mycket ljust gul och mycket fina, små bubblor. Något dämpad doft av citrus, smultron, apelsin, smörkola, honung men med samma rökighet och mineralton som i det förra vinet. Helt torr smak men rikare frukt, friskare syra och en bredare anslagen smak, massor med citrus som citron, mandarin, apelsin samt ett drag av smultron. Mycket lång, rik, komplex eftersmak med stram mineralitet.

Det var ett tag sedan Projekt Carl Butler avslutades så hans recept har med några få undantag lyst med sin frånvaro sedan dess. Men nu är det faktiskt dags igen och det på begäran!

När jag skrev om ”Världens bästa kyckling” efterlystes detta recept från ”Carl Butlers Bästa för IKEA”. Vet inte varför jag förbisett detta. Kanske beroende på den osedvanligt gråbleka bilden eller ingredienslistan som verkade mer än lovligt torftig så när som på de väl tilltagna måttet vitlök. Men som vanligt briljerade Carl med de enkla recepten. Det blev förvånansvärt bra och våra gäster från USA gillade verkligen rätten, särskilt barnen som var svältfödda på vitlök.

För 4 personer: Smält smör i en tjockbottnad gryta eller traktörpanna på strax över medelvärme. Stek i omgångar cirka 1 kilo kycklingbitar med skinn, exempelvis lår, tills de får en fin färg. Ta upp och ställ åt sidan. Sänk temperaturen och klicka i mer smör och lägg i 7-8 fint skivade vitlöksklyftor. Låt vitlöken mysa runt några minuter i smöret utan att ta färg. Lägg ner kyckling igen och vänd i spadet. Smaksätt med 1,5 tsk salt och rejält med svartpeppar samt slå på 2,5 dl vitt vin. Lägg på locket och låt sjuda på svag värme under lock i ungefär 40 minuter. Servera med ris och sallad.

Här hittar du samtliga recept av Carl Butler.

Nu på söndag den 12/8 klockan 10-17 är det dags för ”Tusen Trädgårdar”, en dag då alla möjliga och omöjliga trädgårdar runt om i landet öppnas för allmänheten.

Även trädgården som är denne matbloggares bästa sommarställe kommer att öppna grinden. Här kan du kika på vår gröna oas i Västra Hamnen, kolla hur vindruvorna börjar svälla, kiwin slingrar sig och bokharabindan slår ett valv. Det finns också möjlighet att köpa smultronplantor och en fika. Det blir Julia Childs choklad- och mandelkaka, Åsas hallongrottor och madelinekakor (kanske lindblomste också för den riktiga proustkänslan).

Kom och säg hej, mumsa kakor och titta på vår trädgård.

När jag köpte den fantastiska ingefärsläsken på Lulas i Östra Hoby var målet egentligen deras fina fiskkonserver från Portugal. Jag köpte en jätteburk med 650 g filéer. Som ni ser på bilden är det riktiga grejer vi pratar om. Hälften av filéerna bladades (fisken föll isär i fina skivor) ner över en galet fin salade niçoise till 10 personer igår. Eftersom jag hade massor med tonfisk kvar och amerikanska gäster på besök fick resterna bli den amerikanska klassikern tuna casserole, eller tonfiskgratäng som vi skulle säga. Plöjde igenom ett antal recept, la till lite av mig själv och resultatet blev smaskig comfort food eller ”really fancy tuna casserole” som omdömet blev.

Räcker till 6-8 personer: Skär ner 300 g champinjoner, 1 gul lök och 2 stjälkar selleri och riv 200 g smakrik ost. Stek svampen i torr panna tills den tappat nästan all vätska och fått fin färg. Släng i en rejäl klick smör samt selleri och lök och låt fräsa tills det hela mjuknar. Sänk värmen och slå på 3 dl mjölk och låt sjuda någon minut. Rör ned 2 burkar champinjonsoppa, 3 dl frusna ärtor, hälften av osten, 1 msk dijonsenap, rejält med svartpeppar, finrivet skal av en citron samt 2 msk citronsaft och rör tills allt är blandat och osten smält.

Tillaga 500 g äggnudlar enligt anvisningar men enbart halva tiden. Slå av vattnet, blanda nudlarna med såsen och varva med 2 burkar tonfisk i en ugnsform. Strö över resten av osten samt några nävar lätt krossade potatischips (använde saltade men gästerna trodde att dillchips hade varit perfekt). Gratinera i ugn på 200° i 25-30 minuter.

Den här trevliga rosén från Chile är det nog många som missar på grund av den lite trista bruna buteljen som döljer den läckra färgen. Det är synd. Här är ett vin som inte guppar i hallonblaskfloden utan är mer matorienterat. Lite oväntat för en chilenare med prislappen 79 kronor.

2011 Volcanes Pinot Noir Rosé har en blekrosa gärg som nästan drar mot orange. Doften är karaktärsfull med toner av rönnbär, smultron, hjortron, örter och en liten stallighet som ger ett uns komplexitet. Smaken är torr, mycket frisk med en liten fet fruktighet, massor med hjortron och rönnbär och en bra längd på eftersmaken där det hänger kvar en aptitretande beska som gör att vinet påminner om sydfransk rosé.

På en liten tur idag på Österlen hittade jag ett ställe som sålde årets första äppleskörd: gröna, syrliga sommaräpplena transparente blanche. Som gjort för en äppelpaj. Det blev äppelpaj i äpple baserat på detta recept som jag anpassade lite. Blev hur bra som helst. En frisk och god dessert som bevarade äpplets friskhet.

Veva ihop en halv sats av Carl Butlers pajdeg och addera 2 msk socker, men du har säkert ett bättre recept. Ställ kallt någon timme. Välj ut 6 stora, fina, fasta äpplen som kan stå upp och skär av översta delen. Med en vass liten kniv och en tesked gröper du ur äpplet utan att skada skalet. Ta till vara så mycket som möjligt av det urgröpta och tärna ner fint tillsammans med ytterligare ett eller två äpplen. Blanda äppletärningarna med 0,5-1 dl (beroende på din smak och hur sura äpplena är) råsocker eller farinsocker, 0,5 dl ströbröd, 1 tsk kanel och 50 g smält smör och fyll de urgröpta äpplena med röran. Vill du ha det sötare kan du riva ned lite mandelmassa också. Ställ kallt.

Ta fram pajdegen och arbeta den mjuk och kavla ut den tunt. Skär tunna strimlor och gör en väv enligt dessa instruktioner. Lite pilligt men kul. Stansa ut rundlar av pajväven med ett stort glas som gott och väl rymmer äpplena. Lägg pajdegen över äpplena, vik ner kanterna och tryck fast en pajremsa runt om för att fixera pajlocket. Ställ äpplena i en ugnsfast form, täck med folie och grädda på 190° i 20 minuter. Ta av folien och grädda ytterligare 20 minuter. Servera med glass eller vaniljsås.