De här ovanligt lyckade biffarna som gick hem både hos barn och vuxna fick heta ”balkanbiffar” på grund av smaksättningen och råvarornas inköpsställe. Väldigt lättlagade var de också.

Knäck ett ägg i en bunke och blanda det med 2 msk skorpmjöl, 2 tsk milt paprikapulver, en klick harissa och 1 msk oxfond från flaska. Blanda i 600 g färs (jag använde 50/50 kalv och lamm, men ren nöt- eller lammfärs går också bra) och 10-12 hackade svarta oliver. När allt är väl blandat smular du ned 100 g fårost av fetatyp och vänder runt. Forma små biffar, vänd dem i skorpmjöl och stek på strax över medelhög värme.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag bara älskade Kung Fu Girl Riesling från Charles Smith Wines i Washington. Så mycket så att jag inte kan ha vinet hemma. Det dricks ofelbart omedelbart upp. Därför gick det inte att motstå 2010 Boom Boom! Syrah från samma producent och område när jag hittade den på hyllan på Systembolaget. Jag ville också ge syrah från Washington en andra chans efter det katastrofala bottennappet som fick bli bas i en choklad- och rödvinsglass.

Kanske hade jag för höga förväntningar för det här var inte något särskilt roligt vin. Klumpig och övermogen frukt och på tok för mycket vanilj. Syrah och shiraz är ju samma druva men de olika benämningarna används idag ofta som ett sätt att signalera stil. ”Syrah” brukar ange en mer aromatisk, kryddig och lättare stil medan ”shiraz” sätts på viner med rikare frukt och mjukare struktur. Det här är definitivt ingen syrah. Stilen har säkert sina anhängare, men det här är ett vin som inte tilltalar mig.

Djup, blåröd färg. Stor, syltig doft, kokta blå bär, mörk kakao, vitpeppar och tydlig vaniljton och ett drag av fet jord och tomatblast. Medelfyllig, ganska mjuk smak av syltiga, mogna, söta mörka bär, liten rökighet och en lätt kladdig och påträngande vanillinton. En ganska tröttsam och stum karaktär men med frisk och livlig syra som avstyr en total dikeskörning.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Barone Ricasoli är Italiens äldsta vinproducent med en snart 900-årig historia. Familjen är dessutom en av de främsta och mest pålitliga firmorna i Toskana.

Deras chianti classico Brolio är en trotjänare på utbildningen där den i olika sammanhang får representera fylliga, kraftfulla och strama viner med mycket strävhet. Mycket vin för 115 kronor. Även Rocca Guicciarda som är en av deras chianti classico riserva har jag skrivit positivt om tidigare. Att det nu även finns en alldeles vanlig, enkel chianti med namnet Chianti del Barone Ricasoli hade jag missat. Rak, enkel, saftig, frisk och bärig chinati som gjord till det kallskurna, pizzan, buffén eller…ja…det mesta. Inga kanter, ingen störande ek. Bara okomplicerat och trevligt.

Ganska ljus, rubinröd färg. Ganska liten och enkel doft av röda körsbär, torkade örter och ett drag av salmiak. Medelfyllig, bärig, mjuk och mycket frisk smak av röda körsbär, röda vinbär, lakrits, örter. Ganska lång eftersmak med bra balans och en liten åtstramande kärvhet.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

OS och semestrarna är över och allt är tillbaka till ”business as usual”. Det kan man väl fira med att göra en lätt, nyttig och riktigt god rätt av kycklingfärs med lite grekisk inspiration i råvarorna.

Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Koka upp en stor gryta med vatten.

Fräs 400 g kycklingfärs i olivolja tills genomstekt och torr. Slå på ytterligare en skvätt olivolja, sänk värmen och riv ner 2 vitlöksklyftor och skalet från en halv citron. Vänd runt och blanda i 2 dl smetana (crème fraîsche eller matlagningsyoghurt funkar också), 1 pod eller tärning hönsbuljong, 1 klick harissa, 2 msk olivtapenad, lite citronsaft efter smak och smula i en halv bit fetaost (cirka 75 g). Låt sjuda sakta i 5 minuter. Strax innan servering vänder du ner en näve klyftade körsbärstomater och finskuren mild sivripaprika (se bilden) eller liknande.

Släng ner den urkramade zucchinin i det kokande vattnet och låt det ligga där i 30 sekunder och slå sedan av vattnet. Lägg upp på tallrikar, sleva upp såsen och toppa med tomater och paprika.

Prova detta liknande recept med lax och räkor eller peruansk kycklingchili och missa inte Lottas asiatiska kycklingfärs. 

Jag har hållit mig utanför den uppskrivna vågen av kändisviner och faktiskt inte provat något av dem. Per Moberg, Tomas Ledin, Kent, Motörhead och även Kiss är några av dem som lanserat viner. Att Kiss även satt sitt namn på ett öl hade jag faktiskt missat. Var tvungen att prova.

Kiss Destroyer lanseras som ”The hottest beer in the World” och bryggs av Krönleins även om det inte framgår av etiketten. Lever det upp till sitt tuffa namn, fräcka etikett och kaxiga devis? Nej är det enkla svaret. Det är en snäll, harmlös lager med väldresserad beska och lättglömd eftersmak. Smakmässigt hade det passat lika bra med Wizex på etiketten. Visst funkar den som en kall törstsläckare direkt ur flaskan men det är också allt. Jag fick verkligen kämpa för att inte skriva en putslustig rubrik. Men jag gissar att ni lätt kan föreställa er hur mina tankar gick.

Jag tycker det hade varit mycket mer passande om Kiss satt sitt namn på en riktigt billig gin som dricks kall ur flaska gömd i en brun papperspåse.

Häromkvällen öppnade vi ett vin som var helt odrickbart. Den märkligt marmeladiga frukten, syntetiska vaniljtonen och illa dolda sötman skulle däremot passa utmärkt som bas till en glasspinne. Sagt och gjort.

Jag saknade isglassformar så det fick bli små kaffemuggar och omrörningspinnar i plast som jag tiggde till mig på kvarterskrogen. Pinnarna var för veka och en platt form på glassen hade passat bättre. Smaken var det dock inget fel på. Massor med djup chokladsmak, måttlig sötma och en intressant smakbrytning från rödvinet.

Sjud 2,5 dl rött vin och 2 msk dadelsirap (vanlig sirap eller honung funkar också) utan lock i 10-15 minuter. Vispa ned 150 g mörk choklad som du hackat. Blanda i 3 dl mjölk och häll i glassformar. Ställ i frys över natten. Klart.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin. Visserligen är det mesta rött även om det produceras en del rosé och vitt. Tyvärr har de vita vinerna hamnat ordentligt i bakvattnet. Det är synd för det finns en del mycket intressant. Bland annat är det spännande att prova viner av ren viura (macabeo) som klarar både fathantering och lång flasklagring förvånansvärt bra. I höstas fick jag prova en 30-årig viura hos Federico Paternina som var helt lysande. Fullt så gammalt är inte detta vin.

2002 Viña Gravonia kommer från producenten R López de Heredia Viña Tondonia som är kända för sina viner som släpps först efter mycket lång lagring. López de Heredia är speciella då hela anläggningen är som ett levande vinmuseum vilket återspeglar sig i vinernas mycket traditionella stil. Viña Gravonia har fatlagrats fyra år och skulle med råge kunna kallas gran reserva men är betecknad som crianza. Det är ett speciellt och kraftfullt vitt vin med struktur och fyllighet som ett rött vin.

Medeldjup, gyllengul färg. Stor, utvecklad doft av apelsinmarmelad, mogen citrus, torkade örter, läder, svamp, rostade hasselnötter och höstlöv. Torr, fyllig, ännu mycket frisk smak av läder, nötter, röda äpplen, mogen citrus, ek, vanilj och med en tydlig ekstruktur. Lång, komplex och ganska intensiv eftersmak.

Jag älskar köttfärslimpa. Det är sådan trygg mat och den går att variera smakmässigt med vad man har hemma. Kunde därför inte måtstå att göra en variant på detta recept som i princip är en bacon n’ cheese burger i köttfärslimpeform. Jag la till saltgurka och bytte ut de märkliga, konserverade och friterade lökringarna mot rostad lök. Det blev en oväntat god färslimpa som garanterat går hem hos alla som gillar hamburgare. Vårt 3-åriga och lite matkinkiga barnbarn åt förnöjt med hela ansiktet även om han hoppade över coleslawsalladen vi serverade till.

Knaperstek ett paket bacon och låt fettet rinna av på hushållspapper och smula eller hacka det. Rör ihop 1,5 dl ketchup och 2 msk amerikansk senap (eller dijonsenap). Bland 500 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) med en tredjedel av ketchupblandningen, 150 g riven cheddar (eller annan smakrik ost), 1 dl ströbröd, 2 ägg, 1 hackad saltgurka, 1 dl majonäs, 1 msk worcestershiresås, 1 dl rostad lök, rikligt med nymalen svartpeppar och 0,5 tsk salt. Tryck ner smeten i en avlång form, smeta ut resten av ketchupblandningen ovanpå och skjutsa in i ugnen på 175° i 50 minuter. Innan servering strör du över mer torkad lök och dekorerar med skivad gurka. Njut!

Pröva också den traditionella kötfärslimpan och de luxe-varianten.

Bra fråga. Man kan ju tro att jag inte gör annat än lagar mat, äter mat och dricker vin och annat gott. Faktiskt är det inte helt långt borta från sanningen.

Förutom att jag lägger åtskilliga timmar på bloggen (ett inlägg om dagen tar sin tid) så arbetar jag heltid med dryckesutbildningar och provningar. Tillsammans med min kollega driver jag Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö där den huvudsakliga verksamheten är sommelierutbildningen på två terminer. Men vi har också 2-dagarskurser samt kvällsprovningar som Bordeaux, Bourgogne, Whisky, Champagne och Vin & Mat. Som om inte det räcker så blir det en hel del provningar för föreningar, företag och privatpersoner också. Bland annat.

Sen är det förstås sådant som planering, glasdiskning, tomglashantering, toalettstädning, administration, pluggande och annat. Men det är i alla fall världens bästa jobb.

Så nu vet ni lite mer om vad jag gör när jag inte bloggar,

(När jag har lite tid över slappnar jag av med att röja runt på loppisar och hitta grejer till Kära Hustruns butik)

Jag hade förmånen att få besöka cavaproducenten Recaredo för två år sedan. De räknas som en av de absolut främsta i Spanien, odlar helt ekologiskt och arbetar enbart enligt gamla traditioner och tekniker.

Förutom det mycket noggranna arbetet i vingårdarna och med de gamla vinstockarna så fortsätter det manuella arbetet i källaren. Vinerna lagras mycket svalt på sin jästfällning mellan 40 och 100 månader. Lagringen sker inte under kronkapsyl utan med naturkork som hålls fast med en metallklammer (agraff). Därefter skakas och vrids buteljerna för hand (riddlas) dagligen under en månads tid för att flytta jästen till flaskhalsen. Avlägsnandet av jästen (degorgering) sker också helt manuellt och man fryser inte ens flaskhalsen och varje flaska och kontrolleras så att den inte blivit korkdefekt.

Efter ett tips från mig finns sedan en tid några av vinerna att få tag på i Sverige och jag fick häromdagen tre flaskor av importören att prova.  Började med de två olika årgångarna av Gran Reserva Brut Nature varav 2007 finns tillgänglig hos importören Invinitum. Även om de legat länge på jästfällningen (42 respektive 49 månader) så finns där nästan inget av de brödiga och nötiga toner man brukar hitta. Intressant att se hur stor skillnad det är mellan årgångarna i arombilden. Gemensamt för de båda var dock att när bubblorna börjat vika undan så avslöjades två riktigt bra stilla viner. Ett säkert tecken på kvalitet. De kostar som en billig champagne men smakar mycket mer.

2007 Gran Reserva Brut Nature. Mycket ljust gul och mycket fina, små bubblor. Medelstor, ren doft met tydlig karaktär av citronzest och lime, vit persika, liten rökighet och tydlig mineralitet  som påminner om grålera och en sakeliknande riskaraktär. Knastertorr, frisk smak, fina mousse, rik, mogen fruktighet, lime, persika, grönt sommaräpple och en lång elegant och balanserad eftersmak med stram mineralitet.

2006 Gran Reserva Brut Nature. Mycket ljust gul och mycket fina, små bubblor. Något dämpad doft av citrus, smultron, apelsin, smörkola, honung men med samma rökighet och mineralton som i det förra vinet. Helt torr smak men rikare frukt, friskare syra och en bredare anslagen smak, massor med citrus som citron, mandarin, apelsin samt ett drag av smultron. Mycket lång, rik, komplex eftersmak med stram mineralitet.