Jag brukar ha som grundregel att inte rekommendera viner under 70 kronor flaskan. Anledningen är att kvaliteten på dem ofta är ganska anskrämlig, vinerna är tillfixade och justerade eller så är de bara rent utav ointressanta. Men det finns undantag.

Jag nämnde 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja redan för tre veckor sedan när jag provade den under en riojaprovning och beskrev den så här.

Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor!

Jag skulle inte säga att den är värd mycket mer än vad den är prissatt till, men den är precis vad man betalar för; enkelt, ärligt, lättdrucket och en vardagsnjutning. Det är betydligt mer än vad man brukar få för pengen i denna prisklass. Kollade dessutom med Lars Torstensson (läs hans blogg för bövelen) som varit med och tagit fram vinet och vinet är i princip bara ren och skär jäst druvmust av god kvalitet. Kontrollerad jäsning, lätt klarning och försiktig svavling. Inget trix och fix.

Spring å köp. Perfekt att ha hemma till flamsburgaren, den alldeles vanliga köttgrytan och när man får oväntat besök.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Igår kväll höll Claes Lindqvist från Vinunic en fantastiskt trevlig provning på skolan som en första del i en masterclass om Guigal.

Claes har arbetat med firman E. Guigal i 20 år och är väl bekant med både firman, vinerna och familjen och är mer än väl skickad att att kommunicera vinernas kvalitet. Han har följt utvecklingen och årgångarna på nära håll och sett hur de gått från en liten hantverksproduktion på  50 000 till enorma 8 000 000 buteljer. Trots denna utveckling är det familjen som in i minsta detalj styr arbetet från vingård til buteljering. Det är imponerande att man med denna stora produktion lyckas hålla en så konsekvent jämn, snygg och hög kvalitet hela vägen från vinerna för knappa hundralappen till de som ligger och slåss i den absoluta världstoppen.

Femton viner provades med fokus på årgång 2007 samt några referensviner med lite ålder. Givetvis hördes många gutturala och njutningsfulla läten när vi kom fram till de riktiga topparna men den ”enkla” crozes-hermitagen tog nog priset när det gällde förhållandet pris och ren njutning.

2007 Côtes du Rhône Rouge. Hallonröd med liten orange ton. Medeslstor, eldig doft av mogna röda bär, liten kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk med rik, rödbärig frukt, slank kropp, avrindade tanniner, snyggt balanserad och bra längd.

2007 Gigondas. Djupt rubinröd. Stor, något eldig, aromatisk, apelsin, kryddighet, liten läderton. Medelfyllig, frisk, strama  men fina tanniner. Röd, yppig bärighet, fina kryddtoner, balanserad med viss mognad och bra längd med massor av örtighet.

2007 Châteauneuf du Pape. Djupt hallonröd. Medelstor, röda solmogna bär, ciggar, läder, lagerblad och liten eldighet. Fyllig, välstrukturerad med tuggig fruktighet, munfyllande, örter, lavendel och rosmarin. Välbalanserad med fin ekstruktur och mycket lång smak.

1998 Châteauneuf du Pape. Medeldjup orangeröd med grusig fällning. Medelstor, rödsyltig, läder. Medelfyllig, slank, mogen smak av torkade röda frukter, liten syltighet, avrundade syror och fortfarande potenta men uttorkade tanniner.

2007 Crozes Hermitage. Djupt hallonröd. Medelstor doft, fint prfymerad med örtig intensitet, rosépeppar, eldighet med liten rökig ton av tjära, lavendel och ton av blod. Medelfyllig, slank syra och elegant röd bärighet, apelsin, pepprighet. Lång, läskande och balanserad eftersmak med lite torrt slut med tydlig karaktär av blodapelsin. Mycket läskande och läcker för ett ruggigt bra pris! 2009 ska vara ännu bättre!

2007 Côte-Rôtie. Djupt röd med liten dragning åt orange i kanten. Medelstor, frisk doft av mogna röda bär, jordgubbsmarmelad, svartpeppar, torkad skinka och lite läder. Medelfyllig till fyllig med hög, frisk syra, välstrukturerade tanniner, bra fokus i frukten, massor av öreter och kryddighet och långt snyggt avslut med nästan litet parfymerat avslut med någon bitterhet.

2007 Hermitage Rouge. Medeldjup hallonröd. Medelstor, öppen, generös rödfruktighet, blodapelsin, svartpeppar. Fyllig, tuggig fruktighet, mjuka tanniner, avrundade men friska syror, något kort eftersmak men rent avslut. 

1997 Côte-Rôtie.  Medeldjup orangeröd. Stor, mogen och ”gammelfunkig” med liten tulpanton, läder, och uttalad kryddighet och någon violton. Fyllig, läskande syror, polerade och mjuka tanniner, läcker rödbärig fruktighet. Fin mognad, balanserat, komplext men med ett aningen kort och ortt avslut.

2007 St Joseph Vignes de l’Hospice. Djupt röd färg med blå anstrykning. Medelstor, fokuserat fruktig och eldig med rökig, tjärig ton, kött, kryddpeppar och en doft av kryddnejlika. Fyllig, mycket frisk med läskande blodapelsinsyra, snyggt strukturerade, mjuka och täta tanniner, mörkfruktig, fokuserad fruktighet, massor med kryddighet, lång och ganska kraftfull eftersmak med mjukt och lite parfymerat avslut.

2007 Côte Rotie Château d’Ampuis. Djupt rubinröd. Stor, öppen doft med rostade toner, apelsinblomma, grillat kött, rosépeppar och lavendel och massor med friska röda bär. Fyllig, mycket friska och slanka syror, fina, tätta och mjuka tanniner, mörka bär, apelsinblomma, peppar och viss köttighet, lång och fokuserad smak med läskande avslut.

2007 Côte Rotie La Mouline. Djupt rubinröd. Stor, dovt parfymerad doft av rök, viol, svartpeppar, salami, ”söt” ekkrydda och någon eldighet. Fyllig, smakrik, välstrukturerad med nästan osynliga sömmar mellan frukt, syror, tannin och ek. Ännu mycket ung men helt njutbar och en mycket lång, komplex eftersmak med stor kryddighet och rik frukt som svans.

2007 Côte Rotie La Turque. Mycket tät blåröd färg. Stor, intensivt kryddig och ekaromatisk doft, björnbärssylt, kött, blod och lite sot. Tät, mjuk, kompakt, fyllig, fokuserad mörk frukt, tätknutna och mogna tanniner, mycket lång och rik eftersmak. Mycket maffigt men samtidigt elegant

2007 Côte Rotie La Landonne. Tät blodröd färg. Stor, kryddigt parfymerad av kryddnejlika, ny ek, vitpeppar, medwurst, Fyllig, sammetslen mörk mogen frukt, extremt mjuka och täta tanniner, mycket väl sammansatt och fint polerad med hemliga aromer som lurar under ytan. Ungt och farligt njutbart med mycket lång eftersmak med liten beska.

2007 Ermitage Ex Voto Rouge. Djupt rubinröd men lätt violett kant. Medelstor, outvecklad doft av mörka mogna bär, kummin, svamp och nytt läder. Fyllig, mycket friska men polerade syror, mogna röda bär, hallon, kryddig, charkuterier, fint infogad ek, viol, syrén, lång, parfymerad eftersmak med liten beska som stör något.

1997 Côte Rotie Château d’Ampuis. Djupt rödbrun med rubinröd kärna med grusig fällning. Stor, utvecklad lätt animalisk doft av salami, lufttorkad skinka, läder, mossa, lite sura fat och piptobak. Fyllig, mogen, avrundade syror, mjuka taniner, torkad frukt, syltiga röda bär, peppar, lång och balanserad eftersmak med tydlig ek och lite torrt avslut med ekbeska.

Det var ganska länge sedan den ungerska klassikern egri bikavér fanns på Systembolaget. Men nu är ”tjurblodet från Eger” tillbaka.

På den svenska marknaden har ungerskt vin blivit nästan synonymt med enkelt mousserande vin, billiga vita viner eller möjligen den söta tokajern. Det fanns dock en tid då det röda  egri bikavér var en storsäljare och ett givet val när man ville ha ett fylligt och rustikt vin till höstiga grytor. Vinet kommer från regionen Eger och ska vara en blandning av minst tre av elva godkända druvsorter varav kékfrankos (blaufränkisch) brukar dominera och ha en liten fatkaraktär.

2009 Simon Egri Bikavér Klasszikus är absolut inget märkvärdigt vin; kryddigt, bärigt medelfylligt och ganska mjukt med en liten ekkrydda med helt ok balans och längd. Det är precis vad man kan begära för priset men inte mer. Däremot kanske det är ett litet löfte om att vi kan få se fler och bättre röda viner från Ungern. Varför inte  en egri bikavér från Gróf Buttler som jag tidigare skrivit om eller något av de utmärkta vinerna från regionen Szekszárdi. Till exempel.

Det finns oceaner av arbete för monopolet om de ska kunna leva upp till att vara ”världens bästa sortiment”.

Jag kanske ska sluta gnälla på Systembolaget och deras påvra sherrysortiment för nu damp det ner ytterligare ett vin. Denna gång en riktig sockerbomb som väger in på 382 gram socker per liter!

Det är faktiskt ett bra tag sedan vi såg någon söt sherry av druvan pedro ximénes i sortimentet. Det har funnits ett par liknande viner av druvan men de har kommit från Montilla-Moriles, absolut inte illa det heller. Monteagudo Pedro Ximénes är precis så som en ”PX” ska vara: rik, simmigt söt, komplex och överväldigande. Häll över glassen eller pannacottan, njut till en bit choklad, en torr och hårdlagrad ost eller smutta på den i ensamt majestät. En riktig godsak för bara 89 kr halvflaskan. Öppnad flaska kan sparas i månader.

Mörkt brunt cocacolafärgad med hög viskositet.Stor, komplex och intensiv doft av kaffe, choklad, katrinplommon, fikon, russin, eukalyptus, läder, soja, sötlakrits, fudge, knäck och kanderade apelsinskal. Fyllig, intensivt söt och simmig med hög men väl dold syra, nästan fet munkänsla och smak av torkade frukter, russin, farinsocker, muscovado, sötlakrits, mörk choklad och lång, intensiv eftersmak av ingefära, knäck och eukalyptus.

Fjärde och sista delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Gränsen mellan Côte de Nuits och Côte de Beaune är inte bara ett streck på en karta utan markerar en förändring i geologin där en mycket äldre kalkbergrund kommer i dagen och tydligt påverkar vinernas karaktär. Vi hittar även här fler skyddande lägen sprickdalar. Côte de Nuits är det minsta området i Bourgogne med 13% av arealen som sträcker sig över åtta byar. Här dominerar för ovanlighetens skull de röda nästa helt och är de kraftfullaste och även de dyraste i Bourgogne.

1997 Morey-Saint-Denis (Maison Louis Jadot). Medeldjupt röd med orange kant. Stor, mogen, utvecklad, syltig, mosiga jordgubbar ”skitiga lakan”, svamp, lite läder. Medelfyllig, mycket frisk, röda bär, mjuka tanniner, kryddig, lite stram ekstruktur, något uttorkad men bra längd.

2009 Côte de Nuits Villages Les Monts de Boncourt (Maison Roche de Bellene). Medeldjupt gul. Stor, nästan intensiv doft av rostad, nötig och något smörig doft av mogen, aromatisk citrus, gula äpplen, torkad aprikos. Fyllig, balanserade syror, stor men slank fruktighet, bred smak med lite metallisk fruktkaraktär, bra längd med någon eldighet och snygg ekstruktur. Häftigt och läckert vin.

2009 Marsannay (J-C Boisset). Medeldjupt gul. Stor, citrusaromatisk doft med ton av apelsinblomma, eukalyptus, toast liten fatkryddighet och citrus. Medelsfyllig, mogen men slank frukt, fint balanserade syror, liten fetma och någon eldighet, omogen persika, gula äpplen och lång eftersmak med aromatisk ton och liten stram ekstruktur med kryddiga toner.

2009 Vougeot 1er Cru Le Clos Blanc Monopole (Domaine de la Vougeraie) 599 kr / Giertz. Ljust gul. LIte sluten doft av gul frukt och smörighet, vitpeppar, kanel och mandelmassa. Fyllig, torr, otroligt eleganta och nästan munfyllande syror balanserade mot rik, fokuserad gul frukt, fint inbäddad fatstruktur, liten kryddighet av ingefära. Ännu ung men med lång och lovande eftersmak med viss intensitet.

2008 Morey-Saint-Denis La Rue de Vergy (Domaine Perrot-Minot) 396 kr / Vinunic. Knappt medeldjup röd färg med liten orange anstrykning. Medelstor, öppen doft av mogna, solvarma bär, mossa, örtig och kryddig med liten läderton och någon stjälkighet. Medelfyllig till fyllig med mycket friska men fina syror, massor med rödbärig frukt, hallon, gröna örter, liten ekbeska, bra längd men ännu ung. 

2009 Fixin Les Hervelets (Lucien Le Moine) 450 kr / Wineworld. Ganska djupt röd färg med blå anstrykning. Djup men lite knuten doft, mörka bär, svarta vinbär, plommon, svartpeppar, ekryddig. Fyllig, mycket fruktig, ”tuggig”, täta men fina och mogna tanniner, avrundad syra, bred och lång smak med fin struktur med bra längd med friskt, läskande avslut. Lite atypiskt, ett vinmakarvin.

2009 Vosne-Romanée (Maison Louis Jadot) 349 kr / Vinunic.  Knappt medeldjup hallonröd färg. Ganska stor, rödbärig och örtig doft av örtte (malva), ljus tobak, hallon, mosiga jordgubbar, svarta vinbär. Fyllig, frisk, balanserad och fokuserad sammetslen frukt med måttliga och ganska mjuka frukttanniner, liten fatstruktur och någon avslutande beska i den ganska långa eftersmaken.

2009 Gevrey Chambertin Vieilles Vignes (Maison Roche de Bellene) 308 kr / Vinunic. Medeldjup hallonröd färg. Stor, redan utvecklad doft av solvarma, mogna röda bär och svarta vinbär, earl grey, apelsin och färska champinjoner. Fyllig, stramt strukturerad med massor av fina tanniner, frisk syra men snyggt balanserande frukt av mogna röda och blåa bär, svarta vinbär. Ung, tuff eftersmak med bra längd och grepp.

2008 Chambolle Musigny 1er Cru les Fuees (Maison Louis Jadot). Medeldjup rubinröd färg. Medelstor, ekaromatisk doft, mogna blå och röda bär, läder, piptobak. Fyllig, frisk, koncentrerad mörk fruktighet, massor med mjuka, polerade tanniner, svarta vinbär, röda äpplen, lång och fokuserad smak läskande avslut men kanske lite för baktung av ek.

2008 Nuits-Saint-Georges 1er Cru Les Damodes (Domaine de la Vougeraie). Knappt medeldjup hallonröd färg med en dragning åt orange i kanten. Medelstor, öppen och nyanserad doft av mogna, röda och lite syltiga bär, te, torkade örter, hallon- och kolasnören, rostad karaktär och ekkrydda. Knappt fyllig, eleganta, fina syror, ren, fokuserad och sammetslen röd och bärig frukt, liten kryddighet, apelsinskal, mycket bra längd med elegans trots lite mycket ny ek i avslutningen. 

 Tredje delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Området Côte de Beaune har tagit ditt namn av staden Beaune som är centrum för vinhandeln i Bourgogne. Man är främst känd för sina vita, eleganta viner som dominerar produktionen. De röda vinerna är i allmänhet i en mjukare och lättare stil än de från Côte Nuits längre norrut, bland annat för att i Beaune dominerar yngre kalkjordar. Här hittar vi 21 village-appellationer och hela 327 premier cru-vingårdar med stor koncentration på sluttningarna runt staden. De många byarna visar upp en fantastisk variation i stilar.

2009 Saint-Romain ”Le Jarron” (Ropiteau). Ljust gul. Stor doft gula och lite aromatiska frukter, bageri, lite vanilj, honung, omogen ananas och söt citrus. Torr, medelfyllig, mycket frisk, citrus, lime, clementin, gula äpplen, fokuserad frukt, inbäddad stram struktur, bra längd med balans och viss mineralitet.

2007 Pernand-Vergelesses (Domaine Laleure-Piot) 255 kr / ClosProbus KB. Mycket ljust gul med grönt stick. Medelstor, lite ”fisig” doft, kålrötter och blast, rökighet, citrus och omogna äpplen. Medelfyllig, frisk, fruktig smak med ton av gröna och gula äpplen, citrus, ung och ganska enkel med något kort eftersmak.

2008 Saint-Aubin 1er Cru En Remilly (J-C Boisset). Medeldjupt gyllengul.  Stor ganska intensiv doft av tropisk frukt, liten oxidation, mandelmassa, lite ekkryddig, apelsinzest och apelsinblommor och cointreau. Medelfyllig till fyllig, torr, rikt koncentrerad frukt, slanka syror, balanserad, smakrik, mogen citrus, pepprig och kryddig, snygg ekstruktur, lång eftersmak med mycket mineralitet. Komplext och med fin mognad.

2009 Chassagne-Montrachet ”V V” (Dom. Vincent & Francois Jouard) 418 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gyllengul. Medelstor doft av mogen citrus, gula äpplen, rökig mineralton, någon smörighet, lätt aromatisk ekton och drag av rostade nötter. Medelfyllig, torr, mycket friska syror balanserade av koncentrerad och fokuserad men tillbakahållen frukt, viss ekkryddighet, vita persikor. Lång eftersmak med liten fet fruktkänsla och åtstramande ek.

2010 Puligny-Montrachet 1er Cru Les Folatieres (Domaine des Lambrays) 735 kr / Wineagency. Medeldjupt gyllengul. Medelstor, fokuserad och ung doft, apelsinblom, clementin, Rose’s lime, ton av eukalypus, nätmelon, liten ekkryddighet. Medelfyllig, torr friska inbäddade syror i rik och koncentrerad frukt, lime nätmelon, lång ren, slank eftersmak med diskret fatstruktur och fin mineralitet. Elegant och läckert.

2008 Meursault Charmes 1er Cru (Maison Louis Jadot). Medeldjupt gyllengul. Stor, rik, koncentrerad fruktighet och aromatiska citrusfrukter, komplex med nötighet, smörig ton, ekfatskryddor, knäckiga bakverk. Torr fyllig, rikt och koncentrerad frukt av omogen ananas, söt citrus, honungsmelon, kryddig, aromatisk, bred och lång smak med något överdriven ekton. Maffigt vin!

2008 Maranges 1er Cru ”La Fussière” (Domaine Jean François Bachelet) 273 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup röd färg med blått anslag. Ganska liten och knuten doft av röda och blå bär med lite grönt och stjälkigt inslag och någon pepprighet. Medelfyllig, ung, frisk, fruktig smak av mörka bär, smultron, röda äpplen, fasta fat- och frukttanniner, lakrits, lite tobak i eftersmaken som ännu är ganska kort.

2009 Santenay (J-C Boisset). Ganska djup röd färg med blå ton. Medelstor, animalisk, charkuterier, röda och blå bär, smultron, lagerblad, te och rökighet. Medelfyllig, frisk, mycket fruktig, lite ”tuggig” frukt av mörka bär, plommon, röda äpplen, tobak, mossa. Ungt men med bra längd.

2008 Aloxe-Corton Vieilles Vigne (Domaine Edmond Cornu & Fils) 315 kr / Jakobsson & Söderström. Knappt medeldjup hallonröd ton. Ganska stor, ännu ung doft av röda bär, lingon, tranbär, hallon, örter, gräs och lite fatkryddighet. Medelfyllig, mycket friska och något vassa syror, tuffa frukttanniner, tydlig ek och liten fabeska, kraftigt tillbakahållen frukt av röda och blå bär, omoget rött äpple, lakrits, tobak. Ung, ännu outvecklad och lite kort eftersmak. Tufft vin som måste ligga ett tag.

2006 Beaune 1er Cru Theurons (Maison Louis Jadot). Ljust röd med bruntonad kant.  Medelstor, utvecklad, lite flyktig och mogen doft av höstlöv, farinsocker, te, torkade örter. Medelfyllig, nyanserad, avrundade syror, lite torra tanniner, röda bär, röda äpplen, läder, torkad frukt, bra längd men lite uttorkat avslut. Något stumt.

2005 Pommard 1er Cru Monopole (Domaine Jérôme Sordet) 548 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup röd färg med aningen violett kant. Knute, ännu outvecklad doft av mörka bär, plommon, lite nytt läder, rökig ron av gummi. Fyllig, mycket frisk, strama, tuffa tanniner, söta röda och blå bär, fokuserad återhållen frukt, mycket lång, balanserad eftersmak med tydlig fatkryddighet och läskande frukt. Ännu ung.

2002 Volnay 1er Cru ”Taillepieds” (Domaine Bitouzet-Prieur) 391 kr / Jakobsson & Söderström. Knappt medeldjup röd färg med lite tegelfärgad kant. Ganska stor och något utveckald doft med mognad, läder, knäckiga toner, rosépeppar, någon grön kartighet och fatkryddor. Fyllig, balanserad, rik utvecklad frukt, läskande bärighet, mjuk och elegant men bra grepp i ekstrukturen, sötlakrits, lång eftermak.

 Andra delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Mâconnais är den sydligaste och största delen (25%) av Bourgogne, saknar helt klassificerade vingårdar* och domineras av vitvinsproduktion. Det är historiskt den fattigare delen av regionen och här finns också de flesta kooperativen. Från att ha producerat enkla billiga viner har de under de senaste två decennierna stramat upp odling och tillverkning och lyft kvaliteten. Resultatet har blivit att många enskilda odlare insett potentialen i sina druvor och nu brutit sig loss och producerar sina egna viner. För vita viner är Mâconnais kanske det mest intressanta området i Bourgogne.

2011 Mâcon-Villages Blanc (Domaine Touzot)  135 kr / Jakobsson & Söderström. Klart mellangul. Stor, fruktig doft av honungsmelon, gula äpplen, apelsinblom och grapefrukt. Torr, mycket frisk, gula äpplen, lite tillbakahållen frukt, lätt ekstruktur, mandel/nöt, apelsinskal, bra längd, fin balans och viss bitterhet i avslutet.

2010 Mâcon-Villages (Cave des Vignerons de Buxy) 105 kr / Vinunic. Klart mellangul. Medelstor, mycket frisk och lätt aromatisk doft av lime-, citron- och apelsinzest, fröna äpplen och nätmelon. Torr, mycket frisk, citrusfruktig, ofokuserad frukt och lite ihålig mitt, liten mineralitet i avslutet med viss längd.

2008 Mâcon-Chaintré (Domaine Valette) 200 kr / Vin & Natur. Klart mellangul med grönt inslag, lite dimmig. Stor doft med flyktig, vinägerton och tydlig ciderkaraktär, clementin, något jästig och med ett rökigt/sotigt inslag. Medelfyllig, spretiga och lite vassa syror (vinäger), bra frukt med visst fokus, något kort och något orent avslut med apelsinbeska. Efter en stun i glaset dämpades vinägersticket i doften.

2010 Saint Véran (Maison Louis Jadot) Vinunic. Medeldjup gul färg. Medelstor, ren, frisk doft av gula äpplen och päron, limezest, vita blommor, diskret fatton och liten smörighet. Medelfyllig, frisk och pigg syra, lite fet och bred frukt, gula päron, vit persika, citrus, lätt ekstruktur, viss eldighet och något kort eftersmak.

2010 Pouilly Fuisse (Domaine du Roure de Paulin) 199 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gyllengul. Medelstor doft, bred doft av mogen gul frukt, mogna gula frukter, anstykning av eukalyptus, mogen honungsmelon. Meddelfyllig till fyllig, mycket fruktig, aprikos, litet aromatiskt inslag av apelsinblom, fin ekstruktur, bra längd med viss intensitet.

2009 Pouilly Fuissé (Maison Louis Jadot) Vinunic. Ljust gyllengul med grönt inslag. Stor doft av gula päron, lätt vaniljton, apelsinblomma, mogen persika och inslag av salmiak. Fyllig, torr, stram, tillbakahållen frukt av gula äpplen och päron, apelsinton, tydlig ekstruktur, bred men något kort eftersmak med kvardröjande torr ek och liten apelsinbeska.

I Côte Chalonnaise längre norrut är vinodlingarna mer utspridda, man producerar mer rött än i Mâconnais men vitt vin dominerar och vi hittar också hela 130 vingårdar klassificerade som premier cru. De flesta ligger i Montagny och man diskuterar att faktiskt en del av dessa vingårdar då inte alla lever upp till standarden, men det är en knivig fråga.

2009 Montagny 1er Cru Classique (Château de la Saule) 205 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gul liten grön ton. Ren, medelstor fokuserad doft av omogen gul frukt, citrus, någon smörighet och ett stråk av apelsinblom. Torr, frisk, medelfyllig smak med slank fokuserad frukt av gula äpplen och lätt aromatisk citruskaraktär. Balanserad med fin längd med tydlig mineralitet.

2009 Montagny 1er Cru ”Cuvée Fût” (Château de la Saule) 220 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust gul. Ren, medelstor doft av gul frukt, citrus, litet aromatiskt inslag av fat, vitpeppar, salmiak. Torr, medelfyllig smak med fina, slanka syror, fokuserad frukt av gula päron och omogen persika med bredd och viss intensitet, lång smak med ceder och salmiak. Samma vin som ovan men med ekfatslagring.

2007 Rully Blanc (Domaine Briday) 223 kr / Jakobsson & Söderström. Ljust, gyllengul färg. Stor, utvecklad doft av mogen frukt, ananas, gula päron, smörighet, popcorn och nötter. Torr, fyllig, rund, fruktig med gula och gröna äpplen, fina och läskande syror, smörkola, persika och lång balanserad eftersmak med längd och diskret, lite kryddig ekstruktur.

2011 Mercurey ”La Plante Chassey” (Dominique Derain) 250 kr / Vin & Natur. Mycket ljust hallonröd med lätt blå anstrykning. Medelstor doft med uttalad bärighet av hallon, smultron, röda äpplen, svartpeppar, lite stallighet, rök, musselskal och lite gräs. Knappt medelfyllig, ung, oborstat kärv, friska syror, röda syrliga bär, rött äpple. Ännu kort smak med lite sotigt avslut.

*Man räknar med att inom några år ha ett antal vingårdar klassificerade som 1er cru i Pouilly Fuisse och Pouilly Vinzelles

Två dagar på skolan ska ägnas åt en masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB. Det kan behövas en djupdykning för detta område som bara utgör 3% av Frankrikes vinareal och omfattar 100 appellationer producerar nämligen…wait for it…60 000 olika viner!

Jean-Pierre inledde med att prata om komplexiteten i ämnet. Att jämföra en pinot noir från Bourgogne och exempelvis en från Nya Zeeland är lönlöst. När man inte ens kan göra likadana viner i Volnay och Pommard som ligger någon kilometer från varandra, hur ska man kunna göra det i olika delar av världen med helt olika förutsättningar. När man ska lära sig om viners typicitet från ett område är det viktigt att veta att vinvärlden befinner sig i ständig förändring. För 150 år sedan var vinerna från Pommard lätta viner som skulle drickas inom ett halvår, idag är de kraftfulla och strukturerade viner för lagring. De legendariska vinerna från Romanée-Conti (”viner som alla känner till men ingen dricker”) var ursprungligen roséviner. För trettio år sedan var vinerna helt annorlunda och idag dricker vi viner som aldrig varit bättre. Det enda vi vet med säkerhet är att om ytterligare trettio år så kommer de återigen att vara annorlunda.

Det grundläggande för olikheterna i Bourgogne, förutom klimatet som varierar över den 23 mil långa sträckningen, är jordmånen som företrädesvis består av kalk. De olika marina kalksedimenten har bildats under 50 miljoner år, har olika fysisk karaktär och varierar inom området. När endast jordmånen är det som skiljer kan man tydligt uppleva det i vad som beskrivs som ”mineralitet”. Vad mineralitet är, hur det påverkar vinet och varför vi upplever det som vi gör är fortfarande mer eller mindre ett mysterium. Vi ser ursprunget och resultatet men orsaken är okänd – en saknad länk.

Sammanfattningsvis kan sägas att ”Life is to short to learn about Burgundy”.

Över till Chablis och Auxerrois som ligger 10 mil västnordväst från övriga Bourgogne. Ursprungligen var det enbart vinerna härifrån som var betecknade som ”Bourgogne”. Här dominerar druvan chardonnay nästan helt och följaktligen vita viner. Även sauvignon odlas och går då under namnet från byn Saint-Bris. Röda viner av pinot noir och césar hittar vi med bynamnet Irancy. Det finns fyra kvalitetsnivåer av chablis: petit chablis, chablis, chablis premier cru samt chablis grand cru. Chablis skiljer sig från övriga vita bourgogner genom det svalare klimatet, den ”yngre” och rikare kalken (kimmeridge) samt att man i allmänhet inte använder sig av fatlagring eller gör det mycket sparsamt. Vinerna bli därför mycket torra, friska, strama och mineraldrivna.

2009 Saint-Bris (Clotilde Davenne).  Mycket ljust gul färg med grönt stick. Ren, frisk, doft med mineral, lätt aromatisk ton av gröna äpplen, krusbär,  citrus, svartvinbärsblad. Torr, frisk, fruktig och medelfyllig, citrus, granny smith, krusbär, lång balanserad och tydligt mineraldominerad eftersmak. Stram och elegant i klassisk, ren stil.

2010 Petit Chablis (Domaine Garnier & Fils) 153 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjupt citrongul med grönt inslag. Medelstor, ren, frisk doft av mogen citrus, gula äpplen, omogen ananas, lätt kritdammig. Ganska lätt, torr, mycket friska syror, balanserade av bra fruktighet, gröna äpplen, mogen citrus. Stramt och kritigt avslut med bra längd. Välgjord och snygg petit chablis.

2010 Chablis (Clotilde Davenne).  Medeldjupt citrongul med grönt inslag. Stor, fruktig doft av gul frukt, vita blommor, citrus, gröna äpplen och en ganska tydlig, rökig mineralton. Torr, mycket frisk syra, koncentrerad, slank, citrusfruktighet, gula äpplen. Lång, elegant och stramt balanserad eftersmak.

2009 Chablis VV (Domaine Lavantureux) 186 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup citrongul. Medelstor, gulfruktig, massor med lime- och citronzest, omogen nätmelon, lite vingummi, Torr, medelfyllig, mycket fruktig med bra fokus, inbäddade syror, vit persika, gula päron, liten mineralitet, bra längd och viss stramhet i avslutet.

2009 Chablis Premier Cru Fourchaume (Jean-Marc Brocard). Medeldjup gul ton med gröna stick. Medelstor ganska intensiv, fokuserad, frisk fruktighet av gröna äpplen, nätmelon. Medelfyllig, slank och fokuserad frukt av gröna och gula äpplen, mogen citrus och omogen persika, fint polerade syror och lång balanserad eftersmak med stramt mineralavlut.

2010 Chablis Premier Cru Montée Tonnerre (Jean-Marc Brocard). Medeldjup gul ton. Medelstor, fruktighet av gula och gröna äpplen, vit persika och liten mineralrökighet. Medelfyllig, slank, koncentrerad och klart fokuserad frukt av mogen citrus, gröna äpplen, kritig mineralitet, distinkta, fina syror och mycket lång och snyggt balanserad eftersmak.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår blev det för ovanlighetens skull ingen bloggpost. Jag var ganska urlakad efter alla upplevelser och sedan satt jag på planet och kom inte hem förrän sent igår eftermiddag. Kroppen är hemma men mentalt är jag delvis kvar på Afrikas sydspets. Det är dags att summera.

Vinerna. Syftet med resan var ju vinerna. Först som sist ska sägas att Sydafrikas viner inte ska dömas efter lågprisutbudet och volymvinerna på Systembolaget. Vin är billigt i Sydafrika, både i butik och på krogen, och man får mycket kvalitet för pengen. Därför är det tråkigt att prispressade plastpåseviner är vad de flesta köper. Det finns så mycket mer att hitta.

Jag har sedan länge haft en klockarkärlek till de de vita vinerna och speciellt chenin blanc. De klarhet till klarhet och man blandar gärna i lite semillon för fetma och kropp vilket bara gör dem ännu bättre. Den mycket örtiga och krispiga stilen av sauvignon blanc blir alltmer ovanlig då man  gärna fatjäser dem och ger längre kontakt med jästen för en bredare fylligare stil. Fetare stil har även mousserande methodé cap classique (eller MCC) som genomgående håller högkvalitet.

Sydafrika är ursprungligen ett vitvinsland där så sent som för tjugo år sedan 82% av arealen var gröna druvor. Det närmar sig idag 50/50 och de blå druvorna kommer i allmänhet från unga stockar vilket förklarar en del problem vinerna. Men det förklarar också så varför kvaliteten ökar dramatiskt i takt med att stockarna åldras. Det ska erkännas att jag varit generellt negativt inställd till de röda vinerna och ofta hittat en bränd, rökig bakelitton och störande beska. Inte en enda gång kunde jag notera detta under veckan och jag hittade till och med pinotage som jag gillade. Fantastiska blandningar av blå rhônedruvor hittade jag liksom komplexa bordeauxblends och riktigt bra pinot noir från svalare klimat.

Den som försöker dra sydafrikanska viner över en kam och säger att det saknas variation eller kvalitet har en hemläxa att göra. Jag har i alla fall sent om sider gjort min.

Landet. Sydafrika är precis så där fantastiskt som alla som varit där säger. Naturen är verkligen dramatiskt vacker, oerhört varierad med bergen ständigt närvarande, omväxlande väder tack vare Sydatlanten och Indiska Oceanen och ett rikt djur och växtliv. Variationerna är också stora på andra sätt. Underbart vackra vinegendomar och lyxiga hotell kontrasterar bjärt mot kåkstäderna man passerar utmed vägarna. Det är svårt att ta in misären där.

Människorna. Att säga att människorna i ett land är ”gästfria och vänliga” är en sliten klyscha. När det gäller Sydafrika är det svårt att hitta någon bättre beskrivning. Alla (med undantag för några surmuppar på flygplatsen) var otroligt öppna, fullständigt chosefria, vänliga, hjälpsamma och generösa. Från taxichaufförerna som glatt beskrev den sociala situationen i landet till vinmakarna som inte tvekade att berätta precis hur vinerna gjordes och bjöd på hemlagad mat.

Maten. Vi har bjudits på mycket goda mat under veckan. Att äta ute är busbilligt om man håller sig till enklare ställen och mycket överkomligt även på lyxigare ställen. Man håller stolt fram sin egna mattradition med influenser från det afrikanska, holländska, indiska och asiatiska. Klassisk är att tillaga maten i en trefotad gjutjärnsgryta (potjies) över öppen eld. En dröm för en lånkoksälskare som jag. Det är inte särskilt kryddstarkt men smakrikt, det är rustikt och enkelt, mycket kött, ofta åt det söta hållet och ofta kräver svenska smaklökar mer salt. Jag önskar jag hade haft mer tid att fördjupa mig mer, men i kväll tänkte jag laga en bobotie.

Engagemanget. Det som imponerade mest under veckan var trots allt det stora och djupa engagemanget från alla att hitta hållbara lösningar för vinindustrin. Medvetenheten om vitikulturens påverkan på den omgivande naturen och hur känslig den egna odlingen blir om man inte hittar ett samspel var slående. Uppslutningen bakom den nya etiska märkningen var också uppmuntrande. Läs mer om ursprungs-, hållbarhets- och rättvisemärkningen.

Arrangemanget. Jag var som tidigare nämnts inbjuden som gäst av WOSA. Förutom att vara en synnerligen aktiv och effektiv marknadsföringsorganisation för sydafrikanska viner är de också drivande i miljö- och rättvisefrågor. Mässan Cape Wine 2012 var bara en del av ett över veckolångt program till vilket människor från hela världen bjudits in. Även om själva mässan var av det mindre formatet så var arrangemanget i sin helhet enormt. Samtliga inbjudna hade individuella och varierade program med skräddarsydda provningar, besök, middagar och evenemang. Månniskor och bagage skulle bussas mellan hotell, gästhus och tillställningar i olika konstellationer kors och tvärs över landet. Inte en gång blev det strul och allt flöt obehindrat och smidigt beledsagat av glada leenden. Åtminstone var det så vi gäster upplevde det. Andra organisationer har mycket att lära av WOSA. Stort tack till alla inblandade!

Vännerna. Det var faktiskt lite tungt att lämna Sydafrika. Det kändes faktiskt som jag blivit kompis med flera vinmakare och framförallt hade vi blivit ett härligt gäng i den skandinaviska gruppen. Särskilt kommer jag sakna gänget i ”Old School Surfers ZA”. Ni vet vilka ni är. Hoppas vi ses snart igen!

Här är övriga inlägg från veckan i Sydafrika:

Kontrasternas Sydafrika

Hög nivå i Cape South Coast

Grönt tema i  Sydafrika

Mer grönt, majonäs på sushin och chenin blanc

Flytande sydafrikanskt guld

Sociala strukturer, riesling och tre tunga killar

Big Wine – Bad Wine?

Liten filmsnutt från Cape Wine 2012

Oberoende Swartland och gammal sauvignon blanc

Öhmans Vin & Surf

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett spännande inslag på Cape Wine var Swartland Independent. Det är en samling av småproducenter från Swartland som skapar personliga viner gjorda med så lite justeringar som möjlighet, liten användning av ek och med ambitionen att spegla områdets varierande och speciella karaktär. De har tillsammans satt upp en lista på riktlinjer för vinodling och tillverkning, lite grand som ett manifest, men på sydafrikanskt vis lite laidback. Många av dem gör viner i ”naturvinsstil” utan svavel, jästa i amforor och vita viner med skalkontakt. En del av dessa är intressanta och med mindre ”funk” än vanligtvis medan de flesta smakar mer konventionellt.

Jag provade vinerna i två skilda pass, ena gången koncentrerade jag mig på de vita och därefter de röda. De vita vinerna imponerade inte särskilt mycket med något undantag. Däremot fanns det bättre grejer på den röda sidan. Vanligtvis brukar jag uppskatta sydafrikas vita viner mer så det här var en kul vändning.

Bästa vinerna fanns hos Adi Badenhorst, en favorit sedan tidigare och ännu mer efter middagen där jag fick hänga lite med honom. Hans viner kombinerar både  kvalitet, stor personlighet och ”drickbarhet”, de är helt enkelt njutbara. Två av vinerna finns på beställningssortimentet, men importören Vinovativa får gärna gör fler tillgängliga. Tydligen kommer Adis väldigt spännande vita vin i jura/sherry-stil att komma till Sverige men inte till Systembolaget dock.

Genomgående bra och uttrycksfulla var också vinerna från Mullineux som har ett vin listat i Sverige. De söker dock ny importör som är duktiga på restaurangmarknaden så här finns en chans att plocka hem en sydafrikansk pärla. Riktigt bra var också vinerna av Donovan Rall, samma kille som ligger bakom Vuurbergs viner, men här är det hans eget projekt. Söker också en importör som letar småskaligt och hög kvalitet.

Redan första dagen i Sydafrika hittade jag en favorit från det svala Elim i ”The Weathergirl” från The Berrio. På ovan nämnda middag träffade jag åter odlaren och vinmakaren Francis Pratt som då bad mig komma förbi hans monter och prova lite äldre viner. Det kunde jag ju inte säga nej till. Det visade sig vara två vita viner av sauvignon blanc som varken fatlagrats eller vilat på jästfällningen. Trots det hade de utvecklats otroligt fint över 5-6 år på flaska, ovanligt för druvsorten och ett bevis på vad man kan göra i Sydafrikas svala klimat. Mest imponerade årgång 2007 som varit öppnad i ett dygn innan jag provade den.

2006 The Berrio Sauvignon Blanc. Mycket ljust gul färg. Stor utvecklad doft med rostade toner och kaffe (ingen ek!), nötter, lime, citrus och knallpulver. Medelfyllig, mycket friska men avrundade syror, fin, mogen och något fet frukt av gula och gröna äpplen, lime. Något kort eftersmak men imponerande.

2007 The Berrio Sauvignon Blanc. Mycket ljust gul färg med grönt inslag. Intensivt rökig doft med mineral, knallpulver och ännu frisk örtighet. Medelfyllig med avrundade, läskande syror, grön och gul koncentrerad frukt, elegant, nyanserad och mycket lång eftersmak.