Bodegorna i Jerez är inte överväldigande många så därför är det särskilt kul att ramla över en helt ny bekantskap!

Bodegas Dios Baco har anor från 1700-talet med en brokig historia men har de senaste 20 åren tydligen lyfts till något av kultstatus av nya ägare. Den torra, lätta och nyanserade manzanillan var helt i särklass och en av de bästa jag provat. Jag blev störtförälskad! Även finon blev en nu favorit med en lätt oxidation och en intressant örtighet som på olika sätt var genomgående för samtliga viner. Den åldersbestämda amontilladon och oloroson var också eleganta och nyanserade men levde inte riktigt upp till sin ålder eller prislapp. Den ovanliga moscatelen med de oemotståndliga namnet ”Esnobista” var tyvärr både korkskadad och hade en läckande kork, bara trist och platt. Hoppas få prova en kurant flaska snart. PX:en var däremot enastående och ett riktigt fynd!

Vinerna säljs till restaurang av Theis Vine som även levererar några av dem till privatpersoner (dessutom till sänkt pris för tillfället).

Manzanilla Riá Pità. Nästan vattenklar. Medelstor, komplex och nyanserad doft av mandel, vita blommor, jäst, citrusskal, getragg och gröna äppelskal. Lätt, torr, fint nyanserad och elegant med tydlig mandelton, jäst och vetedeg. Lång, ren, uppfriskande och elegant eftersmak med torrt och kritigt avslut. Absolut en av de bästa manzanillas/finos jag provat!

Buleria Fino. Ljust mässingsfärgad. Ganska stor, komplex och inte helt typisk doft med tydliga jästtoner, mandel, honung, clementinskal, cederträ och lite mentol. Lätt, torr men med en liten oljig munkänsla, mycket citrus, aromatisk ceder och mentol, mandel och gröna oliver (spad). Mycket lång och ren eftersmak med torrt avslut och aromatiska örter. Mycket fin, balanserad, smakrik och lite överraskande fino!

Baco Imperial Amontillado 20 years VOS. Ljus bärnsten. Stor, rik och bred doft med tydliga oxidationstoner som ligger över en märkbar jästighet, rostade nötter, valnötter, eldighet och bränd karamell och en ton av spansk brandy. Torr, lätt, mycket frisk och lite eldig smak med viss intensitet, nötter, mandel och en spännande karaktär som av det nötiga fettet i fin lufttorkad skinka. Lång, mjuk, elegant eftersmak med med lite stuns i avslutet. Saknar den koncentration och komplexitet som kunde förväntats av en 20-årig amontillado och särskilt till priset.

Baco Imperial Oloroso 30 years VORS. Medeldjup färg mellan bärnsten och koppar. Stor, intensiv och eldig doft av torkade frukter, animaliska toner, knäck, nötter. Torr, intensiv, fyllig smak av torkad frukt, bränt socker och torkad tomat. Bra längd med balans och aromatisk intensitet. Precis som i amontilladon saknar jag lite koncentration med tanke på ålder och pris.

Oxford 1.970 Pedro Ximénez. Simmigt och mörkt, nästan opakt brun färg. Mycket stor, intensiv, eldig och lite stickande doft av eukalyptus över rika toner av russin, katrinplommon, dadlar, fikon, kaffe, knäck, lackrits, mintchoklad och soja. Intensivt söt, simmig, oljig smak, mörk choklad, muscovadosocker, massor av torkad frukt, dadlar, knäck, kaffe  och som avslut en uppfriskande syra. Mycket lång och intensiv eftersmak som lämnar kvar en ton av kakao och nötter. Ett fynd!

Läs mer om sherry här.

2012 Rocca di Montegrossi Rosato / IGT Toscana. Mycket ljust hallonröd med lätt orange ton. Medelstor, frisk doft av citrus, lime, jordgubbe, rött äpple, grädde och viss mineralitet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, röda vinbär, omogna jordgubbar och tydlig mineralitet. Mycket bra längd, balans och en liten komplexitet. Riktigt läckert!

 

2011 Rocca di Montegrossi / Chianti Classico. Medeldjup körsbärsröd färg. Ganska stor doft av mogna mörka bär, körsbär, örter, liten diskret ekton, lakrits, tobak och körsbärskärnor. Nästan fyllig, mjuk mogen frukt och mycket frisk smak av mörka körsbär, blodapelsin och med mjuka tanniner men ett stramt avslut. Bra längd och balans och en liten mineralitet. Mycket snyggt!

 

2008 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Stor, intensiv och komplex doft av tobak, ekkrydda, kanel, ceder, mynta, mörka bär, hösthallon och animaliska toner. Fyllig, mjuk mogen frukt, smakrik, stram och mycket välstrukturerad med mörka bär, kryddor och örter, fint integrerad ek. Mycket lång smak, välbalanserat och elegant med fin mineralitet. Mycket ungt men fantastiskt njutbart idag.

 

2007 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Medelstor, lite dov och mörk doft av ek, mogna börka frukter, ceder, chili och viss eldighet. Mycket fyllig, kraftfull och stram och med en upplyftande frisk syra mitt i det tunga. Snyggt balanserad med kaffe, lakrits och kryddor. Mycket ung och med stor potential men redan balanserad och med en mycket lång och rik eftersmak. Lägg undan och spara!

 

2004 Rocca di Montegrossi Vin Santo del Chianti Classico. Djup bärnstensfärgad och lite dimmigt utseende. Stor, utvecklad och fruktig doft med tydlig oxidation och flyktiga syror (etylacetat). Där bakom en stor komplexitet av honung, rostade hasselnötter, sirap, dadalar, honung, mandel, pumpernickel och ett litet parfymerat inslag.Mycket sött, fylligt men samtidigt frisk smak och en fet, simmig munkänsla, sirap, russin, katrinplommon, knäck, apelsinmarmelad, pepprighet och ingefärakarameller. Fantastiskt vin med en intensiv och mycket lång och komplex eftersmak. Som en lätt och elegant PX.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng. Trots att 2012 var ett synnerligen dåligt år så hade 45 olika viner skickats in till bedömning.

På grund av de svåra förutsättningarna var snittnivån mycket lägre i år än tidigare. Förra året hamnade snittpoängen för första gången någonsin totalt över nivån för godkänt (8,32) i år störtdök resultatet till 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Även om årgången var skral så var den tekniska kvaliteten riktigt bra. Tyvärr var många av vinerna översvavlade vilket drog ner omdömena. Förklaringen till kan vara okunskap, små volymer samt att man på grund av den lilla skörden frestats att ta med druvor som annars skulle ratats.

Förra året bedömdes endast 22 viner varav sju fick ”godkänt” och fyra belönades med bronsmedalj (11 poäng). I år blev det nio godkända men endast två bronsmedaljer. Här nedan några jutynoteringar av medaljörerna.

2012 Solaris / Domaine Bellevue. Gyllene, fruktig, mogen citrus, honung,  frisk, torr, viss smörighet, viss längd, medelfyllig, viss eldighet…Lätt spritsigt, honung, aprikos, viss restsötma, doften klart bättre än smaken…Fruktbomb!. Massor av tropisk frukt, mango, kiwi, melon och kryddor. Lång, fin smak med liten restsötma och eldighet. Crowd pleaser. Botrytis?…Angenäm doft, integrerad syra, fin frukt…Fruktigt med viss stramhet. Inbjudande doft och god gul frukt med fint avslut.

2011 Gutevin Ädel / Gute Vingård. Djupt gyllene, något oxiderad, bränt, viss sirap, socker, honung & tonad frukt, söt oxade toner, viss beska med bra… Mycket fyllig bärnstensfärgad färg, koncentrerad doft av honung, aprikos, mandel med lätt oxidton, bohytis! För mycket ek, fyllig intensiv söt smak med tydlig bitterhet från ekfaten, bra mogen frukt… Snygg färg. Komplex doft med botrytis. Söt, simmig smak… Klar stor doft av mandelmassa, aprikos. Doft går igenom i smaken. Välgjort! … Ganska stor doft med komplexitet, honung och torkade fikon, botrytis. Ganska sött med szamorodni-prägel.

Nu slipper du få vinfläckar på det fina vita omslaget för nu finns VIN som e-bok!

När jag skulle översätta boken var en av mina första tankar att formatet var perfekt för en en ipad eller läsplatta. Nu är den alltså här och kan laddas ner så att du alltid kan ha den med dig nära till hands hands och dessutom njuta av de sköna bilderna.

Kan du däremot inte leva utan hundöron, anteckningar i marginalen, fläckar och att kunna låna ut den för att aldrig se boken igen så kan du köpa ett analogt exemplar här.

För lite drygt ett år sedan skrev jag om det spännande projektet med flaskjäst cider från Kiviks Musteri. Den då nästan åttaåriga cidern levererades helt bentorr och var kanske inte i allas smak i sin väldigt strama stil.

Sändningen som nu levereras är ett år äldre men har efter degorgering (avlägsnade av jästen i flaskan) fått en tillsats av söt äppelmust. Detta har verkligen gjort underverk. Doften har kvar sin mogna doft av bokna äpplen men nu kompletterad av solvarma sommaräpplen och en liten kanelkrydda. Smaken är fortfarande mycket torr men frukten är rikare och den lilla och väl dolda sötman har skapat en mycket snygg balans. Avslutet är långt med fin äppelton och en härlig och aptitretande stramhet. Riktigt bra!

Försök att få tag på en flaska på Systembolaget för blygsamma 109 kronor.

Nu var det riktigt längesedan det dök upp ett recept av Carl Butler på bloggen. Hög tid alltså.

Det här är hämtat ur ”Carl Butlers Bästa för IKEA” och är ett riktigt rustikt husmansrecept som passar bra nu när de svenska äpplen börjar skördas. Faktum är att Calle själv hittade det här receptet i en fransk tidning där det presenterades som ett klassiskt svenskt recept. Riktigt god och enkel ”comfort food” som serveras med skalpotatis.

500 g rimmat och skivat fläsk skärs i något mindre bitar och steks gyllene på strax över medeltemperatur i torr stekpanna. Ta upp fläsket efter hand som det blir klart. I stekfettet bryner du helt lätt 2 gula lökar som du skivat ner grovt. Blanda tillbaka ner i stekpannan fläsket samt 2 svenska, fasta och syrliga äpplen som du kärnat ur och skivat ned (du behöver inte skala om det är svenska äpplen). Blanda även ned 0,5 tsk hela nejlikor och 0,5 tsk kryddpepparkorn som du mortlat lätt. Vänd runt så att det blandas väl. Sätt in i ugn på 200° i 20 minuter.

Alla recept av Carl Butler hittar du här.

Att köpa ett vin från någon av de trettiotre vingårdar i Bourgogne som är klassade som grand cru är aldrig billigt.  Även från Corton, som är den allra största (om man räknar bort Chablis grand cru) och rimligast prissatt, brukar priset börja på 500-600 kr per butelj. Därför var det med viss förvåning som jag upptäckte att 2006 Corton Grand Cru från Louis Latour såldes på Systembolaget för blygsamma 298 kronor.

Nu fanns det ju vissa varningssignaler; det fanns många flaskor på hyllan, en ganska svag årgång (även om det kan betyda att de är drickfärdiga tidigare) och en stor firma som inte hör till toppskiktet. Men ändå. En grand cru är ju alltid en grand cru och för trehundra måste den ju ändå ge valuta för pengarna. Det är just sådana resonemang man för när snålheten bedrar visheten.

Det här var verkligen inte roligt. Den lite stumma, dova doften med drag av tobak och mörka bär saknade den förväntade nyanserat, parfymerade och kryddiga tonen. Smaken var dock den största besvikelsen; ganska fyllig men med kärva och spretiga tanniner, obalanserat och med omogna, gröna drag bakom den mörka bärigheten. Osedvanligt kort, ofokuserad och lite grov. För runt hundralappen hade det kunnat vara ett okej köp. Dyrköpt erfarenhet trots ett billigt pris.

Jag har flera gånger skrivit om hur det jäser i äppelsverige. Sortren must har har slagit igenom stort, hantverksmässig ciderproduktion ligger i startgroparna och det tillverkas redan äppelbrandy på flera håll. Äppelvin är det dock sämre med. Det finns ett halvtorrt från Kiviks Musteri på Systembolaget men det är också allt.

Därför var det kul att få prova 2011 COX från Gullyckevin som också är en av de många skånska vinodlarna. Helt utjäst och torrt håller det 11% (bör vara tillsatt socker också) och är varken filtrerat eller klarnat.

Helt briljant ljusgul färg och en mycket stor och aromatisk doft av äpplen och liten jästighet. Man får upplevelsen av de stora träbingarna sär äppelskorden samlas. Smaken är helt torr men mycket fruktig och en bra fyllighet och nästan lite fet munkänsla och någon skalkärvhet. Det enda som sticker ut är den lite tuffa äppelsyran men det det får man leva med om det ska vara helt torrt. Mycket bra längd, rent avslut och ett bevis på den potential våra svenska äpplen har för cider- och vinproduktion.

När det någon gång gång dyker upp en ny sherry i det ytterst magra utbudet på Systembolaget så är de snudd på att jag studsar upp och ner och klappar händerna av ren förtjusning. Så och idag. Glädjen blev dock kort då det visade sig att det var flaskor som egentligen hörde hemma på beställningssortimentet och att importören har tillfälligt slut på lagret*. Det är inte lätt att vara sherryälskare i Sverige.

Mer glädjande var då att vinet var riktigt trevlig. En gammal amontillado vars grundvin jästs på ekfat (ganska ovanlig idag) och spenderat minst åtta år under florlagret i en solera för att sedan spendera lika många år till utsatt för oxidation. Läs mer om sherrytillverkning här. Mycket karaktär och perfekt till charkuterier, lufttorkad skinka och lagrade ostar.

NV Del Principe Amontillado Muy Viejo / Marques del Real Tesoro. Medeldjup bärnsten. Stor, utvecklad doft av bokna äpplen, nötter, russin, getragg (!), läder, kola och salmiak. Eldigoch med lite  flyktiga toner samt svamp och apelsin. Medelfyllig, torr, mycket frisk och åtstramande med rik smak av torkad frukt, läder, salmiak, sälta, citrus, nötter och kola. Mycket lång och rik eftersmak med sälta, svamp och läder. Stramt men ändå läskande avslut.

*Enligt importören så har vinet kvalificerat sig in på hyllorna via beställningssortimentet och ska finnas tillgängligt i ett antal butiker från den 1:e september.

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.