En liten film om grejer som bör finnas i ditt skafferi om du ska laga japanskt.

Jag köper de flesta specialvarorna på drakfrukt.se. Där har både du och jag 10% rabatt om du anger rabattkoden ohman. (Jag har ingen ekonomisk vinning av ev försäljning).

Här en lista på varorna jag pratar om:

• Japansk/ljus soja (Willys)
• Mirin
• Risvinäger
• Misopasta
• Sesamolja
• Färska ramennudlar
• Färska udonnudlar
• Nori-ark
• Furikake

Riskokaren jag använder är av märket Wilfa.

Att laga mat utan lök är snudd på omöjligt. Bara att smörsteka löken sätter igång salivproduktionen och doften säger ”det här kommer att bli gott”. Men det finns två problem med löken. Det mindre eländet är att tårarna rinner ibland. Då är det värre med det enerverande pillandet när man ska skala bort det flisiga, spröda och helt omöjliga torra skalet.

Efter att i dryga fyrtio år kämpat med lökens prassliga fodral så har jag nu hittat lösningen. En kock nämnde nämligen att när man ska hacka eller skiva löken så ska man inte skära bort den toppiga biten utan istället den lilla rotbiten. Då ska nämligen löken hålla ihop bättre. Jag har provat detta några gånger. Vet inte om det funkar så mycket bättre. MEN! Om man skär bort rotstumpen och skala från lökens botten så är det en barnlek att få bort det enerverande fnaset. Skalet är nämligen tjockare i den änden och man får bort skalet i stora härliga sjok.

Kanske ingen revolutionernade eller stor upptäckt, men för mig var det totalt omvälvande. Aldrig behöver jag tveka att göra löksoppa igen.

Jag har så dåligt samvete. Bloggen som i princip uppdaterats dagligen i över fyra år ligger snudd på för fäfot. Jag skyller på hög arbetsbelastning på jobbet plus att vi nu påbörjat flytten av hemmet och affärsverksamheter till Blå Huset i Borrby. Det blir ingen tid till inspirerad matlagning och viner och provningar jag skulle skrivit om hänger i luften. Idag fick jag i alla fall något att skriva om och passade på.

Mitt i måleriarbeten, uppackning och allmän röra tog vi oss en stund i den jättestora trädgården för att röja lite, skörda de sista hallonen och få lite andrum. På väg till komposten med lite sly hörde jag dunsar. Det visade sig vara kastanjer som inte liknade de vanliga. Det visade sig vara äkta kastanjer till skillnad från de hästkastanjer som vanligtvis växer här i Sverige.

Tydligen är det bara här i sydligaste delen av landet som den här ätliga sorten kan växa och bara ibland som nötterna mognar. I trädgården ligger nu drivor av mogna kastanjer. Vad ska jag göra med dem förutom att rosta dem? Hur förvara man dem bäst? Behöver hjälp och tips här.

Vi har ägnat en hel dag på skolans Diplomkurs åt en djupdykning i mat och dryckkombinationer. Temat var ”sommarmaten” och vi inledde med dryck till vit sparris.

Den vita sparrisen är en delikatess som vi gärna vill njuta till vin även om oxalsyran i primören gärna ställer till lite problem. Med ett klassiskt tillbehör som den feta och syrliga hollandaisesåsen kan problemet överbryggas. Parmesanostens sälta kan också fungera som ett bra komplement liksom en vinägrett på rödvinsvinäger och olivolja.

Bland vinerna fanns de klassiska valen; torra, fruktiga och mineralstinna 2012 Juliusspital Silvaner Kabinett Trocken från Franken samt halvtorra, friska och petroleumdoftande 2009 Kunstler Riesling Kabinett från Rheingau. Vi hade också valt torra och mycket fruktiga 2012 Villa Maria Sauvignon Blanc från Marlborough för att se om aromerna av örter, tropisk frukt och burksparris kunde spela med sparrisens karaktär. En högoddsare i form av bäriga, kryddiga och mjuka 2009 Beronia Viticultura Ecológica från Rioja togs in för att se om det kunde funka med ett rött vin. Spontanjästa, egensinniga, syrliga, komplexa och lätt bittra Oud Beersel Oude Geuze Vieille  från Belgien var en vågad chansning.

Generellt kan sägas att det inte var några stora upplevelser bland kombinationerna. En riktig dikeskörning blev det med den spontanjästa ölen. Avstå! Riojan delade gruppen i två läger några tyckte den fungerade oväntat bra, särskilt med vinägretten.  Det nya zeeländska vinet fick ett litet lyft när sparrisen kombinerades med hollandaisesåsen men hade kanske funkat ännu bättre med en örtmajonäs. Inte helt sensationellt fungerade de tyska vinerna bäst. Det torra vinet från Franken vann med en noslängd då åsikterna om sötman i rieslingen gick lite isär.

Nu är det säsong för stenbiten. Vill man inte göra soppa på denna fula fisk så ska man i alla fall beställa en romstinn hona (kvabbso) hos sin fiskhandlare och bereda sin egen stenbitsrom.

Riktig stenbitsrom är en fantastisk delikatess som är enkel att tillreda och fortfarande obegripligt billig. Priset har gått upp lite och tydligen betalar danskarna nu över 300 kronor kilot för den råa rommen. Passa på innan priserna går upp mer och säsongen är över. Hur du gör läser du i min tidigare bloggpost i ämnet.

Den bästa majs jag ätit var Silver Queen Sweet Corn i Portland Oregon. Stora kolvar med pärlvita corn, möra och söta som man med njutning åt utan vare sig smör eller salt. Ett smakminne som dröjt sig kvar i många år.

På Bondens Marknad kom jag i samspråk med en majsodlare som sålde något han kallade ”gourmetmajs”. Det var en amerikansk sort som han sa skiljde sig från den illgula vanliga sorten, som han kallade ”fodermajs”, genom att vara melerat vit och gul och mycket mjällare. Han liknade den vid majsen jag ätit i USA. Han tipsade även om bästa sättet att tillaga färsk majs: man mikrar den! Det viktiga är att sära av i båda ändar så den kan rotera i ugnen men blasten ska vara kvar. En majskolv mikras i 3 minuter och två i 5,5 minut. Om du sparat lite extra vid bladfästet kan du bara vika tillbaka blasten och ha den till ett handtag på den varma majsen. Eftersom all smak bevara på detta sätt behöver du knappt något smör eller salt. Fantastiskt gott och enkelt! Spana efter den melerade ”gourmetmajesen”!

Eder matbloggare har någon slags semester och har landat i ett litet hus i Borrby på Österlen.

Vis av erfarenhet så packade jag ner lite köksredskap, basvaror och smaksättare som kunde behövas. Hyrstugornas kök brukar vara påvert utrustade. Studsade ganska omgående iväg till den lokala Ica-butiken med tillnamnet ”Klockareboden” för att proviantera. En riktigt fin, välsorterad och prydlig butik med allt man kan önska Inklusive kristallkronor ovanför frysdiskarna) samt personal vid nästan varenda hylla. När jag dessutom hittade ryggbiff av limousin var lyckan total! Faktiskt första gången jag hittat kött av denna typ i Sverige.

Stekt, fint marmorerad ryggbiff, potatis, smaskig sås och ett glas rött hägrade. Semester och enkelt kök stavas ”lättlagat”. Såsen fick därför bli färdigköpt bearnaise. Trodde jag. Det visade sig att jag tagit fel och fått med mig hollandaise. Nöden har ingen lag och eftersom det dessutom saknades svartpeppar till köttet rörde jag ner en klick harissa hemifrån i såsen. En perfekt smakbrytare till det underbart möra och smakrika köttet. Med en klick dijonsenap på det hastigt stekta köttet och ett rött loire-vin i glaset kunde jag blunda och nästan tro jag var på en bistro i Frankrike.

Det blir fler turer till köttdisken där det dessutom hänger spännande saker i en kötthumidor.

Nu dignar det snart av tomater i växthus, balkonglådor och trädgårdar och på torgen säljs solmogna tomater för en spottstyver. Hur tar man tillvara alla dessa godsaker när man tröttnat på caprese och tomatsallader på längden och tvären? Här följer några förslag.

• Ernst Kirchsteigers tomater i vinäger
• Camilla Plums inkokta tomater
• Camilla Plums halvtorkade inkokta tomater
• Koka in passata/tomatsås
• Klas Lindbergs tomatrussin
• Ugnsbakade tomater
• Stekta gröna tomater
• Grön tomatmarmelad

Följ bloggen på Facebook!

Halvledig fredag betyder tid att handla och laga god mat. Men idag var jag så renons på inspiration och idéer att jag via twitter och facebook bad om hjälp men utan större resultat. Jag begav mig till [delikatessen] som är en alldeles utmärkt lunchrestaurang, delikatessbutik och take-away-ställe som jag besöker alldeles för sällan.

Anledningen att jag sökte mig dit var att det där skulle finnas Bäckeknäcke. Det är ett handkavlat krispigt, smakrikt och knäckigt knäckebröd som bakas utav en kollega i sommelier- och vinbranschen. Från att ha serverats som tilltugg på hennes vinprovningar är det nu en riktig affärsrörelse och brödet finns på hotell, restauranger och utvalda butiker. Inte billigt men härligt att njuta med gott smör eller en fin bit ost och ett glas vin eller öl. Väl värt att leta upp!

Glädjen över att få tag på knäckebrödet övertrumfades av att hitta friterade fläsksvålar av jamon iberico. Dessutom av samma märke och ocharmiga plasthink som jag hittade i ett snabbköp under min cava-resa häromåret. Helt galet goda, smakrika, perfekt friterade och fint saltade distanserar de sina bleksiktiga danska kusiner med sugglängder. Visserligen är 75 kronor en bra bit mer än jag betalade i Spanien men fortfarande väl värt pengarna.

Middagsplanerna löste sig också då det fanns fantastisk grishals (fläskkarré) som även den var av den spanska grisen. Ska stekas i tunna skivor i sitt eget smältande fett tills de får en krispig yta. På något sätt ska även en fin sherry in i tillagningen.

Frasig fredag på er alla läsare!

Det mest intressanta fyndet när jag nyligen bunkrade nya kryddor var limu omani eller torkad lime. På påsen stod det ”torkad citron” men det visade sig inte stämma.

Limu omani är torkad lime som visade sig vara närmast en stapelvara i mellanösterns kök. Särskilt vanlig är den i Iran och Irak och förstås i Oman varifrån denna smaksättare ursprunligen härstammar, namnet betyder helt enkelt ”lime från Oman”.

Tillverkningen är väldigt enkel; små limefrukter kokas i salt vatten och får sedan torka i solen. Doften blir rikt aromatisk med parfymerade toner av pomerans och apelsinskal, ceder och nysågat trä. Den torkade frukten används hel, väl skjöljd och med några stickhål i soppor, grytor och i riskok där den förutom aromer bidrar med en fin syra. Limen tas upp innan servering och kan med fördel pressas ur. Limu omani kan också malas i kryddkvarn till ett fint pulver för smaksättning.

Ny kryddfavorit som jag hittills bara provat i en kycklingrätt som blev riktigt lyckad.