Det här är en lätt uppdaterad version av Carl Butlers indonesiska risrätt. Mustig, kryddigt aromatisk och med en mycket fint balanserad hetta. Servera med ris, chutney och yoghurtsallad.

Skiva 1 stor gul lök och skär 1 kilo högrev i sockerbitsstora bitar. I en bunke blandar du köttet med 1,5 dl söt indonesisk soya (ketjap manis), 1 tsk riven muskot, 2 msk curry, 1 tsk malda nejlikor, 2 tsk sambal oelek, 2 rivna vitlöksklyftor. Riv en färsk ingefära stor som en medelstor potatis och pressa ur saften med handen ner i bunken. Blanda väl  och låt stå kallt över natten eller minst 12 timmar. Pudra 1 msk vetemjöl över köttet, blanda väl och häll i 1 msk 12%-ättika. Lägg allt i en tjockbottnad gryta och häll på 2 dl äppelmust och eventuellt vatten så det precis täcker köttet och lägg ner en kanelstång. Ge ett uppkok på spisen, lägg på locket och ställ i ugn på 150° i 3 timmar. Smaka av med salt.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det här är ett riktigt bra tillbehör till rätter med hetta. Syran, sötman och yoghurten dämpar chilihetta och myntan lyfter det hela.

Mosa tre bollar labneh (kan uteslutas) med zest och juice från en lime samt 1 tsk salt. Rör ned 3 dl turkisk yoghurt i omgångar så att allt blandar sig väl. Rör ned 2 msk flytande honung och en näve finhackad, färsk mynta. Skala en stor gurka, halvera på längden och kärna ur. Skiva och blanda ner i yoghurtblandningen

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag brukar ha som grundregel att inte rekommendera viner under 70 kronor flaskan. Anledningen är att kvaliteten på dem ofta är ganska anskrämlig, vinerna är tillfixade och justerade eller så är de bara rent utav ointressanta. Men det finns undantag.

Jag nämnde 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja redan för tre veckor sedan när jag provade den under en riojaprovning och beskrev den så här.

Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor!

Jag skulle inte säga att den är värd mycket mer än vad den är prissatt till, men den är precis vad man betalar för; enkelt, ärligt, lättdrucket och en vardagsnjutning. Det är betydligt mer än vad man brukar få för pengen i denna prisklass. Kollade dessutom med Lars Torstensson (läs hans blogg för bövelen) som varit med och tagit fram vinet och vinet är i princip bara ren och skär jäst druvmust av god kvalitet. Kontrollerad jäsning, lätt klarning och försiktig svavling. Inget trix och fix.

Spring å köp. Perfekt att ha hemma till flamsburgaren, den alldeles vanliga köttgrytan och när man får oväntat besök.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Spaghetti och köttfärssås i all ära, men det kan bli lite tjatigt i längden med denna vardagsklassiker. Här är en variant som gör att rätten känns lite ny utan att det blir en trist en makaronipudding. Riktigt bra blev det.

”Pajskalet”: Koka 200 g spaghetti enligt anvisningarna på paketet. Riv 2 dl/50 g parmesanost och blanda med 1 ägg plus en äggvita. Rör ut 200 g philadelphiaost eller liknande med 1 ägg plus en äggula (totalt 3 ägg altså). Häll av vattnet från den kokta pastan och låt ånga av ordentligt. Blanda ner ägg- och parmesanblandningen i pastan. Bred ut spaghettin i en väl smord pajform och försök få till antydan till en kant. Bred ut ägg- och färskostblandningen över pastan.

Köttfärssåsen: Fräs en hackad gul lök tills den mjuknar och sedan blandar du ner 500 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) och fräser tills den börjar ta färg och pannan är torr. Slå i omgångar ned 400 g passerade tomater och låt koka in samt smula ned en buljontärning (jag använde min nya favorit svambuljong som finns där man köpre polska livsmedel), 1 tsk oregano och 1 tsk basilika och riv ned en stor vitlöksklyfta. Låt koka in tills du har en fast sås som står för sig själv. Smaka av med soja, salt och svartpeppar. Eller gör din egen favoritsås i en fast variant.

Fördela såsen jämnt över spaghettin, toppa med små, fina halverade tomater och skjuts in i ugnen på 175° i 20 minuter. Ta ut pajen och riv över en mozzarellaost och grädda ytterliga 10 minuter. Låt svalna 10 minuter innan du skär upp den.

Här är en variant på fattiga riddare med den vanliga mjölken ersatt med sötad, kondenserad mjölk. Smaken blir söt och rik och passar perfekt med säsongens syrliga svenska äpplen som en enkel dessert. Servera med knaperstekt backon som maffig frukost eller brunch.

Vispa samman ägg med kondenserad, sötad mjölk, 1 ägg och en knapp deciliter mjölk till två stora skivor bröd, samt kanel efter smak. Vänd skivor av formfranska (gärna lite torrt) i smeten så det suger upp lite, låt rinna av något och stek på båda sidor i rikligt med smör på medelhög värme. Servera genast med äppleskivor som hastigt stekts i smör.

Testa också fattiga äppelkakan.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Igår kväll höll Claes Lindqvist från Vinunic en fantastiskt trevlig provning på skolan som en första del i en masterclass om Guigal.

Claes har arbetat med firman E. Guigal i 20 år och är väl bekant med både firman, vinerna och familjen och är mer än väl skickad att att kommunicera vinernas kvalitet. Han har följt utvecklingen och årgångarna på nära håll och sett hur de gått från en liten hantverksproduktion på  50 000 till enorma 8 000 000 buteljer. Trots denna utveckling är det familjen som in i minsta detalj styr arbetet från vingård til buteljering. Det är imponerande att man med denna stora produktion lyckas hålla en så konsekvent jämn, snygg och hög kvalitet hela vägen från vinerna för knappa hundralappen till de som ligger och slåss i den absoluta världstoppen.

Femton viner provades med fokus på årgång 2007 samt några referensviner med lite ålder. Givetvis hördes många gutturala och njutningsfulla läten när vi kom fram till de riktiga topparna men den ”enkla” crozes-hermitagen tog nog priset när det gällde förhållandet pris och ren njutning.

2007 Côtes du Rhône Rouge. Hallonröd med liten orange ton. Medeslstor, eldig doft av mogna röda bär, liten kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk med rik, rödbärig frukt, slank kropp, avrindade tanniner, snyggt balanserad och bra längd.

2007 Gigondas. Djupt rubinröd. Stor, något eldig, aromatisk, apelsin, kryddighet, liten läderton. Medelfyllig, frisk, strama  men fina tanniner. Röd, yppig bärighet, fina kryddtoner, balanserad med viss mognad och bra längd med massor av örtighet.

2007 Châteauneuf du Pape. Djupt hallonröd. Medelstor, röda solmogna bär, ciggar, läder, lagerblad och liten eldighet. Fyllig, välstrukturerad med tuggig fruktighet, munfyllande, örter, lavendel och rosmarin. Välbalanserad med fin ekstruktur och mycket lång smak.

1998 Châteauneuf du Pape. Medeldjup orangeröd med grusig fällning. Medelstor, rödsyltig, läder. Medelfyllig, slank, mogen smak av torkade röda frukter, liten syltighet, avrundade syror och fortfarande potenta men uttorkade tanniner.

2007 Crozes Hermitage. Djupt hallonröd. Medelstor doft, fint prfymerad med örtig intensitet, rosépeppar, eldighet med liten rökig ton av tjära, lavendel och ton av blod. Medelfyllig, slank syra och elegant röd bärighet, apelsin, pepprighet. Lång, läskande och balanserad eftersmak med lite torrt slut med tydlig karaktär av blodapelsin. Mycket läskande och läcker för ett ruggigt bra pris! 2009 ska vara ännu bättre!

2007 Côte-Rôtie. Djupt röd med liten dragning åt orange i kanten. Medelstor, frisk doft av mogna röda bär, jordgubbsmarmelad, svartpeppar, torkad skinka och lite läder. Medelfyllig till fyllig med hög, frisk syra, välstrukturerade tanniner, bra fokus i frukten, massor av öreter och kryddighet och långt snyggt avslut med nästan litet parfymerat avslut med någon bitterhet.

2007 Hermitage Rouge. Medeldjup hallonröd. Medelstor, öppen, generös rödfruktighet, blodapelsin, svartpeppar. Fyllig, tuggig fruktighet, mjuka tanniner, avrundade men friska syror, något kort eftersmak men rent avslut. 

1997 Côte-Rôtie.  Medeldjup orangeröd. Stor, mogen och ”gammelfunkig” med liten tulpanton, läder, och uttalad kryddighet och någon violton. Fyllig, läskande syror, polerade och mjuka tanniner, läcker rödbärig fruktighet. Fin mognad, balanserat, komplext men med ett aningen kort och ortt avslut.

2007 St Joseph Vignes de l’Hospice. Djupt röd färg med blå anstrykning. Medelstor, fokuserat fruktig och eldig med rökig, tjärig ton, kött, kryddpeppar och en doft av kryddnejlika. Fyllig, mycket frisk med läskande blodapelsinsyra, snyggt strukturerade, mjuka och täta tanniner, mörkfruktig, fokuserad fruktighet, massor med kryddighet, lång och ganska kraftfull eftersmak med mjukt och lite parfymerat avslut.

2007 Côte Rotie Château d’Ampuis. Djupt rubinröd. Stor, öppen doft med rostade toner, apelsinblomma, grillat kött, rosépeppar och lavendel och massor med friska röda bär. Fyllig, mycket friska och slanka syror, fina, tätta och mjuka tanniner, mörka bär, apelsinblomma, peppar och viss köttighet, lång och fokuserad smak med läskande avslut.

2007 Côte Rotie La Mouline. Djupt rubinröd. Stor, dovt parfymerad doft av rök, viol, svartpeppar, salami, ”söt” ekkrydda och någon eldighet. Fyllig, smakrik, välstrukturerad med nästan osynliga sömmar mellan frukt, syror, tannin och ek. Ännu mycket ung men helt njutbar och en mycket lång, komplex eftersmak med stor kryddighet och rik frukt som svans.

2007 Côte Rotie La Turque. Mycket tät blåröd färg. Stor, intensivt kryddig och ekaromatisk doft, björnbärssylt, kött, blod och lite sot. Tät, mjuk, kompakt, fyllig, fokuserad mörk frukt, tätknutna och mogna tanniner, mycket lång och rik eftersmak. Mycket maffigt men samtidigt elegant

2007 Côte Rotie La Landonne. Tät blodröd färg. Stor, kryddigt parfymerad av kryddnejlika, ny ek, vitpeppar, medwurst, Fyllig, sammetslen mörk mogen frukt, extremt mjuka och täta tanniner, mycket väl sammansatt och fint polerad med hemliga aromer som lurar under ytan. Ungt och farligt njutbart med mycket lång eftersmak med liten beska.

2007 Ermitage Ex Voto Rouge. Djupt rubinröd men lätt violett kant. Medelstor, outvecklad doft av mörka mogna bär, kummin, svamp och nytt läder. Fyllig, mycket friska men polerade syror, mogna röda bär, hallon, kryddig, charkuterier, fint infogad ek, viol, syrén, lång, parfymerad eftersmak med liten beska som stör något.

1997 Côte Rotie Château d’Ampuis. Djupt rödbrun med rubinröd kärna med grusig fällning. Stor, utvecklad lätt animalisk doft av salami, lufttorkad skinka, läder, mossa, lite sura fat och piptobak. Fyllig, mogen, avrundade syror, mjuka taniner, torkad frukt, syltiga röda bär, peppar, lång och balanserad eftersmak med tydlig ek och lite torrt avslut med ekbeska.

Det var ganska länge sedan den ungerska klassikern egri bikavér fanns på Systembolaget. Men nu är ”tjurblodet från Eger” tillbaka.

På den svenska marknaden har ungerskt vin blivit nästan synonymt med enkelt mousserande vin, billiga vita viner eller möjligen den söta tokajern. Det fanns dock en tid då det röda  egri bikavér var en storsäljare och ett givet val när man ville ha ett fylligt och rustikt vin till höstiga grytor. Vinet kommer från regionen Eger och ska vara en blandning av minst tre av elva godkända druvsorter varav kékfrankos (blaufränkisch) brukar dominera och ha en liten fatkaraktär.

2009 Simon Egri Bikavér Klasszikus är absolut inget märkvärdigt vin; kryddigt, bärigt medelfylligt och ganska mjukt med en liten ekkrydda med helt ok balans och längd. Det är precis vad man kan begära för priset men inte mer. Däremot kanske det är ett litet löfte om att vi kan få se fler och bättre röda viner från Ungern. Varför inte  en egri bikavér från Gróf Buttler som jag tidigare skrivit om eller något av de utmärkta vinerna från regionen Szekszárdi. Till exempel.

Det finns oceaner av arbete för monopolet om de ska kunna leva upp till att vara ”världens bästa sortiment”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är mycket nu. Mycket jobb och massor av saker som snurrar i huvudet. Så mycket att jag för första gången på 27 år glömde bort Kära Hustruns födelsedag igår. Oförlåtligt.

Här på bloggen blir det mest vin eftersom det är det som jag är upptagen med för tillfället. Jag saknar spisen, grytorna och det nästan meditativa tillståndet när jag får ägna mig åt matlagning. TIll helgen ska jag storhandla och brassa käk. Under tiden repriserar jag några favoritrecept.

• Oj, så många som på olika sätt hört av sig om Carl Butlers Vitlökskyckling och berättat hur uppskattat det blivit. Ett sån’t där recept som verkar för enkelt men blir så himla bra.
• Flamsburgaren på pulled pork kokad i Dr Pepper fick sonen att gå i spinn. Udda ingredienser men lika galet gott som enkelt.
• Den alldeles vanliga köttgrytan blev ovanligt god och många har redan lagat den och via twitter höjt den till skyarna

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag kanske ska sluta gnälla på Systembolaget och deras påvra sherrysortiment för nu damp det ner ytterligare ett vin. Denna gång en riktig sockerbomb som väger in på 382 gram socker per liter!

Det är faktiskt ett bra tag sedan vi såg någon söt sherry av druvan pedro ximénes i sortimentet. Det har funnits ett par liknande viner av druvan men de har kommit från Montilla-Moriles, absolut inte illa det heller. Monteagudo Pedro Ximénes är precis så som en ”PX” ska vara: rik, simmigt söt, komplex och överväldigande. Häll över glassen eller pannacottan, njut till en bit choklad, en torr och hårdlagrad ost eller smutta på den i ensamt majestät. En riktig godsak för bara 89 kr halvflaskan. Öppnad flaska kan sparas i månader.

Mörkt brunt cocacolafärgad med hög viskositet.Stor, komplex och intensiv doft av kaffe, choklad, katrinplommon, fikon, russin, eukalyptus, läder, soja, sötlakrits, fudge, knäck och kanderade apelsinskal. Fyllig, intensivt söt och simmig med hög men väl dold syra, nästan fet munkänsla och smak av torkade frukter, russin, farinsocker, muscovado, sötlakrits, mörk choklad och lång, intensiv eftersmak av ingefära, knäck och eukalyptus.

Fjärde och sista delen av vår masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB.

Gränsen mellan Côte de Nuits och Côte de Beaune är inte bara ett streck på en karta utan markerar en förändring i geologin där en mycket äldre kalkbergrund kommer i dagen och tydligt påverkar vinernas karaktär. Vi hittar även här fler skyddande lägen sprickdalar. Côte de Nuits är det minsta området i Bourgogne med 13% av arealen som sträcker sig över åtta byar. Här dominerar för ovanlighetens skull de röda nästa helt och är de kraftfullaste och även de dyraste i Bourgogne.

1997 Morey-Saint-Denis (Maison Louis Jadot). Medeldjupt röd med orange kant. Stor, mogen, utvecklad, syltig, mosiga jordgubbar ”skitiga lakan”, svamp, lite läder. Medelfyllig, mycket frisk, röda bär, mjuka tanniner, kryddig, lite stram ekstruktur, något uttorkad men bra längd.

2009 Côte de Nuits Villages Les Monts de Boncourt (Maison Roche de Bellene). Medeldjupt gul. Stor, nästan intensiv doft av rostad, nötig och något smörig doft av mogen, aromatisk citrus, gula äpplen, torkad aprikos. Fyllig, balanserade syror, stor men slank fruktighet, bred smak med lite metallisk fruktkaraktär, bra längd med någon eldighet och snygg ekstruktur. Häftigt och läckert vin.

2009 Marsannay (J-C Boisset). Medeldjupt gul. Stor, citrusaromatisk doft med ton av apelsinblomma, eukalyptus, toast liten fatkryddighet och citrus. Medelsfyllig, mogen men slank frukt, fint balanserade syror, liten fetma och någon eldighet, omogen persika, gula äpplen och lång eftersmak med aromatisk ton och liten stram ekstruktur med kryddiga toner.

2009 Vougeot 1er Cru Le Clos Blanc Monopole (Domaine de la Vougeraie) 599 kr / Giertz. Ljust gul. LIte sluten doft av gul frukt och smörighet, vitpeppar, kanel och mandelmassa. Fyllig, torr, otroligt eleganta och nästan munfyllande syror balanserade mot rik, fokuserad gul frukt, fint inbäddad fatstruktur, liten kryddighet av ingefära. Ännu ung men med lång och lovande eftersmak med viss intensitet.

2008 Morey-Saint-Denis La Rue de Vergy (Domaine Perrot-Minot) 396 kr / Vinunic. Knappt medeldjup röd färg med liten orange anstrykning. Medelstor, öppen doft av mogna, solvarma bär, mossa, örtig och kryddig med liten läderton och någon stjälkighet. Medelfyllig till fyllig med mycket friska men fina syror, massor med rödbärig frukt, hallon, gröna örter, liten ekbeska, bra längd men ännu ung. 

2009 Fixin Les Hervelets (Lucien Le Moine) 450 kr / Wineworld. Ganska djupt röd färg med blå anstrykning. Djup men lite knuten doft, mörka bär, svarta vinbär, plommon, svartpeppar, ekryddig. Fyllig, mycket fruktig, ”tuggig”, täta men fina och mogna tanniner, avrundad syra, bred och lång smak med fin struktur med bra längd med friskt, läskande avslut. Lite atypiskt, ett vinmakarvin.

2009 Vosne-Romanée (Maison Louis Jadot) 349 kr / Vinunic.  Knappt medeldjup hallonröd färg. Ganska stor, rödbärig och örtig doft av örtte (malva), ljus tobak, hallon, mosiga jordgubbar, svarta vinbär. Fyllig, frisk, balanserad och fokuserad sammetslen frukt med måttliga och ganska mjuka frukttanniner, liten fatstruktur och någon avslutande beska i den ganska långa eftersmaken.

2009 Gevrey Chambertin Vieilles Vignes (Maison Roche de Bellene) 308 kr / Vinunic. Medeldjup hallonröd färg. Stor, redan utvecklad doft av solvarma, mogna röda bär och svarta vinbär, earl grey, apelsin och färska champinjoner. Fyllig, stramt strukturerad med massor av fina tanniner, frisk syra men snyggt balanserande frukt av mogna röda och blåa bär, svarta vinbär. Ung, tuff eftersmak med bra längd och grepp.

2008 Chambolle Musigny 1er Cru les Fuees (Maison Louis Jadot). Medeldjup rubinröd färg. Medelstor, ekaromatisk doft, mogna blå och röda bär, läder, piptobak. Fyllig, frisk, koncentrerad mörk fruktighet, massor med mjuka, polerade tanniner, svarta vinbär, röda äpplen, lång och fokuserad smak läskande avslut men kanske lite för baktung av ek.

2008 Nuits-Saint-Georges 1er Cru Les Damodes (Domaine de la Vougeraie). Knappt medeldjup hallonröd färg med en dragning åt orange i kanten. Medelstor, öppen och nyanserad doft av mogna, röda och lite syltiga bär, te, torkade örter, hallon- och kolasnören, rostad karaktär och ekkrydda. Knappt fyllig, eleganta, fina syror, ren, fokuserad och sammetslen röd och bärig frukt, liten kryddighet, apelsinskal, mycket bra längd med elegans trots lite mycket ny ek i avslutningen.