Senaste nytt

Alkohol och dubbelmoral går hem

statistik

Igår morse satt jag i morgonrock och med en kopp kaffe och greps av helig morgonvrede när jag läste om hur förslaget om gårdsförsäljning stoppats. En kvart senare hade jag postat en bloggpost i ämnet.

Kombinationen alkohol, dubbelmoral, monopol och politik slog tydligen an en sträng.

Plötsligt sköt besöken på bloggen i höjden. Fascinerat tittade jag på stapeln över visningar. Min vanliga dagsnotering på runt 1500 till 1700 träffar passerades innan lunch. Det såg tidigt ut som det gamla svårslagna rekordet på 6200 visningar från när bloggen och jag omnämndes i Svenska Dagbladet kunde hotas. Vid midnatt hade jag haft över 9000 besök!!! Booom!

Nu ett dygn senare rullar det fortfarande på och bloggposten ligger nu på topp-10 över mest lästa inlägg någonsin. Helt galet! Hoppas nu att mitt lilla bidrag i debatten kan flytta positionerna ett par millimeter åt rätt håll. Om monopolet inte kan överleva gårdsförsäljning så har systemet verkligen överlevt sig självt. Det är nya tider nu.

 

 

En lektion i dubbelmoral

Systembolaget mood

Så har folkhälsoministern Gabriel Wikström (s) och ordföranden i IOGT-NTO Anna Carlstedt stängt dörren för gårdsförsäljning av vin, öl och cider.  Detta görs i en gemensam debattartikel i Aftonbladet idag.

Länge har det diskuterats och utretts hur en gårdsförsäljning skulle kunna se ut och att det inte strider mot EUs direktiv står klart då Finland har gårdsförsäljning utan att deras ALKO krackelerat. Man har föreslagit att gårdsbutikerna skulle fungera som utlämningsställen för Systembolaget (så som bensinstationer och livsmedelsbutiker gör) och att inköpen skulle vara begränsade till ett par flaskor per tillfälle och endast i samband med organiserade rundturer. Till och med en starkt begränsad försäljning i liten omfattning hade haft en stor betydelse för dessa småproducenter. Då produktionen ofta är liten kommer det aldrig att handla om stora volymer. Men att få sälja sex flaskor öl av lokalt odlat korn eller två flaskor vin efter en vinprovning skulle ha stor ekonomisk betydelse för dessa entreprenörer. Det skulle skapa arbetstillfällen och påverka besöksnäringen på landsbygden då många av producenterna ligger utanför storstadsområdena.

Men nej. Det går inte för sig att ta en halvdagsutflykt till en vingård eller ett bryggeri, gå en rundtur, prata med människorna bakom drycken och slutligen köpa en liten ranson av den hantverksmässiga drycken. Småskalig, svårtillgänglig och ganska dyr lokalt producerad alkoholdryck är skadligt för folkhälsan och utgör ett hot mot vårt samhälle. Kaos skulle utbryta. Diskussionen avslutad och dörrarna stängs!

Som garant för en begränsad alkoholkonsumtion står Systembolaget. Med 427 butiker centralt placerade, ofta i köpcentrum, över 500 serviceställen och hemleverans begränsas tillgången. Under sex av veckans sju dagar kan man gå in genom dörrarna och köpa obegränsade mängder av öl, vin och sprit. Närmare 60% av vinvolymen utgörs av bag-in-box och monopolet tillhandahåller även de billigaste sorterna i pet-flaskor och tetrapak. Tvekar du vad du ska köpa så kan du bara välja vinet efter vilken kändis du känner störst förtroende för då Ernst och Morberg sätter folkhälsa och kvalitet i första rummet. Du kan köpa flakvis av prispressad burköl där den höga alkoholprocenten inte går att missa. Färdigblandade drinkar erbjuds för att alkoholen lättare och snabbar ska slinka ned. Monopolet är noga med sitt urval och lägger därför stor prispress på producenter och leverantörer för att hålla priserna nere.

Svenska folket kan andas ut. Svängdörrarna hålls öppna. Folkhälsan är räddad.

All boeuf bourguignonne du behöver

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är det väder för värmande och mustiga grytor. Kungen bland köttgrytorna är obestridligen boeuf bourguignonne. Rätt tillagad med kärlek och omsorg finns det knappast något mer tillfredsställande en kulen kväll tillsammans med en flaska rött vin och ett gott bröd.

Här har jag samlat mina recept på denna klassiker. Köp en bit högrev och fram med gjutjärnsgrytan!

Blå Huset B&B – Årets övernattning 2014

skånes bästa

Det är bara lite drygt ett år sedan vi flyttade in i Blå Huset i Borrby. Här bor vi och har butik, kafé och ett bed & breakfast som vi öppnade i början av sommaren.

Sommarsäsongen var minst sagt hektisk med massor av kunder och alla rum var uthyrda under sex veckor. Under högsäsong råder det brist på rum på Österlen men resten av året är här ganska tomt.

För en månad sedan fick vi reda på att vi blivit nominerade till ”Årets övernattning” av Magasinet Skåne. Fantastiskt roligt och hedrande, speciellt med tanke på att de andra nominerade var Mossbylund och Nyrups Naturhotell. Aldrig trodde vi väl att vi efter en första trevande säsong skulle vinna! Vi är helt chockade! Nu måste vi fundera på hur vi ska bli ännu bättre och om vi kanske ska bygga ut med fler rum.

Här är juryns motivering:

”Med stilsäker hand har vinnarna skapat en oas där retrostilen känns både modern och fräsch samtidigt som det personliga bemötandet, den vackra trädgården och det perfekta läget, gör att vi är många som längtar tillbaka.”

Julkryddig känguru

kängurufilé

Jag arrangerade en liten provning med australiensiska viner i fredags. Googlade runt på vad för mat man kunde servera som var typiskt för Australien. Inte mycket som var upphetsande så jag bestämde mig för kängurufilé även om det inte är något som är särskilt vanligt på matbordet i djurets ursprungsland.

Kängurufilé är knappt lika stor som ett kycklingbröst och är inte helt olik i formen, fråga mig inte var den sitter. Smaken påminner om ett mellanting mellan ren eller hjort och oxfile fast inte lika mör och något trådigare. Den får inte genomstekas då den lätt blir seg. Hittade ett recept på känguru med senapssås som jag modifierade lite för att öka på juligheten. Resultatet blev mycket bra med härlig kryddning, gräddig senapssås och en riktigt god brysselkål vid sidan av. Känguru kan beställas fryst i din matbutik men du kan givetvis prova receptet med nötkött eller annat vilt.

Blanda samman 1 msk vardera av spiskummin, malen kardemumma, 0,5 msk kanel och rejält med nymalen svartpeppar. Torka av filéerna och vänd dem i kryddblandningen och låt dem vila en timme i rumstemperatur. Stek sedan på strax över medelhög värme i smör runt om så att köttet får kraftig färg men inte blir genomstekt.

Ansa och klyfta brysselkål och koka dem i saltat vatten i 7-8 minuter, häll av vattnet och låt dem sedan ånga av. Rosta rejält med hyvlad mandel i en torr stekpanna och klicka i rikligt med smör när mandeln fått fin färg. Slå på brysselkålen och fräs tills den också börjar få lite färg. Häll över i en form, ringla över fin rapsolja och skvätt över lite äppelcidervinäger. Blanda väl, smaka av med salt och håll varmt.

Till såsen sjuder du vispgrädde med ett par teskedar av kryddblandningen till köttet tills att den börjar tjockna, smaksätt med soja och ordentligt med dijonsenap (gärna hälften slät och hälften grov) och smaka av med salt.

Servera med ett smörigt potatismos och en shiraz från Australien.

 

Tyrrell’s revisited – Old Winery Verdelho

verdelho

I veckan har jag i glaset återvänt till Hunter Valley och historiska Tyrrell’s.

Med avgångseleverna i sommelierutbildningen Göteborg provade vi 1998 Tyrrell’s Vat 1. När jag provade den på plats för en dryg månad sedan beskrev jag den så här:

Ljust gyllene. Stor, ännu ung doft av rök, nötter, lemoncurd, nötter, bivax och vita blommor. Komplex. Fyllig, rik och koncentrerad och generös citrusfrukt. Välstrukturerad med toner av lemoncurd, nötighet, fet munkänsla, höga men polerade syror. Mycket lång, elegant, fokuserad eftersmak.

Ett verkligt häftigt vin som med sina sexton år som levererar en stor upplevelse och ungdomlig spänst. Man förstår varför dessa viner förr kallades Hunter Burgundy, likheterna med exempelvis en Meursault är många.

Om fyrahundra kronor är för mycket så kan man få en fin vinupplevelse för dryga hundralappen i  2012 Tyrrell’s Old Winery Verdelho. Druvan verdelho är en doldis i vinvärlden och är väl mest känd (ett väl starkt ord kanske) för att vara en av druvorna vid framställning av madeira. I Australien har den odlats i snart 200 år och verkar trivas bra och ger riktigt intressanta viner. Tyrrell’s variant är inget undantag.

Stor fruktig doft av mogen citrus, lime, lite tropisk frukt och litet aromatiskt/kryddigt inslag. Mycket hög frisk syra som balanseras av en rik fruktighet med karaktär av bakad citron och lime samt en liten sötma. Snyggt balanserad med aptitretande syror och läcker fruktighet. Svårt att inte dricka i stora klunkar. Bör fungera perfekt till skaldjur och ostron.

Båda vinerna ligger i beställningssortimentet.

 

 

All moussaka du behöver

Detta bildspel kräver JavaScript.

Moussaka är vansinnigt gott tycker jag. Grekerna har bidragit med mycket till mänsklighetens fromma men moussakan är nog deras största gåva, för vad vore filosofer, matematiker och olympier utan mat?

När jag skulle laga till moussaka häromdagen upptäckte jag att min förtjusning även satt sina spår i denna blogg. En hel hög med recept hittade jag, alla riktigt bra och i olika stil och svårighetsgrad. Här har ni alla samlade. Spring och köp en flaska retsina, sväng ihop en grekisk sallad och låt dig inspireras av recepten nedan.

Gråtande kyckling – nu med bacon

kyckling

I byns Ica-butik hittade jag en stor, härlig lokalt uppfödd Raskarums-kyckling. Perfekt för att göra en variant på ”gråtande kyckling”. Det är ett perfekt grundrecept att variera och med tanke på att bacon gör allt godare så var det bara att skrida till verket. Resultatet en smakrik, saftig kyckling med krispigt skinn och smaskiga brynta krutonger, svamp och potatis.

Koka 1 kg små fina, klyftade potatisar i fem minuter tillsammans med en hel citron. Skär stora kuber från tjocka skivor dagsgammalt surdegsbröd. Bryn 300-400 g små hela champinjoner i torr panna tills  de börjar tappa vätska. Klicka i smör och stek tills de får fin färg. Släng sist i ett halvt paket bacon som du strimlat och bryn tills det tar lite färg. Stek brödbitarna lätt  i samma stekpanna. Skär en stor gul lök grovt och skär 3 vitlöksklyftor på längden. Lägg allt i en ugnsfast form och salta och peppra.

Tryck in 2 vitlöksklyftor som du skivat tunt samt andra halvan av baconpaketet under skinnet på en kyckling på cirka 1200-1400 g. Salta och peppra invändigt, lägg in lite av baconet och vitlöken och tryck in den kokta citronen som du stuckit stuckit hål på med en kniv. Smält 50-75 g smör, pensla kycklingen väl och salta och peppra. Resterande smör blandar du med grönsaker och brödet.

Sätt in formen med rotfrukterna längst ned i ugnen på 200° och lägg fågeln på ett galler ovanför formen med bröstsida upp och vingarna instoppade under så att de inte bränns vid. Fettet och och kryddorna droppar nu ned i formen. Tillagningen tar cirka 90 minuter, men med jämna mellanrum vänder du runt rotfrukterna och brödet så det kommer i kontakt med fettet och får en fin yta. När kycklingen är klar (kolla med en sticka så att köttsaften som rinner ut är klar och inte rosa) tar du ut den, höjer temperaturen till 225-250° för mer färg på rotsakerna, styckar fågeln när den svalnat något. Lägg tillbaka de styckade delarna i formen med det andra, ös över lite av spadet och värm på i 5 minuter. Vispa ihop en kall sås av matlagningsyoghurt, massor av dijonsenap, lite salt samt lite citronsaft från den varma citronen.

Ett riktigt kändisvin från Bordeaux

seran

När var och varannan tv-kock och halvkändis kletar sin nuna och namn på diverse viner som annars skulle vara synnerligen svårsålda så är det befriande med ett riktigt kändisvin.

Nu är kanske inte Andreas Larsson någon kändis för de stora flertalet i Sverige men i vinvärlden är han att betrakta som celebritet. Som första svensk som tagit hem det prestigefyllda världsmästerskapet i sommellerie reser han idag världen runt och håller provningar, föredrag och sitter i juryn i de stora tävlingarna och vinbedömningarna. Han kan sina viner.

Det viner han kan bäst och det område som ligger honom närmast om hjärtat är Bordeaux. Därför är det helt naturligt att han fått blanda 2011 Château Tour Seran från Médoc. Det är klass och karaktär med lite ”edge”. Lite grand som Andreas själv*. Väl värt slanten som knappt motsvarar två odrickbara Morbergare.

Ännu outvecklad och knuten men omisskännlig Medoc-doft med dova toner av mörk kakao, mörka mogna bär, svarta vinbär, sot, blod och inslag av tobak och ceder. Knappt fyllig smak med rik mogen och nästan sötaktig mörk frukt parad med slankare rödfruktighet som ger vinet balans och fräschör. Massor med snyggt polerade tanniner och frisk syra gör vinet njutbart nu men lovar samtidigt att hålla upp det under många år framöver. Mycket snyggt balanserad bordeaux i klassisk kostym men av modernt snitt.

*Disclosure: Jag har precis spenderat två veckor med Andreas i Australien men är petigare med mina bordeauxer än med mitt resesällskap. 😉

Is organic viticulture the sustainable solution?

Detta bildspel kräver JavaScript.

This is an english translation of this blog post

During a wine tour in Australia, we visited the McLaren Vale and got to see how the vine growers work with a sustainable way to cultivate vine in the  Sustainable Winegrowing Australia (SAW) program. It was very interesting and a few wise things were said. Among other things Mike Brown from Gemtree Wines noted that ”sustainability is not an option anymore” – that is to say that conventional chemical farming is not choice anymore, it’s the only way. Before I continue, just let this sink in and embrace the fact that sustainability is the only way for mankind in terms of both production and consumption. Let’s agree that the discussion ends here since there are very few who would still disagree.

So to the next question; Is organic farming the answer?

Of the world’s total area of organic farming a third is found in Europe. Despite this, just a mere 2.2% of the European agricultural area is organically certified (statistics from 2012). Although the area is steadily increasing steadily, one realizes that organic farming will not have any major impact on our environment in the foreseeable future. In many parts of Europe and the world, it is also very difficult to completely switch to organic farming as you have many different problems due to climate and so on. In McLaren Vale this has been adressed and Mike Brown noted that ”systems needs to be local. We seek no certification, but continuous improvement instead”. The growers are working on the problems and prospects they have locally and seeking and creating sustainable solutions that are outside the mainstream systems. Organic certification would only had haltered them in their work and also kept many growers from participating in the development work. This is the same idea as Michael Back of Backsberg Wines in South Africa has. They have for many years been pioneers in sustainable viticulture, but his attitude is that ”if you’re a purist you’ll close the doors to so many opportunities and choices.”

What one has to understand is that certified organic cultivation (and that is what it’s all about) is excluding. If you do not reach the full requirements or deviates at some point, your agriculture is not organic. On the other hand all the countless  organizations promoting sustainable agriculture (lutte raisonnée, agriculture durable, etc.) are inclusive. Their aim, as in McLaren Vale, is to inform, educate, support and develop methods to restrict the use of pesticides and fertilizers. This work also includes transportation, water, packaging, energy, ethics, and sometimes even social and economic sustainability. The latter two are in the longer term a prerequisite for sustainability.

Farmers, whether growing potatoes or grapes, do not want to destroy the environment in which they operate. If possible they will avoid the expensive and harmful chemicals. Through sustainability initiatives based on collaboration, education, research, legislation, and supported by easily identifiable branding we can go a long way. A great example of this is South Africa. By a national labeling of wines that guarantees both the origin and sustainable agriculture they have become pioneers. In just a couple of years 97% of producers have joined in and we can already see how the ecosystem is in balance, animals and plants are returning and water levels are rising. By relative small efforts by all they have created 1.3 ha protected natural environments per 1 ha of vineyards. This is largely done by the non-profit organization Biodiversity & Wine Initiative, where a third of wineries today are engaged. What is interesting is that despite the consistently high awareness and active environmental work among wine producers, it’s only around a handful of which are certified organic.

If a great number contributes with a small effort it gives a greater effect than if a few do a lot. To focus blindly on organic certication as the solution and see all other farming practises as ”conventional” and ”bad” serves no one except possibly the certified producers themselves. We must lift our eyes and see the big picture. This also includes our own consumption and our actions. We are all responsible.