Jag älskar verkligen tortilla. Det mättande, milda komplementet till alla små smakrika tapas. När jag är i Spanien är tortillan oumbärlig när jag studsar runt mellan barerna och provar viner, öl och läckerheter. Jag har väl på en höft testat att själv göra denna spanska potatisomelett men insett att jag bara fått til en…potatisomelett. Jag har helt enkelt inte förstått hur mycket potatis som behövs.
(2 personer)
1 gul lök
8 potatisar
4 ägg
smör
peppar
salt
Skiva den skalade potatisen tunt och skölj den väl i ett durkslag. Hacka löken ganska fint. Stek potatisen i smör på medelhög värme och vänd med jämna mellanrum, det gör inget om den går sönder. När potatisen börjat mjukna slänger du i löken. Vispa äggen, salta, dra några ordentliga tag med pepparkvarnen och vänd ner löken och potatisen. Smält nytt smör i stekpannan och häll i tortillaröran. Rör om lätt med en gaffle tills smeten stannat något. Ta en stor tallrik och lägg som ett lock över pannan, vänd snabbt så tortillan hamnar på tallriken och låt den glida tillbaka i stekpannan och grädda tills den är fast och fin. Servera varm eller kall med smakrika tillbehör som chorizo, lufttorkad skinka, manchego, oliver eller något annat gott.
Den här tortillan blev helt perfekt! Lika bra eller bättre än de jag brukar sluka i Spanien. Som ensamrätt räcker den nästan till 3 personer. Som tapas till 6 personer.
Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.
Öhmans Mat & Vin 
Jag förstår att du följer Butlers recept så precist det går (förutom smör istället för margarin, har jag förstått). Att ta steget till att steka den i olivolja hade ju inte varit riktigt 70-talsmässigt, men hade givit den unika smaken av lätt oxiderad olivolja som går förlorad här… ”Man kan ju steka i smör, men det är inte rätt” (H. Messerschmitt)
Jassåååå. Du tänker så?
Såsom uppväxt med mallorcinsk tortilla som vi åt minst en gång i månaden (betydligt oftare när mina föräldrar konkursade) vill jag bara berätta hur vår såg ut. Inte för att skriva dig på näsan (all potatistortilla är god, det hör till dess natur!), men det kanske kan vara intressant att få veta hur den gjordes på 60-talet av mallorcinska bönder?
I huvuddragen är det likadant, men med några väsentliga förändringar:
den råa potatisen tärnas, vilket jag tycker är både smidigare vid stekning och ger bättre potatisfördelning i den färdiga omeletten.
olivolja och inte smör. Jag håller med Kalle B ovan även om jag tycker han har en lite dryg ton. Men eftersom ni verkar känna varandra så, låt gå. Ister var också populärt som stekfett, men då måste det ringlas olivolja ovanpå!
Äggen måste blandas ut med ungefär 1/2 msk vatten per ägg, annars hävdar min mor att det inte blir någon tortilla, bara en ”vanlig jävla bondomelett”. Det är viktigt.
Toppas med riktigt fina skivade solmogna tomater (därför äter jag bara tortilla sommartid), helst ljummen. Salt, svartpeppar och gärna lite olivolja överst.
Men som sagt, det är bara som vi äter den hemma hos oss. Och efter 30 år i Sverige är den säkert förvanskad, även om du nog inte skulle få min mamma att erkänna det ens under tortyr. Och med tanke på att hon som nygift 20-åring från Sollentuna tvingades lära sig matlagning av snälla mallorcinska grannar är jag beredd att tro henne.
Och ska vi inte ses när du kommer upp till Sthlm? Du kan få stångkorv och ett glas vin på valfritt hak.
Jodå Gitto, Kalle B är dryg. Det är hans finaste personlighetsdrag. 😉
Jag saknade faktiskt inte olivoljan.
Vi kan säkert ses i Stockholm. Inte denna gång dock, men jag ska upp de två följande veckorna också.
Gitto, med smicker kommer du ingen vart… Stämmer förresten det jag hört, att spanska (ekonomiska) husmödrar hällde tillbaka oljan som tortillan puttrat i på en flaska som sedan återanvändes till nästa tortilla? Med påspädning av lite ny olivolja vid varje stekning, vilket gav en lite minisolera av olivolja i köksskåpet.
Kalle: De inte bara återanvände oljan femtioelva gånger: när oljan var så körd att den bara skummade gjorde man riktigt äcklig tvål på den. Enligt min mor är det därför hon är så jäkla rynkig: hon tillbringade tio ulandsår på mallis utan annat än grannarnas hemgjorda tvål vars enda förlåtande effekt var peelingen av de bort- eller kvarglömda grisbitarna som liksom ruggade upp huden.
Allt var inte bättre förr, gott folk!